mars 2012 – Sida 5 – Barnboksprat

Allt jag säger är sant

Alicia är 16 år och ämnad för stordåd. Exakt vilka stordåd vet hon inte så noga, men hon vet i alla fall att hon inte vill slösa bort sin tid med att mögla i skolan hela dagarna, så hon hoppar av gymnasiet. Mest för att få tyst på de vuxnas tjat om att hon måste upprätta någon sorts plan för sin framtid tar hon ett kaféjobb och flyttar i samma veva in hos sin mormor för att slippa föräldrarnas missnöje. Alicia har en exceptionellt fin relation till sin mormor och trots att hon behöver en paus från sin familj så är det egentligen inget fel på den. Föräldrarna finns där och stöttar och Alicia har dessutom en lillebror som hon älskar.

”Du är rätt kaxig av dig du”, säger the love interest (jovisst finns ett sånt också) till Alicia. Och det är just det som gör henne så härlig och unik. Brukar inte ungdomar i böcker väldigt ofta vara ocoola och ha dåligt självförtroende? Alicia är visserligen inte med i inneklicken i skolan, men det är heller inget hon önskar. Hon går sin egen väg. Hon har sin egen stil. Det enda problemet är att det ibland är svårt att veta vart den egna vägen ska leda. Den egna stilen svajar dock aldrig och Alicia är i grund och botten övertygad om sin egen förträfflighet.

Men det räcker förstås inte med detta…

* SPOILERVARNING *

Alicias nya liv kastas plötsligt omkull när hennes mormor dör. Hon hamnar i ett känslomässigt vakuum och börjar göra (ännu mer) knasiga saker för att känna att hon fortfarande lever. Det dröjer innan sorgen kickar in ordentligt. Den här biten sitter som en kniv i hjärtat och jag fäller äkta tårar över Alicias fina mormor. Lisa Bjärbo har fått till en fin balans mellan humorn, som genomsyrar texten i form av fyndiga formuleringar och Alicias underbara impulsivitet, och det sorgliga som ger boken ett större djup.

Allt jag säger är sant
Författare: Lisa Bjärbo
Förlag: Rabén & Sjögren (2012)
ISBN: 978-91-29-68016-4
Antal sidor: 256
Smakprov: smakprov.se
Köp: t.ex. hos Bokus eller Adlibris

Bilderboksfrukost hos Rabén & Sjögren

Vi har varit på bilderboksfrukost hos Rabén & Sjögren och fått presentationer av några av vårens fantastiska böcker.

Lena Sjöberg: Vad har du bakom ryggen?

Lena Sjöberg, kanske mest känd för Tänk om… berättade att hon till Vad har du bakom ryggen? illustrerade med hjälp av tusch på smörpapper, för att kunna bygga på illustrationerna lager för lager och ha möjlighet att lätt testa olika varianter. Färgläggningen sker till sist i datorn. ”Det är ungefär som när man var liten och lekte med klippdockor”, sa Lena.

Ulf Stark och Charlotte Ramel: Kanel och Kanin och alla känslorna

Vi fick veta att Kanel och Kanin började som en illustration till en vers om kroppsdelar (dock inte armhålor) och att de nu för första gången har fått uttalade kön, vilket enligt Ulf Stark var som motstånd mot hen-rörelsen. Då det handlar om känslor valde Charlotte att göra bilderna avskalade och med tydligt fokus på ansiktsuttryck.

Lisa Bjärbo och Susanna Hellsing, red.: Bilderboksretro 60-tal och Bilderboksretro 70-tal

Barnböcker speglar tiden! På 60-talet kom böcker om att flytta till städerna, att mammor började jobba och att barnen gick på dagis. Det var inne med kollagetekniker, vilket bland annat syns i Laban-böckerna. På 70-talet blev böckerna fyllda av mer allvar. ”Ingenting var för svårt eller för allvarligt för att skriva om i en barnbok”, sa Lisa. ”Jag vet inte hur underhållande det var för barnen att läsa dem då, men det är väldigt underhållande att läsa dem nu.”

Barbro Lindgren: Andrejs längtan (illustrationer av Eva Eriksson)

Barbro Lindgren fick flera i sällskapet att fälla en tår genom att läsa hela sin Andrejs längtan om föräldralösa barn i S:t Petersburg. Boken släpps nu i nyutgåva, lagom till Barbro Lindgrens 75-årsdag.

