Den farliga leken

Den farliga leken kanske inte är någon ungdomsbok egentligen, men eftersom huvudpersonerna är unga kvinnor får den platsa i kategorin ändå. LL-versionen (LL = lättläst) av Mari Jungstedts kriminalroman är återberättad av Niklas Darke och ganska rejält nerbantad såsom det ju blir när man gör om en roman till en lättläst bok. Jag har inte läst originalversionen men skulle kunna tänka mig att göra det om det inte var för att jag redan vet vilka offer och mördare är.

I berättelsen får vi stifta bekantskap med de två unga kvinnorna Agnes och Jenny. Deras gemensamma nämnare är modelljobb hos agenturen Fashion for Life, och fotografen Markus Sandberg. Boken är uppdelad i kapitel som inte är numrerade utan istället bär namnet på den person som det handlar om (detta för att underlätta för någon med lässvårigheter, originalversionen har inte denna typ uppdelning) och det är naturligtvis Agnes och Jenny som står för de flesta kapitlen.

Bokens första kapitel handlar om Agnes, en från början helt vanlig skoltjej från Gotland som när hon är 15 år vinner en tävling där vinsten är att bli fotograferad av en riktig modefotograf i Stockholm. När Agnes blir fotograferad av Markus Sandberg slutar det med att de har sex på golvet i studion, och han fortsätter att utnyttja henne när han känner för det även fortsättningsvis. Både agenturen och Markus påtalar för Agnes att hon är för tjock för att bli en framgångsrik modell, så hon börjar banta för att duga. Till slut går det för långt och hon blir sjuk i anorexi, och det är i en sjukhuskorridor man får träffa henne första gången. Hon är svårt sjuk och vid måltiderna har hon en vårdare som sitter mitt emot för att se till att hon äter, men hon lyckas ändå smussla undan och kasta en hel del av maten. Vårdaren heter Per och Agnes verkar tycka mycket om honom. Förutom sjukdomen har Agnes varit med om något annat hemskt; hennes mamma och bror dog i en bilolycka när hon var yngre. Hennes pappa har träffat en ny kvinna, Katarina, som Agnes hatar.

Jenny är också från Gotland och blev även hon upptäckt av Fashion for Life och Markus Sandberg. Hennes liv är raka motsatsen från Agnes; hon jobbar som en mycket framgångsrik modell, får resa över hela världen och ska när vi får träffa henne fotas för ett omslag till tidningen Vogue. Hon och Markus Sandberg har ett förhållande som dock störs av hans ex Diana som tycker att Jenny har stulit Markus ifrån henne.

Otäckheterna i berättelsen börjar när Jenny och Markus befinner sig på Gotland för Voguefotograferingen. Markus väljer att bo i en stuga i skogen istället för på hotellet, och när han inte dyker upp till festligheterna på kvällen beslutar sig Jenny för att söka rätt på honom i hans stuga, och väl där hittar hon honom svårt skadad – någon har huggit honom med en yxa i huvudet! Han dör inte men blir liggande på sjukhus utan att kunna tala och ingen vet hur det står till med hans minne. Jenny blir förhörd och misstänkt eftersom hon har ett förhållande med honom, men också därför frias hon från misstanke då det inte verkar finnas något motiv. Hon nämner dock Diana som kan tänkas vara ute efter hämnd för polisen…

Efter en tid mördas även chefen för Fashion for Life; vad är det för galning och vad är han/hon ute efter egentligen? Jenny börjar fasa för att hon kan vara nästa offer…

Ja, fler offer blir det i boken och de båda flickorna Agnes och Jennys liv ska komma att korsas. Mer än så tänker jag inte berätta om bokens story för då blir det ju knappast spännande för den som själv vill läsa boken efter att ha läst min lilla utläggning här.

Vad tyckte jag om boken då? Jodå, jag tycker att den är hyfsat bra i sin avskalade version. Ganska spännande med en del oväntade svängar i handlingen, men…jag tycker att det är mycket intressant att läsa om Agnes och hade nog hellre velat att boken varit en berättelse om henne, hennes liv och sjukdomen anorexi hellre än en kriminalroman.


