Månad: oktober 2012

De spökande prästerna

De spökande prästerna är den elfte delen i serien om monsteragent Nelly Rapp. Jag har nog läst drygt hälften av dem och nioåringen har läst allihop. Helena Ferry har tidigare recenserat Spökaffären och De vita fruarna på Lovlunda slott här på barnboksprat.

Nelly Rapp är utbildad monsteragent och hon har tidigare stött på bland annat trollkarlar, sjöodjur, zombier och snömän. I den här boken är det spöken som kommer i hennes väg, närmare bestämt spökande präster i en kyrka. Tillsammans med LENA-SLEVA, Nellys lärare från Monsterakademien, får hon klura ordentligt på hur dessa spöken ska övervinnas. Kan man egentligen resonera med dem?

Martin Widmark gör ingen besviken utan presenterar ytterligare en spännande story med hög igenkänningsfaktor. Nelly Rapp är som vanligt tuff, smart och snabbtänkt vilket jag uppskattar väldigt mycket. Jag hade glömt bort hur stor och lättläst texten var och insåg snabbt att den här boken lämpar sig förvisso som en enkel tvåkvällarsläsning för storebror men därefter ska den sättas i händerna på nybörjarläsaren lillebror. Jag vet redan att han älskar monster av alla de slag så det är hög tid för honom att få invigas i den Nelly Rappska världen.

 

 

 

 

 

 

 

De spökande prästerna
Serie: Nelly Rapp – monsteragent 11
Författare: Martin Widmark
Illustratör: Christina Alvner
Förlag: Bonnier Carlsen (2012)
ISBN: 9789163870903
Antal sidor: 106
Köp: t.ex. hos Bokus eller Adlibris

Catarina Kruusval på Bok- och biblioteksmässan

När Catarina Kruusval gästade Bok- och biblioteksmässan i Göteborg för knappt två veckor sedan berättade hon om drivkraften bakom hennes illustrationer och böcker.

Catarina poängterade flera gånger under seminariet att hon älskar att göra bilder och böcker. Bilderboken är helig för henne. Hon berättade att bilderboken är mer än en saga, det är en gemenskap. Denna gemenskap upplevde hon tillsammans med sin pappa som liten. Hon vill att föräldrar och barn ska ha möjligheten att mötas. Föräldrarna ska inte behöva tycka att det är tråkigt att läsa barnböcker. Det ska kunna bli en återkommande stund. Hennes ambition är att skriva och illustrera för både vuxna och barn. Det får gärna tilltala mannen (henne egen man läser inte böcker för barnen).

Hon vill göra en bok så som den ”ska se ut” till skillnad från vissa av böckerna från hennes egen barndom. Dessa bilder var nämligen inte så tilltalande. Hennes ambition är att skapa ett annat bildspråk. Snart släpps hennes bok om Rödluvan och där har hon till exempel fått möjligheten att skapa en ny varg.

Catarina berättade även mer om processen kring att skapa en bok. Hon är tecknare i grunden och det tar cirka en vecka att skissa en bok. Själva målandet tar två månader. Catarina älskar linjen, färgen är mer av något som är nödvändigt. Hon använder en stiftpennan som hon doppar i tusch när hon drar sina linjer. Sedan omringar hon motivet med linjer och det är kärlek för henne. Hon försöker hitta harmonin i färgskalan och gör den naturvänlig. Det är viktigt för Catarina att bilderna inte är skissartade. Allt på bilden ska vara detaljerat och exakt. Är det en knut på skosnörena så ska det synas. Om karaktärerna tar i hand så ska det synas med riktiga detaljer.

På frågan om hur hon får nya idéer berättade hon att hon går mycket i skogen med sin hund. Sedan blir hon ofta god vän med karaktärer i böcker och vill fortsätta umgås med dem. Då kan djur eller personer följa med in i nästa bok också.

Skogen är central för Catarina, även gubbar är ett genomgående tema. Hon tycker att det är lättare att jobba med gubbar och humor, hon har svårt för tanter. Rödluvans mormor var svår att fånga, det dröjde tills hon såg mormoden i sin dementa mamma. Där och då såg hon att hennes strama karriärinriktade moder hade förvandlats till en virrig snällgumma. Och se där var Rödluvans mormor!

Catarina är aktuell med flera nya sagoböcker som Guldlock och Bockarna Bruse samt pekvisböcker. Hon avslutar med att säga att hon tycker att illustratörs- och författaryrket är lite ensamt. Hon gillar ju att prata. (och det märks)

Barnboksprat har tidigare recenserat några av Catarina Kruusvals pekvisböcker samt Ellens boll. 