Marie Oskarsson och Lisa Kleinschmidt: Buster vill inte sova

(fastnade tyvärr inte på bild)

Boken handlar om när Marie Oskarssons nu 13-åriga son var liten och inte ville sova. I stället låtsades han att han var olika djur. Idén har fått gro till sig i flera år och nu slutligen kommit i bokform.

Alla närvarande fick en goodiebag med Vad har du bakom ryggen?, Buster vill inte sova och ett Laban-Yatzy. Recensioner kommer!

En mycket trevlig tillställning, tack Rabén & Sjögren!

Starcrossed: Helena

Jag längtar till slutet av juni! Varför? För att då kommer den andra delen i trilogin Starcrossed! ”Starcrossed lovers” är ett uttryck som används om ett par vars förhållande ofta motarbetas av yttre krafter; Romeo och Julia, Tristan och Isolde och Paris och Helena är några klassiska exempel.

Jag har just läst ut den första – Helena – som visade sig vara något helt annat än vad jag trott. Den här boken har stått ganska länge på min ”att-läsa-hylla”, och jag tänkte att nu ska jag ta itu med den fastän det känns lite motigt (den är 506 sidor lång). Jag började läsa och tänkte att det skulle väl ta ett par veckor att bli klar; det tog ett par dagar! Det var verkligen en bok i min smak, jag fick lite ”Twilightfeeling” av den. Den här handlar dock inte om vampyrer och varulvar, men om ett folk som också tillhör fantasins värld: ättlingar till den grekiska mytologins gudar.

Helena Hamilton är en tonårstjej som växt upp med sin ensamstående pappa och lever på ön Nantucket utanför den amerikanska östkusten. Hon är enastående vacker men tillhör ändå nördgänget i skolan, i det gänget ingår också hennes bästa kompis Claire. Helena vet ingenting om sin mamma, det finns inte ett enda foto av henne i huset men runt halsen hänger ett halsband som är det enda minne Helena har av henne. Helena har ända sedan hon var liten känt att hon är annorlunda, men inte vad som är ”fel”. Hon är t.ex. övermänskligt bra på löpning, så bra att hon medvetet springer saktare än hon kan för att inte vinna och utmärka sig. För Helena vill inte synas, hela sitt liv har hon varit blyg och försökt att märkas så lite som möjligt.

En dag börjar ett rykte spridas om att en ny stor familj är på väg att flytta till ön, och att de har barn i Helenas och Claires ålder. När de dyker upp i skolan ändras Helenas liv för alltid: när hon möter Lucas Delos i skolan säger hennes instinkt henne att hon måste döda honom! Och hon attackerar honom där i skolan inför en massa människor, Helena som aldrig i sitt liv gjort en fluga förnär. Vad är det som händer med henne?!

Ganska snart blir både familjen Delos och Helena medvetna om vad och vem hon är…Mer än så här vill jag inte berätta för då tror jag att jag förstör för de som vill läsa boken. När jag var klar med den ville jag genast fortsätta med nästa del, men den kommer som sagt inte förrän i juni – det blir en lång väntan! Helena var en superbra bok, med spännande inslag av grekisk mytologi på ett sätt som jag inte hade kunnat ana. I boken finns såklart också ett älskande par som är ”starcrossed lovers”!

Starcrossed: Helena
Författare: Josephine Angelini
Förlag: Bonnier Carlsen
Antal sidor: 504
ISBN: 9789163868719
Ingår i serien: Starcrossed
Köp: t.ex. på Adlibris eller Bokus

En afrikansk författare – Niki Daly

Författaren Niki Daly upptäckte jag först då jag gick en sommarkurs för några år sedan där man läste barnlitteratur från andra länder. Plötsligt insåg jag att det fanns en helt annan kultur bland barnböckerna på vårt lilla bibliotek som gått mig obemärkt förbi.

Niki Daly blev snabbt en favorit. Det är en sydafrikansk författare och illustratör och jag vet inte om ni först tänkte som jag, men jag föreställde mig en svart kvinna. Men det är en vit man, född 1946 i vit arbetarklass i Kapstaden som skapat dessa böcker om svarta afrikanska barn.

Det finns en naturlig relation mellan ung och gammal i Nikis böcker som jag tycker mycket om. De är präglade av en varm och kärleksfull ton. Han är även en skicklig illustratör och jag gillar starkt den stolthet han ofta skildrar hos det lyckliga och levnadsglada barnet. Det här är enkla vardagliga böcker som handlar om stora ting – i det lilla barnets liv.

