Med anledning av uppkommen fråga har jag kartlagt de medverkande karaktärerna i de 12 hittills utgivna böckerna i Stina Wirséns härliga Vem-serie.

Två av de återkommande karaktärerna har hittills aldrig könsbestämts: fågel och rosa nallen (även kallad nallegrisen). Resten kallas åtminstone någon gång för han eller hon. Synd, med tanke på att de lika gärna kunnat vara helt könsneutrala. Formuleringstekniskt finns det förstås en fördel att få använda vanliga pronomen, men “så säger fågel” och liknande könsneutrala uttryckssätt har ju blivit kännetecknande för serien.

Den detaljerade kartläggningen ska gå att se här. Jag har listat alla böcker och karaktärer och satt x för karaktärers medverkan utan könsbestämmelse, eller skrivit det könsbestämmande ordet.

Sammanfattningsvis kan man utläsa:

Grundgänget:
Rosa nallen: ?
Kanin: kille
Fågel: ?
Beiga nallen: tjej
Gula katten: kille

Bifigurer:
Blå katten: ?
Beiga nallens kusin: tjej

Vuxna:
Beige rosanäst nalle: mamma
Beige blånäst nalle: pappa
Blå/beige beigenäst nalle: mormor
Dum fågel i affären: ?
Vit rosanäst kanin: mamma
Vit/gul rödnäbbad fågel: mamma
Blå/gul gulnäbbad fågel: pappa

Med andra ord var jag inte helt fel ute när jag skrev att min favorit är fågel för att hen (underförstått: till skillnad från många av de andra) inte tillskrivits ett kön.

Vad tycker ni? Känner ni att ni “håller med” om de tilldelande könen? Skulle det ha varit bättre eller sämre om karaktärerna fått vara helt könsneutrala? Är det viktigt att veta könet, eller spelar det ingen roll? Har ni kanske tänkt och sagt något annat och påverkas det i så fall av att ni fått veta “sanningen”?

Nu har de äntligen kommit, de två nya böckerna i Vem-serien. Den här gången handlar det om riktigt allvarliga saker, men i vanlig ordning har humor och charm en självklar plats i berättelsen.

Fågels farfar har dött. Fågels pappa är jätteledsen och fågel blir också ledsen. I kyrkan är det kallt och prästen pratar och pratar. Efteråt filosoferar fågel kring döden. Döden är konstig. Ingen vet var man tar vägen när man dör, säger pappa. Men fågel tror att farfar blivit en fjäril!

Sen kommer nalle och nalles mormor. “Ska du dö nu?”, frågar fågel nalles mormor.

Vem är död? är en riktigt fin bok om ett barns tankar kring döden. Den överförklarar inte, utan lämnar på ett bra sätt öppet för diskussion kring ett svårt ämne.

Bilderna bjuder på mer detaljrikedom än de flesta i serien och vi får se att Wirsén tecknar landskap och växter med samma avskalat charmiga stil som karaktärerna har. Och fjärilarna är riktigt vackra!

Jag gillar också verkligen att fågel (rätta mig gärna om jag har fel) inte i någon av böckerna har tillskrivits ett visst kön. Fågel är nog min favorit av alla Vem-karaktärerna, inte minst för det underbara självförtroende hen ger prov på i Vem är söt.

I Vems kompis? kommer det en ny katt till kompisgänget. Fin. Blå. Så tycker nalle. Ja, nalle blir faktiskt lite kär i blå katten. Hon vill att blå katten ska vara hennes kompis. Bara hennes. Men det finns ju andra med i bilden och nallen blir rysligt svartsjuk när hon inte får ha blå katten för sig själv. Ja, hon blir faktiskt rasande och sätter igång att förstöra sandslottet som kompisarna byggt.

Det börjar så bra. Nallen tycker ju om blå katten och vill bara vara snäll. Men så går det så illa. Ibland gör man dumma saker, fast det inte var tänkt så från början. Det blir lätt så när man möts av motgång och saker inte blir som man hoppas. Det kan nog de flesta barn känna igen sig i.

