oktober 2012 – Sida 2

Himmel över Hassela

Kenneth säger: Skriv! Det kan hjälpa dig att komma vidare. Tänk dig att du skriver till någon och skriv!

Inledningsvis är det inte mycket vi vet om Kalle, eller Santos som han egentligen heter. Vi förstår att han befinner sig på något sorts slutet ställe, där det finns en Kenneth som är ett visst stöd för honom. På Kenneths uppmaning skriver Kalle sin historia och vi får veta hur allt blivit som det blev.

Kalle kommer till Hassela när hans mamma flyttar ihop med Anders som bor där. Förhållandet spricker dock snart och Kalle har inte riktigt någon plats i familjen med den förslappade mamman och de två småsystrarna, där den enda gemenskapen baseras på pyntade hårsnoddar. Den biologiska pappan, som kommer från Bolivia, är inte närvarande över huvud taget.

Kalle är otroligt ensam och missanpassad. Man blir inte särskilt populär när man ställer till med elände och slåss. Så fort något händer utgår alla från att Kalle varit inblandad och han kallas till täta besök hos kuratortanter han mest sitter av tiden hos. För att få en vän, eller åtminstone någonstans att vara, riktar Kalle in sig på den udda Josef. Någon sorts vän blir han, men det är en knepig relation och Josef är bitvis udda på ett riktigt obehagligt sätt. Ett tag testar Kalle också att åka snowboard med några riktigt schyssta killar. Det verkar så lovande, men livet kommer emellan och ingenting känns viktigt längre. Till slut träffar han Heidi i väntrummet hos en kurator. Det blir kanske första gången han kommer någon nära. Men som läsare vet vi ju redan att något kommer att gå snett. Ramberättelsens löfte om Kalle på någon sorts institution ligger som ett mörkt omen över hela berättelsen.

Viveka Sjögren har ett otroligt vackert och kreativt språk, men den här gången bidrar det faktiskt att det dröjer innan jag riktigt kommer in i boken. Jag har svårt att få ihop bilden av Kalle med detta språk, eftersom det ju ska föreställa hans egen text. Men kanske beror det mest på mina förutfattade meningar om struliga tonårskillar med bokstavsdiagnos, killar som tar till knytnävarna i stället för att lösa konflikter verbalt. Men när jag lärt känna Kalle bättre har jag lättare att få ihop bilden. Han läser mycket, söker mycket fakta och kan uppenbarligen uttrycka sig i skrift. Att prata är svårare, eftersom relationer är svårare.

Om början av boken gick lite trögt för mig tog jag igen det i slutet, som jag fullkomligt susade igenom. Jag slog igen boken nöjd över att ha läst ännu en riktigt fin bok av Viveka Sjögren. Hennes I den tysta minuten mellan är helt fantastisk, så läs den också! Båda böckerna berättar om problemtyngda tonårskillar på ett väldigt bra sätt, som jag själv inte upplevt i många andra böcker.

Himmel över Hassela
Författare: Viveka Sjögren
Förlag: Kabusa Böcker (september 2012)
ISBN: 978 91 7355 294 3
Antal sidor: 142
Köp: t.ex. hos Bokus eller Adlibris

Nominerade till Augustpriset

Idag offentliggjordes listan på de nominerade till Augustpriset. I barn- och ungdomskategorin kommer någon av dessa att vinna:

Only väg is upp – recension kommer på Barnboksprat inom kort

Only väg is upp av Emmy Abrahamson, Rabén & Sjögren.

Juryns motivering: Med humorn som vapen och överlevnadsstrategi beger sig Filippa till London för att förverkliga sina drömmar. I denna samtida äventyrsroman lär hon sig bemästra storstadsdjungeln och företar en yttre och inre resa som överraskar – både henne själv och läsaren.

Jag blundar och önskar mig något av Moa-Lina Croall, Alfabeta.

Juryns motivering: Måste man snatta för att bli accepterad? När Lisa möter ungdomarna i klubben Näbbet är tonen rå, men inte särskilt hjärtlig. Med skarp blick och språklig elegans skildrar Moa-Lina Croall det svåra gränslandet mellan barn och tonår. I genuin lojalitet med sina karaktärer växer en berättelse fram om vänskap, trofasthet och förmågan att själv ta ställning.

Jag älskar Manne är recenserad på Barnboksprat

Jag älskar Manne av Pija Lindenbaum, Bonnier Carlsen.

Juryns motivering: Världen i en sandlåda, som en sandlåda. På några få minuter utspelas ett tidlöst och klassiskt triangeldrama i både bild och text. Pija Lindenbaum är perspektivens och de små uttryckens mästare när stora känslor hos små barn gestaltas i leken.

Elin under havet av Sofia Malmberg, Rabén & Sjögren.

Juryns motivering: En ensam flicka utsätts för stor grymhet. För att hantera verkligheten öppnar sig under havets botten en fantasivärld i vilken hennes djupaste känslor förs upp till ytan. Utan att väja för ett svårt ämne skapas en utvecklingsroman där Sofia Malmberg visar stor begåvning i serien som konstart. Av de få uttalade orden är varje stavelse mitt i prick.

Jag är världen av Mårten Melin, Hegas.

Juryns motivering: Som en erfaren men tillbakadragen körledare visar Mårten Melin upp ett brett register av absolut klara röster. Varje dikt har sin egen känslighet och precision ner till minsta ton. Poesins förmåga att ta stickprov på världens ungdom och ungdomens värld lyfts fram i en oväntat färgglad form.