Estetiskt tilltalande allkonstverk

Typsnitt kan vara töntiga, text tråkig, teckningar tafatta, tilltal teatraliskt oäkta, layout och rytm tragiskt ogenomtänkta… Titeln Ture Torsk Torsdag innehåller inga direkt upphetsande ingredienser; men som helhet är titeln lika fantastisk som boken – ett vardagsdrama som kan utspela sig när som helt och var som helst! Med rätt uppläsare tror jag mig hålla ett äkta allkonstverk i min hand.

Säkerligen är det en barnbok, men innehållet skulle lika gärna kunna serveras som lunchteater eller som projicerat bildspel med röster och svagt bakgrundsljud/musik. Det litterära verk jag har avnjutit ligger nära så väl allålders- som allkonstverk. Läs även Malin Molinders recensioner av några andra böcker av samme författare här på Barnboksprat.

Efter första uppslaget, som är täckt av gröna T:n i olika typsnitt, inleds intrigen med en dialog mellan Ture Torsk och en medlevande osynlig berättare. Dagen med stort T är Torsdag. Redan tidigt förstår läsare och lyssnare att berättelsen har flera huvudpersoner, det är nämligen en äkta kärlekshistoria. De huvudsaliga ingredienserna är nu presenterade. (Det ska påpekas att Ture är en mycket blyg och försynt torsk som trots att han lever sitt liv under ytan definitivt inte har med den undre världen att göra, som man som vuxen kan förledas att tro.)

Jag vill vidare beskriva miljön där nere i havet: det är grönt; alggrönt, tånggrönt, sjögräsgrönt och lite dygrönt – bokens uppslag går alla i nyanser av grönt, förutom ett inslag av ilsket rött, men berättelsen slutar – eller fortsätter – i undervattniskt grönt rosskimrande sken. Där på bottnen finns givetvis undervattensväxter av alla de slag och grönhet: liljor, tång, sjögräs och många fler – men vackrast och mest sensuella är nog de jugendinspirerade slingornamenten och ljusreflexmönstren som liknar solljusblommor. Och så finns det luftbubblor – så klart.

Och så alla de integrerade t-typsnitten som smälter in i miljöbilderna och ger ett fantastiskt liv åt undervattenslayouten! Vidare är det inte bara i den konstnärliga sidlayouten som typsnittet har en roll utan även i textberättelsen, olika stilar gör att man som läsare får hjälp att nyansera sin läsning på ett underfundigt sätt.

 

De tre torskkaraktärernas (?) minspel är mycket talande i all sin tysthet och torskkropparna uttrycker det de rimligen kan. Handlingen är ett triangeldrama där huvudrollerna innehas av Ture, Tea och Tobias; Tobias är Tures rival och bägge åtrår de den sköna Tea. Tobias är en tuff och självsäker torsk, Ture är blyg, osäker och romantisk. Den medlevande berättarens roll är att föra handlingen framåt genom uppmuntrande dialog – att pusha den blyga torsken att närma sig sin stora kärlek. Men så händer det sig det att Ture tuggar i sig en taggig tångräka och tuppar av. Tea räddar hans liv och får upp ögonen för den tystlåtne torsken, Tobias blir topp tunnor rasande och troppar av…

Tyckte ni att det blev många T – tja, i den här berättelsen börjar alla bärande ord på T.

Dessutom är det Tjocka Tumvänliga sidor som Tål att Ta i.

Ett klassiskt tidlöst drama för alla åldrar!

Titel: Ture Torsk Torsdag
Författare: Erik Magntorn

Illustrationer och grafisk form: Staffan Gnosspelius
Förlag: Lindskog Förlag (2012)
ISBN 9789185311378
Antal sidor: 16
Jämför priser
Köp: t.ex. hos Bokus eller Adlibris

Miss Peregrines hem för besynnerliga barn

Jag lockades av både titel och omslagsbild när jag valde att läsa denna bok för jag visste inget om handlingen. Det enda som står på omslagets baksida är detta: EN ÖDSLIG Ö. ETT ÖVERGIVET BARNHEM. OCH EN SAMLING MÄRKLIGA FOTOGRAFIER…

Bokens första mening inleder med: Jag hade just börjat acceptera att mitt liv skulle bli helt vanligt, när högst ovanliga saker började hända.

40 sidor in i boken pratar jag högt för mig själv. ”Gud, så bra det är” säger jag sådär belåtet förtjust. Två tredjedelar in i boken infinner sig en kuslig känsla som gör att jag nästan inte vågar bläddra blad för att komma till något annat märkligt fotografi som ska göra att jag kommer att ligga sömnlös.

