Spökdeckarna

Det här var min allra första Fredde Granberg-bok då jag inte läst någon utav Elak & Pucko-böckerna. Fredde Granberg för mig är ju Ronny & Ragge-humor och jag kan absolut känna lite sådana vibbar men jag blev faktiskt positivt överraskad.

Huvudpersonerna i boken är Betsy, som kan se spöken, och hennes nye klasskamrat Henrik, som är en zombie. En zombie som kan prata, om än långsamt, och som uppenbarligen kan vara vän med levande människor utan att äta upp dem. Henrik berättar faktiskt för Betsy att inga unga zombies äter hjärna längre utan de vill ha hamburgare som alla andra. Betsy och Henrik upptäcker att det spökar i den gamla kemisalen och de dras in i ett äventyr som visar sig ha en koppling till den elaka rektorn.

Bokens sista kapitel är en epilog där det avslöjas att Betsy och Henrik startar en spökdeckarfirma (vilket också står redan på baksidan så detta är ingen spoiler) och denna bok är alltså första delen i en planerad serie.

Boken rekommenderas för 9-12-åringar men i min familj är zombieintresset vida spritt så jag läste denna bok för både 6-åringen och 9-åringen. Bägge två tyckte den var väldigt rolig och de skrattade högt flera gånger. Visst innehåller den en del sådan humor som pruttar, rapar och äckliga saker men det var uppskattat. Det finns också djupare aspekter i boken som mobbing, tuffa killen Ronny i klassen är på Henrik då han tycker att han är avvikande från normen helt enkelt. Boken är full av levande illustrationer vilka iscensätter texten på ett härligt sätt. Storyn är spännande och huvudpersonerna är sympatiska, rättskaffens och hjälpsamma. Om du har ett barn som inte är rädd för monster och dylikt så tycker jag absolut att ni ska läsa den här som komplement till alla böcker om LasseMaja, Kalle Skavank och Emil Wern!

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 


Spökdeckarna – Kemisalens förbannelse
Författare: Fredde Granberg
Illustratör: Johan Andreasson och Fredde Granberg
Förlag: Telegram Bokförlag (2012)
ISBN: 9789174230321
Antal sidor: 71
Köp: t.ex. hos Bokus eller Adlibris

Det är inte kul längre, Mystiska Milla

Mystiska Milla och jordgubbsgiftet är den fjärde boken i en serie om förmodligen tio planerade böcker. Jag har tidigare skrivit om Mystiska Milla och spökskolan, Mystiska Milla och Sjustjärnan och Mystiska Milla och vintercirkusen.

När den första boken om Mystiska Milla kom var jag eld och lågor. Unni Lindells spökvärld rymmer många fyndiga idéer och det var en fröjd att ta del av dem. Gällande tvåan var jag betydligt mer reserverad, gällande trean riktigt negativ och jag är ledsen, men fyran är inte en uppryckning. Tvärt om. Handlar den ens om något? Den här gången bär det av till Spanien, men vad Milla egentligen vill i berättelsen är oklart. Det ständiga sökandet efter mamman finns naturligtvis med så smått, men ingenting nytt uppdagas. Milla följer med på en resa som inte är hennes egen, utan något eget mål. Hon träffar de obligatoriska gobelängspökena (gäsp), några gamla kändisar som blivit spöken blinkar förbi och plötsligt handlar det om tjurfäktning. Ett svagt litet plus för berättelsens djurrättsliga budskap, men jag tycker det blir blekt i och med tjurens orealistiska återhämtning som känns trivialiserande.

I vanlig ordning är texten knagglig att läsa och jag hittar ingenting som kan få mig att ha överseende med det. Spökvärldens finurligheter kom fram redan i första boken och vi bjuds inte på några intressanta tillägg den här gången. Jag skrev att trean kändes som en transportsträcka och fyran gör det ännu mer.

Fredrik Skavlans bilder är fortfarande underbara, men boken får ändå en fet tummen ner från mig.


Mystiska Milla och jordgubbsgiftet
Författare: Unni Lindell
Illustratör: Fredrik Skavlan
Förlag: Piratförlaget (2011)
ISBN: 978-91-642-0354-0
Köp: t.ex. på Adlibris eller Bokus

Dagspöket

DagspöketDagspöket är ett spöke som är svart. Därför kan han inte spöka på natten, för då är det inget som ser honom. Och på dagen är det inte lika lätt att spöka, för då verkar ingen tro på spöken. Istället misstas Dagspöket för att vara filt, kavaj eller Zorro-mantel.

Dagspöket letar efter ett mysigt ställe att bo, men det är inte det lättaste det heller. På sjukhuset sätter sig folk på honom och kastar honom i smutstvätten. Inte zå bra. (Dagspöket läspar nämligen…)

Dagspöket är en äldre bok, som innehåller fyra historier om Dagspöket. Dagspöket på sjukhus (som nyligen kommer ut på nytt och som app), Dagspöket kör buss, Dagspöket blir mantel och Dagspöket hittar hem. Illustrationerna av Jens Ahlbom är svartvita och påminner en del om serieformat. Illustrationerna han gjort i den nya boken och appen är bra mycket snyggare. Men historien är fantastisk!

