Gästbloggare

Hjälp, det är ett främmande språk i min bok!

Annelie Drewsen, vars Inte klia, Adam! tidigare recenserats på Barnboksprat, gästbloggar om tvåspråkiga böcker.

När jag var liten pratade alla omkring mig svenska. Alltså var mina böcker på svenska. Utom två. Den ena var en engelsk ABC-bok med ett djur för varje bokstav. Jag kommer aldrig att glömma djuret med den långa snabeln på bokstaven A – en anteater. Den andra var en bok på japanska som min pappa hade fått under en resa med jobbet. I boken fanns roliga bilder och lustiga tecken. Festligast av allt var att boken var bak och fram. Jag vet inte hur många gånger jag bläddrade i den – fram och tillbaka – läste bilderna och undrade hur det skulle vara att kunna japanska.

Nyligen kom jag att tänka på det, när jag pratade med en pappa om mina egna böcker, som är tvåspråkiga. ”Det är ju en jättebra idé. Om mina barn var tvåspråkiga skulle jag absolut köpa din bok!” sa han.

Han satte fingret på något: så fort det finns ett okänt element i något, uppfattas ofta helheten som avvikande. Till och med på biblioteken är det så. Fastän mina böcker är lika mycket svenska som spanska, arabiska eller bosniska står de nästan alltid på hyllorna med utländska språk. Och det är ju bra, böckerna behövs där. Men varför inte placera ett exemplar även på den svenska hyllan?

Till viss det tror jag att det handlar om ovana. Hur gör man egentligen med en bok som har text på två språk? Ska man läsa den på något speciellt sätt? Är det en lärobok? Eller kanske ett litet lexikon för småbarn?

Nej, det är som vilken annan bok som helst. Man kan läsa hur man vill. Ett sätt passar de familjer där föräldrarna talar olika språk. Så ser min egen familj ut. Jag läser den svenska texten och min man den spanska. (Det händer dock att jag läser på spanska. En av mina favoritböcker att läsa högt är Färgtjuven/El ladrón de colores av Joaquín Masoliver och i den läser jag alltid den spanska texten.) På förskolor kan den svensktalande personalen läsa texten på svenska, medan föräldrar eller modersmålslärare läser på det andra språket. Ytterligare ett sätt är att läsa texten på det språk man förstår och helt enkelt strunta i det andra. Så gör vi med böcker från USA, där spansk-engelska böcker är väldigt vanliga. Den dag barnen intresserar sig för den engelska texten finns den där att upptäcka.

Så tänker jag att man kan göra med vilket språk som helst. En vacker dag förstår den lilla läsaren att de där krumelurerna på sidorna hör ihop med ljuden som kommer ur den vuxnes mun. Då kanske hon pekar på det främmande språket och undrar vad det står.

Då kan man titta på orden, smaka, fundera. Vilka bokstäver är vanligast i det andra språket? Hur långa är orden jämfört med svenskan? Vad kan det där lilla ordet betyda? Det är fascinerande hur mycket man kan lista ut genom att vara lite klurig. Visste ni till exempel att vattkoppor heter busbus på somaliska? Inte jag heller, förrän jag läste min egen bok på svenska och somaliska. Nu ska jag bara lista ut vad resten av orden betyder.

Om gästbloggaren:
Annelie Drewsen är författare, skribent och lärare. I dagarna kommer hennes andra barnbok Inte så fort, Adam! ut på Vivlio förlag. När Annelie inte skriver tvåspråkiga barnböcker frilansar hon för olika tidskrifter och undervisar nyanlända ungdomar i svenska som andraspråk. Mer om Annelie finns på anneliedrewsen.se och mer om Adam-böckerna på adambok.se.

Kan bronsålder vara spännande?

Monika Häägg gästbloggar på Barnboksprat om att skriva barnböcker om bronsåldern.

