Prinsessan Isabelle gör hyss

Det här är en väldigt rosa bok. Inte bara omslagsmässigt men också illustrationerna går i en övervägande rosa ton. Det är nämligen prinsessan Isabelles älsklingsfärg. Jag fastnar lätt för Johanna Rehns illustrationer som känns lekfulla i all denna sprakande färg. Bilder att bli glada av.

Prinsessan Isabelle känns som en vanlig flicka fastän hon bor på ett slott och hennes föräldrar är kung och drottning. Hon har en massa leksaker men saknar någon att leka med då hon vaknar tidigt en lördagsmorgon. Föräldrarna vill sova ut och inte ens slottspersonalen har vaknat.

 

    Det är bra att leka ensam, brukar mamma säga. Det är bra för fantasin.

Isabelle hämtar en sax från köket. En vass sax som hon egentligen vet att hon inte får använda. Men hon är duktig med saxar så varför ska hon inte få klippa lite snöflingor av fina papper? Det om något kan väl inte vara farligt? Men Isabelle är en påhittig flicka så hon kommer på en strålande idé om vad man kan använda saxen mer till.

Jag undrar hur många föräldrar som fått uppleva att deras barn klipper av sitt hår? Min lillasyster klippte av sitt långa hår när hon var fyra år gammal och min mamma grät när hon såg det. Min femåring klippte en tjock slinga av sitt hår i somras vilket gjorde att han såg smått flintis ut uppe på huvudet.

Författaren Frida Lindgren Karlsson tar här upp ett ämne som jag tror barnen kommer att fnissa åt. Jag tror många barn känner igen känslan av att vilja klippa hår, om inte på sig själv så kanske prova på en docka. Jag tror inte ämnet uppmuntrar någon eftersom Isabelle i boken blir väldigt ledsen då hon ser sitt misstag. Det går inte att ångra sig efteråt eller ens skylla på någon annan. Författaren lägger till en knorr i handlingen att det kan vara svårt ibland att hålla sig helt till sanningen. Även vi vuxna drar till med vita små lögner ibland för att inte såra någon.

Jag tycker om den vardagliga tonen i den här boken. Den är enkel i sin utformning och handlar i stort sett bara om en lördagsmorgon. Även om flickan är en prinsessa och bor på ett slott är de saker som sker säkert igenkännande för många barn och föräldrar. En lagom lång saga att läsa inför godnattstunden också och kommer säkert att bli en favorit för min femåriga son härhemma.

Måste bara tillägga att detta är andra boken om prinsessan Isabelle. Tidigare i år kom även Prinsessan Isabelle Upp & Ned men den har jag inte läst.


Prinsessan Isabelle gör hyss
Författare: Frida Lindgren Karlsson
Illustratör: Johanna Rehn
Bokförlag: IDUS
Utgiven: 201212
ISBN:9789187001369 Köp: t.ex. hos Bokus eller Adlibris

Dansfeber

Maja och hennes kompisar älskar dans. Nu ska de äntligen få sätta upp en helt egen vårshow på teatern. Just då meddelar deras danslärare Sussi att hon fått jobb som koreograf för en musikal och inte kommer att ha tid med ungdomarna som vanligt. Det är förstås en besvikelse – ända tills Maja får se hur snygg vikarien Micke är. Hon faller pladask – men är han inte lite för gammal? Dessutom sker det mystiska saker på teatern när de är där och tränar. Spökar det?

Det här är en lättsam och humoristisk bok om en skara tjejer med något komiska personligheter, som har gemensamt att de verkligen brinner för dans. Och det är det jag gillar mest med den här boken, det är härligt att läsa om ungdomar som är så engagerade i något.

Vägen till bok är inte alltid rak och för Anna Hansson gick den via en e-bok och tre tänkta separata delar, som till slut sammanbakades i Dansfeber. Läs mer om detta i Annas gästinlägg på Debutantbloggen. Jag läste e-boken när den kom och såg en stor potential i den, men tycker att berättelsen kommit till sin rätt mycket bättre nu i denna bok.


