Pappor ska va tjocka

 

Nils Andersson skriver böcker för barn och han är musiker. Han har tidigare skrivit böcker på vers med rim för barn. Bland annat Pixiböckerna om Lillebror Berglund. Som till exempel Vi handlar mandlar. Erik Svetoft har nyligen gått ut konstfack och han vann Svensk bokkonsts förstapris 2017, för ett av sina utgivna seriealbum.

 

Historien i Pappor ska va tjocka är en sorts äventyr där kampen står mellan om pappan ska äta hälsosamt och träna för att alla säger att det är nyttigt att vara smal eller om han ska få fortsätta äta gott, vara tjock och precis så som berättarjaget, barnet, vill ha honom.


Men jag blir arg och ledsen
Jag vill ha pappa kvar!
Min tjocka varma pappa
Min runda glada far!

Min pappa som vill leka
och hinner läsa bok
och inte jämt ska jogga
och träna som en tok.

 

Pappan har en frisyr som osökt påminner om frisyren som bandmedlemmarna i Leningrad Cowboys fick oss att le förvånat åt. Associationen är en smula skev eftersom den blinkar till de läsare som var med för omkring 30 år sedan. Och de är näppeligen målgruppen för denna bok, bortsett från till exempel farmor, mormor, morfar eller farfar som möjliga läsare. Den aktuella associationen är dock att läsaren får ett leende placerat på läpparna. Ett leende som stannar kvar genom hela boken.

 

Den rösten är ju pappas!
Han sitter vid buffén
är lika tjock som vanligt
och äter kycklingben.

Friterade bananer,
flamberad fisk och fläsk,
kanderade krokaner
och currywok och läsk.

Det var så svårt att banta
han hade sån aptit.
Det var så trist att träna
så han gick aldrig dit.

Träningsivern får sig en släng av sleven när det handlar om att slaviskt följa nya råd och rön. I det sammanhanget framställs mamman som inskränkt och trendkänslig, men det går att ha överseende med det tack vare lättheten, värmen och spjuveraktigheten som boken utstrålar.



Det visar sig att mamma
har läst i tidningen
att det är nya modet med
med runda mjuka män.

Så hon är bara glad
att min pappa är så fet
hon bjuder oss på bullar
och sockerkakesmet.

 

Historien är berättad på vers med lekfullhet och ett vardagsnära språk. Stroferna rullar fram i ett varierande tempo, men alltid med eftertryck. Det är kul! Även de tecknade illustrationerna är vardagsnära, med lite stökig interiör och oförskönande personporträtt. Bilderna innehåller träffsäkra karikatyrer och mycket detaljer att studera. I teckningarna blir det synligt hur materialet i karaktärernas kläder känns. Till exempel pappas röda overall med vita revärer som för tankarna till 70-talet, även om materialet i hans träningsoutfit nog hör hemma på 50-talet. Det får honom att framstå som en jovialisk, hemvävd antihjälte: En härlig pappa att tycka om!


Pappor ska va tjocka
Författare: Nils Andersson
Ilustrationer: Erik Svetoft
Förlag: Rabén & Sjögren
ISBN: 9789129722413
Köp: t.ex. hos Bokus eller Adlibris

Författare: Gunilla Larsdotter

Böcker älskade jag redan som liten och bara doften av en ny bok var en njutning som lovade äventyr. Biblioteket doftade bok på ett annat sätt, men likväl härligt. Jag vill bidra till att många barn får chansen till sina egna bokupplevelser. Jag är mamma till fyra, mormor till två och farmor till två (både flickor och pojkar) och tycker att det uppstår något mycket speciellt när man läser eller lyssnar på berättelser tillsammans. Var och en har sin upplevelse men det blir minnen som man har gemensamt, kanske hela livet. Själva berättandet intresserar mig; sådant som vilket språk som används eller vilka bilder, men också helheten med formgivningen samt hur och varför en bok kommit till

2 reaktioner till “Pappor ska va tjocka”

  1. Vi läste visst inte boken på samma sätt. Jag tycker det är tråkigt att den handlar om kroppshets och ”rätt” och ”fel” kropp – att en tjock kropp är en ohälsosam kropp och att en tjock person bara äter ”skräpmat”. Visst finns det vissa poänger i slutet men jag hade inte velat läsa boken med den tänkta målgruppen. Då läser jag hellre något kroppspositivt eller om en tjock karaktär som agerar som vilken karaktär som helst.

  2. Ja där ser man. Tycker du den framhäver kroppshets som något positivt?
    Jag tycker den karikerar kroppshets och inte alls förskönar någon karaktär eller figur som förekommer.
    Kanske har det betydelse i sammanhanget att jag såg och hörde författaren och illustratören presentera sin bok vid en barnboksfrukost. Deras syfte var inte något inlägg i debatten (i någondera riktning) och jag uppfattar text och bild mer som sprungen ur glädje och att vi är olika på flera sätt. Och vi är bäst om vi får vara som vi är – och vill.
    Det tolkar jag som positivt, även när det gäller kroppen. Det jag reagerade på och kommenterar i texten är mammans hållning.

Lämna ett svar

E-postadressen publiceras inte. Obligatoriska fält är märkta *