Dagboksanteckningar från ett källarhål

IMG_65642007 satte David Wiberg, känd från Varan-TV, upp enmansföreställningen Svart Tulpan, där han själv spelar den 16-åriga tjejen Linnea. Han följde upp föreställningen med Dagboksanteckningar från ett källarhål och den föreställningen har nu också blivit bok.

I Linnea gestaltar David mycket av mörkret som rör sig inom en tonårstjej. Mörker, kaos, hur krångligt livet kan kännas och hur ensam och annorlunda man kan känna sig. Jag imponeras av hur väl han lyckas med att tala med en 16-årings röst. Som 35-åring upptäcker jag att jag glömt mycket av hur det var att vara tonåring. Men det verkar inte Wiberg ha gjort.
Den naiva självupptagenheten (tänk om någon upptäcker den äckliga pormasken i örat!), känslan av att inte vara som andra, den desperata, obesvarade kärleken som gör att man gör bort sig gång på gång, och den bästa vännen som man ömsom glider ifrån och ömsom håller fast vid, allt beskriver Wiberg med Linneas egna ord och med en svart träffsäkerhet som får mig att tänka att det nog inte kan ha varit så annorlunda att ha varit 16-årig kille.

Eller så låter jag mig bara luras jag av fiktionens biografiska form. Linnea varvar sina dagboksanteckningar med svartvita seriestrippar där hon fantiserar ihop händelser eller bearbetar sådant som verkligen hänt.

 

IMG_6565

Hon är en högst konstnärlig talang som både kan teckna och är duktig på att uttrycka sig i skrift. Vi får också ta del av hennes uppsatser från skolan där man tydligt ser hennes begåvning. I dagboken är dock hennes sätt att uttrycka sig barnsligt och fyllt av typiska tonårsuttryck (PANIKMO KOLLAT MIRRES slimeblogg ifall det fanns någon hudvårdsprodukt som man kan ta bort pormaskar med eller: Har ändrat min status åtta gånger, men ingen bryr sig. Jag är helt sinnesslö. Letade efter &-tecknet i en kvart när jag skulle skriva ”ligger & dör”. Enigma likade några av bilderna jag tog under slussen. Kul.)
Det kanske är det här som imponerar mest. Trots hennes slarviga tonårsspråk så blir boken aldrig tråkig att läsa. Wiberg lyckas behålla skärpan i språket och Linneas liv spretar aldrig så mycket att man tappar intresset.

Som tonåring tror jag att jag hade gillat att läsa en sådan här bok. Även om jag, just för att det är så lätt att känna igen sig i Linnea, säkert hade tyckt att hon var både jobbig och lite pinsam. När jag slog igen boken idag, var det med en känsla av lättnad. Det räcker att ha varit 16 en gång.

Dagboksanteckningar från ett källarhål
Författare: David Wiberg
Illustratör: David Wiberg
Förlag: Lilla piratförlaget
Antal sidor: 322
ISBN:978-91-87027-05-5
Köp: t.ex. hos Bokus eller Adlibris

Hämndnatt

Är du en sån där person som lätt börjar inbilla dig att du hör och ser saker när det är mörkt? Kanske särskilt om du hört rykten om att det spökar på platsen där du befinner dig? Hämndnatt är en typ av spökhistoria som tar en annorlunda vändning, inte alls vad man förväntar sig i början…

Nicola är en kaxig tjej som ser sig som ledaren i kompisgänget i skolan. När det kommer en ny elev som heter Destiny ser Nicola sin chans att sätta henne på plats genom att skrämma henne rejält. När Destiny undrar om det verkligen är sant att det spökar på skolan svarar Nicola: ”Det sägs att om man vågar stanna kvar här en hel natt kommer man att bli fångad av ondskan som smyger omkring här.” Nicola utmanar Destiny och det slutar med att ett helt gäng ska tillbringa en natt på skolan. Nicola har en plan; att en efter en i gänget ska försvinna under natten och inte komma tillbaka hur mycket de andra än letar. Vem är det då som sägs spöka på skolan? ”Spökvaktmästaren. Eller den döda läraren. Det brann här för länge sedan och en av lärarna dog i eldsvådan. En kort tid därefter dog vaktmästaren och ända sedan dess hemsöker han korridorerna, natt efter natt”. Detta berättar Soo för resten av kompisgänget när de på kvällen har brutit sig in i skolan.

