Jag heter Candra Karlholm och är ny bland Barnboksprats bloggare. Det känns spännande och roligt, för jag älskar att läsa och skriva!
Jag är mamma till Frida, född 07, och vi läser mängder av böcker tillsammans, både nyutgivna och gamla favoriter från min egen barndoms bokhylla.
Jag är litteraturvetare, dramapedagog och egenföretagare inom bl.a. grafisk formgivning och marknadsföring. Under senare tid har jag också ägnat mig åt skönlitterärt skrivande; jag har läst ”Att skriva för barn och ungdomar” på Karlstad universitet och går nu Skrivarakademins ettåriga distanslinje.
För mig är hela barnboksvärlden spännande: böckerna, författarna, illustratörerna, förlagen, läsarna, recensenterna, biblioteken, bokhandlarna, bokklubbarna, bloggarna… Bloggandet blir för mig ett sätt att lära mig mer om branschen, få reflektera kring läsandet med barn och interagera med andra intresserade.
Förutom här på Barnboksprat skriver jag på min egna blogg Boktyckeri – om stor litteratur för de små.
Linda Skugge debuterar som bilderboksförfattare med en liten berättelse om en katt. Hon arbetar vanligtvis som journalist, författare, bloggare, krönikör och PR-konsult. Jag har läst en del av Linda Skugges verk genom åren och har ofta funnit nöje i det, på senare tid har jag dock ibland upplevt en attityd som förbryllat mig. Ett faktum är i alla fall att i hennes böcker virvlar ofta språket fram och bär med sig tankar och åsikter, som kan drabba läsaren på olika sätt och även väcka egna minnen. I God natt, min katt är texten enkel, varm och med en del faktaambitioner och jag känner att vi plötsligt har ett gemensamt intresse: katten. Detta djur, är ett djur som också följt mig genom livet. Känslorna som vävs kring denna säregna varelse är ofta djupa och ingen kattrelation är den andra lik. ”Minnet av en katt kan rymma så mycket: det allra första mötet, leken, en varm nos som tröstar när man är ledsen…” Linda Skugges katt Sebbe blev 14 år och vi får med inspiration från den katten följa glädje och sorg i bokens katt Sebbe som blev 6 år.
Man kan lugnt konstatera att huvudpersonen Max i boken är just ”ute i kylan” både bokstavligt och bildligt talat! När hans mamma meddelar att hon ska flytta ihop med en ny man (pappan till en kompis i Max hockeylag) påverkas Max liv på många sätt. Han och pappan är tvungna att flytta till en lägenhet utanför stan (har inte råd att bo kvar utan mamman antar jag) och Max måste börja en ny skola där han inte alls är välkommen. Hockeylaget ska han dock spela kvar i, det är ett bra lag och han är respekterad och omtyckt där. Tyvärr börjar en ny tränare som vill ha saker och ting på sitt sätt och Max får inte längre spela i den position han tidigare gjort. Och värre blir det! Max mamma kommer med tårtor som hon vill att han bjuder lagkamraterna på och killarna tror att det är Max som bakat dem. Sen blir en efter en magsjuk….och vem får då skulden och blir petad ur laget?