Odla med Omar: färger och former i trädgården

Sol, värme och dagar som blir längre.  Våren och sommaren är som upplagda för äventyr, och för de allra minsta kan det räcka att gå utanför dörren. Omar tar med oss på äventyr i trädgården. Han tittar på nyanser, storlek, färg och form. Han räknar och jämför, funderar och förundras.


Jag skulle säga att det handlar mer om undertiteln – färger och former i trädgården. Det där med odling inleder och avslutar boken på ett fint sätt, men fokus ligger på det som redan hunnit växa till sig. Det gör bokskaparparet å andra sidan väldigt roligt och lekfullt. Läsaren och tittare får mer än en gång vända och vrida på boken, vilket visar på mångfalden i naturen: det finns så mycket olika saker att se och det finns så mycket vackert i vår natur! Förhoppningsvis kan det väcka en större kärlek till det fina vi fått och en längtan efter att hjälpa naturen att få fortsätta vara så fin.

”Ett frö som är litet.
En morot som är stor.
Men i det lilla fröet en liten morot bor.
Och Omar tror
att en så liten morot också vill bli stor.

Odla med Omar är lekfull och full av inspiration för ett trädgårdsäventyr med många funderingar och upptäckter. Dessutom finns tips på sådant som är lätt att odla, och hur du kan göra det. Jag gillar!


Odla med Omar : färger och former i trädgården
Författare: Carin Wirsén
Illustratör: Stina Wirsén
Förlag: Bonnier Carlsen
ISBN: 9789163894800
Köp: t.ex. hos Bokus eller Adlibris

En stjärna vid namn Ajax

Det är kärlek vid första ögonkastet när pojken Johan och hunden Ajax möts första gången. Det första ord Johan sa var inte mamma eller pappa, det var vov. De sover tillsammans, leker tillsammans, äter, busar och gör det allra mesta tillsammans. Både Johan och Ajax blir äldre, men Ajax blir allt tröttare och en dag säger Johans mamma att Ajax har drömt sig till himlen.

Det är är en väldigt fin bok om stark vänskap och ett slags broderskap, men även om döden och sorg. Ulf Stark har skrivit flera böcker om just döden, och i denna vänder han sig till de yngre barnen.

Varje uppslag har korta texter, men de är fyllda med känslor som både barn och vuxna kan känna igen sig i och även utveckla. Det finns igenkänning för den som har en allra bästa vän, som kanske är ett djur, och särskilt för dem som någon gång förlorat en allra bästa vän.

Illustrationerna är ibland enkla men med viktiga detaljer, ibland drömskt magiska. De hjälper texten att förmedla alla känslor som smyger fram när vi öppnar boken.

När jag läste boken på förskolan satt barnen tysta och lyssnade och tittade koncentrerat. Även det där barnet som hellre leker än sitter still. Det är ett mycket bra betyg!


En stjärna vid namn Ajax
Författare: Ulf Stark
Illustratör: Stina Wirsén
Förlag: Bonnier Carlsen (2007)
ISBN: 9789163852510
Köp: t.ex. hos Bokus eller Adlibris

Vad lärde vi oss av ”Lilla hjärtat”?

Jag tänker mig att fler än jag fick ett bryskt uppvaknande i debatten kring Stina Wirséns ”Lilla hjärtat”. Stina Wirsén fick det definitivt (här är hennes bild av vad som hände och här är professor Joanna Rubin Drangers genomgång av argument i debatten för att ge en liten bakgrund till den som missade den då eller behöver färska upp minnet.)

Själv insåg jag i och med den debatten hur lite jag visste om bildhistoria, hur lätt det var att bortse från rasistiska stereotyper av ren okunskap. Därför tycker jag att det nya initiativet Bilders makt är fantastiskt och oerhört viktigt, inte minst i dessa dagar. Se och lär, och ta med er kunskapen när ni botaniserar i barnbokhyllorna. Vi behöver inte föra rasistiska nidbilder vidare.

