Hur recenserar man en Ipad-app om man inte har en Ipad? Man låter någon annan göra det, förstås! Jill Sundstedt gästbloggar för Barnboksprat:
När jag och barnen (Ella, 5 år och Karl, 3 år) läste Ipad-appen Massor av dinosaurier av Sarah Sheppard var det inte faktatexten som intresserade barnen mest. Nej, det som lockade var att få peka på alla dinosaurier och se vad som hände. När man pekar på djuren kommer det upp pratbubblor där djuren berättar vad de heter samt något om sig själva. Pekar man sedan en gång till så visas en animering i kombination med ett ljud. Några dinosaurier hoppar så att jorden skakar, andra piskar med svansen och köttdinosaurierna ryter så man nästan blir rädd.
Faktatexterna i boken visas i form av planscher som rullas ner framför bilderna. Faktauppgifterna är intressanta men det är lite tråkigt att bilderna döljs då man läser den. I en pappersbok hade man läst texten och tittat på bilderna samtidigt och på så sätt tydliggjort informationen.
När man läst om alla olika dinosauriegäng kan man peka på en ikon som föreställer ett höghus. Då får man komma upp genom jorden, där dinosauriefossilen ligger, till nutid och se exempel på vad de olika dinosaurierna kunde ha sysslat med om de levde idag.
Det finns även en ikon med dinofakta. Där finns bilder på alla de olika dinosaurierna i boken och så kan man trycka på dem för att få upp en liten faktaruta. När man trycker på dinosaurierna får man även höra en röst läsa upp dinosauriens namn – något jag som vuxen uppskattade då mitt uttal av namnen var långt ifrån perfekt.
I appen finns även en så kallad ”hidden feature”; när man skakar på sin Ipad framkallar man ett meteoritregn och då får man fram ett kapitel som handlar om varför dinosaurierna försvann på jorden. Själv hittade jag inte det kapitlet utan att be om hjälp och jag tror att fler kan ha samma svårigheter. Jag menar, hur ofta sitter man och skakar på sin Ipad utan anledning?
Känslan av att läsa en bok är inte särskilt långt borta. Man bläddrar och pekar på skärmen för att få fram mer text och jag tycker nog att det känns nästan som en bok med häftiga animeringar och ljudeffekter. Tyvärr händer det ofta att animeringarna inte fungerar första gången man pekar så man får försöka flera gånger – något som i mitt tycke blir rätt irriterande efter ett tag
När jag frågade min dotter vad hon tyckte om boken svarade hon: ”Inte så jättebra för att jag tycker inte så mycket om dinosaurier”. Men har man barn som gillar dinosaurier samt har tålamod med sega animeringar så tycker jag absolut att man ska läsa Massor av dinosaurier. Det är fina bilder, bra fakta och häftiga specialeffekter
Massor av dinosaurier (Ipad-app)
Baserad på bok av: Sarah Sheppard
Förlag: Bonnier Carlsen
Smakprov: Massor av dinosaurier LITE
Köp: hos Itunes
Om gästbloggaren:
Jag heter Jill Sundstedt, jag är 34 år gammal och arbetar som lärare i svenska och engelska på en högstadieskola i Västerås.
Jag har läst böcker så länge jag kan minnas. Jag lärde mig läsa när jag var fyra år, och när jag var fyra och ett halvt läste jag Ronja Rövardotter. Som barn älskade jag serien om Systrarna P som Wahlstöms Barnböcker gav ut, och jag har nog alla böcker i den serien. Jag kan inte skiljas från mina böcker så jag har en välfylld bokhylla därhemma.
I min roll som mamma blir det också mycket läst. Mina barn vill gärna att vi läser böcker tillsammans. Just nu läser vi faktiskt Ronja Rövardotter på kvällarna. Det är så härligt att uppleva barnens skratt då de föreställer sig bilden av något roligt som beskrivs i boken. Man märker att de faktiskt sitter där och föreställer sig det man läser. Nu har dottern precis lärt sig läsa och min förhoppning är att hon så småningom vill ta över min samling av Systrarna P-böcker.
Roald Dahls finurliga bok Herr och fru Slusk är skriven 1980 men gavs ut i ny upplaga i höstas. Boken handlar om paret Slusk som hittar på elaka bus mot varandra. Fru Slusk lurar i sin make maskspaghetti och herr Slusk får sin fru att tro att hon har fått krymparsjukan genom att han varje kväll gör hennes käpp lite längre.
”Pipkin var en mycket liten pingvin som alltid ställde väldigt stora frågor”, så börjar den här gulliga boken. För att få svar på sin fråga ger sig Pipkin ut på en UPPtäcktsfärd som inte går av för hackor. Den börjar med att han får lifta med en albatross (efter att albatrossen fått reda på att pingviner inte kan flyga) som tar honom så högt upp i luften som han kan. Men, där slutar ju inte himlen konstaterar Pipkin som därefter har turen att få åka vidare uppåt i en luftballong som har en apa som förare! Apan tar honom med upp bland molnen som Pipkin försöker fånga med lasso (dock helt utan framgång). Efter ett tag når även luftballongen gränsen för hur högt den kan nå.
