Jag har läst Söta pojkar är bara på låtsas under helgen och mja…jag vet inte om det är för att jag är trött på att läsa om tonårstjejer och deras kärleksbekymmer eller om det är något annat…Det är här Moa Eriksson Sandbergs debutbok och bygger på hennes dagboksanteckningar från slutet av nittiotalet. Så visst, man känner igen sig i mycket, det gör man absolut. I ett litet förord av författaren i boken står det: ”[...] nästan allting har hänt, men kanske inte just såhär”.

Bokens huvudperson Ella går teaterprogrammet på gymnasiet. Hennes stora dröm är att bli skådespelerska och drömmer om att stöta på Jonas Malmsjö på Dramaten. Han ska självklart bli förälskad i henne och de ska leva lyckliga i alla sina dagar och han kommer inte alls att tänka på åldersskillnaden.

I verkligheten verkar inte Ella trivas sådär jättebra i skolan, hon har flera kompisar men hamnar ganska ofta i konflikter med dem, när hon väl har gjort sexdebut blir det en hel del killar som passerar revy men ingen av dem verkar bry sig speciellt mycket om henne. Jag blir lite ledsen när hon hela tiden söker bekräftelse och gillande men inte får vare sig kärlek eller respekt tillbaka. Jag blir arg på både henne och killarna i boken! Hon hamnar i en hel del situationer där hon utmanar och har kul, men där det kunde ha gått väldigt väldigt illa om hon hade haft otur. Jag nästan väntar mig att något otäckt ska hända.

Handlingen snurrar mest kring kompisar hon är osams med, killar hon träffar, fester och uteställen hon går på (fastän hon inte har åldern inne). Det är inte tillräckligt intressant för att jag ska tycka att det är underhållande läsning. Men jag tillhör ju inte målgruppen, och kanske hade jag uppskattat boken om jag inte läst en hel del liknande böcker på kort tid. Är du tonåring tycker jag i alla fall att du ska ge den en chans, för en tant på 38 år kan mycket väl ha fel om den här boken.

I den här boken får vi träffa Katja, Pär, Andreas, Nellie, Sofi, Filip, Lena, Joanna, Hannes och Stella som alla sitter och väntar på att deras svensklärare ska dyka upp till lektionen. Boken utspelar sig under en kort tid, där de olika gymnasieungdomarna sitter och funderar på allt mellan himmel och jord.

Katja tycker att hon själv är ytlig, vidrig och falsk som tänker på sitt utseende när så många djur far illa. Hon är kompis med Lena, djurrättskämpen som alla älskar och som är ”gå-rakt-ut-ur-duschen-snygg” jämt och som är så god att man nästan vill göra henne illa. Så tänker Katja.

Pär sitter och funderar på vad det är som händer, varför kan han inte sluta tänka på Sofie? Med tanke på vad han berättar om sig själv; att han älskar siffror, han måste ha ordning och att han har svårt att förstå vad människor egentligen menar så misstänker jag att det här kan vara en kille med Aspergers syndrom. Sofie i sin tur berättar om hur hon alltid varit ensam och inte velat leka med andra barn…kanske är Pär och Sofie mer lika än de tror?

Filip är killen som bekymrar sig mycket över att 18-årsdagen närmar sig med stormsteg, och det faktum att han fortfarande är oskuld. Han tycker att de flesta i klassen är tråkmånsar och att saker och ting funkar bäst ”när jag bara kör”. Han har dock en lösning på hur oskuldsproblemet ska bli löst…

Författaren presenterar ett gäng påhittade ungdomar i en vanlig gymnasieklass någonstans i Sverige, men de skulle helt klart kunna finnas på riktigt. Hon knyter ihop deras liv på lite olika sätt och det går som en röd tråd genom boken. Jag vet inte riktigt vad jag tycker om boken, för mig blir det lite irriterande att bara få de här korta inblickarna i ungdomarnas liv. Jag skulle vilja veta mer om hur det kommer att gå för dem, och läraren i mig vill veta hur det funkar i klassen för de med funktionshinder. Skriv en bok om Pär och Sofie snälla Ingrid Olsson!

Jag vill bara att du gillar mig
Författare: Ingrid Olsson
Förlag: Rabén & Sjögren
Antal sidor: 224
ISBN: 9789129676563
Köp: t.ex. på Adlibris eller Bokus

Det här är en av Argassos böcker i serien ”Läsvänligt” som vänder sig till ungdomar med t.ex. dyslexi eller svenska som andraspråk. På de relativt få sidorna hinner ett triangeldrama utspela sig; Dan och Kate är ett perfekt par tycker många och de trivs bra tillsammans och har skoj. Kate känner dock att hon försummar sin bästa vän Shannon och bjuder med henne när hon ska ut och träffa Dan. Det visar sig vara en dålig idé.

Det kommer så småningom fram att Shannon vill ha Dan för sig själv, och hon lyckas nästla sig in mellan Kate och Dan på olika sätt. Till slut blir det så illa att det slutar riktigt olyckligt. Kate blir sviken av både Dan och Shannon på värsta tänkbara sätt! Jag har läst ganska många av Argassos böcker (och även originalen på engelska) och tyvärr känns de ofta ganska torftiga för en vuxen storkonsument av böcker som jag ju är. Jag försöker dock att tänka mig in i hur ungdomar skulle gilla böckerna, och många av mina läsovana elever (i grundskolans senare år + gymnasiets IV-program) tycker att de är superbra böcker att börja läsa i. De brukar gilla att böckerna har en del illustrationer, även om jag personligen tycker att det påminner lite om när jag läste tidningen Starlet på 80-talet!

