Tjoho, nu är det jul!

Sedan 2012 har Rabén & Sjögren gett ut en julsaga som med sina 24 (ibland 25) kapitel är anpassad för att läsa i december. Som en julkalenderbok. Årets bok heter Tjoho, nu är det jul! med text av Ulf Nilsson och illustrationer av Emma AdBåge.

Ruffe är på flykt undan julen. Han blev upptvingad på en lastbil, men flydde därifrån ut i skogen. Där möter han katten Kss-kss, som känner till ett torp de kan flytta in i. Där bor mössen Andersson och Pettersson, och snart flyttar vildsvinet Vilda in med alla sina barn och barnbarn. Med hjälp av boken Jul i vårt hus skapar djuren en jul i deras egen smak. Men allt är inte så smidigt som det kan verka.

Tjoho, nu är det jul! är humoristisk och samtidigt tänkvärd. Det handlar mycket om ensamhet och att vara en tänkare, men också om önskningar som blir uppfyllda, svårigheter med att skaffa mat och lyckan i det enkla. Djuren har många mänskliga egenskaper, vilket gör sagan rolig, och samtidigt lite knasig när de funderar över våra mänskliga traditioner. Gemensamt har de  omtänksamheten och tanken att det blir bäst om de hjälps åt.

Vissa stunder känns det lite utdraget med 24 kapitel, men så brukar det vara med sådana här böcker och julkalendrar överlag. Jag tycker dock den är väldigt mysig, visar på en sorts jul (inte det överdådiga, köphetsiga) och förhoppningsvis kan det bli många fina högläsningsstunder i väntan på julen.


Tjoho, nu är det jul!
Författare: Ulf Nilsson
Illustratör: Emma AdBåge
Förlag: Rabén & Sjögren
ISBN: 9789129701975
Köp: t.ex. hos Bokus eller Adlibris

Hej igen!: samlade sagor

hej igen!Anekdoter och tankar från dem som skapat är alltid givande att läsa och det får vi här i både början och i slutet. Däremellan är det 14 starka sagor från två svenska ikoner, som samarbetat i över 30 år. När deras gemensamma verk samlas som det nu görs i denna utgåva, så upplevs vidden av deras kreativitet ännu större än när endast en berättelse i enskild bokform presenteras.

Upplevelsen är varm och personlig. Det är texter som ger tanken en utmaning och ofta med en stor dos humor. Det är illustrationer som är välbekant trygga och känsligt tecknade i mimik och gester. Och framställningen i ord och bild är på barnets villkor och med respekt för deras upplevelsevärld.

Barnet kan vara i form av ett visuellt tydligt människobarn eller i gestalt av ett djur. Det blir samma igenkänning, då känslan för den lillas universum är intakt.

Ensam mullvad på en scen är hela historien centrerad kring ett barn som drivs av sin oro inför ett uppträdande, men som plötsligt får en ny inre visshet om sin förmåga.

Ulf Nilssons och Eva Erikssons gemensamma skapande i bokform, har inspirerat till såväl dockteater som tecknad film. Sagor som dessa väcker minnen och skapar nya och jag tycker denna samlingsvolym är gedigen och mycket fin och en tydlig ingång för den som vill få ett grepp om alla söta och smågalna historier om Lilla syster Kanin eller få delges de senaste utkomna verken plus få upptäcka en helt ny berättelse: Ett litet ingenting. Den är om en pojke som övervinner flera rädslor på en och samma gång på sitt egna lilla vis. Detta tema om att utvecklas i egen takt är återkommande och en av anledningarna till att jag tilltalas så av sagorna.

I Hej igen! ingår följande 14 berättelser:
Lilla syster Kanin eller berättelsen om den Feta Näktergalen, Älskade lilla gris, Lilla syster Kanin går alldeles vilse, Alla döda små djur, Lilla syster Kanin blir jagad av en räv, Fem feta cirkusgrisar, Lilla syster Kanin badar i det stora havet, När vi var ensamma i världen, Den fräcka kråkan, Farmors alla pengar, Lilla syster Kanin och alla hennes vänner, En dag med mössens brandkår, Ensam mullvad på en scen, Ett litet ingenting. 