Den farliga leken
Författare: Mari Jungstedt
Förlag: LL-förlaget
Antal sidor: 168
ISBN: 9789170533426
Köp: t.ex. på Adlibris eller Bokus

 

Trycka upp böcker för eget bruk

Ofta slår det mig att mina barn har för många leksaker. Denna tanke dyker särskilt upp i slutet av januari och i mitten av april, vilket skulle kunna bero på att det är då som mina barn fyller år. Däremot är det sällan som jag tänker i negativa banor kring barnbokshyllornas ständiga utökning. Och något som jag verkligen glatt mig över att ge mina barn är de tre böcker som jag själv gjort till dem. Har du kanske också funderat på att ge bort en egengjord bok i present? Då är det här inlägget något för dig.
Klicka för större bild

Min första bok heter Oros i Underjorden. Den handlar om ett barn som är fast i en verklighet med avgaser, fabriker och kalla sinnen. Men hon längtar till en plats där alla bryr sig om varandra och där det är vackert och grönt och där hennes pappa och mamma finns. Plötsligt en dag faller hon ner i Underjorden och påbörjar sin resa mot, och därmed även en kamp för, den där fina världen.

Bilderna till den här boken tog mig ungefär ett år att göra. De är gjorda på akvarellpapper med akvarellpennor och streckade konturer. Jag satte samman boksidorna i ett bildbehandlingsprogram och gjorde sedan om dem till pdf:er. Därefter framkallade jag boken som en fotobok. Jag använde Ifolors tjänst och valde där boktypen Deluxe Book, liggande A5.

Klicka för större bild
Klicka för större bild

Boken känns som vilken annan bilderbok som helst och den håller god kvalitet. Den är läst riktigt många gånger och har inte gått sönder.

Klicka för större bild

Total pris blev ungefär 350:- inklusive frakt då jag beställde boken.

 

Klicka för större bild

Min andra bok är en kapitelbok på 130 A5-sidor inklusive ca 30 bilder. Också det här är en bok om underjorden och om att vilja finna en annan verklighet. Den handlar om Liv, som tillsammans med sin råttkompis rymmer från en cirkus. Hon ger sig av på en resa för att finna en märklig salt stad med ett djupt hål i. Hon hinner möta flera platser och många härliga människor. Petri som hon möter i sockerstaden och som följer med henne på resan, Marko, mannen med solskensleende och stor mustasch och som spelar magisk dragspelsmusik. Men hon kan inte glömma sin bästa vän från cirkusen, trolldamen Inna, som stannade kvar för att rädda cirkusens sorgsna elefanter.
Här har jag skrivit om boken tidigare:
Det bidde ingen bokklapp

Först försökte jag få den här boken tryckt hos Vulkan, men beställ inte böcker från dem! Jag betalade 342:- i förskott för 3,5 månader sen och någon bok har inte dykt upp. De svarar inte heller på mail.

Eftersom jag inte så gärna ville vänta på boken längre provade jag ett nytt företag, som heter Books on Demand. Resultatet blev jättebra. Det är bra kvalitet på boken och den är väldigt snygg. Det var också relativt billigt. Då jag skulle beställa fungerade inte den svenska sidan, så jag beställde från Tyskland och summan blev (inklusive frakt) 17,39 euro (ca 155 SEK). Men det finns två nackdelar med Books on Demands tjänst. För det första måste man godkänna ett fyra sidor långt avtal kring bokutgivning, även om man bara vill trycka upp en bok till sig själv. Hos Books on Demand kan man nämligen välja att få hjälp med att sälja sin bok till allmänheten och denna försäljning regleras i avtalet. Det står förvisso att flera av punkterna inte gäller för böcker för eget bruk, men det känns ändå lite olustigt att tvingas godkänna ett avtal med en massa text om överlämnande av rättigheter till en bok. För det andra tar Books on Demand ut en avgift för att ha bokens textfil lagrad på sin server. Denna avgift är 20:- per månad och avgiften märks inte ut särskilt väl, vilket gör att risken att missa att den är ganska hög. Det kan således blir så att bokfilen ligger kvar i flera månader tills det blir dags att betala en totalsumma för lagringen. Det man måste göra om man beställer en bok är därför att direkt meddela att man vill ta bort bokfilen från deras server.

