Pom och Pim

En liten figur med namnet Pom har en vän i gosedjursform som heter Pim. Här är det fullständigt fokus pÃ¥ känslor i ett litet barns värld. När turen infinner sig lurar oturen runt hörnet. SÃ¥ är det. Men det är hur vi tacklar livets stundtals mödosamma erfarenheter som är avgörande. Pom är en kämpe! Företrädesvis läses boken lÃ¥ngsamt och med viss tid för eftertanke för smÃ¥ barn, som jag tror direkt kan känna igenkänning i huvudpersonen, en liten Pom som rätt och slätt framställs som ett barn (i en urmysig kofta). För riktigt smÃ¥ barn är sÃ¥dana bokfigurer ofta sÃ¥ enkla att ta till sig. Här kan vi lämna eventuellt könsrollstänkande bakom oss och titta pÃ¥ bilder och gÃ¥ in i historien: lilla figuren Pom gÃ¥r ut, solen skiner, Pom snubblar, hittar peng, köper glass, glassen god, fÃ¥r ont i magen, vilar, hittar ballong, gÃ¥r ut, ballong trasig, en idé, pysslar en regnjacka till Pim, regnet kommer. Där har ni historiens grundinnehÃ¥ll och varvat med orden tur/otur sÃ¥ föds en berättelse fram, signerat Lena Landström. Det är i sin enkelhet genialiskt vill jag pÃ¥stÃ¥. Och sÃ¥ bilderna: stramt, rent med stor humorglimt som alltid av Olof Landström. En liten bok med stora känslostämningar i variation. Precis som för en liten en. Och precis sÃ¥ är det; tur kan ge otur som kan ge tur – igen!

 

 

 

 

 

 

 

 


Pom och Pim
Författare: Lena Landström
Illustratör: Olof Landström
Förlag: Lilla Piratförlaget (2012)
Antal sidor: 32
ISBN: 9789187027260
Köp: t.ex. hos Bokus eller Adlibris

Som om jag frågat och mer av Johanna Lindbäck

Äntligen fick jag sätta tänderna i denna bok, efter att ha tragglat med en annan seg läsning som drog ut pÃ¥ tiden, allt medan Som om jag frÃ¥gat stod i att-läsa-hyllan och sÃ¥g frestande ut. När jag väl börjat susade jag igenom den, förstÃ¥s. Det gör man lätt med Johanna Lindbäcks böcker – jag vet, för jag har läst alla.

Sommaren innan John ska börja nian hänger mörka moln över hans tillvaro. Ingenting är som det borde. Mamma och pappa går bara runt och tjurar och kompisarna Lukas och Saga har blivit ihop, vilket tydligen innebär att de knappt pratar med John längre.

Strax meddelar föräldrarna att de ska flytta isär ”pÃ¥ prov”. VadÃ¥? Hur ska det bli? Kan de inte bara tala om det? Ska John bli ett varannan-vecka-barn nu? Allt blir jobbigt och John har ingen att prata med, han försöker hÃ¥lla masken sÃ¥ gott det gÃ¥r men blir tyst och sur sÃ¥ att han stöter bort kompisarna ännu mer.

John har egentligen en väldigt bra relation med sin pappa, som är lärare på Johns skola och har fotbollsträning med Johns lag flera gånger i veckan. Men nu flyttar pappan till en kompis och John känner sig bortvald och som att han inte får veta någonting. Varför, till exempel. Och hur länge? Fotbollen känns inte kul längre och det blir jobbigt att se pappa i skolmatsalen, särskilt när han pratar så himla trevligt med den unga, snygga, kvinnliga läraren.

I stort sett enda ljusglimten är att John börjar springa på Line här och var. Egentligen är hon mer Sagas kompis och de har aldrig umgåtts på tu man hand tidigare, men nu upptäcker de att de faktiskt trivs ihop. En extra kul detalj här är att Line är lillasyster till Erik i tidigare boken Saker som aldrig händer. Erik är också med på ett par pyttesmå hörn.

Ja, det är trassligt för John och ännu trassligare blir det när tystnaden mellan honom och Saga blir till en riktig konflikt. Ingen av dem är visst riktigt nöjd med att deras vänskap blivit konstig, eller hur den andre agerat.

Jag tycker verkligen om alla de här karaktärerna. John bär berättelsen i jag-form och hans röst känns väldigt äkta, Line är härligt sprudlande, pappan får cred för att han verkligen försöker fixa till relationen med sonen. Jag skulle gärna läsa mer om dem allihop!


