Bloggstafett om John Greens ‘Förr eller senare exploderar jag’: Vad låter du definiera dig?

Detta inlägg är med i Bonnier Carlsens bloggstafett om Förr eller senare exploderar jag (The fault in our stars) av John Green. Boken är redan omskriven här på Barnboksprat, först av mig och sedan av Veroniqa Sjöquist.

Förr eller senare exploderar jagDet var ett år sedan jag läste The Fault In Our Stars (den som senare kom på svenska som Förr eller senare exploderar jag), men den lever ändå kvar i mina tankar. Inte minst när jag påminns om några av de många tänkvärdheter boken innehåller. Nu senast läste jag Boktjuvens recension, där hon bland annat bjöd på följande smakprov:

Augustus vill veta mer om Hazel och hon svarar.
”- Jag har redan berättat om mig själv. Jag fick diagnosen när…
– Nej inte om cancern. Om dig. Intressen, hobbier, skumma fetisher och sådant där.
– Hm, sa jag.
– Säg inte att du är en sådan som blir din sjukdom… Det är nedslående… För all del, cancern är i tillväxtbranschen. I ta-över-folk-branschen. Men du har väl ändå inte låtit den lyckas i förtid?”

Det är inte svårt att förstå hur en sådan sak som att vara döende i cancer blir dominerande i ens liv. Men om vi nu för ett ögonblick glömmer bort vad citatet handlar om (det blir så allvarligt annars) och låter det mynna ut i en fråga: Vad låter du definiera dig?

En gång på en studentpub i Linköping satt jag med ett gäng där jag kände alla utom en. Hon frågade mig: ”Och vem är du då?” Jag svarade någonting i stil med: ”Jag är Helena, jag pluggar IT-programmet och jag är tillsammans med Jonas.” (Hon kände Jonas och han var där.) Hon svarade att hon gillade att jag sa sakerna i den ordningen. För att så många säger vilka de är utifrån någon annans perspektiv. Men hur mycket säger det egentligen om mig att jag är Jonas flickvän (numera fru)?

I många sammanhang presenterar jag mig så. På släktträffar med min mans släkt är jag såklart min mans fru. För förskolepersonalen och de andra barnens föräldrar är jag Avas mamma. I många av de sammanhangen kanske folk inte heller vill eller behöver veta så mycket mer. Men vid tillfällen där det passar, varför inte slänga in lite mer info? ”Jag är en te-älskande boknörd som jobbar som systemutvecklare och jag är här i egenskap av fru till Jonas.” Eller vad som helst. Klart mer minnesvärt och konversationsöppnande, eller vad tror ni?

I vissa perioder känner jag att jag får kämpa mer med det där än vanligt. Jag har en känsla av att om du träffade mig just nu, skulle jag mest prata om mina barn. Förmodligen på en alldeles för detaljerad nivå, som inte intresserar dig. Som föräldraledig med lillplutt och med en stortjej som ska lämnas och hämtas på förskolan finns det liksom inte plats för så mycket mer i livet. Så ibland får jag nästan påminna mig själv om det där andra också. Låta det bli ett mantra. Jag är en te-älskande boknörd. Egentligen.

En av alla de saker som är så bra med Förr eller senare exploderar jag är alltså alla klockrena citat. Ibland bara för att de är så himla snygga, ibland för att man kan få sig en tankeställare. Och det är uppenbarligen fler än jag som gillar att plocka citat ur den (och John Greens andra böcker). Se här, till exempel:

» En hel blogg med citat från ‘The fault in our stars’

Igår bloggade Jonna Lindberg och nu går stafettpinnen vidare till Bokugglan. Håll utkik där!

Bloggstafett om John Greens ‘Förr eller senare exploderar jag’

Bonnier Carlsen har dragit igång en bloggstafett om Förr eller senare exploderar jag, den eminenta boken av John Green (omskriven på Barnboksprat först av mig och sedan av Veroniqa Sjöquist).

Först ut i stafetten är Läsa & Lyssna, som skriver om Van Houten.

Den 3 april går stafettpinnen till Barnboksprat.

The Fault In Our Stars

Somliga böcker förtjänar lite special treatment.

Idag var jag tvungen att lägga ifrån mig The Fault In Our Stars med två olästa kapitel kvar för att hämta Ava på förskolan. Jag läste dem inte medan hon drack välling och tittade på Scooby Doo. Inte heller medan jag satt vid hennes säng och väntade på att hon skulle somna. Inte heller när jag gick på toa efter det. Jag började först efteråt när jag fick mig en helt egen stund i soffan med en kopp gott te. Och jag hoppades att inte maken skulle komma hem innan jag var klar, eller att dottern skulle vakna förstås.

Det säger någonting om den här läsupplevelsen. Jag läser närhelst jag kommer åt annars, men det här ville jag inte förstöra.

Boken handlar om Hazel som träffar en strapping young fellow vid namn Augustus Waters i en stödgrupp för ungdomar med cancer. De charmar varandra med humor och vältalighet, men hur kan man älska någon när man vet att man antagligen snart ska dö? Och hur kan man låta sig bli älskad?

Det här är en bok med fantastiska karaktärer och för-bra-för-att-vara-sann-dialog (ni vet lite Gilmore Girls sådär, lite för mycket fast ändå så himla bra) som minst sagt har en egen edge. Det är inte i så många ungdomsböcker om kärlek man behöver undra vem av de tonåriga subjekten som ska dö först.

Cancer som äter kropparna på unga människor som hade kunnat uppleva så mycket. Maktlösheten hos föräldrarna som stöttar sina barn den obestämda tid de har kvar. Det är sorgligt, men ändå långt från nattsvart, för boken är så förbaskat charmig också. Humoristisk och full av kloka och fyndiga ord. Den är fantastisk.


Citatbild lånad från Pretty Little Quotes


The Fault In Our Stars
Författare: John Green
Ej utkommen i Sverige ännu
Köp: t.ex. hos Bokus eller Adlibris