Det är svårt att hitta riktigt bra läskigheter för barn, det blir ofta lite för larvigt. Vi på Barnboksprat har skrivit om lite läskiga böcker tidigare, så jag tänkte tipsa om några av dem:

Det har även kommit lite nya böcker i höst, med läskigt tema. Mycket passande, tycker vi på Barnboksprat. Här kommer två nya tips:

Kom in om du vågar är en bilderbok för lite mindre barn. Trots att den är för små barn känns den lite läskig och inte bara fånigt sötlarvig. Det är fladdermöss, läskiga råttor som äter ruttna matrester, en läskig grön svans under en säng, en stor hårig spindel med vassa tänder och allt detta i ett läskigt hus. Vem är det då som bor i huset?

Turbo och skräcknatten är en lättläst bok för nybörjarläsare (och även andra, såklart) och är skriven på ett enkelt, bra sätt.
Turbo har jag skrivit om förut, en kille med mycket fart och fläkt kring sig. Den nya Turboboken passar också in i detta läskiga tema. Den här gången går Turbo och hans kompisar på upptäcktsfärd i skolans källare. Men det var inte så smart…för de blir nämligen inlåsta! Huuuu!
Att bli inlåst kan vara väldigt klaustrofobiskt och läskigt! Särskilt när man hör konstiga ljud och lamporna släcks…
Den nya boken om Turbo är kuslig på ett vänligt sätt och jag älskar omslaget som är supersnyggt!

Läskig läsning, allihop!

Kom in om du vågar
Text och bild: Helena Davidsson Neppelberg
Förlag: Alfabeta
Antal sidor: 28
ISBN: 9789150112726
Köp: Jämför priser

Linus, Maja och Oskar är syskon. De vill gärna cykla iväg och bada imorgon, själva. Utan mamma och pappa. Det är ju ett sånt fint sommarväder och alla andra ska ju. Mamma och pappa bara säger att det måste vara någon vuxen med. Men efter mycket tjat får de i alla fall tillåtelse att cykla iväg.

På tre villkor: De måste vara försiktiga. De måste vara hemma senast fem. Och de får inte under några omständigheter åka till det gamla slottet!

På kvällen är alla syskonen lite extra känsliga. Är det inte lite mörkt i rummet…lite varmt kanske? Dörren ska nog vara öppen. De tänker på alla ruskigheter de fått höra om det där slottet sen de var små…
Syskonen blir i alla fall överlyckliga över att få åka iväg och bada och dagen efter packar de genast sina saker och beger sig mot stranden.
De har supertrevligt tillsammans med alla kompisarna. Så trevligt att de glömmer bort tiden. På vägen hem cyklar de förbi slottet…blir lite sugna på att se efter om det är så läskigt som alla säger.
Minstingen Linus är den som tycker att de bara ska åka raka vägen hem, som mamma och pappa sa. Maja och Oskar bryr sig inte om Linus och de går till slottet i alla fall…

Läskigt läge!

En lite kuslig, men samtidigt lite rolig, historia som säkert kan ge några rysningar längs ryggraden på några små. Sådär lagom läskigt. Själv kunde jag ju räkna ut direkt vad som skulle hända och hur allt låg till, men det säger ju inte att det är förutsägbart för barnen som läser eller blir lästa för.
Det finns fler böcker i serien Trio i trubbel, den andra delen heter Kuslig kväll och utkommer snart!

Trio i trubbel – Läskigt läge
Författare: Thomas Halling
Illustrationer: Sofia Falkenhem
Förlag: Alfabeta
Antal sidor: 80
ISBN: 9789150112160
Köp: Jämför priser

Ethan och Cathy är syskon. Deras far har ett värdshus som ligger precis på kanten av en smal klippa. Det är nästan så att huset rasar när som helst. Dessvärre är Ethan och Cathy sjuka och deras far har gått för att hämta doktorn. Dessutom är det ett rasande oväder utanför huset. Fadern har sagt åt dem att inte öppna dörren för någon.
Men det knackar självklart snart på dörren och därute står en frusen sjöman, alldeles blöt, och ber om skydd från ovädret. Cathy tycker synd om sjömannen och de släpper in honom. Han berättar den ena läskiga berättelsen efter den andra för de förtjusta barnen. Om levande tatueringar, sniglar som söker hämnd, förälskelser som dödar, apor som förgiftar, en katt som ser allt och många andra skräckhistorier.
Ethan anar dock oråd mitt i allt historieberättande…det är något som inte stämmer….

Chris Priestley har gjort det igen! Hans kusliga spöklika bok Onkel Montagues spökhistorier fick mig att känna hopp om läskiga böcker för barn igen och nu när jag läst hans nya bok Spökhistorier från det svarta skeppet är jag åter imponerad. Chris Priestley har ett sätt att fånga mig som läsare på ett bra sätt. En berättelse bär fram många andra berättelser, det är snyggt gjort. Jag har läst andra böcker med spökhistorier för barn men inte fastnat alls på samma sätt som för dessa. Jag tror det har mycket att göra med hur man lägger upp berättelsen. Just det att det är en ramberättelse också och inte bara en novellsamling.
Och Priestley får till knorren så himla bra! Även om jag misstänkte hur det skulle sluta.

