Nu ska vi prata!: Leka

Bim och Yam ska leka. De tar fram leklådan och har det roligt ihop, men plötsligt vill båda ha bollen. Hur ska de göra nu?

Berättelsen känner vi igen: den har vi sett i olika fodral i många bilderböcker. Det jag istället vill fokusera på är ”språkhjälten Poff”, som du ser i över högra hörnet på bokens omslag. Poff visar nämligen tittaren de viktigaste orden som tecken som stöd.

Att det finns tecken som stöd till bilderböcker är inget nytt, men det här är nog första gången jag ser tecknen på ett roligt sätt. Det är ingen svartvit streckperson som klistrats fast i efterhand, nej, det är en färgglad figur som presenterar sig redan innan boken börjar. Inte nog med det, den flyger, gör konster och visar känslor genom hela boken, och blir därför en naturlig del. Den tillför inte något till själva handlingen, men det kvittar. Tecknen aktualiserade, inte som något i skymundan, utan som en viktig del av boken, liksom det för många är en viktig del av vardagen.

Jag har vikarierat på många förskolor, och de flesta jobbar med tecken som stöd på ett eller annat sätt. Det är bra för de som inte har ett eget talspråk, antingen för att de är för små, eller för att de har svårt att använda sin mun för att tala. Dessutom är det bra för alla kompisar till ovanstående barn. Jag tror tecken som stöd kommer bli ännu mer aktualiserat fram över, och jag uppskattar att det kommer bra böcker där tecknen får en central roll.


Nu ska vi prata! : LEKA
Författare: Embla Sue Panova, Jessika Linde
Illustratör: Lina Sandquist
Förlag: Speja förlag
ISBN: 9789188167149
Köp: t.ex. hos Bokus eller Adlibris

Tre parallella språk

 Här kommer en utlovad uppföljare: en recension av en Pino- bok med teckenstöd

En revidering av texten om TECKENSTÖDEN i Pino-böckerna är nödvändig och jag har ändrat något. Teckenstöd och teckenspråk för döva är inte samma sak; teckenstöden kallas AKK, Alternativ och Kompletterande Kommunikation, och är en förstärkning av språket, ett förenklat teckenspråk som används i grupper där någon typ av språkinlärningsproblematik finns.  

Tre samtydiga språk berättar om situationer som alla känner igen sig i. Med hjälp av bildspråk, ‘teckenspråk’ och textspråk får vi i berättelsen följa den lilla glada nallen Pino i hans kvällsaktiviteter – från avslutad lek till skön sömn. I Sov gott Pino finns fina möjligheter att närma sig och utveckla de tre språken.

Olika typer av samspel mellan text och bild är inget nytt; de kan berätta ’samma sak’, komplettera varandra, eller sammanföra två olika berättelser för en djupare helhet. Men vad händer när ett tredje språk tillkommer och pockar på uppmärksamhet – ett som, i denna form av teckenstöd, innehåller både text- och bildillustrationer till de rörelser som ska gestalta den skrivna/berättade och illustrerade berättelsen? För mig är det helt nytt, spännande och utmanande – jag kan helt enkelt inte låta bli att försöka utföra rörelserna till berättelsens ord och begrepp. Och det är inte alls svårt! Men för en redan invigd tycks jag säkerligen staka mig som en nybörjare i läsning.

Teckenkommunikationen tillför ytterligare en dimension, för mig med alla sinnesfunktioner intakta blir det inklistrade teckenstödet som en länk mellan bild och text.

Kommunikationsmöjligheterna sinnesförstärker varandra; bildens innehåll/tecken har sin motsvarighet i de skrivna och muntligt formulerade orden i texten, ‘teckenspråkets’ instruktioner visar hur man med hjälp av rörelser gestaltar det text och bild berättar. ’Översättningen’ från text+bild till teckenkommunikation är lätt att förstå när man har tillgång till alla samtidigt. Men mycket beror förmodligen på det fina samspelet mellan text och bild.

När Pino har städat fint i sitt rum är det dags för en kvällsmacka, textens berättelse: ”Pino äter en smörgås. Mums!” Bildens uttryck, eller snarare Pinos dito på bilden, går knappast att misstolka: nallen vid bordet signalerar ’mums’ med en tunga som, trots att den inte rör sig, slickar sig kring munnen samtidigt som en smörgås med gult pålägg, smör och ost – eller kanske honung, precis är på väg i tassen från bordet in i munnen. Teckenrörelserna visar tecknet för Pino, som är en glad mun tecknad från ena sidan av munnen till den andra, handrörelsen framför munnen – tecknet för äta, och tecknet för smörgås: en handflata förs över den andra i en bredande rörelse mot tecknarens kropp. Ordet mums tycks bara finnas i text men bilden talar ett tillräckligt tydligt språk!

För den som är obekant med instruktioner och hur man uttrycker sig på det kompletterande språket kan frågan om spegelvändning i teckenstödet vara relevant: är smörgåsen/bredrörelsen den högra eller vänstra handflatan? Beror det bara på om man är höger eller vänsterhänt?

Förtydligas ska att böckerna om Pino i sig är helt vanliga böcker men att teckenstödsremsor kan beställas från förlaget till samtliga, man får själv klistra in dem.

Pino-böckerna med teckenstöd är en fin möjlighet att uppleva, försöka förstå och träna sig på olika sätt att uttrycka sig, oavsett om man har nära kontakt med barn som har problem med sin hörsel/språkinlärning eller inte.

Titel: Sov gott Pino

Text: Eva Pils, Agneta Norelid

Bild: Kenneth Andersson

Förlag: Pinolek

ISBN: 9789197440783

Köp: , hos Bokus, Adlibris eller förlaget direkt