Det har varit få böcker som vi skrattat så mycket till när vi läst.

Han tryckte på en knapp. Hissen började åka. Det var en hiss som pratade! Den hade plåtröst.

– Våning två
– Vad za du?
– Våning tre
– Jazzå var det det du za? Jag tyckte du za våning två.
– Våning fyra
– Men nu måzte du beztämma dig!

Som vanligt med paret Wieslander så blandas finurligheter med hög igenkänning, men humor för små och stora och en även en hel del sorgligheter. Så här slutar t ex den första berättelsen om Dagspöket på sjukhus.

Den natten sov Dagspöket i parken utanför sjukhuset. Han låg i gräset under en bänk. Det var ett ganska bra ställe. Men mitt i natten vaknade han. Det var kallt. Han frös.

– Ooooo, sa han och huttrade. Enzam i gräzet. Inte zå bra. Ooooo.

Även fast varje kapitel slutar lite sorgligt, så kan jag lova att det går bra för Dagspöket ändå.

Dagspöket

 

Jag har inte hittat just den här boken om dagspöket i handeln, men den verkar finnas kvar på många bibliotek. Fråga! för när jag letade så bodde den i källaren och stod inte framme.

 

Aldrig förlåt!

Aldrig förlåt! är en av de senaste lättlästa böckerna i Mårten Melins raskt växande produktion.

Lena gillar inte att hennes lillebror Anton har fått ta över hennes rum. Hennes egna saker ligger nerpackade i lådor. Alla i familjen är ledsna och stämningen är tryckt.

Åh, vad knepigt det är att försöka förmedla varför man ska läsa en sån här bok utan att förstöra för den som ska läsa. Förlaget har valt att spoila: Lena är ju död! Vet man det är det kanske inte så roligt att läsa boken. Men förlagets text riktar sig förstås inte till bokens målgrupp och det gör ju inte den här bloggtexten heller. Det är nog snarare meningen att föräldrar och lärare ska läsa dem och sedan sätta boken i handen på lämpliga ungdomar. Och det tycker jag att de ska. Sätt den här boken i handen på någon som tragglar med läsningen, kanske aldrig kommit igenom en bok, kanske inte ser poängen, kanske tycker att varje sida är jobbig som en tegelstensroman och som aldrig fått uppleva den hisnande känslan av en hårresande kuslig twist i berättelsen. Det kan bli hur bra som helst.


Aldrig förlåt!
Författare: Mårten Melin
Förlag: Nypon förlag (2011)
Antal sidor: 18
Lix-värde: 10
Rekommenderad åldersnivå: från 13 år
ISBN: 9789186447656
Smakprov: Hos Nypon (.pdf)
Köp: t.ex. hos Adlibris, Bokus eller Nypon. Finns även som e-bok!

Den svarta barnkammarboken

Den har stått länge i bokhyllan, Den svarta barnkammarboken. Jag köpte den redan när Kicken låg i magen för jag ville inte riskera att den inte gick att få tag på när han kommit upp i åldern 3-6 år som egentligen är målgruppen för boken. Den är fortfarande för avancerad för honom men det hindrar ju inte mamman från att läsa den. Dessutom passar den utmärkt nu när det är extra mörkt på kvällarna och det syns spöken i var och varannat skyltfönster och kyrkogårdarna fylls av ljus från ljus och lyktor.

Boken inleds med en berättelse om hotellet vid havet. Känslan jag får är lite av densamma som versen ”När första ljuset brinner” som många läser vid advent. Det är en stämningsfull inledning där språket sätter en högtidlig ton genom rader som:

Ett band på estraden
besörjde musiken
och lakanen svängde
till valsmusiken.

När man vänder sida möts man av en läskig uggla, en monsterpingvin, en superarg katt, en sur gris och en elak hund. Amanda Eriksson har gjort illustrationerna till en räkneramsa från ett till tio som man själv bestämmer texten till. Känslan blir genast mer bus och lek.

Så här fortsätter det. Boken bjuder på klassisker som Lilla spöket Laban, Pelle Svanslös, sången Blodstänkta golv och ramsan Ett två tre, nu äter jag upp dig. Det finns roliga spökhistorier och mysiga sagor, små ramsor även för barn under tre år, lekar och gåtor. Jag har tidigare bläddrat i några av Barnkammarböckerna men aldrig fastnat för någon specifik. Denna som jag köpte rakt av bara på grund av temat, och att just svart är min favoritfärg, får mig att fundera på om jag har missat något i och med de andra böckerna. Jag gillar ju verkligen böcker som man inte läser från pärm till pärm utan där man kan rycka godbitarna. Kicken som just nu älskar att lyssna på sk dagislåtar hade kanske uppskattat Den silvriga barnkammarboken lika mycket som jag uppskattar denna? Ska man dra det ett steg längre så hade ett önskemål så här inför jul varit en Barnkammarbok med jultema. Undrar om Bonnier Carlsen har en förslagslåda på hemsidan?

 
 

Den svarta barnkammarboken
Redaktör: Annika Lundeberg
Förlag: Bonnier Carlsen
Antal sidor: 152
ISBN: t.ex. 9789163857294
Smakprov: det går att provläsa boken via Bonnier Carlsens hemsida
Köp: jämför priser här