Böcker som utspelar sig i bronsålder, är det en spännande läsning? Ja, säger jag som nu har skrivit fyra böcker om Fry – en flicka i bronsålder. Det är en mystisk tid med mängder av tecken. Gravhögar, bronsfigurer och hällristningar sätter igång fantasin. Det finns inget skriftspråk bevarat och därför kan fantasin flöda och de historiska avtrycken tolkas fritt.

Idén till böckerna fick jag när jag cyklade omkring i det Halländska landskapet och såg alla dessa gravhögar som fortfarande finns bevarade efter mer än 3 000 år. Jag läste mängder med fakta om tiden och hittade platser runt Halmstad och Bjärehalvön som passade till min äventyrshistoria. Vid en utgrävning, inför byggandet av ett nytt bostadsområde, hittades stora långhus (ett som var 45 m!) och där placerade jag Kungsgården. För nog hade det bott en liten lokal kung eller hövding i ett så stort hus? Jag har valt att göra solen till en Solgudinna och månen till en Mångud. Både sol och måne betydde mycket för den tidens människor. Det går att avläsa i bilder och föremål. I mina böcker har det blivit en kamp mellan Solgudinnan och Månguden och mitt i denna strid finns Fry som är ett Solbarn med övernaturliga krafter. Vem är den största guden? Men egentligen är det människornas kamp om makten och i den kampen används gudarna.

Med detta äventyr kan engagemang för forntiden byggas. Med spännande böcker väcks intresset för att söka vidare i historiska fakta. Det har varit min tanke med att skriva den här bokserien. Kungsgården är fjärde och avslutande delen i serien. Den utkommer i augusti.

Om gästbloggaren:
Monika Häägg är författare och dramapedagog. Hon har skrivit teaterpjäser och turnerat med barnteater. Hon gör föreläsningar om bronsålder och fantasi samt drama och skrivande. Barn- och ungdomsböckerna Solbarnet, Månguden och Isvintern utspelar sig i bronsålder. I augusti utkommer Kungsgården som är sista delen i bokserien. Mer om Monika och hennes böcker hittar du på Monkaland och i hennes blogg.

Var ligger Utomlands?

Malin Roca Ahlgren gästbloggar på Barnboksprat för att berätta om sin nya barnbok.

Barnbok på flera språk. Samtidigt. Vilken bra idé. Så tänkte jag när jag hittade mitt bokförlag på nätet. Jag tänkte att jag ville skriva en historia som skulle vara internationell på något sätt. Om en pojke eller flicka som också var global. Namn och utseende. Då föddes Leo.

Jag som skrivit barnboken heter Malin Roca Ahlgren och har själv en liten pojke hemma. Och en lite större tjej också. Båda mina barn är frågvisa vilket gör att det kommer upp nya barnböcker i huvudet på Mamma Malin. Jag skriver ned deras frågor, och försöker förklara för dem. Ibland föds en idé till en historia som jag utvecklar till bok. Så var det med Leo. Min son frågade var pappa var någonstans, och jag svarade att han var utomlands. Min son sa då ”Var ligger Utomlands?” och idén till denna bok började med att vi snurrade på jordgloben hemma.

Leo är en liten pojke som funderar mycket. Och en dag ska han alltså åka utomlands med sina föräldrar. Men det finns ju så många olika länder… Vill ni också ta reda på var Utomlands ligger, följ med på Leos resa! Ni hittar honom på Vivlio och på min privata blogg.

Den kommer ut den 22a augusti. På spanska, arabiska, somaliska och bosniska.
Releasefesten är på Internationella Biblioteket i Stockholm den 3e september kl. 13.00. Hjärtligt välkomna.

malin-hemmaispanien — Malin Roca Ahlgren

Om gästbloggaren:
Malin Roca Ahlgren är en författande stockholmare som bott Utomlands i 17 år, om man jämför med Sverige förstås. I Barcelona, där hon bor, tycker man nog snarare att det är Sverige som är Utomlands.

