Det känns som att jag är sist i bloggvärlden med att konstatera att jo, Hungerspelen är verkligen precis sådär bra, välskriven och galet spännande som alla säger. Saken är den att jag var inte ett dugg sugen på att läsa den. ”Dokusåpa, vinnaren är den som överlever” tyckte jag väl lät… sådär. Lite hjärndött, meningslöst, liksom. Men det här är så mycket mer och genomförandet är så bra att… ja, man bara wow! Så det är bara att rikta ett stort, fett tack till Johanna Lindbäck och Lisa Bjärbo för att de ”tvingade” mig att läsa den inför skrivarkursen jag deltog i för ett par månader sedan.
Sedan dess har jag även hunnit ge boken till min mor i julklapp. Hon såg ut att vara ungefär lika skeptisk som jag var, men jag blev inte ett dugg förvånad när hon nyligen ringde mig och sa att den var väääldigt spännande.
Vet ni vad det bästa är? Att det är en trilogi! Jag har mer kvar att läsa om Katniss Everdeen!
Jag ger mig inte in på några detaljerade handlingsbeskrivningar nu, det funkade ju ändå inte på mig. Läs den, helt enkelt. Däremot måste jag bara få ta upp det här med Peeta. Jag förstod först efter att jag läst färdigt att det är meningen att man ska hålla på honom. Att man ska tycka att han är så fin, eller nåt. Jag tänkte inte alls så. Jag hade hela tiden intrycket av att Katniss inte riktigt gillade honom och därför höll jag aldrig några tummar för att de skulle bli ihop.
Ja, ni hör ju. Det handlar definitivt om en massa mer saker än om att dokusåpadeltagare i en dystopisk framtid ska försöka överleva själva och ha ihjäl de övriga ute i ödemarken. Kärlek och sånt. Bland annat.
Min första tanke var att Enrique Fernández serie Den glädjelösa ön är en barnbok eftersom en av huvudkaraktärerna, flickan Eli, möter oss på framsidan med ett lite lekfullt utseende. Det är däremot inte en barnbok, utan snarare en ungdomsserie. Men alltjämt möter karaktärerna oss med en stil som står i rak kontrast till den mörka och hemlighetsfulla ön som handlingen utspelas på. Först kände jag mig lite tveksam till den här kontrasten, men när man väl kommit in i den här världen börjar man tycka om den mer. Den här världen finns på den glädjelösa ön Yulkukany, en plats där känslor gömts undan på grund av det hårda livet i samspelet med naturen som ger men som också tar, till exempel sjömäns liv. Till detta kommer en hel del magiska krafter så som att folkets sorger ger kraft åt en trollkunnig snigelkvinna. Mitt i denna blandning av hård verklighet, ett stormigt hav, magi och otrolig fantasi möter vi de uttrycksfulla karaktärerna Milander Dean och Eli.
Milander Dean kommer till ön i egenskap av geolog. På ön träffar han flickan Eli som inte drabbats av öns glädjelöshet, utan tvärtom är väldigt full av livsglädje och gärna visar det. Milander Dean, som tyngts ner av ett sorgligt förflutet, visar ingen glädje, men är däremot bättre på att visa ilska. Han retar sig på Elis oförståelse för livets svårigheter. Men om någon ska lyckas bryta igenom hans hårda skal, så är det just hon. Men trots att Eli vaktas av den talande katten prins Yemi lurar snigelkvinnan Mama Kindi ute i den mörka skogen och hon är ute efter Elis lycka.
Den glädjelösa ön
Författare och illustratör: Enrique Fernández
Svensk text: Lena Noréus
Förlag: Ordbilder (2011)
Antal sidor: 64
ISBN: 9789185269280
Köp: t ex på Adlibris eller Bokus
Provläs
Vid Hishigaharas 29:e kvarter finns en stor mur och innanför muren tornar en stor skog upp sig. Det berättas en legend om en vindgud som kom till staden och som röjde runt för att sedan stanna kvar och en stor skog växte upp under vindgudens bevakande blick. Det går rykten om att andar och spöken vistas i skogen. Men den första varelsen som möter oss är en cynisk tupp i kostym som somnat i en trälåda i en gammal stuga med en kamin i mitten. Sedan möter vi Soichi, som luktar människa enligt tuppen, och som samlar poängstämplar då han hjälper andra varelser. Lilje luktar inte människa, trots att hon är ganska lik en.Vi träffar på andar och en hel del mystik. Alla lever de i utkanten och alla vill de betyda något för någon.
