Inlägg med etiketten "stina wirsén"

Jag och Ava har just varit och sett den nya Vem-filmen, Vem är var?. I den finns bland annat två berättelser som inte finns som böcker ännu: en om när nallen måste operera bort blindtarmen och en om när alla kompisarna har svårt att hitta varandra när de vill leka.

I de nya berättelserna får vi veta en hel del nytt som att Fågel är tjej, att kanin har två mammor och att nallegrisens pappa är argsint. Vem-världen växer!

Print Friendly

Stina Wirsén gör oss inte besvikna! De senaste böckerna i Vem-serien är roliga, mysiga och tar upp intressanta ämnen.

Vems bebis?
När katten var liten blev han adopterad av sina föräldrar. Nu är katten stor och kattens mamma är alldeles tjock om magen. Efter en lång väntan kommer kattens mamma och pappa hem från sjukhuset med kattens nya lillebror. Men vem ska ha bebisen egentligen?

Wirsén berättar bra och lättförståeligt om adoption och lite om hur det är att få syskon. Det är roligt att äntligen få lära känna kattens föräldrar. Sedan avslöjas det även varför den stora rosa nallen kallas för nallegrisen (läs själva så får ni se).

Vem städar inte?
Nallen vaknar upp till en underbar inte-dagis-dag. Men till hennes bestörtning visar det sig vara städdag! Hela familjen ska hjälpas åt att städa men nallen glömmer bort sig när hon ska städa sitt rum.

Denna väldigt vardagsnära bok är full av humor och igenkänning. Det känns modernt och jämställt att pappan har förkläde och blir arg på mamman när hon inte dammat tillräckligt bra. Alla ska hjälpa till. Boken visar även att föräldrar inte alltid är perfekta – något som nog många barn tycker är bra och roligt att se.

Katten undrar vem som ska ha bebisen egentligen?

Nallens mamma har dammat dåligt tycker nallens pappa

Jag upplever att Vem-böckerna växer lite med barnen. Till skillnad från de tidiga böckerna som Vem blöder? och Vem är arg? så består de nyare böckerna inte längre av fåordsmeningar utan av mer text och riktiga resonemang. Ämnen som döden, sova över, städning och adoption känns helt klart relevanta för min 3,5-åring. Ämnena kanske är lite för abstrakta för ettåringarna, men för dem passar å andra sidan de tidiga Vem-böckerna perfekt.

Ni har väl inte missat att Vem?-filmen har släppts på DVD?


Vems bebis?
Författare & Illustratör: Stina Wirsén
Förlag: Bonnier Carlsen
Antal sidor: 32
ISBN: 9789163869457
Köp: t.ex. på Adlibris eller Bokus

Vem städar inte?
Författare & Illustratör: Stina Wirsén
Förlag: Bonnier Carlsen
Antal sidor: 32
ISBN: 9789163869440
Köp: t.ex. på Adlibris eller Bokus

Print Friendly

Ava (snart 2½ år gammal) blev superglad när vi öppnade paketet som innehöll Stina Wirséns två senaste böcker i serien Bebisbrokiga, alltså Aj! och Bang!. Vi började med Aj! och Ava var väldigt engagerad i att de brokiga skulle trösta varandra för att de var ledsna. Det var svårt att komma loss från sen, för när vi läste Bang! fortsatte hon att peka och säga ”Han är lessen!”, men jag försökte säga att ”nä, han har nog roligt, han bara låter så mycket han kan” (och ja, det är egentligen en ”hon” som skriker, men Ava sa ”han” och jag tyckte inte det spelade så stor roll…). Det var lite svårt att förstå och de såg faktiskt ledsna ut, med öppna skrikande munnar.

Aj! handlar alltså om några brokiga som är ledsna av olika anledningar. Någon ramlar och slår sig, en annan får ett äpple i huvudet och sen kommer masken och äter upp äpplet så att hen får ont i magen. Och vad gör man när någon är ledsen? Jo, man tröstar! Man klappar och blåser och tröstar så att den ledsna blir glad igen.

Egentligen är Aj! en ganska hemsk bok eftersom alla gör sig illa, men Stina Wirsén vänder det onda till mysigt omhändertagande. Vilken tur för de brokiga att de har så snälla brokiga vänner! Den här berättelsen går verkligen hem hos Ava, som känner igen sig i situationerna. Precis sånt händer ju på dagis hela tiden. Berättelsen följer också ett tydligt mönster, så det lilla barnet som bläddrar i boken förstår snabbt vad som ska komma härnäst.

