Irriterande stora böcker

Idag fick jag Benjamin Chauds nya bok Björnens sång i brevlådan. Min första reaktion var irritation. Redan hans förra bok, Min kanin Sockan är med sin höjd på 34 cm svårplacerad i bokhyllan, då den kräver högre hylla än alla andra Avas böcker. Björnens sång är ännu värre: 36,5 cm hög! Vi har inga hyllor som är så höga! Vem har det? Hur ska man förvara den? Hur tänker man när man ger ut en så stor bok?

När Ava strax får en ny bokhylla blir det en där hyllorna inte går att flytta i höjdled och då kommer ingen av dessa böcker att få plats.

Att behöva tänka ut speciallösningar för förvaring av dessa böcker retar mig oerhört. Kanske tar jag fram sågen i stället…

(Irriterande djupa böcker finns det med – också ett oskick!)

Är ungdomsböcker helt enkelt lite sämre?

En bokrecension i DN av Jens Liljestrand 30/8 har upprört många genom sin slutkläm: Med sina många välskrivna och medryckande partier känns detta snarare som en medelgod ungdomsroman än som seriös vuxenlitteratur. Recensenten gillar alltså inte riktigt boken, men tycker att den kan passa som ”medelgod ungdomsroman”. För att ungdomsböcker är som vuxenböcker, fast lite sämre? Så har uttalandet i alla fall tolkats och när recensenten pressats på vad som, enligt honom, skiljer bokkategorierna åt blev svaret att vuxenromanen har fler krav på sig än ungdomsromanen. Exempel: psykologiskt trovärdiga karaktärer och någon form av samhällsanalys. Vilket jag tolkar som ett förtydligande på att han verkligen menar att ja, ungdomsböcker är lite sämre.

Givetvis finns det skillnader, men det är svårt att hitta en allmängiltig definition. Ungdomsböcker brukar oftast handla om tonåringar. Vuxenböcker handlar oftast om vuxna, men inte alltid, så det räcker inte. Ungdomsböcker har ofta ett starkare driv och mindre krusiduller än vuxenböcker, men det är inte heller någon helt pålitlig regel. Är det ens meningsfullt att försöka skilja bokkategorierna åt? Förlagen gör det naturligtvis, men jag har ytterst svårt att tro att skillnaden skulle vara att de inte kräver psykologiskt trovärdiga karaktärer i ungdomsböcker.

Här är några av alla som inte håller med Jens Liljestrand:
» Också ungdomar vet vad en bra story är – Johanna Thydell, DN
» Snarare medelgod ungdom än seriös vuxen? – Johanna Ögren, Bokhora
» Den medelgoda ungdomsromanen, del 2 – Johanna Lindbäck, Bokhora
» Den medelgoda ungdomsromanen revolterar – Lisa Bjärbo, Onekligen
» Medelgod recensent eller seriös sådan? – Janina Kastevik, BLÄDDRA! BLÄDDRA!
» Kära medelgoda ungdomsroman – Sofia, Unga böcker

Förväntningar och list

Berättelsen med anor från en annan tid, börjar lyckligt och harmoniskt med barn som leker och en pappa som visserligen inte läser tidningen utan sitter framför datorn, men dock röker pipa. Släktbesök väntar och Alfons och Milla förbereder med glädje leken med Stor-kusinerna. Förväntningarna är stora och barnen stolta över det de har byggt upp. Men inget blir som någon av dem har tänkt sig.

Stor-kusinerna är på ingång, Alfons och Milla bygger upp en fantasirik och fantastisk miljö för lek – de ska leka stjärnornas krig, fast på riddartiden, och väntar med spänning på kusinernas gillande. Men kusinerna har med sig egna grejer – grejer för stora barn, som de demonstrerar genom att köra över, i dubbel mening, Alfons och Millas skapelse. I ilska, frustration och besvikelse startar jakten på förövarna – tills pappa Åberg får nog, och ryter i ordentligt. Han vill veta VEM som satte i gång detta tumult. Barnen skyller givetvis på varandra, men det blir Alfons och Milla som ska straffas.

Alfons och Milla har förväntat sig en fin dag med lek. Kusinerna förväntar skadeglatt ett straff för dem de har pekat ut som skyldiga. I själva verket har pappa Åberg hört allt och avslöjat kusinerna, men han överlistar dem alla. Lite läskigt blir det, men i slutänden är det Stor-kusinerna som får skämmas och får den egentliga bestraffningen.

Karaktärerna är välkända men handlingen är på ett plan förlagd till en annan tid, för mer än sextio år sedan, och är tillägnad författarens far. Det finns flera inslag i berättelsen som kan tyckas främmande och skrämmande för svenska barn idag, även om de säkerligen inte är helt okända för de flesta. Då kallades det uppfostran att ibland slå sina barn nu kallas det misshandel, då ansågs det av många som ett nödvändigt ont, i dag är det straffbart. Och pappa Åberg framhåller mycket riktigt att man inte får slå barn – och han gör det inte heller!

