Ingrid är en karaktär som jag först lärde känna för ett år sedan då jag sökte efter en inspirerande bok som skulle få min dotter, då två år gammal, att vilja prioritera bad framför lek på kvällarna. Den lättlästa boken har ett fint flyt mellan de olika momenten som Ingrid stöter på i samband med sitt bad. Språket är kortfattat och förenklat men ändå rytmiskt att läsa högt. Fantasifulla lekar, där vi får följa med på båttur och träffa ovanliga djur under vattenytan, varvas med de praktiska göromålen som schamponering och handdukstorkning och håller intresset uppe hos både barn och förälder genom samtliga tjugosex sidor. Ingrid är en bedårande flicka och jag faller som en fura för hennes charm!
Ingrid vill bada
Författare: Katerina Janouch, Illustratör Mervi Lindman
Förlag: Bonnier Carlsen (2012)
ISBN: 9789163873737
Köp: t.ex. hos Bokus eller Adlibris
Jag älskar bilderna och storyn i Ingrid-böckerna men har jättesvårt för själva språket. Hur tänker du där? Känner du att du har flyt i det du läser? Känner du att det är bra prata med förenklade bebis-meningar till ditt barn? Känner du att barnet då förstår mer eller uppskattar och förstår storyn bättre?
Själv får jag inte till det när jag läser bebis-meningarna eftersom jag känner att det är galet. Jag kompletterar därför meningarna då jag läser för min snart 2-åring men jag undrar om han kanske skulle förstå mer eller tycka det är roligare med befintligt språk.
Skulle vara intressant att höra hur någon annan tänker och reflekterar kring detta.
Vänligen Ullis
Jag, Anna Bouka, mailade Ullis för den 2 oktober och såhär svarade jag:
Hej Ullis!
Jag förstår precis hur du tänker kring ett förenklat språk, jag har själv svårt för det i en del sammanhang och i vissa andra barnböcker som jag har läst. Dock i just det här fallet så tycker jag att det går bra att läsa högt om man förhåller sig till texten mer som om det vore en ramsa, då blir det ganska rytmiskt och mitt barn verkar tycka att det är roligt. Jag tycker att det fungerar bra i Ingrid vill bada och Ingrid ska resa men inte lika bra i ett par av de andra Ingrid böckerna där Janouch inte får till rytmen och flytet lika bra och det också finns många upprepningar (se tex Ingrid vill ha plåster). När min dotter var 2 år så var meningsuppbyggnaderna precis lagom svåra och långa för att hon skulle behålla fokus. Idag är hon tre år och jag känner att hon följer med bättre i längre texter och i längre meningar men ibland väljer hon ändå en av de enklare böckerna. Kanske för att hon kan memorera texten och ”läsa” den själv och att det ger henne en annan upplevelse av boken än om jag läser?
På frågan om det är ”bra” för barnen så är jag kluven men jag vet inte om det är mina egna tillkortakommanden som står i vägen för en friare åsikt. Är jag en språkpolis? Är jag inte tillräckligt fantasifull? Mitt barns språkutveckling sker med rasande fart och det är nog det området som hon utvecklats snabbast i. Kanske är det faktum det enda relevanta i mitt svar till dig?
Jag hoppas att du finner mitt svar behjälpligt! Tack för att du visar intresse för min recension!
Med vänliga hälsningar
Anna Bouka