Bang! handlar i stället om brokiga som för oväsen. En skär liten brokig skriker, en annan brokig bankar, någon stampar, någon klappar och – gulligast av allt – någon pussar. Ava ser nog fortfarande den här boken som en sorts fortsättning på Aj!, vilket inte är så konstigt eftersom den börjar med den skrikande liten skär. Visst kan man lätt tro att hon är ledsen? Ava börjar i alla fall trösta henne också. Bokig lessen! Ja tötta bokig!

De där effektstrecken är också knepiga. Där är solen!, säger Ava och pekar på strecken runt liten skär.

Aj! känns helt klart mest passande för oss just nu, men kanske kommer vi förbi den här initiala förväxlingen, eller så passar den kanske bättre till ett något äldre barn som lättare förstår vad som händer i bilderna. Bang! får i alla fall ett stort plus för att den uppmuntrar till pusskalas!

Böckerna är precis på gränsen till att vara för enkla för att jag som vuxen ska uppskatta att läsa dem. Det som gör bebisbrokiga-serien charmig är förstås Stina Wirséns underbara illustrationer (det hjälper att vi redan är stora fans och känner igen stilen!), kombinationen av effektfullhet och enkelhet, och att berättelserna är engagerande för ett litet barn som min dotter.


Aj!
Författare & illustratör: Stina Wirsén
Förlag: Bonnier Carlsen (2011)
Smakprov: provläs här
ISBN: 9789163868436
Köp: t.ex. på Adlibris eller Bokus

Bang!
Författare & illustratör: Stina Wirsén
Förlag: Bonnier Carlsen (2011)
Smakprov: provläs här
ISBN: 9789163868450
Köp: t.ex. på Adlibris eller Bokus

Print Friendly

Hemma hos oss turas vi om att läsa. Här är det Avas tur:

Jag tycker det är lite roligt att hon kallar stora/rosa nallen för ”kompis”. Det har hon såklart fått från Vem är söt?, ni vet ”gult är fult, för det säger kompisarna”, och så står rosa nallen och krulliga nallen där. Rosa nallen är den mest mystiska av Vem-karaktärerna, tycker jag. Hen kallas olika saker vid olika tillfällen och är aldrig huvudperson. Ibland heter hen nallegrisen, ibland rosa nallen, ibland stora nallen (”stora nallen tvättar med bomull”), vilket är lite konstigt eftersom krulliga nallens mamma kallas ”stora nallen” i till exempel Vem är borta?.

Vem blöder? är en ganska hemsk splatterbok för små barn. Katten, kanin, ”kompis”, fågel och nalle sågar och spikar och bygger. Men det dröjer inte länge förrän olyckan är framme. Katten sågar sig i benet och det ser ut som att det har gått halvt av, men snart är det bra igen. Då är det fågels tur att råka illa ut. Och här tycker jag det blir riktigt obehagligt. ”Blodet droppar! Läskigt! Är näbben trasig?” Så står det, men man får aldrig något svar! Jag drömmer nästan mardrömmar om spräckta näbbar när jag läst den här boken. Kunde vi inte ha fått veta att fågel är ok?

Är näbben trasig?

Vem blöder? är både obehaglig och charmig på samma gång. Jag tycker definitivt att det är mysigare att läsa de andra Vem-böckerna, men just att jag tycker att den här är så obehaglig är ett tecken på att den lyckas med det den gör. Det ska ju vara obehagligt med blod och det är bra att inte alla barnböcker är bomullsinlindade sockersnälla mysberättelser. Men jag är tacksam för att den wirsénska charmen finns på plats… även om jag har svårt att förlåta det där med att vi inte får veta hur det gick med näbben!


Vem blöder?
Författare & illustratör: Stina Wirsén
Förlag: Bonnier Carlsen
Antal sidor: 32
ISBN: 9789163847936
Köp: jämför priser

Print Friendly

I den här boken presenteras en rad olika yrken, allt från bonde till folklivsforskare. Boken är uppbyggd så att Rut och Knut har jobb inom olika arbetsområden, t.ex. fröken Rut och vaktmästare Knut som jobbar i skolan. En vers på rim presenterar Rut och Knut i deras yrkesroller och på sidan finns även en (orimmad) kort faktatext om yrket i fråga. Jag gillar att Carin Wirsén inte fastnat helt i de traditionella könsstereotypa yrkesrollerna utan låter exempelvis Knut var barnmorska.

