Här vill inte hundar bo utspelar sig under den tid dÃ¥ barnen hade träskor, Palme höll tal för folket och sexÃ¥ringar fortfarande gick pÃ¥ dagis. En av dem är Maria. Hon bor med sin mamma och lillasyster Emma i betonggettot. Maria önskar att hon var lite mer underbar och lite mindre tokig. Hon drömmer om att mamma och pappa inte ska skilja sig och att hon ska fÃ¥ en kompis men mest av allt vill hon ha en egen hund. En dag börjar Ofelia pÃ¥ dagis och Maria är inte längre ensam sexÃ¥ring. Ofelia är precis sÃ¥ där prinsesslik som Maria önskar att hon själv skulle vara och Maria och Ofelia blir vänner – och ibland ovänner.
Det här är en charmig bok som fångar både små och stora ögonblick i en sexårings liv. Hur jobbigt det är när föräldrar ska skiljas och hur skönt det känns när man lär sig cykla. Hur fantastiskt det är att ha en bästa kompis och hur hemskt det är att vara osams. Lotta Geffenblads illustrationer fångar verkligen Marias karaktär och hunden Skoglund är gräsligare än man kan tänka sig. Samtidigt som jag gillar det jag läser så tar jag det inte riktigt till mig. Det händer så otroligt mycket i boken och varje kapitel täcker in en ny händelse. Föräldrarnas separation och Marias längtan efter en egen hund är den röda tråden hela vägen igenom men det sker så mycket att jag känner att jag knappt hinner smälta en händelse innan det är dags för nästa. Förlaget marknadsför den här boken som en högläsningsbok medan jag läste den  i två sittningar. Det är fullt tänkbart att den kommer bättre till sin rätt om den inmundigas i små doser vilka kan avnjutas och bearbetas allt eftersom.
Det är en märklig historia Stephanie Meyer har skapat men hon är skicklig på att skriva om trovärdiga relationer oavsett om det handlar om människor eller andra väsen. Känslorna är starka och det är mycket underhållande.  Meyer är skaparen till den populära bokserien om kärleken mellan Bella och vampyren Edward. Jag trodde inte hon hade skrivit några andra böcker så denna titel, utgiven 2009, var helt obekant för mig.
En rolig och knasig berättelse om en trotsig liten pojke som istället för att gå på dagis skickar sin mamma dit. Pojken heter Kingen och verkar fullt kapabel att sköta mammans sysslor. Han både handlar och städar men hinner också leka i lekparken och köra grävmaskin. Det verkar ju vara rätt så roligt att vara vuxen och få göra lite som man vill. Men plötsligt märker Kingen att han slarvat bort sin lillasyster. Nu blir det körigt och inte fullt så roligt längre.
”Och tänk att simma mÃ¥nga mil längs Nilen som en…krokodil! Med vässat smil och världsvan stil – jag vore bra som krokodil.”