december 2010 – Sida 3

Gungbrädan

Det går inte att gunga om ingen sitter i andra änden.

Att vänta är skrämmande, för man vet inte vad man kan vänta sig.

Det blir inget alls av gungandet om man inte lyssnar på den andra.

Ibland kan man bli glad av att låta någon annan gunga.

De här och flera andra klokheter får vi lära oss i Gungbrädan av Timo Parvela, som belönades med Finlandia Junior Prize 2006. Berättelsen handlar om en björn – eller är det en pojke? – som heter Pi och hemskt gärna vill hitta någon att gunga gungbräda med. Pi sitter på gungbrädan och väntar och väntar, men ingen kommer. Eller jo, till slut kommer faktiskt någon. Det är en jättelik gran som faller rakt ner på andra änden av gungbrädan och skjuter Pi rakt upp i luften, ända upp till månen. Månen är tyvärr redan upptagen med att gunga med solen, så Pi får bege sig tillbaka till jorden igen för att kanske hitta någon bättre gungkamrat.

Pi sitter på gungbrädan och väntar på en vän.

Gungbrädan är en mycket speciell bok, på flera sätt. Samtidigt som berättelsen tar ut svängarna rejält beträffande fantasifullhet är den skriven på ett sävligt, filosofiskt, lite mumintrolskt vis. Den är svår att kategorisera, antingen är den en kapitelbok med mycket bilder eller en lång, styckesindelad bilderbok.

Pi förlorar nästan hoppet när han råkar ut för tråkigheter.

Gungbrädan är en fin bok som kan ge upphov till många funderingar. Jag tycker om de små lapparna med kloka tankar som Pi skriver ner och jag gillar särskilt att han måste revidera dem under berättelsens gång, allteftersom han lär sig saker.

Gungbrädan
Författare: Timo Parvela
Illustratör: Virpi Talvitie
Förlag: Turbine
Antal sidor: 83
ISBN: 978-91-85787-78-4
Köp: jämför priser

Saras bästa 2010

Nu har det blivit dags att summera år 2010 i böcker. De flesta böckerna är även utkomna under 2010.

Bästa bilderböckerna

Kompisen längtar är en mycket vacker berättelse om vänskap och längtan. Siv sover vilse är Lindenbaums senaste galna berättelse med härliga ingredienser som en pytteliten mormor och grävlingar som brottas i köksskåpet.

Bästa småbarnsböckerna

Böckerna om flodhästarna är en ny bekantskap för i år. Härliga illustrationer och charmiga berättelser som man inte tröttnar på i första taget. Vems kompis är en klockren berättelse med hög igenkänningsfaktor hos förskolebarnen.

Bäst illustrationer

Vitas hemlighet är en kapitelbok med varulvstema och underbart vackra illustrationer.

Mest annorlunda bok

Jag vill ha baklava är som ett fyrverkeri av färger, mönster och konstiga detaljer. Varje uppslag är som ett litet äventyr och det finns mycket att upptäcka.

Emma Lindströms bästa

Här kommer min summering av 2010. Jag har läst många fina, gripande, läskiga, söta, roliga och sorgliga böcker under året som gått. Men de som jag valt ut här är de som gjort lite extra intryck på mig.

Vackraste bok

Gå inte fel kamel är så vemodig, men ändå så vacker. På ett sätt hemsk, på ett annat väldigt mysig.

Bästa nybörjarboken

Det här var den första kapitelboken som Elis läste helt själv för mig. Självklart får den läsupplevelsen en speciell plats i mitt hjärta.

Bästa läsa-lite-mer-kapitelboken

Hugo Pepper har jag inte läst för mina barn än. Den är en sådan där guldklimp som jag sparar tills de blir lite äldre. Det är en riktigt mysig fantasybok.

Bästa faktaboken

Hitta historien är en väldigt finurlig bok där bilderna får stor betydelse.

Märkligaste boken

Under denna rubrik blir vinnaren Idiot!.
Jag är stormförtjust i Oskar K.:s inläsning av sin bok. Det var dessutom väldigt roligt att lägga fokus på dansk litteratur. Jag hittade ett par gobitar, som jag nog inte hade hittat annars.

Bästa skräckbok

En riktigt snygg och skrämmande bilderbok är Bakomvärlden.

Bästa bok att läsa i min förskolegrupp

Tshepo Mde är tillräckligt lång har jag läst flera gånger på min förskoleavdelning. Det är en riktig härlig bok att leva sig in i. Yngre barn förstår innehållet samtidigt som lite äldre barn kan sätta sig in i handlingen på en annan nivå.

Bok med intressantast vinkling

Under Bokmässan i Göteborg träffade jag Kristina Murray Brodin och kom hem med Världens mamma och en katt. Jag läste den och förundrades över hur någon kan skriva om något så allvarligt som en cancersjuk mamma och hennes barn med så mycket glädje och värme.