Jag har som sagt läst alla Johanna Lindbäcks böcker – med mycket stor behÃ¥llning! – men de enda jag skrivit om här pÃ¥ bloggen är Saker som aldrig händer och Välkommen hem. Det har gÃ¥tt lite för lÃ¥ng tid, känner jag, för att jag ska kunna skriva riktiga inlägg om de övriga tre, sÃ¥ jag berättar lite kort om dem här:

En liten chock

Det här kan mycket väl vara min favorit av allihop! Men det är svÃ¥rt att välja när t.ex. Välkommen hem och Min typ brorsa ocksÃ¥ är sÃ¥där extrabra. Hur som helst, det handlar om Gustav som snart har gÃ¥tt ut gymnasiet utan att lyckas nÃ¥ sina mÃ¥l med det. Han har varken fÃ¥tt en ny personlighet, en massa nya kompisar eller haft sex. SÃ¥ blir han kär i Eva, som vikarierar för engelskaläraren, och börjar samtidigt hänga med Elin, den coola tjejen i klassen – som har pojkvän. Med Elin sluter han en pakt om att göra nÃ¥gonting oförutsägbart, för en gÃ¥ngs skull, för att de kanske ska lyckas bli mindre trötta pÃ¥ sig själva.

För att vara en Lindbäck-karaktär har Gustav ovanligt mÃ¥nga ”grundproblem” eller vad man ska säga. Han har vuxit upp utan pappa, men sedan mammans död har pappan tagit sitt ansvar och bor nu med Gustav, fast är lite strulig av sig. Dessutom haltar Gustav av nÃ¥gon anledning jag inte minns exakt nu (olika lÃ¥nga ben?), sÃ¥ han har även ett litet fysiskt handikapp. Även om jag verkligen gillar att Lindbäck-karaktärerna i regel är vanliga och har bra familjer, sÃ¥ att deras problem fÃ¥r komma helt och hÃ¥llet utifrÃ¥n, gillar jag verkligen Gustav och den knepiga relationen han har med pappan.

Min typ brorsa

I den här boken turas Nina och Daniel om att berätta. Ninas mamma och Daniels pappa har träffat varandra genom nätdejting och det mynnar ut i att de flyttar ihop och blir en familj. Problemet är bara att Nina och Daniel fÃ¥r lite varmare känslor för varandra än man bör ha för ett syskon… Det här är ju ett riktigt knepigt problem och som läsare vÃ¥ndas man verkligen med dem. Jag vill att de ska fÃ¥ ihop det ordentligt, samtidigt som det förstÃ¥s skulle vara lite incestuöst. Typ. För de är ju bara typ syskon. Men även om de inte är riktiga syskon sÃ¥ mÃ¥ste de ändÃ¥ bo under samma tak, oavsett vad som händer.

Jag gillar den här boken jättemycket!

Tänk om det där är jag

Agnes flyttar från Stockholm till Umeå, där hon börjar tvåan på gymnasiet. Nu har hon sin chans. Nu behöver hon inte vara den tråkiga tjejen som ingen lägger märke till. Nu kan hon bli någon.

Det börjar rätt bra. Hon blir kompis med Adam, hennes granne, som presenterar henne för en massa människor. Hon träffar coola Jacob, som spelar i ett band. Allt borde vara toppen, men ändå känns det inte riktigt rätt.

Ett tag trodde jag att jag hade förutsett slutet och dÃ¥ var jag besviken. Sen slutade det lyckligtvis bättre än sÃ¥. Men jag hade ändÃ¥ lite svÃ¥rt att förstÃ¥ att Agnes kände sig sÃ¥ bekväm när hon hängde med Jacobs band… Jag gillade boken, men den är inte med och tävlar om titeln som min favorit-Lindbäck.


Det känns trist att jag har läst alla Johanna Lindbäcks böcker och jag avundas alla som har dem kvar! Men lyckligvis kommer det fler. Nu ser jag till exempel fram emot att så småningom få läsa boken hon skriver tillsammans med Lisa Bjärbo. Läs mer om det på bloggen Inte nu.


Som om jag frågat
Författare: Johanna Lindbäck
Förlag: Rabén & Sjögren (augusti 2012)
Smakprov: smakprov.se
ISBN: 978-91-29-68043-0
Antal sidor: 249
Köp: t.ex. hos Bokus eller Adlibris. Finns även som e-bok.

En liten chock
Författare: Johanna Lindbäck
Förlag: Rabén & Sjögren (juni 2007)
ISBN: 978-91-7371-066-4 (pocket)
Antal sidor: 272
Köp: t.ex. hos Bokus eller Adlibris. Finns även som e-bok.