Kanin_24-25.tif

Scen

 

 

 

 

 

 

 

 


Hej igen!: samlade sagor
Författare: Ulf Nilsson
Illustratör: Eva Erikson
Förlag: Bonnier Carlsen (2014)
Antal sidor: 304
ISBN: 9789163877018
Köp: t.ex. hos Bokus eller Adlibris

Se fåglar

se faglarAtt se på fåglar känns som om det kan bli min nya uppgift och säkerligen nya nöje. Fåglar är vackra, vilda och somliga dessutom sällsynta. Sämre sysselsättning kan jag ägna mig åt. Ska omgående leta upp min gamla kikare och vänta på att få inta ön i horisonten och det rika fågelliv som det talas om där. Författaren Ulf Nilsson får med sitt direkta tilltal och små funderingar fram en text som har konkret faktagranskad information, flera inslag av förundran och en släng humor. Det blir en bok med en ansats av att vara informativ, men också personlig. Inga tunga textmassor alltså, utan fakta som jag vill känna till. Lusten att väcka fågelforskaren till liv är bokens kärna. Jag känner att författaren haft roligt när han forskat på och spanat efter fåglar och det inspirerar.

En forskare letar spår. Precis som en detektiv.

En fullständigt lyckad idé var att använda illustrationer av Oskar Jonsson. Bilderna är lockande, vackra, roliga och artlika icke minst. Boken är rikligt illustrerad och i inledning och avslutning av boken har illustratören tecknat de mest vanligt förekommande fåglarna. De bilderna fungerar som ett litet uppslagsverk. Boken har ett pedagogiskt upplägg med tydliga platser som besöks, där läsaren tillsammans med författaren får upptäcka fåglar i skilda miljöer. På bakgården. I trädgården. I parken. På stranden. På landet. Författaren berättar med närhet och tydlighet om sina fågelmöten där han varje gång föresätter sig att upptäcka fem olika fågelarter på vart och ett av dessa ställen. Det lyckas varje gång och ibland slinker även en bonusfågel med som överraskning. Miljöerna som skildras är ställen där både fåglar och barn gärna och ofta vistas. Med stor sannolikhet kommer de att mötas. Det är precis rätt tid för en sådan bok nu. Jag gick själv ut en promenad och bara när jag rörde mig lite lätt kring skog och mark, så både hörde och såg jag flera olika fågelarter. De är ju överallt nu och om ögonen stängs så kan deras intensiva läten bli den ljudbild som följer dig hela vägen hem. Det blev än mer intressant efter att ha läst denna bok, för jag önskar se vilken sort det är, jag vill fundera på vad de tar sig för, om de jagar mat eller bygger bo. Boken vänder sig uppenbarligen till mig och så även till alla åldrar av nybörjare som har önskningar om att få blicken och kunskapen att ta reda på mer och mer och slutligen, om det vill sig väl, hamna som fågelskådare varje ledig tid framöver… Gryning

Det kommer alltså garanterat att upptäckas fåglar den närmsta tiden hemma hos oss, men nu med skillnaden att de kan bli kallade vid sitt rätta namn och beskådas på ett annat mer ingående sätt. Årstiderna bjuder på olikartade sorters fåglar och vi människor kan hjälpa till för att få dem att trivas. Intressant också att få reda på lite mer om vem som är flyttfågel respektive stannfågel.

Jag tyckte avsnittet om hönan som avlivats av en vän till författaren inte gav mig en bra känsla, icke-köttätaren i mig protesterar alltid vid sådana, för många, naturliga tilltag. Förutom att hönan skulle ingå i en maträtt, så fanns förstås ett syfte att visa dess fantastiska yttre och inre konstruktion.

Det blir ändå som så att detta är en intressant faktabok som jag skulle vilja visa fram och rekommendera (i princip enbart för det kännbart vackra omslaget), gärna till någon som inte är fågelfrälst, men efteråt lär intresset med stor sannolikhet vara på topp. De finns ju överallt de små rackarna. Det finns inget tråkigt med fåglar, om nu någon trodde det. Vilda djur varje dag – som vill hänga med oss människor – om än med ett visst avstånd emellan.