Berättelserna är väldigt kusliga, precis som i den förra boken. Man dras in i dem och vill bara läsa mer. Språket är väldigt trevligt och jag slås faktiskt av att det inte är typiskt barnboksspråk om det nu finns något sådant. Jag tycker ju absolut att dessa böcker fungerar fint för vuxna också. Som jag.
Illustrationerna är lika bra i denna bok som i den förra, det är samma illustratör; David Roberts. Gillar verkligen tekniken han använder i dessa bilder.

Nu ser jag fram emot fler av Chris Priestleys skräckhistorier, hoppas verkligen att det kommer fler!

Spökhistorier från det svarta skeppet
Författare: Chris Priestley
Illustratör: David Roberts
Förlag: Rabén & Sjögren
Antal sidor: 253
ISBN: 978-91-29-67299-2
Köp: Jämför priser

Visst är det härligt med riktigt bra mysrysare? Det tycker i alla fall jag, så jag är väldigt glad att ha hittat en: Sorgfjäril riktar sig till åldersgruppen 9-12, men jag kan intyga att den funkar fint även om man hunnit bli nästantretti. Själva berättelsen är egentligen inte särskilt unik: Alice flyttar motvilligt till Spanska slottet, ett gammalt kråkslott långt hemifrån och det spökar förstås. Det är stämningen och detaljerna som gör boken till en riktig bladvändare.

Alice har en lillebror som heter Emanuel och är ”speciell”. Han ligger efter i utvecklingen jämfört med andra femåringar och ibland kan han få hemska utbrott. Vid andra tillfällen kan han bli helt okontaktbar en stund, mamma säger att han får ”tankeglapp”. Men Alice älskar honom mest av allt i hela världen! Hon älskar Leo också, kanskepojkvännen som hon nu har flyttat ifrån. Mamma gillar inte Leo, så Alice ljuger och säger att hon pratar med Sofia när det egentligen är Leo i telefonen.

När det börjar hända konstiga saker i Spanska slottet tänker Alice inte alls på spöken. Hon vet ju att de inte finns. Men vad ska hon tro när Emanuel börjar prata om en flicka som ingen vet vem det är? Alice blir mer och mer övertygad om att Emanuel ser någonting som bara han kan se när han har sina tankeglapp. Till råga på allt är Leo helt säker på att spöken finns, han har nämligen sett ett själv.

Och när Leo och Alice chattar med webbkameran på och Leo frågar vem tjejen bakom Alice är, då blir det riktigt spännande. Det finns ju ingen där… eller?

Jag tycker väldigt mycket om den här boken. Sorgfjäril är en klassisk spökhistoria kryddad med mycket värme, tack vare framförallt syskonkärleken mellan Alice och Emanuel. Stämningen är tät med mysrys på barnvänlig nivå, mycket spänning men ingen ondska. Som alltid när jag läser något bra tänker jag: ”den här måste Ava läsa när hon blir äldre”!

Den har jämförts med både Djungelboken och Harry Potter, men är ändå otvivelaktigt Gaimansk i sin mörkt skruvade fantasisprudlande stil. Boken börjar dramatiskt med att en hel familj mördas av Mannen som är Jack. Nästan en hel familj i alla fall – den yngste familjemedlemmen lyckas i sin upptäckariver klättra ur sin spjälsäng, tulta ut ur huset och ta sig rakt in på kyrkogården, där den sedan länge avlidna Mrs Owens förbarmar sig över honom. Men inte kan väl spöken ta hand om ett människobarn? Protester hörs, men vad är alternativet? Det är otänkbart att skicka ut pojken till en säker död. Endast på kyrkogården kan barnet skyddas från Mannen som är Jack.

Pojken växer upp med makarna Owens som föräldrar. Han kallas Ingenman Owens, förkortat Ingen. För att kunna leva på kyrkogården på samma villkor som spökena får han kyrkogårdens fribrev. Han får bra mörkerseende och lär sig sådant spöken kan, som att tona bort och bli osynlig. Men till skillnad från spökena blir han äldre och han behöver äta mat. Han är helt beroende av sin förmyndare Silas omsorger. Silas har också kyrkogårdens fribrev, men Ingen vet inte riktigt vad han är. Han är varken spöke eller människa, men till skillnad från spökena kan han lämna kyrkogården och skaffa mat åt Ingen.

Ett uppslag ur Kyrkogårdsboken.

En stor del av boken består av anekdoter från Ingens uppväxt, men hela tiden ruvar faran i bakgrunden. Mannen som är Jack har för avsikt att slutföra sitt uppdrag och endast på kyrkogården är Ingen säker. Men vilken växande ung man vill leva hela sitt liv på en kyrkogård och gå miste om äventyren som finns i världen utanför? Till slut måste han möta sitt förflutna, men lyckligtvis har han hjälp av vännerna på kyrkogården.

Kyrkogårdsboken bjuder på mysigt mörk läsning om allehanda otäcka varelser och med ett härligt språk med många fiffiga detaljer i berättandet. Det är väldigt snyggt att kyrkogårdens invånare genomgående presenteras med sin gravstenstext:

Ingens vänstra vrist var svullen och lila. Doktor Trefusis (1870-1936, I Din härlighet må han vakna) undersökte den och förklarade att det bara var en stukning.

Och det blir många gånger härligt förvirrande tvetydigt i texten i och med att pojken heter Ingen:

Nästa dag vaknade Ingen tidigt, medan solen ännu var ett silvermynt som hängde högt i vinterskyn.

Jag gillade Coraline och Kyrkogårdsboken är ännu en fantastisk bok för unga av Gaiman. Hoppas att han skriver många fler!