Dorran har fått en lillebror. Alla säger att han är jättesöt men Dorran tycker inte alls att han är kul. Särskilt inte eftersom deras mamma bryr sig mest om lillebror. Nu får det vara nog! Om Dorran lånar lillebrors napp och tar på sig en tröja hon hade när hon var bebis kanske mamma ser henne också?
Att få ett syskon kan vara en stor omställning. Från att ha fått all uppmärksamhet till att behöva dela den med någon annan, någon som behöver mer hjälp och har svårt att uttrycka vad han vill. Till mammans 
frustration återvänder Dorran till bebisstadiet precis den morgonen när mamman och lillebror måste skynda till BVC. Varför får lillebror ensamtid med mamma medan Dorran blir lämnad på förskolan? Boken släpper fram Dorrans avundsjuka och ilska mot förändringarna. Vi ser även mammans frustration och känsla av otillräcklighet. De starka känslorna är befriande, de får ta plats och tas på allvar.
Gulliga lillebror har ett normkreativt tänk vilket visas främst genom bilderna. Mamman verkar inte ha någon partner, på hennes armar syns för bilderboken sällsynta tatueringar och benen är naturliga orakade. De färgglada och väl tilltagna illustrationerna hjälper till att uttrycka de starka känslorna. Bilderna tar stor plats vilket passar bra för den tittande läsaren. Jag gillar boken och skulle gärna rekommendera den till blivande storasyskon i 3–6-årsåldern.
Recensionsexemplar från förlaget.
Gulliga lillebror
Författare: Moa Eriksson Sandberg
Illustratör: Mari Ahokoivu
Förlag: Rabén & Sjögren, 2019
ISBN: 9789129710748
Köp: t.ex. hos Bokus eller Adlibris
