Barnboksprat har glädjen att presentera en specialskriven saga med tillhörande film. Den handlar om min farmor och om svensk historia. Den handlar också om orättvisor och barns rättigheter. Till filmen hör ett diskussionsunderlag, som mycket väl kan användas av barn i undervisningen, eller hemma med föräldern. Diskussionsfrågorna är inte skrivna för någon specifik ålder, men läs igenom dem först, så kan de anpassas till barngruppens/barnets nivå därefter
.
Prolog
Det här är en sann berättelse. Eller i alla fall så pass sann som en berättelse kan vara då den upplevs av ett barn och sedan berättas till ett annat barn, 60år senare, för att sedan skrivas ner som en hel saga när det andra barnet blivit vuxet.
Den här händelsen utspelas någon gång på 1920-talet i ett självhushållande torp i Nybro, Småland. Berättelsens huvudkaraktär hade varit 96år om hon hade levt idag, men det gör hon inte. Senast min farmor berättade sin barndoms historier för mig var jag 15år och hon 83år och svårt sjuk i cancer.
Men trots att jag inte fick lov att känna henne längre än så är hon en av mitt livs viktigaste lärare. Hennes berättelser om människor, natur, fattigdom samt livets glädje och sorg har gett mig ett rikt förråd.
Nu ska jag dela med mig av en av dessa berättelser. Detta är en berättelse som andas verklighetens svenska historia och ger dig en resa tillbaka till en tid då sagor främst bestod av muntligt berättande i de flesta hem. Det var också en tid då köpta leksaker var något som de flesta barn inte hade alls. Varsågod, här kommer sagan om dockan.
Sagan om dockan
Av Emma Lindström
Till diskussionsfrågorna