Baksida


Glassbirds Se fåglar
Författare: Ulf Nilsson
Illustratör: Oskar Jonsson
Förlag: Bonnier Carlsen (2013)
Antal sidor: 108
ISBN: 9789163873096
Köp: t.ex. hos Bokus eller Adlibris

Ensam mullvad på en scen

Här är en bok med de kvaliteter som jag efterfrågar, där text och bild samverkar så som jag uppskattar. Eva Eriksson är alltid bra och ingen som hon är så fenomenal på att i bild fånga känslor och ansiktsuttryck i ett tidlöst universum. Ulf Nilsson är författaren och de har samarbetat lyckosamt förr och hans texter har en sådan mjuk och ibland lite sorgsen ton och inte sällan märker jag en vardaglig varm humor. I Ensam mullvad på en scen får vi läsa en jagberättelse i en okänd dåtid och där möta en pojke som är sex år och som plötsligt får ett för honom mycket stort dilemma: han ska tillsammans med sin klass medverka i en liten uppvisning. Hela hans väsen motsäger sig detta, han vill helt enkelt inte. Allt annat förlorar sin glädje och han går in i känslan av att vara utsatt för något gruvligt obehagligt. Pojken har en mycket fin relation med sin lillebror som älskar när han sjunger för honom, speciellt en liten sång som pojken själv kommit på. Sjunga och spexa för lillebror är roligt, men inte inför många tysta i en stor mörk sal. Lillebror kommer förresten att spela en stor roll mot slutet av boken och jag finner det intressant när barn gör saker som vuxna inte märker, men som kan förändra allting – till det bättre.

Jag har läst boken både tyst och högt, men även fått den uppläst för mig och när min bror läste den för mina förväntansfulla barn så fick jag en ny upplevelse av boken. Jag uppfattade ännu tydligare det känsliga och tänkande barnets utsatthet och orimliga funderingar om vad som skulle kunna hända i tänkta situationer.

Fröken framställs på ett sympatiskt sätt, en omtänksam person som märker pojkens oro och ger honom en mindre men viktig uppgift i spelet, att iklädd mullvadsdräkt avsluta föreställningen med orden:

Det var den lilla sången,
men nu så är det slut.

Denna uppgift är ändå för stor och otäck och kontrasten blir så tydlig mot de andra barnen, som verkligen ser fram emot att få uppträda. De vågar sjunga och skoja på scen:

Nu började de sjunga. Och de var så duktiga. De sjöng högt och fint. De stampade med fötterna när de skulle och de viftade med armarna och log. Jag var bara en blyg gammal mullvad i sin jordiga hög. Jag kunde bara mumla tyst. Vad var det jag skulle säga? Något om en sång och ett slut?

Pojken lider verkligen, han har värsta scenskräcken, men som just all annan skräck kan den vara övergående. Den känslan när det fungerar, när livsflödet och tryggheten i att finnas i ett sammanhang tar över, den känslan är så väl skildrad i boken. Från rädsla till eufori!


Ensam mullvad på en scen
Författare: Ulf Nilsson
Illustratör: Eva Eriksson
Förlag: Bonnier Carlsen (2012)
Antal sidor: 32
ISBN: 9789163868566
Köp: t.ex. hos Bokus eller Adlibris

Magi och vardag bland tomtar och troll

Sagosamlingen Bland tomtar och troll har kommit ut i en gång varje år i 103 år. Det hade varit roligt att ha hela den samlingen hemma. Tänk vilken källa till information om tidens växlingar! Visst är Bland tomtar och troll en sagosamling, men vem har sagt att sagans tid och rum inte finns med i vår vardag? Bland tomtar och troll är en godispåse för oss som tycker om att hitta sagans värld lite var som helst. I årets Bland tomtar och troll finns flera sagor som kommit förbi könsstereotypa normer och som samtidigt tar med oss in i sagans fantastiska dimension.

Jag skulle vilja lyfta tre av berättelserna lite extra.

Berättelsen Emeli rädderskan handlar om att vara ensam i en ny stad, men att ha turen att hitta en livs levande, dock skadad, älva. Det är verkligen en berättelse mitt i här och nuet. Inte behöver man befinna sig mitt i en uråldrig sagoskog för att få uppleva lite magi. Emeli vandrar runt bland höghusen och kommer till en liten samling med träd och där hittar hon den lilla skadade älvan. Jag tycker att författar-illustratörkombinationen är väldigt intressant i berättelsen om Emeli. Det är Inger Edelfeldt som står för text och Tord Nygren för bild. Inger Edelfeldt är en författare som lyckas väldigt väl med att beskriva  det vardagliga livet samtidigt som hon fångar upp fantasins vinklar och vänder och vrider på vårt sätt att se på saker. På liknande sätt är det med Tord Nygrens illustrationer. De kan vara vackra och magiska, men ändå realistiska. Det är verkliga människor som såväl Inger Edelfeldt som Tord Nygren porträtterar. Emeli är ett verkligt barn mitt i vardagens förort, men ändå finns de magiska kornen där.