Jag gillar att djuren i serien får ha både bra och mindre bra sidor, sådär som alla har. Vi förstår ju att nallen inte är en dum nalle egentligen, men det kan gå snett även för den bästa. Och det ordnar sig till slut.

Egentligen tycker jag det är trist med evighetslånga bokserier, men när det är så här bra vill man ju bara ha mer och mer! Heja Stina!

» Provläs Vem är död?	» Provläs Vems kompis?

---

Vem är död?
Författare & illustratör: Stina Wirsén
Förlag: Bonnier Carlsen
Antal sidor: 32
ISBN: 9789163866890
Köp: jämför priser

Vems kompis?
Författare & illustratör: Stina Wirsén
Förlag: Bonnier Carlsen
Antal sidor: 32
ISBN: 9789163866906
Köp: jämför priser

I Lilla barnkammarboken: rim och ramsor för händer, fötter och kropp finns en massa ramsor för små barn samlade. Några har du säkert hört som liten, men även om de flesta ramsorna i boken är gamla, tror jag nog att det är väldigt få småbarnsföräldrar som har hört eller minns alla de här gamla godbitarna från tidigare generationer.

Det här är en bok som jag verkligen vill ha på förskolan som jag jobbar på. Det är något speciellt med fingerramsor: de tränar finmotoriken, koordination och perception med hjälp av roliga ord och melodi. Men precis som titeln anger finns det också med ramsor för hela kroppen, inte bara fingrarna. Så det är inte en bok man sitter still och läser. De flesta ramsorna har tips på rörelser nedskrivet i en sidospalt.

Med boken följer en CD med nästan hälften av ramsorna upplästa/sjungna av olika personer. Ljudklippen är av lite olika karaktär och är alla trevliga att lyssna till. Vid några klipp kan man höra små barn jollra och skratta, vilket bidrar till en lite mysig stämning. Vad jag däremot inte kan förstå med skivan är varför ljudspåren ligger i en helt annan ordning än bokens ordning. En ramsa precis i början av boken kan ligga bland de mittersta spåren på skivan. Det gör det mycket svårt att hitta rätt uppslag om man lyssnar på skivan och tittar i boken samtidigt. Det finns förvisso sidhänvisningar på baksidan av CD-fodralet. Men där har vi en annan sak som man kan anmärka på. Fodralet i min bok var nämligen fastsatt med lim på ett sätt som gjorde att det inte gick att få loss pappersfodralet utan att det gick sönder och därmed syns inte all text på baksidan.

Men för övrigt tycker jag om att lyssna på skivan. Som jag ser det kan man använda skivan och boken var för sig eller tillsammans om man först markerat i boken/lärt sig att hitta. Det går förstås också bra att använda skivan för att träna in melodier och rytm själv.

En viktig del av boken är bilderna. De flesta ramsor som finns med är gamla, men bilderna är däremot nya. De är gjorda av olika kända illustratörer, nämligen inga mindre än Maria Jönsson, Charlotte Ramel, Mati Lepp, Christina Alvner, Anna Höglund, Maria Nilsson Thore, Stina Wirsén, Catarina Kruusval och Kristina Digman. Gemensamt för alla bilderna är att de är skojiga, färgrika och kreativa genom detaljrikedom, spännande vinkling eller rolig karaktär.

Eftersom det här är precis den bok jag letat efter blir förstås den här recensionen positivt vinklad. Vad jag däremot funderat lite på är hur mycket man använder en sådan här bok hemma med sina egna barn. På förskolans samlingar och musikstunder är boken en riktig guldgruva. Men sitter man hemma lika ofta och gör intränade fingerramsor? Jag har sjungit, spelat gitarr, läst och berättat sagor mycket med mina barn redan från de var nyfödda, men just de gamla ramsorna har jag faktiskt inte använt så flitigt. Men å andra sidan kanske det beror på att jag inte har kunnat så många.

