Namnsdagsflickan är namngiven till Harriet och när hon var 6 år fick hon veta att hon var döpt efter namnsdagen hon föddes på. Efter ett par dagar i total tystnad beslöt hon sig därefter att varje dag heta det namn som var dagens namnsdag. Det är sedan dess Robin har kallat sin lillasyster för Namnsdagsflickan. Sedan en vecka tillbaka ligger Namnsdagsflickan i koma och det är här vi träder in i boken. Genom Robins berättarröst får vi följa händelserna som lett fram till detta.
Robin har tillsammans med vännen Kim under flera Ã¥rs tid skapat en fiktiv värld vid namn Berghendia. Robin har lÃ¥dvis med tecknade bilder, kartor och figurer vilka alla beskriver denna fantasivärld och Namnsdagflickan var alltid med pÃ¥ ett hörn. Kim och Robins intresse för Berghendia svalnar och Kim börjar istället rita serien om Kassandra Karat – en superhjältinna. När Namnsdagflickan sÃ¥ hamnat i koma sÃ¥ inser Robin till slut att hon kanske är fast i Berghendia och hon mÃ¥ste fÃ¥ hjälp att komma därifrÃ¥n.
Det här var min allra första grafiska roman och min erfarenhet av manga är högst begränsad men när jag hittade den här boken blev jag bara tvungen att läsa den. Det är en intressant bok där berättarperspektiven varvas mellan Robins berättelse om det som sker i verkliga livet, historien om vad som utspelar sig i riket Berghendia där vi får följa prinsessan Leana av Alvandars ätt samt korta seriestrippar om Kassandra Karat. Alla tre varianter är tecknade och skrivna med olika stilar vilket är en tillgång för berättandet. Varken Robin eller Kim könsbestäms någon gång och bägge avbildas relativt androgynt. Ibland tycks man kunna ana könet på dem, bara för att på nästa sida ändra uppfattning. Ingenting i texten avslöjar heller något om könet men det spelar verkligen ingen roll utan Leandoer skulle lika gärna ha kunnat använt sig av begreppet hen i denna bok.
Det här är en otroligt vacker bok med en säregen personlig stil och jag kan inget annat än att rekommendera den!
Förra terminen hade de sagotema pÃ¥ förskolan, de läste en särskild bok under en mÃ¥nads tid och gjorde olika aktiviteter runt boken. De mÃ¥lade, barnen fick Ã¥terberätta sagan och de gjorde lekar efter boken. Samtidigt hade de liknande tema med rim och ramsor och en mÃ¥nad va det den klassiska ”Petter och hans fyra getter”. Jag smet in i bokaffären och köpte boken för att slÃ¥ tvÃ¥ flugor i en smäll.
Nu utkommer Anna Höglunds lilla pekbok med enkla bilder och ljudhärmande text igen. Första gången var 2002. Den överraskade mig med att i sin enkelhet vara så underhållande och framkalla skratt hos både mig och min 2-åring. Han började genast ljudhärma, dels det som stod i skrift men också med egna ljud. Bilden på en rund kaka med bildtext som säger m-m-m-m-m-m gör han på ett oefterhärmligt vis med väldigt roliga tillägg. En hund och en dammsugare har ljud för sig, det vet ju alla. Men har en kaka och en måne verkligen ljud som hörs? Jo, hos Anna Höglund är det så och det håller mitt lilla barn också med om. En bok som det går att återkomma till flera gånger varje dag då den är lätt och kul att ta sig igenom. För varje genomläsning blir jag mer och mer fäst vid den och det beror förstås mycket på en viss liten person som ger mig fina minnen kring bokens innehåll. De härligt barnsligt tecknade bilderna är hämtade både från naturen, vardagen och från det som kan upptäckas på en promenad med ett litet barn. I bokens början syns ett litet barn och mot slutet finns en mamma och det gillades helt klart. För det var ju Ide själv och mamma Malin!
Joanna Kenrick har skrivit flera av de lättlästa böckerna som ges ut av Argasso förlag. Jag har läst ganska många böcker ur deras utgivning och tycker att historierna ofta är för kortfattade och tunna men, det är perfekta böcker att sätta i händerna på en ovan eller ovillig läsare. Här får ungdomar chansen att faktiskt få känslan av att ha läst ut en hel bok, ofta med aktuell och för tonåringar intressant handling.