Tanten och två andra begåvade kvinnor, Internationella kvinnodagen till ära

Något så retro som en pensionatsvistelse är i fokus i denna berättelse. Frans är tillsammans med sina föräldrar på väg till en sommarvistelse på ett gammalt pensionat. Frans har inte stort förtroende för de vuxna runt honom och på ett knökfullt tåg utan möjlighet att hitta sittplatser möter han Tanten. Frans föräldrar häpnar och tycker att Tanten är lite för mycket, men tar emot de sittplatser hon erbjuder. Men Frans, som sitter och talar med Tanten i en annan kupé eftersom hon markerat flera platser med sina stora hattar, blir intresserad.

… Frans begrep att han inte tänkt tillräckligt djupt på saker och ting. Han kände sig ytlig men samtidigt – till sin stora förvåning – absolut redo att för en gångs skull lära av en annan människa. …

Trots att berättelsen på ytan främst beskriver en serie upptåg som drabbar pensionatsgästerna och som Frans och Tanten spelar någon roll i, har handlingen egentligen mindre betydelse än dialogerna. Även om det händer saker i en strid ström hamnar det i skuggan av de olika karaktärernas sätt att bete sig och reagera i situationen.

Tanten och Frans

Fröken Andersson, också kallad Tanten, är annorlunda och skulle betraktas som det även idag och inte bara enligt 70-talets tant- och kvinnonorm. Jag tycker att hon är som den där friska fläkten jag kan längta efter i många av livets sammanhang. Hon vågar och gör fast hon vet att det kan bli obekvämt, hon ser och förstår vad som ligger bakom karaktärernas olika beteenden och hur hon kan göra för att rucka på givna och tagna roller. Det kanske inte alltid ser så ut, men hon vill alla väl. Dessutom har hon en framtoning som kan uppfattas som självsäker, men faktum är snarare att hon drivs av viljan att göra världen, människorna och livet bättre för alla, inklusive sig själv. Det betyder inte att hon tycker livet är lätt eller enbart glatt, hon tycker däremot att det är viktigt att en person får vara sig själv, likväl som den bör lära sig att se saker ur olika perspektiv och filosofera över väsentligheter i livet. Pensionatsgästerna förfasar sig dock emellanåt, fastän författaren sammantaget har givit Tanten den önskvärda kombinationen av karaktärsdrag det innebär att vara en både påhittig, smart, stark, krävande och ödmjuk kvinna.

Berättelsen slutar med en seger för alla skulle man kunna säga. Och som avslutning är Tanten och Frans ute och ror och filosoferar på sjön:

… – Fast en del är lite vissna förstås. . ., sa Frans.
Tanten rodde några tag igen med fundersamt utseende.
Årtullarna gnisslade.
Näärå . . . dom är lite specifika bara . . . lite för sig . . . och det måste man förstå.
– Hmmm, sa Frans tvivlande. Fast Gulle är i alla fall botten.
Tanten funderade allvarligt, det syntes.
– Han är lite felprogrammerad . . . Men det ska vi nog rätta till! sade hon optimistiskt. …

Delvis retro är även språket. Det framkommer att Tanten är från Sumpan (Det vill säga Sundbyberg utanför Stockholm) och när hon talar är det oftast skrivet som den slangen hon använder låter. Däremellan är det fina formuleringar med gestaltande beskrivningar som ger mig bilder med nyanser. Språket förmedlar också det outtalade genom att det som inte sägs i dialogerna ändå träder fram och det innehåller också en hel del genuint reflekterande och filosoferande passager.

Maria Gripe levde 1923-2007. Hon skrev 38 böcker som ofta handlade om sökande efter identitet och omgivningens rollförväntningar Bland annat böckerna om Hugo och Josefin och om Elvis. Maria Gripe menade att hon inte skrev barnböcker utan om barn för alla åldrar. Hon fick många fina priser för sitt författarskap. Böckerna översattes till cirka 30 olika språk och var för det mesta illustrerade av Harald Gripe som var Maria Gripes man.