Prinsessan på ärten

Än en gång anlitar Barnboksprat Jill Sundstedt för att recensera appar. Läs även hennes tidigare recensioner: Ipad-appar från Natur & Kultur och Massor av dinosaurier.

Ikväll läste jag och dottern Prinsessan på ärten som Wombi gjort som iPad-app. Själva appen påminner mycket om en riktig bok då man bläddrar fram en sida i taget. Det är inte så mycket text i den eftersom sagan är väldigt förkortad och bara det viktigaste finns kvar. På varje sida finns en fin illustration och om man är lite nyfiken och pekar runt på skärmen ellar lutar på iPaden så får man små roliga överraskningar i form av både animeringar och ljud.

På en av sidorna är det dags att bädda sängen med ärta, tjugo madrasser och tjugo ejderdunslakan. Då får man som läsare vara med och placera ärtan och madrasserna i sängen. Den effekten tyckte min dotter var roligast, även om hon reagerade på att hon faktiskt bara fick placera dit fem madrasser istället för tjugo.

Den här appen är inte särskilt avancerad och för min del bidrar det till att jag tycker om den. Det är en app som min dotter kommer kunna läsa och ha glädje av flera gånger om, och tack vare att den är så enkel och att det är så pass lite text så kommer hon att klara det utan min hjälp.

Vill ni ha en 5,5-årings åsikt om appen så kan jag hälsa från dottern att ”den var rolig för att man fick trycka och så hände det saker”. Jag och dottern rekommenderar den här appen till alla prinsesstokiga nybörjarläsare.

Prinsessan på ärten (Ipad/Iphone/Ipod app)
Baserad på bok av: H.C. Andersen
Utgivare: Wombi
Köp: här

Ipad-appar från Natur & Kultur

Åter igen anlitar Barnboksprat Jill Sundstedt för att recensera appar. Läs även hennes tidigare recension av Massor av dinosaurier.

Jag och mina barn har tittat lite närmare på tre stycken appar för ipad från Natur och Kultur, två barnböcker, Mulle Mecks första bok om bilar av George Johansson och Jens Ahlbom och Så gör prinsessor av Per Gustavsson samt en pysselbok, Rita och pyssla med prinsessan. Nu ska jag försöka redogöra lite för vad vi tyckte om dem.

När jag läste Så gör prinsessor tillsammans med barnen blev jag faktiskt lite besviken. Appen är inte mycket mer än en bok och det hade jag nog förväntat mig att den skulle vara. Jag hade iallafall förväntat mig fler specialeffekter. Det enda som appen egentligen innehåller som man inte kan hitta i en vanlig pappersbok är möjligheten att titta lite närmare på några av illustrationerna. Ett exempel är när prinsessan ska välja kläder, då glimmar det till på sidan och om man pekar där så får man en närbild av exempelvis skorna. Annars händer det faktiskt inte så mycket.

En uppskattad sak är dock att man kan spela in en egen berättarröst till boken. På så sätt behöver man ju inte fysiskt vara med och läsa boken varje gång barnen vill höra den. Jag tänker även att det kan vara kul för min dotter, som precis har börjat läsa, att få spela in sig själv och lyssna hur hon låter.

Barnen uppskattade boken mer än jag gjorde. Kanske är det så att man som vuxen har lite för höga förväntningar ibland. När jag frågade Ella, 5 år, vad hon tyckte svarade hon att hon tyckte om boken och att det var roligt att peka på skärmen och titta närmare på olika saker. Så enligt hennes uppfattning har Per Gustavsson och Natur & Kultur träffat helt rätt – och det är väl kanske hon som ska bestämma. Det är ju trots allt en barnbok.

Mulle Mecks första bok om bilar är också en app som jag kanske hade förväntat mig lite mer av. Förutom att det är en bok med fina illustrationer så fanns det inte så mycket specialeffekter. På varje sida finns det två ställen som man kan peka på för att få höra olika trafikljud. Man kan även förstora bilderna genom att dra med fingrarna på skärmen, men förutom det är det som en vanlig bok. Själv tycker jag att det borde finnas många möjligheter att krydda även den här appen med fler specialeffekter.