Jag har valt tre böcker att berätta om. Den första är Ta det lugnt Songololo som handlar om en pojke, som får följa med sin gamla farmor till staden för att hjälpa henne att handla. Songololo är hans farmors smeknamn på honom fastän han heter Malusi. Just den här boken var förlaget först tveksam till att ge ut eftersom det var en ”svart” barnbok av en vit konstnär. Den testades först på en vit skolinspektör som ansåg att farmodern i boken var för tjock och att det kunde vara stötande. En svart illustratör kunde rita henne så men inte vit!!! Men för Niki symboliserade karaktären hans trygghet från barndomen – en svart tjock kvinna som han älskat väldigt mycket. Boken blev utgiven 1985 och mycket framgångsrik. 2001kom den i nyutgåva genom förlaget Hjulet och nådde de svenska barnen.

Det som rör mig speciellt i den här boken är att pojken först kikar in i skyltfönstret till en leksaksaffär och ser en leksaksbil vilket får mig att tro att han önskar sig den. Men det är när han ser de röda gympaskorna i en annan butik som han trycker näsan emot fönstret och utan ett tjat visar med hela sitt hjärta vad han egentligen önskar och behöver. Hans farmor ser hans utslitna skor och köper nya åt honom.

Malusi var så lycklig att det gjorde ont att sitta stilla. Han tittade på farmor och gav henne ett stort leende.

”Jaja!” sa Gogo när hon tog fram pengarna och räknade: En…två…tre…fyra…”

”Du kan behålla dom nya gympaskorna på” sa Gogo till Malusi. Han stoppade ner sina gamla skor i den nya skokartongen.

Mina egna favoriter handlar om flickan Kwela Jamela. Niki Daly har en skön illustrationsstil. Det är mjuka, behagliga färger. Det är liv och rörelse och skildrar människor på ett trovärdigt sätt. Jag tycker Niki illustrerar vackra människor – de här karaktärerna har personlighet. Jamela i boken har ett smeknamn; Kwela vilket betyder snabba rörelser, spänning och festlig musik. Det är ett ord som används av taxiförarna i Sydafrika för att hetsa folk att välja deras bilar och är även namnet på en flöjt.

I Kwela Jamela och Julia är det snart julafton och Jamelas mamma och mormor förbereder julmiddagen genom att inhandla en höna som de ska fodra och sedan slakta. Men Jamela blir så fäst vid hönan, som hon kallar för Julia att hon bestämmer sig för att låta den rymma sin väg.

I Kwela Jamela Afrikas drottning har Jamela och hennes mamma blivit bjudna på bröllop. Mamma köper ett vackert tyg för sina pengar som hon arbetat hårt för. De tvättar tyget och hänger det ute på tork men Jamela drar iväg över byn med tyget, stolt som en tupp, och utan en tanke på att tyget kan bli förstört.

Hennes mamma blir så ledsen att hon inte ens vill prata med Jamela sedan och hon skäms oerhört men allt ordnar upp sig på bästa sätt. I böckerna om Jamela finns det nästan bara kvinnoporträtt, Jamela, hennes mamma och mormor samt alla dessa kvinnliga släktingar omkring dem. Jag är imponerad av att en manlig författare/illustratör kan skildra dessa relationer så starkt och finstämt.

Så nästa gång ni är på biblioteket – leta runt bland alla dessa skatter som finns av författare från andra länder. Det är intressant att se att vi alla är ganska så lika fastän vi lever i olika delar av världen. Det finns fler böcker i serien av Jamela och även andra böcker av Niki Daly som man kan finna hos förlaget Hjulet.

Källfakta om Niki Daly har jag funnit HÄR.

Ta det lugnt Songololo
Författare & Illustratör: Niki Daly
Förlag: Hjulet
Utgivningsår: 2001
Antal sidor: 32
ISBN: 9780711217652
Tyvärr är boken slutsåld på förlaget men finns på engelska (utgiven av förlaget Frances Lincoln Publishers Ltd) på Bokus.

Kwela Jamela Afrikas dotter
Författare & illustratör: Niki Daly
Förlag: Hjulet
Utgivningsår: 1999
Antal sidor: 36
ISBN: 9780711214491
Tyvärr är boken slutsåld på förlaget men finns på engelska hos Bokus.