Illustrationerna av Stina Wirsén är som alltid både fina och roliga. Patienterna hos doktor Rut påminner mycket om de charmiga figurerna i ”Vem”-böckerna. I salladslandet hos trädgårdsmästare Knut ser det nästan ut som salladshuvudena har fått liv…de har ögon och ligger och kikar upp på Knuts lilla medhjälpare som ska kratta.

Efter att ha gått igenom de 19 yrken som finns representerade i boken tror jag att jag vet vad jag ska bli när jag blir stor; nämligen sagoberättare!

En fin och mysig faktabilderbok om olika yrken, som i bokhandlarna är boken placerad i läsålderskategorin 3-6 år.  Dock tycker nog jag att diskutera yrket folklivsforskare med en 3-åring känns ganska avlägset och skulle tipsa om att läsa boken tillsammans med barn som är  5 år och uppåt.


Rut & Knut jobbar
Författare: Carin Wirsén
Illustratör: Stina Wirsén
Förlag: Rabén & Sjögren
Antal sidor: 28
ISBN: 9789129668476
Köp: jämför priser

Print Friendly

Nu är det snart nytt år och vi kommer att skriva om en massa nya böcker. Men nu skulle jag vilja lyfta en bok som har ett par år på nacken: Sockerbullen på Kruskakullen. Det är en kapitelbok som Carin Wirsén har författat och Stina Wirsén illustrerat och den handlar om ett bageri och en familj som växer lite oväntat.

Från början var det bara en ensam kvinna på bageriet, men efter en solsemester börjar hennes mage växa och efter en tid kommer två små bebisar ut. Barnen, som får namnen Näpen och Häpen växer upp och lär sig allt som man behöver veta på ett bageri. Men trots att de arbetar flitigt och har många kunder, får de inte in så mycket pengar. Det verkar som att det är en tjuv i farten!

Men med lite list klarar Näpen och Häpen av situationen. På grund av sin värme och medmänsklighet kommer det sig dessutom att en fattig kvinna får flytta in hos dem tillsammans med alla sina styvbarn. Och nu blir det fart och fläkt och glädje på bageriet. Det stora gänget bestämmer sig för att inreda vinden i huset till ett pensionat och snart börjar det strömma in ännu fler spännande människor.

Pensionat på gång

Det här är en jättemysig kapitelbok att läsa för lite yngre barn. Man blir riktigt sugen på att också packa en väska och flytta in i det här huset med bageri, pensionat och en massa liv och kärlek. Det är ett sådant hus där alla kan bli vän med alla och i varje vrå väntar en överraskning. Boken ger en lite nostalgisk känsla. Kanske utspelar sig handlingen för länge sen eller också har bara tiden stannat en aning i den lilla staden.

Inomhusmiljön är också väldigt viktig för berättelsen och den gestaltas främst genom texten, medan bilderna får stor betydelse för persongestaltningen. Det är lite spännande att tänka på hur berättelsen hade blivit om någon annan än Stina Wirsén hade gjort illustrationerna. Illustrationerna ger ett skojigt inslag som lämnar mycket till den egna fantasin. Näpen och Häpen porträtteras som ganska unga i bilderna och det är lite roligt eftersom kapitelböcker ofta handlar om lite äldre barn annars. En illustratör som hade tagit med miljö mer i bilderna hade kunnat ge boken en annan prägel och utmana fantasin på ett annat sätt. Men som det är nu använder istället varje läsare/lyssnare sina egna erfarenheter och bygger upp husets alla rum inne i sitt huvud och det ger ju också en underbar utmaning för fantasin.


Sockerbullen på Kruskakullen
Författare: Carin Wirsén
Illustratör: Stina Wirsén
Förlag: Bonnier Carlsen
Antal sidor: 110
ISBN: 9789163855986
Köp: jämför priser

Print Friendly

Nu har det blivit dags att summera år 2010 i böcker. De flesta böckerna är även utkomna under 2010.

Bästa bilderböckerna

Kompisen längtar är en mycket vacker berättelse om vänskap och längtan. Siv sover vilse är Lindenbaums senaste galna berättelse med härliga ingredienser som en pytteliten mormor och grävlingar som brottas i köksskåpet.

Bästa småbarnsböckerna

Böckerna om flodhästarna är en ny bekantskap för i år. Härliga illustrationer och charmiga berättelser som man inte tröttnar på i första taget. Vems kompis är en klockren berättelse med hög igenkänningsfaktor hos förskolebarnen.

Bäst illustrationer

Vitas hemlighet  är en kapitelbok med varulvstema och underbart vackra illustrationer.