Dansfeber
Författare: Anna Hansson
Antal sidor: 155
Förlag: Idus förlag (augusti 2012)
ISBN: 9789187001178
Provläs: hos issuu
Köp: t.ex. hos Bokus eller Adlibris

Glittra och Pannkakslandet!

Moa Wallin debuterar här som barnboksförfattare med en fantasifull och färgglad bok.

Hej på er! Denna saga jag ska berätta för er handlar om lilla mig. Glittra heter jag.

Så börjar denna saga. Glittra bor i pannkakslandet. Hon är en gammal gumma nu men återberättar en episod ur sin barndom då hon var åtta år gammal och hur det gick till då hon kom dit. Där, i Kardemummadalen, bor hon som liten med sin pappa. Glittra får jobba hårt med skörden och deras överlevnad medan pappan mest sitter och stickar. Mamman är försvunnen men Glittra har en fågel, döpt Ingrid efter mamman, som följer henne överallt. Glittra smiter iväg ner till kärlekssjön ibland med en picknickkorg där hon drömmer sig bort.

Här uppstår en annan historia. I pannkakslandet lever alla i frid och harmoni tills främlingen Mirko kommer på besök. Han bjuder på goda bullar men snart avslöjas hans onda planer – han tänker ta över hela landet. Greta och Bob rymmer sin väg för att leta efter någon som kan hjälpa dem.  De kommer fram till jaget – alltså berättarrösten Glittra igen, som från allra första början berättade historien. Vännerna ger sig iväg och får längs vägen med sig fler nya bekantskaper. Till slut övervinner de skurken och alla blir lyckliga och glada. Även den försvunna mamman kommer tillbaka på ett överraskande sätt. Slutet gott!

Jag läste boken för min femåring som frågade: Vem är Mirko? Han kunde inte urskilja skurken ur illustrationen. Han tappade även intresset efter en stund så jag tror att texten blev något för lång och bilderna för komplicerade för honom. Kanske boken lämpar sig för barn mellan 6-9 år men samtidigt har jag svårt för att åldersanpassa böcker – sånt är så individuellt.

Moa Wallin har verkligen en konstnärssjäl och man ser sprudlande glädje i hennes teckningar som har en naivistisk stil med mycket krumelurer och färg. Historien är något flummig och jag hade gärna velat veta mer varför mamman en dag försvann eller varför hon har så lätt för att lämna sin pappa. Det står inte direkt uttalat att han skulle vara stygg emot henne förutom meningen:

Nej, jag fick jobba hårt för att han skulle få en god skörd. Blev skörden dålig, då blev det till att slita på natten också.

Det blir för mig dubbla budskap då pappan låter flickan slita hårt för brödfödan samtidigt som han ropar efter henne att inte vara borta för länge då hon försvinner med sin picknickkorg. Som om han bryr sig om henne. Sedan har jag väl kanske förutfattade meningar också men en pappa som stickar känns mer som en mjukis än en elaking. Men vad vet jag – vi får inte alls veta mycket om pappan i berättelsen. Kikar man närmare på en bild så ser man att huset där pappan och flickan bor har arga och sura ansiktsuttryck på väggar och tak vilket signalerar att huset inte är ett vänligt och snällt hem.

Glittra är alltså en flicka som sörjer sin mamma. Författaren drömmer sig bort till ett land med mystiska varelser där alla är välkomna, stora som små, söt eller nöt. Det pratas mycket om mat – längtan tillbaka till en mamma som bakade bullar, pannkakslandet där alla verkar syssla med att äta och även skurken övervinns med en trollsmet som han äter.

Jag vet inte riktigt vad jag ska tycka om boken. Den för tankarna till traditionellt sagoberättande men jag får ingen riktig ordning på handlingen och bokens struktur. Den är något flummig, färgstark och fantasifull. Men jag gillar kreativa människor och boken ljuder av livsglädje och sann konstnärskap – och konst är något som jag egentligen inte förstår mig på.


Glittra och Pannkakslandet
Författare och illustratör: Moa Wallin
Förlag: Idusförlag
Utgivning: 2012
ISBN: 978-91-87001-05-5
Köp: t.ex. hos Bokus eller Adlibris