Emeli rädderskan

Mörk är skogen så man blir rädd, med text av Ylva Karlsson och bilder av Katarina Strömgård, är en berättelse om kärleken mellan två bröder. Lillebror Mattias är den enda som förstår att något är galet med den storebror som kommer hem efter utflykten med fritids. Den Måns som ligger i sängen bredvid honom saknar helt hans brors värme. Mattias förstår snart att det inte är den verkliga Måns som finns bredvid honom. Men var är då hans riktiga storebror? Mattias är otroligt rädd, men längtan efter Måns tar honom ut i den mörka skogen. Trots att berättelsen utspelar sig i nutid lever sagan kvar och det är inte någon snäll varelse som lurar i skogen. Men Mattias vet att han är den enda som kan rädda Måns.

Äventyrsberättelser har ju traditionellt sett oftast haft pojkar i huvudrollen, men här är det en helt vanlig liten rädd pojke. Eftersom jag har två söner själv tycker jag att berättelsen lyfts ett snäpp just för att det är två bröder som är huvudkaraktärer. Inte för att pojkar gör andra saker än flickor. Men jag tycker att den här berättelsen är otroligt fin i återgivningen av syskonkärlek och det är trevligt att det är två bröder som visar upp sin närhet till varandra. De tillåts vara mjuka, rädda och kärleksfulla.

Mörk är skogen så man kan bli rädd

Prinsessan av Accazza, med Lotta Gahrton som författare och Stina Lövkvist som illustratör, handlar om att längta efter sitt ursprung och känna tillhörighet. Aida bor i ett radhus tillsammans med sin pappa,  i ett land som mycket väl kan vara Sverige, men hennes pappa har flytt från ett annat land. Pappan var kung i det andra landet, men tvingades fly för att drottningen fördrev honom när han ville börja dela med sig av hovmaktens rikedomar. Som vuxen blir parallellen till politiskt flyktingskap en spännande dimension. För barn är den här kopplingen inte så självklar, men känslan av att ha tvingats fly från något som man vill tillhöra finns där för barn också. Mitt i detta ger sig Aida ut som en räddande hjälte. För att rädda kungariket måste hon färdas över hela världen. Först till den nordligaste kylan och sedan till värmen i hemlandet Accazza och på vägen får hon hjälp av tre kloka människor och två magiska katter.

Även det här är en berättelse som blandar vår nutida vardag med sagans dimension och de båda perspektiven löper fint tillsammans och ger en hoppfull, men dramatisk, bild av samhörighet och längtan till något förgånget.

Prinsessan av Accazza

Utöver dessa tre innehåller boken också:

En liten prinsessa av Ulf Stark (text) och Ida Björs (illustrationer) – en charmig berättelse om en prinsessa som inte är ett våp och en prins som är hjälte, men inte på det vanliga sättet.

Guldnycklarna av Elisabeth Björklund (text) och John Bauer (illustrationer) – en äldre berättelse som är väldigt vacker och lite tankeväckande.

Gubben Trille i runda stenen av Einar Norelius – en äldre berättelse. Varken jag eller mina barn har haft något större intresse av att läsa den här berättelsen. Inte för att den är förarglig på något sätt, snarare lite gammalmodig och tråkig.

Hattstugan och stöveltornet av Ulf Nilsson (text) och Filippa Widlund (illustrationer) – en spinoff på den traditionella berättelsen Hattstugan, men med omkullkastade roller. Här är det inte barnen som blir uppläxade av en patriarkal tomte, utan snarare tvärtom. Hattstugebarnen är påhittiga och driftiga, medan tomten i stubben är en lite tafatt stofil.


Bland tomtar och troll – Hundratredje årgången
Författare: Ulf Stark, Inger Edelfeldt, Elisabeth Björklund, Ulf Nilsson, Ylva Karlsson, Einar Norelius, Lotta Gahrton
Illustratörer: Ida Björs, Tord Nygren, John Bauer, Filippa Widlund, Katarina Strömgård, Einar Norelius, Stina Lövkvist
Förlag: Semic
Antal sidor: 110
ISBN: 9789155256128
Köp: jämför priser