När gänget närmar sig klassrum 1 C, där det sägs att den döda läraren spökar, får de sin första chock: dörren till klassrummet är inte alls låst som den borde vara utan står på vid gavel. Eller rättare sagt, de flesta låtsas vara chockade eftersom de vet att Sanji (en av killarna i gänget) har dyrkat upp dörren. De går in och stänger dörren efter sig, och då säger Destiny med darr på rösten ”Bara ingen säger att vi borde ha en seans!” Nicola tar såklart tillfället i akt och ser till att det blir av. När de sitter där på golvet ber de spökena att ge dem ett tecken…och då hörs plötsligt ett avlägset ljud…det låter som musik! Sanji erbjuder sig att gå och kolla upp saken, och så blir han den förste som försvinner! När gruppen märker att han inte kommer tillbaka bestämmer de sig för att gemensamt gå och leta efter honom. De går ut i korridoren och där tycker sig Destiny se någon som står i skuggorna. I tumultet som följer försvinner Soo.

Gänget tar sig tillbaka till klassrum 1C, men där väntar något otäckt: på whiteboardtavlan har någon skrivit ”Akta dig, Nicola. Jag är på väg.” Nicola börjar känns sig illa till mods, det här ingick inte i hennes plan! Hennes plan gick ut på att en efter en skulle försvinna, och att Destiny skulle bli ensam och livrädd kvar. Det händer fler läskiga saker och fler personer försvinner och efter ett tag kan inte Marianne hålla tyst längre utan avslöjar för Destiny att allt detta är planerat för att skrämma henne.

Nu kryper det också fram att det inte är första gången som Nicola gör något elakt mot en annan människa. Nu rullas en historia upp om hur Nicola och gänget förstört livet för en flicka som hette Lana Watt genom att göra henne galen. Nicola berättar: ”Det var hur lätt som helst […] Vi kunde säga till henne att hon hade gjort något, fast hon inte hade gjort det. Vi sa allihop att vi hade sett henne göra det, och till slut trodde hon på oss”. Det gick så långt att Lana till slut fick ett sammanbrott. Destiny säger att hon hellre är ensam och vilse i skolan än att stanna kvar med så elaka människor som Nicola och Marianne, och så går hon sin väg. Plötsligt hör tjejerna ett rop på hjälp, och Marianne som tror att det är Soo som ropar lämnar Nicola för att leta. Nu är det Nicola som är helt ensam kvar i klassrum 1C…

Istället för att avslöja ännu mer om otäckheterna (och värre kommer det att bli!) som komma skall avslutar jag med ännu ett citat från boken: ”Hon hörde hur nåogt rörde sig i ett av rummets hör. Hon ville inte titta, men hon måste. Något väntade där i mörkret. En dunkel skugga som plötsligt vaknat till liv […] Den började kravla över golvet, rakt emot henne.”

En riktigt ruskig historia var det här, och en av de bättre lättlästa böckerna jag har läst från Argasso faktiskt. Berättelsen är skickligt uppbyggd så att den hela tiden blir mer och mer spännande. Den oväntade vändningen som tar sin början i bokens andra hälft gör också att boken blir mer än bara en vanlig spökhistoria. Den här boken kommer jag absolut att sätta i händerna på några av mina elever när jag återvänder till jobbet efter min föräldraledighet!


Hämndnatt
Författare: Catherine MacPhail
Förlag: Argasso
Antal sidor: 90
ISBN: 9789185071944
Köp: jämför priser