Min typ brorsa
Författare: Johanna Lindbäck
Förlag: Rabén & Sjögren (juni 2008)
ISBN: 978-91-29-67817-8 (pocket)
Antal sidor: 264
Köp: t.ex. hos Bokus eller Adlibris. Finns även som e-bok.

Tänk om det där är jag
Författare: Johanna Lindbäck
Förlag: Rabén & Sjögren (augusti 2009)
ISBN: 978-91-29-67302-9 (pocket)
Antal sidor: 224
Köp: t.ex. hos Bokus eller Adlibris. Finns även som e-bok.

Barnboksprat i radio

Årets bokmässa startar i veckan och därför vill vi prata barnböcker idag. Vilka böcker du läser för dina barn eller barnbarn? Har de ett budskap eller syfte? Eller läser du din barndoms klassiker?

IgÃ¥r kväll hade Karlavagnen i P4 temat ”Vad läser du för barnen?”. Först ut att intervjuas var Barnboksprats egen Malin Molinder!

» Här kan du lyssna pÃ¥ programmet

Film: Liten Skär och alla små brokiga

Idag har jag och Ava (snart 4 Ã¥r) varit pÃ¥ bio och sett Liten Skär och alla smÃ¥ brokiga. Det var väldigt mysigt och den som sett Vem-filmerna känner igen stilen. Den här gÃ¥ngen är det Stellan SkarsgÃ¥rd som är berättarröst (funkar bra!) och figurerna är förstÃ¥s Liten Skär, Lilla Hjärtat, Ruta, Bosse och Masken – det vill säga det urval av de brokiga som figurerar i bebisbrokiga-serien.

Filmen innehÃ¥ller en rad härliga, busiga scener med figurerna som fÃ¥r utlopp för alla möjliga känslor och är bÃ¥de dumma och snälla mot varandra. Jag känner igen ett par scener frÃ¥n böckerna, framför allt mÃ¥landet i Gul!, men det är en väldigt fri filmatisering. En höjdpunkt är när publiken beordras ställa sig upp och göra gympa – och faktiskt gör det ocksÃ¥. Ett charmigt Ã¥terkommande inslag är när föremÃ¥l ritas upp i bild medan vi ser pÃ¥, som de brokiga sedan kan reagera pÃ¥ och använda.

Det här är en utmärkt första film att se pÃ¥ bio, bÃ¥de för att den är snäll och för att den bara är 35 minuter lÃ¥ng – extra bra förstÃ¥s om man läst böckerna och känner igen sig. Den funkar bra för lite större barn ocksÃ¥, även om Ava tyckte det var lite konstigt att vi skulle gÃ¥ sÃ¥ snart, innan vi ens hunnit äta upp vÃ¥ra popcorn. Medföljande vuxen fÃ¥r ocksÃ¥ en trevlig filmstund!

Det är svårt att skriva om den här filmen utan att nämna anklagelserna om rasism som blossat upp i media på sistone. Efter att ha sett filmen har jag egentligen inte mycket mer att säga än innan. Visst kan man, om man verkligen vill, få det till att varje gång Lilla Hjärtat busar är det ett exempel på svart ondska som angriper vit oskuld, men då tycker jag att man anstränger sig lite väl hårt. Jag håller visserligen med om att det är olyckligt att Lilla Hjärtat liknar gamla rasistiska nidbilder, men detta påverkar garanterat inte barnens upplevelse av filmen och inte min heller.

Filmen får betyg 4 av 5 i SvD såväl som UNT.

Bloggande debutanter

Via Amanda Hellberg hittade jag bloggen Jag är med bok av Sofia Johansson som debuterar pÃ¥ Rabén & Sjögren under hösten 2013. ”PÃ¥ den här bloggen kan du följa min väg till bok”, skriver hon själv – och det lÃ¥ter ju intressant, eller hur! Sofias blogg är nu inlagd i vÃ¥r länklista över författarbloggar här i högerspalten.

När vi nu ändå talar om debutanter så hoppas jag att ni inte missat Janina Kasteviks blogg BLÄDDRA! BLÄDDRA!. Den ligger visserligen under barnboksbloggar i vår länklista (Tillägg: nej inte nu längre, jag har flyttat den), eftersom hon skriver allmänt om barnböcker, men hon debuterar på Bonnier Carlsen i vår med boken Slottet av is och skriver också en del om sitt eget skrivande.