Bokens handling är nämligen uppbyggd på en samling autentiska fotografier (några är manipulerade efteråt också) som författaren fått låna av samlare. Svart-vita fotografier som blivit funna på loppmarknader och antikvariat, får man veta i författarens slutord av boken. Bara detta i sig som ett projekt för att skriva en bok fann jag otroligt fascinerande. Fotografierna är högst besynnerliga. De är teatraliska och suggestiva. De ger upphov till mardrömmar men är samtidigt vackra och gör att man undrar vem som tog fotona. Vem är människorna och vad är meningen med vissa foton? Författaren väver in fotografierna i handlingen och till en början fungerar det mycket bra medan det andra gånger mot slutet kanske blir något absurt men det håller.

Jag hade gärna velat att ni som läsare också fick uppleva denna förväntan som jag kände då jag öppnade första sidan. Men i korta drag kan jag berätta att det handlar om 16 åriga Jacob som har en nära relation till sin farfar. Under hela hans uppväxt har hans farfar berättat märkliga historier, som han som barn trott på fullaste allvar, men som han nu som tonåring anser vara rena fantasier. En dag blir han uppringd av sin farfar som kräver nyckeln till sitt vapenskåp. ”De är ute efter mig, förstår du? Jag vet inte hur de hittade mig efter alla dessa år, men det har de gjort. Vad ska jag slåss med, en jädra smörkniv?” Jacobs liv får en dramatisk vändning då han inser att hans farfars historier kan ha varit sanna. Livet delas in i ett Före och Efter och snart är ingenting sig likt.

Jag tycker boken var oerhört spännande, välskriven och helt oförutsägbar. Jag visste inte vad som skulle ske och just denna anspänning höll i sig nästan boken igenom. Trots att skildringen av relationen av Jacob och hans farfar är så kort beskriven så är det väldigt känslosamt och fint. Porträttet av Jacob är bäst. Hans funderingar som tonåring finner jag stundtals roande och andra gånger väldigt rörande. Här tycker jag Riggs är som bäst som författare.

Men slutet var lite av en besvikelse och när jag väl läst ur den var den kusliga stämningen jag haft genom hela läsningen helt borta men jag ångrar inte att jag läste den. Boken var oerhört bra och besynnerlig.

Miss Peregrines hem för besynnerliga barn
Författare: Ransom Riggs
Översättare: Sanne Näsling
Förlag: raben & sjögren
Utgiven: 2012
Antal sidor: 384
ISBN: 9789129681352
Köp: t.ex. hos Bokus eller Adlibris

Värsta syrran

I den senaste boken av Kristina Murray Brodin möter vi Rita. Hon är för liten för att vara hemma själv och hennes storebror Jorma måste passa henne en stund medan mamma fixar något på jobbet. Jorma har dock redan bestämt med Ali att de ska dra till stan och han har inte alls någon lust att passa syrran.

Det är lugnt, säger Ali. Jag kan vänta. Småungar är fett coola.

Jorma tycker att Rita kan vänta framför TV:n så att hon inte stör men Ali håller inte med, han tar istället med sig Rita ut och börjar bygga kottdjur med henne. Sen har de business ihop resten av dagen.

Som vanligt har jag testat den här boken på delar av mina båda testpaneler. Den första består av femåringarna på jobbet och det var med lite spänd förväntan som jag introducerade ett delvis nytt ordförråd för dem. Föräldrar har ju som bekant inte alltid samma syn på vilka ord som är okej och vilka som inte är det. Det förekom några fniss här och var men det allra största skrattet kom när jag läste den raden där Ali säger till Jorma att Rita är smart och att hon kommer att bli professor. Det visade sig att barnen var övertygade om att en professor är en gammal gubbe med skägg och jag slet hårt för att förklara innebörden av titeln och dess dignitet för dem. Resten av dagen förekom några ”fett coolt” här och var men det blev ingen epidemi. Elin Okodughas illustrationer är fulla av liv och glädje och det blev till en lek under läsningen bland barnen på jobbet att se vad fåglarna gjorde på varje uppslag.

Testpanel nummer två bestod i det här fallet av min egen sexåring. Han ville höra den två gånger och när jag frågade vad han gillade med boken var svaret: Alla de där orden!

Vad tycker jag själv då? Jag tycker om hur vänskapen mellan Rita och Ali skildras, Jormas protester till trots. Språket flyter väldigt fint och jag ler igenkännande åt alla uttryck men saknar kanske lite para, len, chok och jalla för att känna mig helt hemma. Boken efterlämnar en skön känsla av en lyckad dag och det är nog det här som menas med feelgood-litteratur.

 

 

 

 

 

 

 

Värsta syrran
Författare: Kristina Murray Brodin
Illustratör: Elin Okodugha
Förlag: Vombat förlag (2012)
ISBN: 9789186589233
Antal sidor: 28
Köp: t.ex. hos Bokus eller Adlibris