Men återigen är det väl inte jag som ska tycka och tänka. Min son, Karl, som är tre år gammal och biltokig, uppskattade verkligen boken om Mulle Meck. Att få peka på skärmen och lyssna på de olika trafikljuden tyckte han var mycket roligt, även om han ibland höll för öronen och förklarade att det lät illa.

Som vuxen kände jag att det var roligt att kunna få fram de olika ljuden under tiden som jag läste berättelsen. Det gav liksom lite extra krydda åt berättandet och gjorde även lyssnandet lite roligare. Det är en effekt som jag definitivt kommer att använda mig av ännu mer nästa gång vi läser boken tillsammans.
Rita och måla med prinsessan uppskattades verkligen av min smått prinsesstokiga dotter. Att få rita och pyssla är något som hon uppskattar och att göra det i kombination med prinsessor och ipad… Ja, det kan nog inte bli bättre.

Tyvärr var det lite svårt att rita med fingrarna på skärmen och det hände ofta att hon, istället för att rita på bilden lyckades flytta på den eller förstora den, något som hon upplevde som ganska frustrerande.

När man ska sudda något man har ritat så skakar man på sin ipad och det i sin tur raderar allt man gjort på just den bilden. Lite tokigt kan jag tycka, då man ibland bara vill sudda ett streck eller två. När man är nöjd med sin bild kan man spara den eller skicka den via e-mail till någon man tycker om.

Det som är kul med pysselboken är att den innehåller så många olika varianter av pyssel. Vanliga färgläggningsbilder varvas med labyrinter, dra streck mellan punkterna-bilder och mycket annat. Barnen får även använda sin fantasi och kreativitet då de ska rita fina frisyrer eller olika ansiktsuttryck.

Det som är bra med en digital pysselbok är att man kan göra samma uppgift om och om igen, och utveckla sin förmåga att utföra de olika uppgifterna. Det tycker jag är positivt eftersom jag inte tror att min dotter kommer att tröttna på prinsesspyssel i första taget.

Mulle Mecks första bok om bilar (Ipad-app, finns även för Iphone)
Baserad på bok av: George Johansson och Jens Ahlbom
Förlag: Natur & Kultur
Köp: hos Itunes

Så gör prinsessor (Ipad-app)
Baserad på bok av: Per Gustavsson
Förlag: Natur & Kultur
Köp: hos Itunes

Rita och pyssla med prinsessan (Ipad-app, finns även för Iphone)
Baserad på bok av: Per Gustavsson
Förlag: Natur & Kultur
Smakprov: Ipad | Iphone
Köp: Ipad | Iphone

Om gästbloggaren:

Jag heter Jill Sundstedt, jag är 34 år gammal och arbetar som lärare i svenska och engelska på en högstadieskola i Västerås.

Jag har läst böcker så länge jag kan minnas. Jag lärde mig läsa när jag var fyra år, och när jag var fyra och ett halvt läste jag Ronja Rövardotter. Som barn älskade jag serien om Systrarna P som Wahlstöms Barnböcker gav ut, och jag har nog alla böcker i den serien. Jag kan inte skiljas från mina böcker så jag har en välfylld bokhylla därhemma.

I min roll som mamma blir det också mycket läst. Mina barn vill gärna att vi läser böcker tillsammans. Just nu läser vi faktiskt Ronja Rövardotter på kvällarna. Det är så härligt att uppleva barnens skratt då de föreställer sig bilden av något roligt som beskrivs i boken. Man märker att de faktiskt sitter där och föreställer sig det man läser. Nu har dottern precis lärt sig läsa och min förhoppning är att hon så småningom vill ta över min samling av Systrarna P-böcker.