---

Lilla barnkammarboken: rim och ramsor för händer, fötter och kropp
Redaktörer: Lotta Bergqvist och Annika Lundberg
Förlag: Bonnier Carlsen (Några uppslag finns att provläsa här)
Antal sidor: 60
ISBN: 9789163866227
Köp: jämför priser

Nu finns ännu en bokserie av Stina Wirsén: bebisbrokiga. Hej! och Oj! är först ut och jag har läst Hej! med Ava (snart 1½ år). “Hej” råkar vara ett av Avas favoritord och det gör den här boken som klippt och skuren för henne.

Hej! handlar om att leka kurragömma. En liten brokig blundar medan alla gömmer sig och sen får hen leta! Och när hen hittar en kompis som gömt sig säger de förstås “hej” till varandra och hjälps åt att leta vidare. Till slut blir det väldigt många “hej”! Och allra sist får alla säga “hej då” i bästa teletubbiestil.

Hej! är ett typexempel på en bok som jag har svårt att kategorisera. Är det en pekbok eller en småbarnsbok? Den marknadsförs som pekbok och den har pekbokens typiska stadiga kartongsidor, men till skillnad från vad jag ser som en klassisk pekbok har den handling, om än väldigt enkel sådan. Den inbjuder heller inte till pekande på samma sätt som en bok med bilder man enkelt klär i ord (“var är ankan?”). Nåja, jag lägger väl in den i bloggkategorin Pekböcker ändå…

Här kommer lite smakprov:

Kan du se de brokiga som gömt sig?

Titta, där var de!

Jag tycker att boken är gullig och Ava krävde genast omläsning, så jag tolkar det som ett godkännande även från hennes sida.

Vad gäller Oj! har jag ännu bara provläst några sidor här. Den ser också söt ut, förstås.

---

Hej!
Författare & illustratör: Stina Wirsén
Förlag: Bonnier Carlsen
Antal sidor: 18
ISBN: 9789163866449
Provläs: här
Köp: jämför priser

Hedvig har fått en häst. Eller kanske inte riktigt… Sanningen är att hon har fått en skruttig åsna som heter Max-Olov, men när hon berättar för klassens hästtokiga tjejer kan hon inte låta bli att försköna verkligheten. Plötsligt har åsnan blivit två vackra vita hästar som alla kompisarna vill komma och titta på. Hedvig måste ljuga mer och mer för att hålla dem borta och givetvis håller det inte i längden.

Det här är den andra boken om Hedvig och den är minst lika bra som den första. Hedvig är en härlig tjej som hittar på många dumheter och får brottas med sitt dåliga samvete. Det är ofta lustigt och med ett stort mått igenkänning.

Jag lider verkligen med Hedvig när hennes pappa låter henne tro att hon äntligen ska få sin hett efterlängtade häst och så visar det sig vara en folkskygg och vanvårdad åsna. Alla hennes lögner bottnar i att hon inte vågar såra pappa genom att säga att det inte är lika bra som en häst. Så här gick det till när hon fick Max-Olov:

“En häst, en häst! Äntligen!”
Pappa backar in genom grinden till hagen. “Håll i dig nu”, säger han.
Han lägger av haspen … Nån sparkar oroligt med hovarna … Pappa sätter händerna på luckan … Han öppnar …
Ingen kommer ut. Hedvig väntar ett par ögonblick. Sen tassar hon fram och kikar in.
Där står en benig figur. Öronen är långa som kaninöron. I slutet av svansen hänger en lortig tofs. Manen är kort och stubbig. De bruna, mandelformade ögonen ser på henne en stund.
Hedvig gapar. Det här är ingen häst.
Den som inte är en häst smäller ett par gånger med hovarna, ger upp ett ilsket skri och visar tänderna.
“Iiiiiii-håååå!” Sen störtar den ut ur kärran. Hedvig ser den sprätta omkring i hagen.
“En åsna?” säger hon.
Pappa nickar stolt.

