Törnrosa

tornrosa-framsida

Har ni hört den där om tjejen som sov i hundra år?
Skämt åsido, nu har det kommit en ny bok med den gamla sagan om Törnrosa, med bilder av Lena Sjöberg.
Som de flesta kanske vet, handlar sagan om en kung och en drottning som önskade sig ett barn. En dag när drottningen tog ett bad stack en groda upp huvudet och sa att de inom ett år skulle få en dotter.
Grodans ord gick i uppfyllelse och de fick en fin dotter. Eftersom de ville fira att de fått sitt vackra barn bjöd de in till fest på slottet, dit bland andra stadens tretton kloka gummor blev bjudna. Nu var det tyvärr så att kungen endast hade tolv guldtallrikar (oh, the horror!), vilket gjorde att en av gummorna fick stanna hemma.
Var och en av de tolv gummorna gav prinsessan olika goda egenskaper, som skönhet och rikedom. När den elfte av gummorna hade givit sitt löfte kom plötsligt den trettonde, objudna, gumman fram.
Hon sa att prinsessan skulle sticka sig på en slända när hon var femton år och därefter dö. Efter detta klev den tolfte gumman fram. Hon kunde inte ta bort den onda förbannelsen men hon försökte mildra den och sa att prinsessan inte skulle dö, bara sova i hundra år.

Ja, sen vet ni kanske vad som händer?

Klassiska sagor kan lätt bli lite tråkiga, tycker jag. Dock är den här berättelsen uppiggad av enormt tjusiga bilder av Lena Sjöberg. Jag älskar verkligen bilderna, de bär sagan på ett superfint sätt. Som små konstverk är de!

tornrosa-inuti

Så för min egen del är det bilderna som gör den här boken intressant, eftersom sagan ju inte är sådär väldigt himlastormande och nyskapande. Dock tycker jag om sagor för det de är, gamla berättelser som hängt med länge, länge.

Törnrosa
Illustratör: Lena Sjöberg
Förlag: Rabén & Sjögren
Antal sidor: 26
ISBN: 978-91-29-67131-5
Köp: Jämför priser

Astons stenar

astonsstenar-framsida

Tänk om stenar har känslor? Tänk om stenarna fryser, känner sig ensamma och behöver lite kärlek? Det tror i alla fall Aston i Astons stenar, skriven och illustrerad av Lotta Geffenblad.

Aston är en hund som en dag börjar samla på stenar i alla möjliga olika former. Stora, små, kantiga, runda… alla stenar tar Aston hand om. De får varsin ask att sova i och en varm filt.
Till slut börjar Astons föräldrar oroa sig lite, stenarna börjar nämligen ta enormt mycket plats hemma hos dem. Så de ger Aston ett förslag…
Det slutar dock inte riktigt som föräldrarna hade hoppats på…

Den här boken var lite speciell, känner jag…jag tror det beror mycket på illustrationerna. De är lite murriga, suddiga, raspiga och…lite hårda fast ändå väldigt mjuka…kanske man kan säga. Lite annorlunda. Men jag gillar det! Jag tycker att boken växer ju mer jag tittar i den.

Astons stenar vann Bonnier Carlsens bilderbokstävling 2004.

astonsstenar-inuti

Som bonus, i alla fall till den boken jag har, som är tryckt 2008, fick man en dvd med filmen Astons stenar!

Astons stenar
Författare och illustratör: Lotta Geffenblad
Förlag: En bok för alla
Antal sidor: 28
ISBN: 978-91-7221-489-7
Köp: Jämför priser

Ava pekar på apan

Jag måste bara berätta att Apan fin, som jag recenserat tidigare, har blivit mycket mer populär i hela familjen på sistone. Ava tittar väldigt intresserat när någon av oss läser den och om man frågar ”Var är apan?” pekar hon gärna på apan. Fast ibland pekar hon på hunden i stället, det är inte så noga. Och ibland pekar hon innan man frågar. Men det är i alla fall roligt att hon pekar!

Läsutvecklingen kommer smygande! Nu när Ava kan peka blir hon plötsligt så mycket mer delaktig i läsningen. Vad gör det om vi stannar upp i berättelsen och i stället koncentrerar oss på att peka på apan, bäbis eller Lalo? Det är ju roligt att peka! Kanske börjar det bli dags att satsa lite mer på traditionella pekböcker igen?

Mycket som lockar i Bonnier Carlsens vårkatalog

Efter att ha bläddrat Bonnier Carlsens vårkatalog är det bara att konstatera: min läslista kommer inte att bli kortare…

En hemlig vänAllra mest nyfiken är jag på debutanten Katarina Genars kapitelbok En hemlig vän, som kommer i mars. Den måste förstås vara väldigt bra, om Genar har lyckats slå sig in bland alla etablerade författares uppföljare till succéböcker (ja, jag kan tycka att det är lite trist att nästan allt som kommer ut ingår i bokserier). Dessutom låter ju beskrivningen alldeles oemotståndligt lockande: ”Fantasi och verklighet vävs ihop när Henrietta tappar nycklarna, blir vän med herr Wallgren och försöker rädda den mystiska lilla flickan som gungar. En spännande och suggestiv barnroman i bästa Maria Gripe-stil, att läsa själv eller högt tillsammans.” Jag som älskar Maria Gripes böcker!

Oj!Och sen är det sisådär en miljon böcker som min idol Stina Wirsén medverkat till. Bland annat en ny serie med ”brokiga pekboksäventyr i tålig kartong för de yngsta läsarna”. Titlarna som kommer i april är Hej! och Oj!.

Martin Widmark ger ut en ny LasseMaja, såklart (Campingmysteriet), och en ny Rakel. Jag har inte läst någon Rakel innan, kanske får Upptäckar-Rakel och den okände kungens grav bli den första?

Det är bara några exempel. Hur ska vi sammanfatta det hela? Kanske ”Oj!” vore lämpligt? Ja, OJ!, vad många roliga böcker!