Orättvist är en barnbilderbok för barn mellan 0-3 år och handlar om syskonrivalitet. Varför får Lillskrot åka vagn och Storskrot gå? Varför får Lillskrot kladda med maten medan Storskrot måste sitta rak i ryggen och sköta sig. Halvvägs in i boken vänder handlingen. Nu är det Storkrot som får stanna uppe medan Lillskrot får gå och sova. Storskrot får använda saxen men inte Lillskrot. Orättvist? Ja, från barnens egna perspektiv kan det vara orättvist men här visas också sympati och förståelse för varje barn och i den ålder de befinner sig.
Jag fastnade speciellt för den här bilden i boken. Vad är det som sker där bakom barnen?
Mamma och pappa står och hånglar….ha ha…Jag tycker den här bilden är jättehärlig och väldigt ovanlig i barnböcker. Mamma och pappa är inte bara föräldrar utan också ett kärlekspar med en egen speciell relation. Jag tycker det var mycket fint att få se skildrat.
Det existerar genustänk på nästan vartenda bokförlag idag, tycker jag. En del böcker kan bli riktigt dåliga då författarna tar i nästan från tårna för att ändra traditionella könsroller och visa på hur olika vi människor är. Men Olika förlag, som även vann Rättvisepriset 2012, visar här hur en riktigt bra genusbok kan vara då det kommer naturligt och smidigt gestaltat. Författaren heter Åsa Mendel-Hartvig och illustratören Caroline Röstlund. De har båda tidigare gett ut böckerna om Tessla, som jag tyvärr inte har läst men Tesslas mamma vill inte och Tesslas pappa vill inte har recenserats tidigare här på Barnboksprat av Helena Ferry.
Texten i denna bok är direkt anpassad till sin ålder. Jag gillar det här korthuggna och när man ställer upprepade frågor som gör att den unga läsaren blir delaktig i berättelsen. Budskapet blir väldigt tydligt när handlingen vänder och man ser i både text och bild att nu är det Storskrot som får göra en massa saker just för att han är stor och att den lille också kan bli avundsjuk. Bilderna är så fint tecknade. Ansiktsuttrycken på både barn och vuxna är tydliga och boken lyser av en slags mysighetsfaktor trots att den handlar om starka känslor. Det är trygga vuxna omkring barnen får man en uppfattning utav vilket gör att syskonrivaliteten inte påverkas av yttre faktorer och problem utan ses som något naturligt i deras liv och utveckling.
Jag gillar även retrokänslan i bilderna. Barnen har korta frisyrer. Man ser inte ens vilket kön de är utav. Mamman har kort hår och pappan bär färggrant halsband. Föräldrarna delar också hushållet kan man märka av. Men allt detta kommer väldigt naturligt och inget som skrivs på näsan hos läsaren. Att barnen också är mörka medan föräldrarna ljusa gör att tankarna förs till att de är adopterade men även detta blir ett naturligt inslag i berättelsen.
Jag brukar sätta Stina Wirsén högst upp på listan för den skickligaste på att gestalta det stora i det lilla men här får jag en ny favorit. Att göra enkla barnböcker är svårt men med bild och text och en förmåga att få fram ett tydligt budskap på rätt sätt så kan man skapa fantastiska barnböcker. Det här är en sådan bok, tycker jag. Jag gillar den skarpt!
Orättvist!
Författare: Åsa Mendel-Hartvig
Illustratör: Caroline Röstlund
Förlag: Olika förlag
Utgiven: 201209
ISBN: 9789185845835
Köp: t.ex. hos Bokus eller Adlibris
Syskonböcker är intressant hemma hos oss just nu, eftersom Ava (3½) ska få en lillebror i november. Här är en gammal klassiker av Astrid Lindgren, med härliga bilder av Ilon Wikland.
I den här berättelsen ska huvudpersonens jag gå och lägga sig och storebror är där för att natta (antagligen är han barnvakt). Om ”jag” är en han eller hon får man inte reda på i texen. Nåväl, släcka lampan får storebror inte göra för då kan inte flodhästarna sova. När storebror skrattar åt syskonets fantasier fortsätter hen att säga att dom aldrig somnar om lampan är släckt. Storebror säger att då får dom minsann vara vakna tills imorgon. Nu kliver även han in i fantasins värld genom att bekräfta att flodhästarna finns. Gulligt av honom tycker jag.
Den charmiga familjen med giraffpapporna Jösta och Johan och deras dotter Junior är tillbaka! Men är Junior verkligen lycklig i sin familj? När hon blir sjuk och hela kroppen är full med prickar känner hon sig jätteglad, för nu är hon ju mer lik sina pappor! Hon har ont i magen varje dag för att hon inte riktigt känner att hon passar in får papporna veta. Då tar de ett beslut; Junior ska få ett syskon så att hon får någon i familjen som är som hon.