Men nu är det egentligen inte detta berättelsen handlar om, även om det annorlunda inslaget kan tyckas dominant. Det handlar om rättvisa, förväntningar och problemlösning – och slutar givetvis på bästa sätt.

Som tur är vänder sig ”Stor-Alfons” Skratta lagom! sa pappa Åberg till de lite äldre barnen. Illustrationerna förmedlar detaljerade och avancerade känslor och stämningar på Gunilla Bergströms enkelt tydliga sätt; ansiktsuttryck och kroppspråk berättar om harmoni, pinsam skam, oskuld, fnissig nyfikenhet, sorgbesvikelse, nöjdglädje, skadeglädje och mycket mer. Jag påstår att barn i aktuell ålder känner igen alla nyanser i känslor och stämningar även om de inte kan sätta ord på dem.

Berättelsen förmedlar en pappa som är uppmärksam, lyssnar och bryr sig, en som tar ställning, använder sin fantasi och är rättvis. Tiden den utspelar sig i eller strafform har egentligen ingen betydelse, barn uppskattar närvarande föräldrar och föräldrar ogillar att vara ojusta; och när andra är ojusta mot ens barn får man tillgripa de medel som fienden förväntar för att överlista dem. Berättelsen ställer bland andra reflektions- och diskussionsfrågan om vad straff/rättvisa är/kan innebära och uppmärksammar olika personers roller i en konflikt.

Titel: Skratta lagom! sa pappa Åberg
Text och bild: Gunilla Bergström
Förlag: Rabén& Sjögren (2012)
ISBN 978-91-29-68087-4
Jämför priser
Köp: t.ex. hos Bokus eller Adlibris

Barnens atlas med flikar och karta

 Visste ni att det finns 194 länder i världen?

Där floden Rhen rinner genom Tyskland ligger fler än 40 slott.

Madagaskar har varit en ö så länge att många djur som lever där finns ingen annanstans i världen.

Det finns fullt med fakta och korta beskrivningar i denna bok vilket gör det till en rolig och intressant atlas. Varje sida innehåller luckor att öppna där det står en text eller en bild som handlar om landet, dess natur eller kultur. Nu tycker jag om geografi men på detta sätt förstärks intresset genom rikliga illustrationer och spännande luckor som gör att det tar en stund att komma igenom varje sida.

Min dotter som är 9 år och går i klass 3 gillade boken skarpt! Jag försöker, trots min egen förtjusning, komma på någon kritik och säger vid ett tillfälle och pekar, att så dumt, det står ingenstans att just det där landet är Japan. Då lyfter min dotter på en flik bredvid och vi kan läsa:

Från Fuju har man utsikt över Japans huvudstad Tokyo. Fler än 35 miljoner människor bor i och kring Tokyo.

Ja, så var den gåtan löst och det blev ganska så logiskt var Japan ligger om man nu var osäker på det.

Förutom själva boken följde även en rejäl världskarta med som åkte upp direkt på väggen i min dotters rum. Kartan visade även ländernas olika flaggor. Verkligen en fin presentbok att ge bort till vetgiriga barn!


Barnens Bildatlas med flikar och karta
Formgivare: Helen Lee, Sam Chandler och Kate Fearn
Bokförlag: Ordalaget Bokförlag
Utgiven: 201208
Antal sidor: 18
ISBN: 9789174690330
Köp: t.ex. hos Bokus eller Adlibris

Vem är du?

Teskedsorden grundades av Tidningen Vi 2006. Det är en stiftelse som arbetar för ökad tolerans och respekt människor emellan och det är i samarbete med dem som Pernilla Stalfelsts nya bok Vem är du? har utarbetats. Syftet med boken är att erbjuda ett redskap för att diskutera tolerans med barn och elever. Är vi lika eller är vi olika? Varför är vi rädda för det främmande? Hur pratar man med andra människor och hur beter man sig? Vad är en fördom och vad betyder egentligen tolerans?

Många är frågorna i denna bok och de är till för att diskuteras och jag prövade själv boken på mina femåringar på arbetet vid ett tillfälle. Den är avsedd för 6-9-åringar och kommer under september månad att delas ut till alla tredjeklassare i Sverige men den går att använda även till yngre barn men du som vuxen får då ibland fylla ut och förklara lite utförligare. Det är absolut ingen bok att läsa endast en gång utan det är en bok att ständigt återkomma till, där man väljer ut några sidor och reflekterar tillsammans kring det. Det boken behandlar är ett väldigt viktigt ämne och något som alla barn bör få många chanser att prata om och tänka kring tillsammans.

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 


Vem är du?
Författare & Illustratör: Pernilla Stalfelt
Förlag: Rabén & Sjögren (2012)
ISBN: 9789129680942
Antal sidor: 40
Köp: t.ex. hos Bokus eller Adlibris