Det är alltså väldigt svårt att hitta bra ställen att trycka upp enskilda exemplar av en kapitelbok. Det finns en massa hemsidor för att beställa enskilt exemplar av fotoböcker och några hemsidor om man vill trycka upp flera exemplar av en svartvit kapitelbok, men just att trycka upp enskilt exemplar av svartvit kapitelbok är klurigare. Så om du har ett bra tips får du gärna skriva en kommentar.

Klicka för större bild
Klicka för större bild
Klicka för större bild

Klicka för större bild

Slutligen vill jag berätta om en bok som jag gav till min son när han fyllde 4 år. Sagan heter Berättelsen om när Fjodor mötte Laika och möter läsaren med en legend om en vit varg som länge strövat ensam och som inte räds någonting alls. Men framförallt möter vi Fjodor och hans bror Lev och den lilla vargungen Laika. Fjodor och Laika möter varandra en kall vinterkväll. Fjodor hittar den lilla vargungen stelfrusen och stilla i snön. Fast besluten att rädda den lyfter han upp den och värmer den med kärlek och en virkad filt. Men det är något skumt i görningen. Hur kunde den lilla vargen ligga där helt ensam i snön?

Idén att göra den här boken kom lite väl kort innan min sons fyraårsdag. Ett par veckor innan födelsedagen fick han syn på en liten gosedjursvarg som han blev stormförtjust i. Under vinterns jakt har det pratats mycket om vargar hemma hos oss. Jag har själv vuxit upp i en trakt där fruktansvärda varghistorier levt vidare till nutid.  Visst kan vargar vara läskiga och att vara ett djur som är svårt att kontrollera av människor har ju visat sig vara ödesdigert. Men eftersom vargar också är fina och fascinerande djur tycker jag att de kan vara värda en motsatt gestaltning då och då. Så jag satte igång med målandet och skrivandet. På grund av den knappa tiden fokuserade jag på karaktärerna enbart. Bakgrundsbilder gjorde jag med hjälp av enklare illustrationer och fotografier. Jag letade igenom mina bildmappar på datorn och hittade en del fina vinterbilder. Jag bad också min mamma att fotografera det gamla vedspisförsedda kök som de har i sin drängstuga. Illustrationerna är gjorde med akvarellfärger.

Fjodor håller Laika

Den här boken visste jag att jag inte skulle hinna göra som fotobok och bestämde mig istället för att montera ihop den i ett fotoalbum. Jag framkallade alla bilder tillsammans med texterna som fotokopior i formatet 15x15cm (hos Crimson). Därefter köpte jag svart album, mönstrade papper samt metalldekor på Panduro.

Klicka för större bild
Klicka för större bild
Taigatrast och övergiven vargunge

*

En viktig detalj är att tillägna ditt barn boken

Tre parallella språk

 Här kommer en utlovad uppföljare: en recension av en Pino- bok med teckenstöd

En revidering av texten om TECKENSTÖDEN i Pino-böckerna är nödvändig och jag har ändrat något. Teckenstöd och teckenspråk för döva är inte samma sak; teckenstöden kallas AKK, Alternativ och Kompletterande Kommunikation, och är en förstärkning av språket, ett förenklat teckenspråk som används i grupper där någon typ av språkinlärningsproblematik finns.  

Tre samtydiga språk berättar om situationer som alla känner igen sig i. Med hjälp av bildspråk, ’teckenspråk’ och textspråk får vi i berättelsen följa den lilla glada nallen Pino i hans kvällsaktiviteter – från avslutad lek till skön sömn. I Sov gott Pino finns fina möjligheter att närma sig och utveckla de tre språken.

Olika typer av samspel mellan text och bild är inget nytt; de kan berätta ’samma sak’, komplettera varandra, eller sammanföra två olika berättelser för en djupare helhet. Men vad händer när ett tredje språk tillkommer och pockar på uppmärksamhet – ett som, i denna form av teckenstöd, innehåller både text- och bildillustrationer till de rörelser som ska gestalta den skrivna/berättade och illustrerade berättelsen? För mig är det helt nytt, spännande och utmanande – jag kan helt enkelt inte låta bli att försöka utföra rörelserna till berättelsens ord och begrepp. Och det är inte alls svårt! Men för en redan invigd tycks jag säkerligen staka mig som en nybörjare i läsning.

