Ingen vanlig sommar och Jag glömmer aldrig Pascal är de två första böckerna i serien om Emelie Lexander. Emelie är 14 år och älskar hästar. Hon tillbringar i princip all sin lediga tid med sina vänner i det lilla stallet Bylke där hon har sin älskade sköthäst Pascal. Hemma har hon en autistisk syster med hjärtproblem som ständigt oroar henne och resten av familjen. Under en helg i början av sommarlovet sover Emelie och vännerna över på höskullen i stallet när en lösspringande häst kommer in på stallbacken. Ridskolechefen gissar att det är en arab från gården Holmen då det precis flyttat in en familj där som föder upp araber och sysslar med westernridning och tjejerna hänger på honom dit för att undersöka saken. En ny värld öppnar sig för Emelie och sommaren tar en oväntad vändning.
Böckerna riktar sig till slukaråldern och jag hade själv älskat att läsa dem under mina mellanstadieår när jag var en av dem som tillbringade all ledig tid i stallet. Precis som Emelie hade jag också drömmar och önskningar men verkligheten levererade tyvärr aldrig de drömscenarier som hästböckernas värld erbjöd. Det är ändå exakt sådant man vill läsa om eftersom att någonstans inom en lever alltid hoppet att bli erbjuden den där fantastiska medryttarchansen eller efterlängtade sköthästen eller varför inte få ta hand om en alldeles egen häst.
Böckerna om Emelie flyttar mig tillbaka till de här drömmarna så att jag kan uppleva dem ännu en gång. De är trovärdiga och detaljrika men ändå lagom lättlästa. Den första boken slutar mitt upp i alltihop så det var befriande att kunna hugga tag i andra delen på en gång. Hela serien ska innehålla sex böcker men jag hittar ingen uppgift på när nästa del är planerad att utkomma. Jag vill dock hemskt gärna veta hur det hela utvecklar sig så jag kommer att hålla ögonen öppna efter fortsättningen!