Mest annorlunda bok

Jag vill ha baklava är som ett fyrverkeri av färger, mönster och konstiga detaljer. Varje uppslag är som ett litet äventyr och det finns mycket att upptäcka.

Print Friendly

Jo, så är det! Katten är kille.
För det säger texten.

Med anledning av uppkommen fråga har jag kartlagt de medverkande karaktärerna i de 12 hittills utgivna böckerna i Stina Wirséns härliga Vem-serie.

Två av de återkommande karaktärerna har hittills aldrig könsbestämts: fågel och rosa nallen (även kallad nallegrisen). Resten kallas åtminstone någon gång för han eller hon. Synd, med tanke på att de lika gärna kunnat vara helt könsneutrala. Formuleringstekniskt finns det förstås en fördel att få använda vanliga pronomen, men ”så säger fågel” och liknande könsneutrala uttryckssätt har ju blivit kännetecknande för serien.

Den detaljerade kartläggningen ska gå att se här. Jag har listat alla böcker och karaktärer och satt x för karaktärers medverkan utan könsbestämmelse, eller skrivit det könsbestämmande ordet.

Sammanfattningsvis kan man utläsa:

Grundgänget:
Rosa nallen: ?
Kanin: kille
Fågel: ?
Beiga nallen: tjej
Gula katten: kille

Bifigurer:
Blå katten: ?
Beiga nallens kusin: tjej

Vuxna:
Beige rosanäst nalle: mamma
Beige blånäst nalle: pappa
Blå/beige beigenäst nalle: mormor
Dum fågel i affären: ?
Vit rosanäst kanin: mamma
Vit/gul rödnäbbad fågel: mamma
Blå/gul gulnäbbad fågel: pappa

Med andra ord var jag inte helt fel ute när jag skrev att min favorit är fågel för att hen (underförstått: till skillnad från många av de andra) inte tillskrivits ett kön.

Vad tycker ni? Känner ni att ni ”håller med” om de tilldelande könen? Skulle det ha varit bättre eller sämre om karaktärerna fått vara helt könsneutrala? Är det viktigt att veta könet, eller spelar det ingen roll? Har ni kanske tänkt och sagt något annat och påverkas det i så fall av att ni fått veta ”sanningen”?

Print Friendly

Nu har de äntligen kommit, de två nya böckerna i Vem-serien. Den här gången handlar det om riktigt allvarliga saker, men i vanlig ordning har humor och charm en självklar plats i berättelsen.

Fågels farfar har dött. Fågels pappa är jätteledsen och fågel blir också ledsen. I kyrkan är det kallt och prästen pratar och pratar. Efteråt filosoferar fågel kring döden. Döden är konstig. Ingen vet var man tar vägen när man dör, säger pappa. Men fågel tror att farfar blivit en fjäril!

Sen kommer nalle och nalles mormor. ”Ska du dö nu?”, frågar fågel nalles mormor.

Vem är död? är en riktigt fin bok om ett barns tankar kring döden. Den överförklarar inte, utan lämnar på ett bra sätt öppet för diskussion kring ett svårt ämne.

Bilderna bjuder på mer detaljrikedom än de flesta i serien och vi får se att Wirsén tecknar landskap och växter med samma avskalat charmiga stil som karaktärerna har. Och fjärilarna är riktigt vackra!

Jag gillar också verkligen att fågel (rätta mig gärna om jag har fel) inte i någon av böckerna har tillskrivits ett visst kön. Fågel är nog min favorit av alla Vem-karaktärerna, inte minst för det underbara självförtroende hen ger prov på i Vem är söt.

I Vems kompis? kommer det en ny katt till kompisgänget. Fin. Blå. Så tycker nalle. Ja, nalle blir faktiskt lite kär i blå katten. Hon vill att blå katten ska vara hennes kompis. Bara hennes. Men det finns ju andra med i bilden och nallen blir rysligt svartsjuk när hon inte får ha blå katten för sig själv. Ja, hon blir faktiskt rasande och sätter igång att förstöra sandslottet som kompisarna byggt.

Det börjar så bra. Nallen tycker ju om blå katten och vill bara vara snäll. Men så går det så illa. Ibland gör man dumma saker, fast det inte var tänkt så från början. Det blir lätt så när man möts av motgång och saker inte blir som man hoppas. Det kan nog de flesta barn känna igen sig i.

Jag gillar att djuren i serien får ha både bra och mindre bra sidor, sådär som alla har. Vi förstår ju att nallen inte är en dum nalle egentligen, men det kan gå snett även för den bästa. Och det ordnar sig till slut.

