Den elaka vikarien hör till Bonnier Carlsens serie ”Lätt och läskigt”. Och nog är det läskigt alltid, faktiskt ganska äckligt tycker jag. Storyn utspelar sig till stor del på en till synes idyllisk skola på landsbygden, det är åtminstone vad man tror när man ser den rödmålade träbyggnaden i bokens början. Men den här boken är allt annat än en trevlig bok på rim (jo, hela berättelsen är på rim, något som gjorde att min 8-åring tröttande ur efter några sidor).
Illustrationerna är visserligen snyggt gjorda, men riktigt otäcka. Här finns en salig blandning av rysliga skuggor, ondskefulla ögon, gråtande människor, monster som kryper ut ur väggar, blod som droppar från taket och barn som plågas. Jag förväntade mig nog en lite läskig men humoristisk bok om en elak vikarie, men det här är nästan för skrämmande för barn kan jag tycka.
Storyn är sån att skolan behöver en vikarie eftersom flera lärare är sjuka eller lediga. Rektorn hittar en lapp som det står ”Vikarie tel. 666-66-6” på som han ringer, och det är ingen trevlig vikarie som kommer. När lärarinnan dyker upp vid skolan möter hon några elever och säger ”Röker ni, va? Bravo tjejer, cancer det är coola grejer”. På ett annat ställe står ”Har du ingen vacker handstil kommer du få åka likbil”. För mig känns det lite…nja…det är väl meningen att man ska se det roliga och knasiga i såna totalt opassande saker, men jag tycker att det är för opassande – gränsen för skoj och humoristiskt har liksom passerats för ett bra tag sedan – åtminstone i min värld. Inget lyckligt slut har sagan heller.
Jag är glad att sonen inte ville lyssna vidare på boken när jag började läsa den för honom. Jag kanske är känslig, men jag tycker inte att det här är en bok som barn ska läsa. Speciellt inte innan läggdags. Det här är alltså mina högst personliga åsikter om boken, och jag är medveten om att den säkerligen kan tilltala en hel massa andra läsare. Men mig föll den inte i smaken. Inte alls.
Den elaka vikarien
Författare: Anders Fager
Illustratör: Daniel Thollin
Förlag: Bonnier Carlsen
Antal sidor:
ISBN: 9789163876615
Köp: t.ex. hos Bokus eller Adlibris
Ja den här boken är lite för mycket :) Inälvor och hela grejen… Vet inte riktigt när den kan passa eller vem. Men på något sätt är den också underhållande, men visst går den lite över gränsen!
Boken är ju briljant, mina kids älskade den.
En perfekt inkörsport för den som tycker den befintliga litteraturen för den åldersgruppen är lite för ”töntig” och inte vill läsa Lasse-Majas detektivbyrå eller Laban och Labolina.
Vi hade i alla fall kul i soffan när vi läste den hemma.
Det är svårare att läsa rim än man tro, det var i all fall mina barns kommenterar när vi läst boken. Och jag som aldrig trodde jag skulle få mina kids att läsa rim och förstå hur man hittar rytmen i det.
Vad säger kidsen om boken det är mer intressant, vilken ettagluttare eller tvåa skulle inte gilla den här boken.
Ni kanske är lite för gamla för att läsa barnboksliteratur helt enkelt. Ta den med en nypa salt eller lite ironi, det gör i alla fall kidsen.
Kids vet inte vad ironi är, så ur den synvinkeln är väl boken i så fall skriven/tolkad av någon som egentligen är för gammal? ”Det är ju bara på skoj” är inget bra argument om någon faktiskt tycker att boken är lite för mycket, om man inte är ute efter att få barn att känna sig ”töntiga” om de inte gillar det.
Fast boken riktar sig väl ändå inte till så små barn som inte fattar ironi? Visst är den skoj. Det är ju inte 5 åringar som ”ska” läsa den… Hur gamla är dina barn Stewe? Dumt förutsätta att alla ettor skulle gilla den, sådant är väldigt olika…
Svårt att sätta fingret på vad det är (möjligtvis morden, grisstyckningen), men jag tycker att helheten är för mycket för någon som håller på att lära sig läsa (6-7 tänker jag ungefär). Vi är flera bibliotekarier som valt att placera om denna bok, antingen till vanliga hcf eller till hcg för 10-12-åringar. Tack för din recension!
Hej jag är en dyslektiker och fick under mina tre första år läsa om en mus som hete pip.
Canser skämtet är att ta in kan jag känna. Min syster dotter har nu svårt att läsa och vi hittade denna bok. Rim är väldigt bra för att få igång fonologisk medvetenhet och hitta samband mellan olika ords stavning. Min syster dotter som går i trean skinade av skratt och vi läste av ren lust om visa sidor för att de var så roliga. Hon som annars inte äns vill läsa alls. När telefonen ringde var hon tvungen att läsa upp de bästa sidorna för sin pappa i telefonen. Boken är lite väl grotesk i vissa avseenden helt klart. Men de barn som inte kommer igång med läsningen behöver bli motiverade att läsa, bli överraskade och möta ett spännande innehåll. Jag är tacksam att det finns böcker som denna för dagens barn.
Sen kanske inte ett barn ska läsa detta själv utan att man problematiserar innehållet efteråt!
Sen kanske inte ett barn ska läsa detta själv utan att man problematiserar innehållet efteråt! Dock med försiktighet för att inte döda läsglädjen.