Lögner
Författare: Joanna Kenrick
Illustratör: Hannah Webb
Förlag: Argasso
Antal sidor: 60
ISBN: 9789185071975
Köp: jämför priser

Nora Jonasson är en helt vanlig tjej. Möjligen lite lång. Och kanske lite tjock också. Fast egentligen inte. Hon funderar på massor av saker, sånt man funderar över ibland när man är 17 och aldrig varit ihop med någon. Nora tycker att livet är lite jävligt ibland. Sådär som man kanske tycker ibland när man är 17 och ens bästa kompis har jättebra självförtroende och får alla killar hon vill ha och fler därtill. Noras liv är helt normalt, fast inte så speciellt alls tycker hon, sådär som man tycker ibland när man är 17 och borde ha en massa drömmar man vill uppfylla. Men det vill inte Nora. Men lite speciell, det skulle hon faktiskt vilja vara.

Ursäkta att man vill bli lite älskad är en ungdomsbok som suger sig fast. Det är en bok som jag som läser känner igen mig väldigt mycket i. Boken är skriven på noriska, alltså man hör att det är Nora som pratar när man läser. Det är verkligen så himla träffsäkert språk i boken och jag skrattar högt flera gånger åt hennes fyndiga formuleringar, precis sådär komiskt och tragiskt på samma gång. Precis sådär som det är att vara tonåring, som det är för väldigt många unga!

Här kan man läsa en intervju med författaren Johanna Thydell själv, en intervju gjord av Kristianstadsbladet. Där nämner hon bland annat hur hon tänkt kring språket i boken.

Det är mycket kärlek, det öser ner känslor, det svämmar över! Och det är så himla bra! Är man tonåring måste man känna igen sig. Är man inte tonåring känner man igen sig i alla fall! Jag älskar att Nora är en helt vanlig tjej, med helt vanliga problem.

Den här boken är en klockren favorit i min bokhylla och jag hoppas verkligen inte att den är ”ute” när min dotter Wilma blir tonåring. Hon måste läsa den då!

Johanna Thydell har tidigare (som 23-åring) skrivit den kända boken I taket lyser stjärnorna, som också blev film. Nu undrar jag om inte den här också är en klar kandidat för att bli film. Inte mig emot.

Och för att avsluta vill jag visa ett av de noriska ordspråk som finns i bokens marginaler:

Den som lever är det synd om.

Läs även i DN om Johanna Thydells bok Ursäkta att man vill bli lite älskad!

Ursäkta att man vill bli lite älskad
Författare: Johanna Thydell
Förlag: Alfabeta
Antal sidor: 245
ISBN: 9789150111675
Köp: Jämför priser

Jag blev väldigt nyfiken på den här boken, ett samarbete mellan Katarina Kieri och Per Nilsson, när jag såg omslaget en gång i början av det här året. Att man kan falla så för ett omslag, va? Men det är sant.
Hur är då själva innehållet i den fina boken?

Vilsenpojken och Fågelflickan, bokens huvudkaraktärer, skriver varannat kapitel i den här ungdomsboken. Korta kapitel, som griper tag i en och så poff får man läsa ett annat och så poff ett annat…ja, så fortsätter det. Vilsenpojken heter egentligen Jakob och Fågelflickan heter Siri. Båda har de typiska, jobbiga, tonårsliv (och lite mer än så kanske jag ska tillägga) och således mycket gemensamt även fast de egentligen inte träffats. De går i samma skola och ser varandra då och då.

Siris pappa är alkoholist och hon bor med sin mamma, som är sisådär närvarande, men försöker. Jakobs familj består av mamma och så brorsan John, som inte är så intresserad av att umgås med sin bror utan mest verkar vilja stänga in sig på sitt rum, eller träna på gymmet.
Både Siri och Jakob lider av en ensamhet som man kan ta på. Det känns i bokens sidor att det är jobbigt för dem att finnas till ibland, för allt är svårt. Ensamt. Jobbigt. Ja, ganska tonårigt ändå. Om det finns något sådant ord. Boken präglas ganska mycket av missförstånd, typisk tonårsgrej det där, missförstånd.

Samarbetet mellan Kieri och Nilsson blir mycket bra, men en aning grått mellan raderna och även i raderna. Det är meningen, men det är lite jobbigt att läsa om tonårsångest, tonårsensamhet och tonårsallt. Kanske för att jag fortfarande har mina tonår ganska färskt i minnet och för att boken ändå frambringar en del igenkänning. Tur då, att bokens slut är så fint! Allt vävs ihop på ett vackert och bra sätt!

Jag har tidigare skrivit om Det snöar, Astrakan, skriven av Kieri.

I det här trädet
Författare: Katarina Kieri, Per Nilsson
Förlag: Rabén & Sjögren
Antal sidor: 235
ISBN: 978-91-29-67121-6
Köp: Jämför priser