Stina Wirséns uttrycksfulla bilder är som alltid jättebra. Här leker Hedvig häst med Ellen, medan bästisen Linda sitter övergiven i trädet:

Nästa bok i serien heter Hedvig och sommaren med Steken och jaaaaa, jag är sugen!

---

Hedvig och Max-Olov
Författare: Frida Nilsson
Illustratör: Stina Wirsén
Förlag: Natur & Kultur
Antal sidor: 172
ISBN: 9789127106536
Köp: jämför priser

Måhända är jag sist i bloggvärlden med att nämna detta, men det måste nämnas! Stina Wirséns underbara Vem-böcker blir film! På filmfestivalen i Göteborg har den första filmen redan visats och i höst kommer de på bio och i Bolibompa. Det är inte ofta jag saknar att ha teve, men nu gör jag nästan det. Jag hoppas att de kommer på dvd också.

Ava och jag har tittat på smakprov från filmerna och verkligen fått mersmak. Ava ville titta hur många gånger som helst och jag har gått omkring och sjungit vemvemvemvemvem *visselvissel* vemvemvemvemvem och längtat. Av smakprovet att döma kommer det att bli riktigt bra.

Mer info:
» Fulgulliga figurer får liv på film (SvD, 20 februari)
» Animering med tålamod – nya filmer växer fram (Film i väst om inspelningsarbetet)

Och missa inte smakprovet!

Det mysigaste med Pixi-böcker är att man inte behöver fundera så mycket om man ser en man gillar. För 12 spänn har man råd! Och dessutom finns det något oemotståndligt nästan varje gång jag kikar i en Pixi-låda. Ganska nyligen blev jag glatt överraskad av att hitta en söt Wirsén-bok, Liten skär vill leka (men den har Ava gömt någonstans, annars hade jag skrivit om den nu också), och nu hittade jag ännu en!

Wirsén-parets brokiga är redan kändisar. Det finns mängder av brokiga prylar att köpa och flera böcker om dem. Jag har tyvärr bara dessa två Pixi-böcker ännu, men är sugen på mer med dessa söta och uttrycksfulla figurer.

Alla små tokiga brokiga innehåller ganska lösryckta, rimmade meningar om vad de brokiga gör. Den stora behållningen är förstås att figurerna är så söta! Ava tycker det är roligt att bläddra i Pixi-böcker också, vilket syns rätt fort.

Lite smakprov ur boken:

Gulligt!

---

Alla små tokiga brokiga
Författare: Carin Wirsén
Illustratör: Stina Wirsén
Förlag: Bonnier Carlsen
Antal sidor: 24
ISBN: 978-91-638-6558-9, ingår i Pixi-serie 174 som har ISBN: 978-91-638-6467-4

Hedvig bor mitt ute i ingenstans, granne med ingen. Nu ska hon börja skolan inne i Hardemo och måste åka skolbuss. Som brukligt är hon gruvligt nervös, men det går bra ändå, för Hedvig är en cool tjej som klarar det mesta.

Frida Nilsson serverar en rad lustiga anekdoter som inträffar under Hedvigs första skolår. Inspiration hämtar hon från verkliga händelser som släkt och vänner delat med sig av (se intervju här). Och resultatet? Jo, det är en fröjd att läsa om Hedvig! Det är roligt, träffsäkert, dråpligt och samtidigt trovärdigt. Hedvig har en förmåga att hamna i tokiga situationer, eftersom hon är en driftig tjej som kanske inte alltid tänker efter så noga innan hon handlar. Ändå har hon ett gott hjärta och ett samvete som lätt gör sig påmint när hon vet att hon gjort något knasigt. Hedvig är en riktigt härlig tjej som det är lätt att tycka om! Läs gärna ett smakprov från boken, så framgår förhoppningsvis hur mysig den är.

Ett uppslag ur Hedvig!

Att boken här och var förgylls av Stina Wirséns träffsäkra illustrationer är förstås ett stort plus!