Kwela Jamela och Julia
Författare & Illustratör: Niki Daly
Förlag: Hjulet
Utgivningsår: 2001
Antal sidor: 36
ISBN: 9780711217058
Tyvärr är boken slutsåld på förlaget men finns på engelska hos Bokus

Monstermaskerad & Häxläxa

Jag och ett av mina läshungriga barn har hittat två nyutkomna och väldigt lättlästa böcker. För det mesta tycker jag att lättlästa böcker känns tunna på många olika vis och jag får ibland kämpa för att få nybörjarläsare att komma igång med utbudet som finns. Dessa båda böcker har det gemensamma att båda titlarna tilltalar oss, de låter lite lagom läskiga, båda belyser också förutfattade meningar, men annars är det två helt olika böcker, både innehållsmässigt och i valet av bilder. De ingår båda i Rabén & Sjögrens samling lättlästa böcker för de allra yngsta nybörjarläsarna och fler i de båda serierna lär dyka upp. Böckerna har lite text med läsvänlig typografi, omväxlande med pratbubblor med versal text och många färgbilder.

Monstermaskerad är andra delen i serien om familjen Monstersson, första delen heter Min vän Boris. I den boken lär Ebba känna monstret Boris och i Monstermaskerad är hon bjuden till honom på just monstermaskerad. Det bjuds på otäck mat (för monster ja) och monstrena har verkligen klätt ut sig läskigt, tycker nog de i alla fall. Ebba kan vara både frimodig och ibland lite känslig. Hon är skön så till vida att hon inte med ett enda ord dömer eller visar att Boris och hans monstergäng är otäcka eller annorlunda. Hon ger ett mysigt intryck, så kunde väl fler vara i verkligheten! Min läskamrat (som alltid älskat allt läskigt) fick denna bok som favorit, tror hon känner igen sig i Ebba. ”Jättebra bok med lite läskiga bilder”, tycker hon. Läsaren blir överraskad, det är inte alltid som det ser ut eller verkar. Rolig historia tycker vi båda, kul att återvända till och den fungerar även som högläsning för mindre barn. Monster och vampyrer lockar tydligen alla nuförtiden.

I Häxläxa får vi åter träffa Alma och Egon. Den första boken heter Alma och Egon – Vem lurar vem? Dessa två är vänner som bor i samma våningshus och tillsammans kan de få verkligheten via fantasin att te sig mer spännande. Här går Egon på fördomar och tror sig ha en häxa i huset, för han har sett en svart katt och den förmodade ”häxan” är klädd som en häxa och skrattar precis som en och det hörs ju mystiska ljud från hennes lägenhet. Det är lite typiskt att det är pojken i boken som först ser ”häxan” och dömer henne. Alma säger med rynkade ögonbryn att det inte finns några häxor, men är sedan ändå med på Egons spaning efter ”häxan”. Det är också lite tokigt att just Egon i bokens inledning sitter med fotboll och förstoringsglas på en bänk med en groda i sin hand, så som pojkar brukar… framställas schablonmässigt kanske, inte sagt att pojkar inte får omge sig med nämnda ting. Alma å sin sida är iväg och köper mjölk i affären som duktiga flickor kan göra. Jag hittar fler cementerade könsroller i slutet av boken. Övertolkar jag nu? Det är en enkel liten historia för nybörjarläsare, säkert med flera verklighetstrogna företeelser. Barnen börjar i alla fall smyga på ”häxan”, precis så som barn kan göra för att få tillvaron mer spännande. Det kan upplevas som en lite gammaldags berättelse, fast i modern form, men jag får en lätt känsla som av 50-tal. Oftast ligger det overkliga väldigt långt från sanningen och mycket riktigt så upptäcker de på slutet att de kanske inte hade helt rätt, eller…? Bilderna är härligt färgmättade och livliga, men jag kan förundras lite över framställningen av barnen: flickan är mycket flickig i klänning i rött/rosa och pojken är mycket pojkig i praktiska kläder och i mörka färger. Samtidigt är det så här en hel del flickor/pojkar ser ut och även de behöver igenkänning, men jag tilltalas inte av det. Kanske ska jag inte hänga upp mig på klädvalet när det viktigaste är hur barnen agerar och där upplevs de faktiskt jämnstarka.

Familjen Monstersson: Monstermaskerad
Författare: Mats Wänblad
Illustratör: Pelle Forshed
Förlag: Rabén & Sjögren (2012)
Antal sidor: 48
ISBN: 9789129680362
Köp: t.ex. hos Bokus eller Adlibris

Alma och Egon: Häxläxa
Författare: Carin Wirsén
Illustratör: Karin Holmström
Förlag: Rabén & Sjögren (2012)
Antal sidor: 48
ISBN: 9789129680355
Köp: t.ex. hos Bokus eller Adlibris