Teckenkommunikationen tillför ytterligare en dimension, för mig med alla sinnesfunktioner intakta blir det inklistrade teckenstödet som en länk mellan bild och text.

Kommunikationsmöjligheterna sinnesförstärker varandra; bildens innehåll/tecken har sin motsvarighet i de skrivna och muntligt formulerade orden i texten, ’teckenspråkets’ instruktioner visar hur man med hjälp av rörelser gestaltar det text och bild berättar. ’Översättningen’ från text+bild till teckenkommunikation är lätt att förstå när man har tillgång till alla samtidigt. Men mycket beror förmodligen på det fina samspelet mellan text och bild.

När Pino har städat fint i sitt rum är det dags för en kvällsmacka, textens berättelse: ”Pino äter en smörgås. Mums!” Bildens uttryck, eller snarare Pinos dito på bilden, går knappast att misstolka: nallen vid bordet signalerar ’mums’ med en tunga som, trots att den inte rör sig, slickar sig kring munnen samtidigt som en smörgås med gult pålägg, smör och ost – eller kanske honung, precis är på väg i tassen från bordet in i munnen. Teckenrörelserna visar tecknet för Pino, som är en glad mun tecknad från ena sidan av munnen till den andra, handrörelsen framför munnen – tecknet för äta, och tecknet för smörgås: en handflata förs över den andra i en bredande rörelse mot tecknarens kropp. Ordet mums tycks bara finnas i text men bilden talar ett tillräckligt tydligt språk!

För den som är obekant med instruktioner och hur man uttrycker sig på det kompletterande språket kan frågan om spegelvändning i teckenstödet vara relevant: är smörgåsen/bredrörelsen den högra eller vänstra handflatan? Beror det bara på om man är höger eller vänsterhänt?

Förtydligas ska att böckerna om Pino i sig är helt vanliga böcker men att teckenstödsremsor kan beställas från förlaget till samtliga, man får själv klistra in dem.

Pino-böckerna med teckenstöd är en fin möjlighet att uppleva, försöka förstå och träna sig på olika sätt att uttrycka sig, oavsett om man har nära kontakt med barn som har problem med sin hörsel/språkinlärning eller inte.

Titel: Sov gott Pino

Text: Eva Pils, Agneta Norelid

Bild: Kenneth Andersson

Förlag: Pinolek

ISBN: 9789197440783

Köp: , hos Bokus, Adlibris eller förlaget direkt

Proteststorm kring könsstereotypa barntidningar

För några dagar sedan damp ett pressmeddelande in i min mailbox. Två nya barntidningar från Egmont, kunde det vara något?

Emma är en sprallig, kul och aktiverande tidning för flickor i åldern 6 till 9 år. Den är pysslig och tjejig med fokus på kreativitet och kunskap på ett charmigt och glatt sätt.
Bläddra gärna i tidningen här, http://np.netpublicator.com/netpublication/n91572600

GOAL Junior är en cool fotbollstidning för killar i åldern 6 till 10 år. Tidningen presenterar mängder av spännande fakta och bilder om superstjärnorna och deras lag på ett fräckt och explosivt sätt, som garanterat tilltalar yngre fotbollstokiga killar.
Ta en titt på tidningen här, http://np.netpublicator.com/netpublication/n54957755

– De här produkterna saknas i tidningshyllan, och därför bestämde vi oss för att göra dem. Så enkelt är det, säger affärsområdeschef Linda Nehlstedt. Det känns riktigt bra att kunna erbjuda de yngre läsarna tidningar med mer substans och redaktionellt innehåll.

Mossigt, tyckte jag och fnös åt de så övertydligt profilerade magasinen. Och på nätet har reaktionerna fullkomligt exploderat. OLIKA förlag har startat en namninsamling i protest mot tilltaget:

» Upprop: Skäms Egmont! Sluta begränsa våra barn!

Vad tycker du om det hela? Klumpigt av Egmont, eller har de rätt i att efterfrågan faktiskt ser ut så här och att de själva helt enkelt ska skapa det som säljer?