Tanten som är skriven 1970 lästes in av Margaretha Krook (1925-2001) och detta spelades in för Sveriges Radio. I min familj skrattade våra föräldrar lika mycket som min syster och jag. Hennes tolkning av karaktären Tanten var suverän och gjorde berättelsen i det närmaste hysteriskt rolig.

I Svenskt kvinnobiografiskt lexikon (www.skbl.se) kan du läsa mer om Maria Gripe och Margaretha Krook


Tanten
Författare: Maria Gripe
Illustrationer: Anders Sten
Förlag: Bonniers juniorförl (1980)
(ISBN: 9148502359)
Du kan till exempel låna den på bibliotek, eller som jag köpa den på ett antikvariat som Bokbörsen

En bok mot en bok

Den 24 november öppnar Bye Buy, en ny butik som köper och säljer begagnade barnsaker, på Hornsbergs strand 69 (T-bana Stadshagen) på Kungsholmen i Stockholm. Något som fick mig att haja till lite extra när jag läste om dem var deras koncept En bok mot en bok. Så här skriver de själva:

Hos Bye Buy finns ett litet bibliotek med barnböcker. Läs gärna på plats, eller ta med boken hem om du samtidigt lämnar en annan bok i hyllan. Du behöver inte lämna tillbaka den bok du tar från biblioteket. Vi kallar det En bok mot en bok.

Det gör inget om boken du lämnar är bläddrad och läst, eller om det till och med är märken efter små tänder. Men självklart ska den ska vara i så gott skick att du gärna låter den gå vidare till någon annan.

Bild lånad från byebuy.se

Jag älskar ju alla former av bokvandringskoncept (tidigare har jag skrivit om Bookcrossing), så detta tycker jag naturligtvis låter intressant.

Känner ni till fler sådana här ställen? Tipsa gärna!

Mina övriga tips i Stockholm: Det finns två OBCZ – official bookcrossing zones, alltså bokhyllor där man kan lämna och hämta bookcrossingböcker. Det ena är Ica Lansen på Ringvägen 120 (T-bana Skanstull) och det andra är Espresso House på Vasagatan 15-17 (T-bana T-centralen). Det gäller främst vuxenböcker, men jag har lämnat en del barn- och ungdomsböcker på Ica Lansen tidigare. Vi har även lämnat böcker i Readcycle-tunnan på Kungsholmens bibliotek, men den är nästan alltid sorgligt tom.

Begagnade böcker

Idag på min och Wilmas promenad gick vi förbi biblioteket. Där utanför stod en bokvagn full av gamla barn- och ungdomsböcker som var till salu. Jag tror att det var relativt urplockat när jag kom men jag kollade snabbt igenom vagnen (Wilma var inte på sitt bästa humör så jag ville inte stanna för länge) och fann fem böcker jag tror var värda sina 10 kronor.

PO-PO och drakarna, av CS Forester

popo-mini

Fladdermussommar, av Sarah Withrow

Frankensteins faster, av Allan Rune Pettersson

frankfast-mini

Frankensteins faster – igen! Av Allan Rune Pettersson

Doktor Dolittles cirkus, av Hugh Lofting

Alla fem för en guldpeng alltså!

Det är ju gamla låneböcker men jag har alltid tyckt att det är lite charmigt med begagnade böcker. Massor av människor har bläddrat i dem, vikt in hundöron, spillt kaffe (i detta fall kanske det är mest troligt att det blivit spillt coca cola eller saft, fast det förstås – läser jag barn- och ungdomsböcker gör ju andra vuxna det också, såsom Helena som också skriver här på Barnboksprat. Så jag tar tillbaka det där om saften. Haha!), kanske fällt en tår…så det gör mig inte mycket att böckerna är lite slitna i hörnen eller har gulnade blad.

Vad jag ville säga med det här är att man alltid kan hitta guldkorn begagnat, kort sagt! Nog för att nya böcker är mysigt och jätteroligt också men glöm inte bort antikvariaten! Där brukar man också kunna träffa snälla farbröder med skägg.

Jag slår härmed ett slag för begagnade böcker!