På Wikipedia läser jag att Frida Nilsson faktiskt är född i Hardemo i Närke, vilket besvarar min undring om Hardemo är en verklig plats eller inte. Dessutom är hon ungefär lika gammal som jag och har gett ut sju barnböcker, varav fyra om Hedvig. Jag måste läsa mer av henne. Och raska på lite med mitt eget skrivande, kanske…

Tack Mårten Melin för tipset!

---

Hedvig!
Författare: Frida Nilsson
Illustratör: Stina Wirsén
Förlag: Natur & Kultur
Antal sidor: 172
ISBN13: 9789127116122
Köp: jämför priser

Lennart Hellsing har gett ut nästan overkligt många böcker sedan sin debut 1945. Mest känd är han kanske för sina rim och ramsor.

I samlingen Lappricka Pappricka hittar jag många Hellsing-verser jag känner igen, men också många jag inte kan minnas att jag någonsin hört. Det är en bra blandning, en trevlig bunt ramsor och fina bilder av olika illustratörer.

Jag skulle vilja kunna alla de här verserna utantill! Någon liten har jag lyckats lära mig sedan Ava fick den här boken, men det finns ju så många fler… Kanske ska jag plugga in den här som nästa projekt, för visst är den cool:

Moster Ester älskar fester
hon har nästan alltid gäster:
Fyra präster från Manchester
en orkester på semester.
Pater Noster ifrån Koster
med ett plåster från ett kloster.
Sjukgymnaster, faster Aster
syster Yster, Mister Krister
Buster Bister och cyklister.
Herr Sylvester som till häst är
rider in med Mäster Bläster
folk från öster och från väster
kommer hem till moster Ester!

Ett uppslag med välkända texter och bilder, ur Lappricka Pappricka

Ava (1 år) somnade väldigt gott när jag satt vid hennes säng och läste högt ur den här boken, men det tar lite för lång tid på varje sida för att hon ska tycka att den är riktigt rolig när vi läser “vanligt”, dvs tittar i boken båda två medan jag läser. Jag tror att hon gillar de verser jag lyckats memorera, när jag levererar dem vid ett blöjbyte eller annat lämpligt tillfälle. Lite Hellsing hör verkligen till i en klassisk svensk uppväxt. Jag tycker om den här boken och vill ha mer Hellsing!

---

Lappricka Pappricka
Författare: Lennart Hellsing
Illustratörer: Eva Eriksson, Fibben Hald, Tord Nygren, Charlotte Ramel, Poul Ströyer & Stina Wirsén
Förlag: Rabén & Sjögren
Antal sidor: 46
ISBN: 9789129646252

Efter att ha bläddrat Bonnier Carlsens vårkatalog är det bara att konstatera: min läslista kommer inte att bli kortare…

Allra mest nyfiken är jag på debutanten Katarina Genars kapitelbok En hemlig vän, som kommer i mars. Den måste förstås vara väldigt bra, om Genar har lyckats slå sig in bland alla etablerade författares uppföljare till succéböcker (ja, jag kan tycka att det är lite trist att nästan allt som kommer ut ingår i bokserier). Dessutom låter ju beskrivningen alldeles oemotståndligt lockande: “Fantasi och verklighet vävs ihop när Henrietta tappar nycklarna, blir vän med herr Wallgren och försöker rädda den mystiska lilla flickan som gungar. En spännande och suggestiv barnroman i bästa Maria Gripe-stil, att läsa själv eller högt tillsammans.” Jag som älskar Maria Gripes böcker!

Och sen är det sisådär en miljon böcker som min idol Stina Wirsén medverkat till. Bland annat en ny serie med “brokiga pekboksäventyr i tålig kartong för de yngsta läsarna”. Titlarna som kommer i april är Hej! och Oj!.

Martin Widmark ger ut en ny LasseMaja, såklart (Campingmysteriet), och en ny Rakel. Jag har inte läst någon Rakel innan, kanske får Upptäckar-Rakel och den okände kungens grav bli den första?

Det är bara några exempel. Hur ska vi sammanfatta det hela? Kanske “Oj!” vore lämpligt? Ja, OJ!, vad många roliga böcker!