A B C å allt om D – recension kommer på Barnboksprat inom kort

A B C å allt om D av Nina Ulmaja, Bonnier Carlsen.

Juryns motivering: En bokstavsbuffé fylld med spännande tillbehör, som överraskar med form och fantasi. Där allt är olika men ändå hör ihop. En bok som kan läsas på många olika sätt och där omslaget, bokstavligt talat, väcker läsarens känsla och nyfikenhet.

Juryn för Årets svenska barn- och ungdomsbok har bestått av ordförande Cecilia Östlund, Anders Bernerson, Sofia Gydemo, Alice Kassius Eggers och Magnus Öhrn.

Den här gången har Barnboksprat endast skrivit om en av böckerna, Pija Lindenbaums Jag älskar Manne. Men Only väg is upp står i min att-läsa-hylla sedan ungdomsboksfrukosten och hamnar nu genast först i kön (ska nog läsa ut vuxenboken jag håller på med först bara, om jag kan hålla mig…) – och jag kan avslöja att Helena Erikssons recension av A B C å alt om D kommer inom kort.

Själv har jag alltså inte läst en enda av böckerna ännu, men jag är väldigt glad att Mårten Melin nominerats.

Dansfeber

Maja och hennes kompisar älskar dans. Nu ska de äntligen få sätta upp en helt egen vårshow på teatern. Just då meddelar deras danslärare Sussi att hon fått jobb som koreograf för en musikal och inte kommer att ha tid med ungdomarna som vanligt. Det är förstås en besvikelse – ända tills Maja får se hur snygg vikarien Micke är. Hon faller pladask – men är han inte lite för gammal? Dessutom sker det mystiska saker på teatern när de är där och tränar. Spökar det?

Det här är en lättsam och humoristisk bok om en skara tjejer med något komiska personligheter, som har gemensamt att de verkligen brinner för dans. Och det är det jag gillar mest med den här boken, det är härligt att läsa om ungdomar som är så engagerade i något.

Vägen till bok är inte alltid rak och för Anna Hansson gick den via en e-bok och tre tänkta separata delar, som till slut sammanbakades i Dansfeber. Läs mer om detta i Annas gästinlägg på Debutantbloggen. Jag läste e-boken när den kom och såg en stor potential i den, men tycker att berättelsen kommit till sin rätt mycket bättre nu i denna bok.

Dansfeber
Författare: Anna Hansson
Antal sidor: 155
Förlag: Idus förlag (augusti 2012)
ISBN: 9789187001178
Provläs: hos issuu
Köp: t.ex. hos Bokus eller Adlibris

Den nya flickan

I huvudpersonen Saras liv pågår just nu någonting ganska jobbigt; hon håller på att förlora sin barndomsbästis till en annan klasskompis. De andra två utestänger Sara från gemenskapen liksom lite i taget, och kanske för att inte bli sviken drar sig Sara undan alltmer.

En dag börjar det en ny tjej i klassen som placeras bredvid Sara i klassrummet. Ines heter hon och hon både ser annorlunda ut och beter sig konstigt tycker de flesta i klassen. Ganska snart börjar rykten spridas och plötsligt ”vet” alla varför Ines varit tvungen att flytta och byta skola – hon är en mördare. Dramatiken tätnar!

Sara vill helst inte bli inblandad i något, och erkänner att hon är en ganska feg och rädd person när Ines och hon träffas ute på skolgården. Sara längtar nog desperat efter en kompis, för hon vågar faktiskt följa med Ines hem när Ines erbjuder henne att komma med och kolla på hennes orm som hon har hemma. Sakta men säkert börjar något som liknar en vänskap växa fram mellan de två udda tjejerna. Men kan Sara lita på att Ines verkligen inte är en galning och mördare? Hon erkänner ju faktiskt att hon har haft en kniv med sig till skolan.

Den coolaste tjejen i klassen ser till att Ines blir mobbad, och det verkar Ines till en början tåla hyfsat – hon är ju en tuff tjej åtminstone på ytan. Men Sara ser att Ines blir ledsen, och då börjar en idé ta form i hennes huvud: en av hennes tecknade karaktärer ska få liv på riktigt. En rödhårig vilding med en orm om halsen…nu ska de coola tjejerna få sitt straff!

Det är en lättläst bok med en ok story. Här finns bra uppslag till diskussioner om vad som är rätt och fel, tankar kring hur man reagerar och agerar när man är med om mobbning…Sara får visserligen en ny vän i Ines, men det är inte bara guld och gröna skogar för det. Tänkvärd bok.

Det finns en del svartvita illustrationer som funkar bra inuti boken, men som jag skrivit tidigare när det gäller omslagen till många lättlästa böcker så tror jag att de tyvärr skrämmer bort en del påtänkta läsare. De ser helt enkelt inte tillräckligt lockande ut.

Den nya flickan
Författare: Kristian Fredén
Illustratör: Karin Cyrén
Förlag: LL-förlaget
Antal sidor: 91
ISBN: 9789170534195
Köp: t.ex. hos Bokus eller Adlibris

Efterlysning: böcker om föräldrar som inte mår bra

Vi fick ett mail med frågan om vilka böcker som kunde vara lämpliga att läsa för en treåring vars förälder är inlagd på psyikiatrisk klinik.

Själv kan jag inte komma på någon, utom möjligen Världens mamma och en katt som handlar om någonting som åtminstone tangerar ämnet, en mamma som har cancer och inte orkar som hon brukar. Ni eminenta läsare kanske kan bidra med fler tips?