Film (3 min): Vad är en stereotyp bild?
https://bildersmakt.se/vad-ar-en-stereotyp-bild/

Film: Det här är inte jag
https://bildersmakt.se/det-har-ar-inte-jag/

Exempel på ickestereotypa bilder:
https://bildersmakt.se/icke-stereotypa-bilder-alla-kan-tecknas-pa-ett-oandligt-antal-satt/

 

Här är en sammanställning av vad jag själv skrev när debatten pågick och jag bloggade på annat håll.

Att läsa för bebisar

Det dök upp ett nyhetsinslag i mitt ”flöde” som fick mig att tänka på bebistiden. ”Ju tidigare man läser för barn desto bättre” är rubriken och jag minns hur en del föräldrar tittade konstigt på mig när jag läste för barnen innan de var ett halvår. Tji fick de!

Jag kan helt ärligt säga att en stor anledning till att jag gjorde det var desperation och otålighet. Jag älskar ju barnböcker och kunde inte vänta längre på att både få återupptäcka gamla favoriter och botanisera bland nyutgivet. Men framför allt tyckte jag att det var rätt svårt att kommunicera med barnen emellanåt, innan de lärde sig folkvett som att svara på tilltal och att sluta kräkas mjölk på mig när jag sa något.

Att läsa tillsammans ingav lugn, och det stimulerade både dem och mig en stund. Dessutom finns det ju så många himla fina bäbisböcker. Här är några av mina favoriter:

Jag har dock två invändningar mot reportage som det jag länkar till ovan:
1. Ojämlikheten i barns förutsättningar tas inte upp mer än i en bisats. Eftersom det är ganska självklart att föräldrar som själva värdesätter läsning är de som läser för sina barn blir resultatet om ansvaret för att initiera läsning (eller besök på lässtunder) enbart ligger på föräldrarna något ojämlikt. Barn med föräldrar som inte läser/uppmuntrar/inspirerar till läsning blir helt enkelt ”automatiskt” sämre läsare – eller? Därför är det fint med projekt som Bokstart, som efter att ha gått som pilot i ett antal socioekonomiskt utsatta områden nu ska bli nationellt. Jag hörde ett föredrag om det på Bokmässan och det lät så himla bra!
2. Det är lätt att känna att det är ”för sent”. Sitter du där med en tvååring och ångrar att du inte läste för hen som bäbis? Eller kanske en sjuåring eller 16-åring? Vet du? Det är aldrig för sent. Läs tillsammans nu vetja! Högläsning är bland det mysigaste som finns, helt oaktat ålder!

Dela!

dela omslagLiten Skär äter godis och Lilla Ruta vill smaka. Men det får hen inte. Som vanligt i Stina Wirséns böcker innehåller denna bok vardagsdramatik för de yngsta.

Jag som fortfarande inte riktigt hämtat mig från kräkchocken i Wirséns ”Vems mormor?” blir lite lätt illamående av sida 11 och funderar på om det möjligen går att hoppa över den sidan? Barn däremot kan nog tycka att det är roligt med lite kräks eller att det kanske är rätt åt Liten Skär som är så ego och vill ha allt godis själv.

Oavsett vilket så är det kul med en ny bok om de små brokiga efter att många av de tidigare böckerna dragits in pga figuren Lilla Hjärtat som under hösten anklagades för att vara en rasistisk nidbild.

dela uppslag

Jag gillar verkligen brokiga-böckerna liksom ”storasyskonet” Vem?-böckerna på grund av de träffande känslouttrycken, enkelheten och ”fulheten”. Det är härligt att se. Mer sånt, Wirsén!


Dela!
Författare & illustratör: Stina Wirsén
Förlag: Bonnier Carlsen (2013)
Antal sidor: 18
ISBN: 9789163876424
Köp: t.ex. hos Bokus eller Adlibris