Egentligen tycker jag det är trist med evighetslånga bokserier, men när det är så här bra vill man ju bara ha mer och mer! Heja Stina!


» Provläs Vem är död? » Provläs Vems kompis?


Vem är död?
Författare & illustratör: Stina Wirsén
Förlag: Bonnier Carlsen
Antal sidor: 32
ISBN: 9789163866890
Köp: jämför priser

Vems kompis?
Författare & illustratör: Stina Wirsén
Förlag: Bonnier Carlsen
Antal sidor: 32
ISBN: 9789163866906
Köp: jämför priser

Print Friendly

I Lilla barnkammarboken: rim och ramsor för händer, fötter och kropp finns en massa ramsor för små barn samlade. Några har du säkert hört som liten, men även om de flesta ramsorna i boken är gamla, tror jag nog att det är väldigt få småbarnsföräldrar som har hört eller minns alla de här gamla godbitarna från tidigare generationer.

Det här är en bok som jag verkligen vill ha på förskolan som jag jobbar på. Det är något speciellt med fingerramsor: de tränar finmotoriken, koordination och perception med hjälp av roliga ord och melodi. Men precis som titeln anger finns det också med ramsor för hela kroppen, inte bara fingrarna. Så det är inte en bok man sitter still och läser. De flesta ramsorna har tips på rörelser nedskrivet i en sidospalt.

Med boken följer en CD med nästan hälften av ramsorna upplästa/sjungna av olika personer. Ljudklippen är av lite olika karaktär och är alla trevliga att lyssna till. Vid några klipp kan man höra små barn jollra och skratta, vilket bidrar till en lite mysig stämning. Vad jag däremot inte kan förstå med skivan är varför ljudspåren ligger i en helt annan ordning än bokens ordning. En ramsa precis i början av boken kan ligga bland de mittersta spåren på skivan. Det gör det mycket svårt att hitta rätt uppslag om man lyssnar på skivan och tittar i boken samtidigt. Det finns förvisso sidhänvisningar på baksidan av CD-fodralet. Men där har vi en annan sak som man kan anmärka på. Fodralet i min bok var nämligen fastsatt med lim på ett sätt som gjorde att det inte gick att få loss pappersfodralet utan att det gick sönder och därmed syns inte all text på baksidan.

Men för övrigt tycker jag om att lyssna på skivan. Som jag ser det kan man använda skivan och boken var för sig eller tillsammans om man först markerat i boken/lärt sig att hitta. Det går förstås också bra att använda skivan för att träna in melodier och rytm själv.

En viktig del av boken är bilderna. De flesta ramsor som finns med är gamla, men bilderna är däremot nya. De är gjorda av olika kända illustratörer, nämligen inga mindre än Maria Jönsson, Charlotte Ramel, Mati Lepp, Christina Alvner, Anna Höglund, Maria Nilsson Thore, Stina Wirsén, Catarina Kruusval och Kristina Digman. Gemensamt för alla bilderna är att de är skojiga, färgrika och kreativa genom detaljrikedom, spännande vinkling eller rolig karaktär.

Eftersom det här är precis den bok jag letat efter blir förstås den här recensionen positivt vinklad. Vad jag däremot funderat lite på är hur mycket man använder en sådan här bok hemma med sina egna barn. På förskolans samlingar och musikstunder är boken en riktig guldgruva. Men sitter man hemma lika ofta och gör intränade fingerramsor? Jag har sjungit, spelat gitarr, läst och berättat sagor mycket med mina barn redan från de var nyfödda, men just de gamla ramsorna har jag faktiskt inte använt så flitigt. Men å andra sidan kanske det beror på att jag inte har kunnat så många.


Lilla barnkammarboken: rim och ramsor för händer, fötter och kropp
Redaktörer: Lotta Bergqvist och Annika Lundberg
Förlag: Bonnier Carlsen (Några uppslag finns att provläsa här)
Antal sidor: 60
ISBN: 9789163866227
Köp: jämför priser

Print Friendly

Senaste kommentarerna

Helena Ferry om Välkommen hem och att låna e-böcker
Carolina om Nyfikna öron
Malin Molinder om Nyfikna öron
Sara Victorin om Nyfikna öron
Sofia nilsson om Nyfikna öron


Barnboksprat var en av fem nominerade!

Sök på Barnboksprat

Följ bloggen

RSS-flöden
Inlägg
Kommentarer

Bokbloggar.nu

Följ oss på Twitter

Barnboksprat på Facebook

Andra barnboksbloggar

Författarbloggar