Att lära sig att förstå skriftspråket upplevs ofta som en magisk gräns. Barnet som har knäckt skriftspråkets kod kan nästan jämföras med barnet som precis lärt sig gå.
Precis som att gåendet bygger på en massa andra saker (som att vi tränat balans och koordination) är det förstås också så med läsandet och skrivandet. Skriftspråket är inte något som finns helt själv, utan det kopplar ihop med sådant som finns i våra tankar.
Trots att skriftspråket är sammanbundet med talspråket finns den där magiska gränsen mellan dem. Ibland kan jag till och med uppleva att man inte riktigt får uppmuntra sina barn att förstå skriftspråket om de är för unga, något i stil med ”de är så små, varför hetsa?”. Men vem säger det till föräldern som håller det lilla barnet i handen för att det ska få träna på att gå?
Det är en enorm skillnad mellan att tvinga sitt barn att lära sig läsa och att uppmuntra det till inblick i ett nytt kommunikationssätt. Så, jag uppmuntrar mina barn att förstå skriftspråket, men med en grund i dess koppling till andra kommunikationssätt. Det är ju något av det som är så speciellt med bilderböcker, att ord och bilder vävs samman till en förståelse.
Här är ett par andra sätt att koppla ihop bildspråk med skriftspråk:
Ordkort
De här korten är tänkta att användas som ordbilder som barn kan läsa själva. Låt först barnet läsa hela ordet för att sedan täcka över en del av ordet och bilden så som den nedre bilden visar.
Miniböcker
Små böcker som bygger på att bilden ska hjälpa till vid läsandet av ordet. Men för att det ska bli lite utmaning får barnet inte se hela bilden förrän hon/han läst ordet och vänt sida.
Jag gjorde två olika sorter: ”Gissa vad det är” och ”Gissa vem som bajsat”. (Ja, mina barn är i kiss- och bajsåldern ;) ) Till några av bilderna valde jag även att lägga till extraord som man såg när man bläddrat.
Åh, vilka fina böcker du gjort!!! Kanske är det ungefär så vi ska gå vidare. Min Hugo är ju 2,5 och kan nästan alla stora bokstäver och nånting som varje bokstav börjar på. Han gillar alfabetsböcker så det har vi testat några stycken. Jag har funderat på om han kanske skulle tycka att det vore roligt att använda kunskapen till nånting mer än att känna igen McDonalds för sina M…
Jag har nog känt ibland att det är lite hetsigt att lära honom bokstäverna när han är så liten, men det har skett helt på hans initiativ och det är så kul att se hur lycklig han blir när han hittar bokstäver lite överallt. Visst är det något magiskt med skriftspråket!
Om det inte vore för att pekböcker nästan alltid använder gemener för orden på bilderna skulle de också kunna vara perfekta som första bokstavsböcker. Inte lika fina som dina så klart, men smidiga för oss som är lite lata :)
För övrigt, äntligen används caps lock-tangenten till nånting vettigt här – fram tills nu i våra liv har den bara varit irriterande!
Wow, vilka fina böcker och ordkort! Inspirerande lek med ord! Och intressant fundering. Jag tror definitivt att det är bra att börja leka med bokstäver så tidigt som möjligt om det är på ett sätt barnet tycker är roligt.
Jag har aldrig hört från någon i min närhet att det skulle vara skadligt på något vis att börja ”träna” på bokstäver och liknande. Barn gillar ju att lära sig för det mesta, och är nyfikna av naturen. Jag ska definitivt leka ordlekar och sådant med Wilma även när hon är ”för liten”.
Jätteroliga små böcker du gjort, ska nog försöka mig på något liknande vid tillfälle och tid finns. :)
Tack för komplimangerna om böckerna :D
Jag har funderat en del på det där med gemener och versaler. Många förespråkar ju att man ska försöka lära barnen gemener först eftersom det är de som används i text för det mesta. Men jag har själv lärt mig läsa med hjälp av min storebrors Bamse-tidningar och de är ju skrivna med versaler. Elis, som är 5år, har börjat läsa med gemener lite grann nu och jag tycker inte att det verkar vara ett hinder för honom att han fick lära sig versalerna först. För grejen är väl den med versaler att de är mycket lättare att skriva också.
Sen tycker jag ju personligen bättre om att lära barnen bokstävernas ljud än deras namn. För då börjar de ljuda nästan automatiskt när de ska sätta samman bokstäverna till ljud. Det är ju skillnad på att läsa till exempel HAJ som HÅ A JI eller som hhh aaa jj
Helt klart är skriftspråket lite magiskt. Det enda vi behöver göra är ju att hjälpa barnen att upptäcka det..och då blir det ju ingen hets :)
För ett tag sedan, när jag skulle lämna Elis på förskolan, hittade han en pinne som såg ut som ett ”L”. Sen letade han mer och fick med sig en hel hög med bokstavspinnar in till förskolan. Där mötte han ett äldre barn som direkt undrade varför Elis hade en massa pinnar. ”Det är bokstäver”, svarade Elis då. Men hans förskolekompis tyckte inte att det var så häftigt och sa ”Dom kan man väl inte göra något roligt med!”. Men Elis svarade: ”Jo, man kan skriva precis allt man vill i hela världen med bokstäver!”.
Det var bra sagt av Elis! Så är det ju!
Jag tycker också att det verkar smidigt att börja med versaler. Båda ska ju läras in, jag tror inte att det spelar så stor roll var man börjar.
Och det är nog smart att lära sig ljuden hellre än namnen. Jag har börjat läsa några alfabetsböcker med Ava och hon tycker om att säga åtminstone vissa av bokstäverna. :)