Hisae Iwaokas sätt att teckna samt att skapa alternativa världar mitt i verkligheten är väldigt förtjusande. Det är melankoliskt och läskigt samtidigt som det är såväl vackert som charmigt. Det är helt enkelt en härlig manga och jag ser fram emot att få läsa del 2.
Det här är inte en berättelse för de allra yngsta, men däremot passar den fint till såväl ungdomar som vuxna.
Aomanjuskogen 1
Författare och illustratör: Hisae Iwaoka
Svensk text: Magnus Johansson
Förlag: Ordbilder (2011)
Antal sidor: 208
ISBN: 9789185269259
Köp: t ex på Adlibris eller Bokus
Provläs (OBS provläsningen börjar sist i boken, så om du inte vill veta hur boken slutar ska du inte titta)
Melvin upptäcker två skumma typer som bär på en låda och smyger omkring vid hamnen i den lilla byn Rödinge där han och Anna bor. När Melvin kikar in i lådan upptäcker han att det finns ett havsmonster i den! Det hela är ett mysterium, som Melvin och hans deckarkompis Anna måste lösa.
Böcker för nybörjareläsaren handlar ofta om vardagliga saker och lite mer sällan om spännande äventyr. Detta kan ha att göra med att det är svårare att bygga upp spänning med orden med ett lättläst språk samt att nybörjarläsaren inte har samma förmåga att läsa med inlevelse. Trots detta lyckas författarna och illustratören bygga upp spänning med Anna & Melvin. Texten innehåller en del svåra ord, men den är på lagom nivå för barn som kommit igång med automatiserat läsande.
Den andra boken börjar med en loppis i farbror Olossons sjöbod och fortsätter med en skattjakt! Anna
och Melvin hittar nämligen en skattkarta mitt i all loppisbråte. Men varför står det att en gast vaktar skatten? Som du kanske förstår bjuder även den här boken på en hel del spänning.
I berättelsen framträder Anna och Melvin med personlighet. Anna är lite modigare än Melvin och det är inte någon könstereotyp bok där killen går först. Däremot tyckte jag att lite mer fokus låg på Melvin i den första boken, vilket dock vägdes upp i den andra boken där Anna framträdde lite mer. Med hjälp av bilderna framträder personerna som väldigt sympatiska och lite humoristiska. Det finns gott om bilder (svartvita) i böckerna och de följer oss genom berättelsen för att berätta även sådant som vi inte kan läsa oss till. Bilderna är också ganska trevliga ur genusperspektiv och visar Anna som är självsäker och ivrigast att komma iväg och Melvins lite tveksamma och ibland rädda ansiktsuttryck.
Det finns även en pysselbok som hör till serien, vilket är en briljant idé. Pysseluppgifterna är kreativt utformade och barnet får använda sin finmotorik, koncentrationsförmåga, läs- och skrivkunskaper och framför allt sin fantasi. Det är en stor fördel att ha läst böckerna innan man börjar med pysselboken och det gör den till en morot.
Anna & Melvin: Havsmonstret
Författare: Tony och Rebecca Manieri
Illustratör: Jenny Karlsson
Förlag: Egmont Kärnan (2011)
Antal sidor: 60
ISBN: 9789174055528
Köp: t.ex. på Adlibris eller Bokus
Anna & Melvin: Den hemliga skattkartan
Författare: Tony och Rebecca Manieri
Illustratör: Jenny Karlsson
Förlag: Egmont Kärnan (2011)
Antal sidor: 61
ISBN: 9789174055535
Köp: t.ex. på Adlibris eller Bokus

En kort intensiv berättelse med få ord och många bilder, en bildroman kallar förlaget den själva. Det är en ny sorts bok för mig och jag vet inte riktigt vad jag tycker om konceptet; kanske måste jag läsa fler för att kunna bilda mig en uppfattning.
Boken är kanske främst avsedd för att locka läsare (ungdomar) som inte har något större intresse av böcker. Just den här är i alla fall alldeles för rörig för att jag ska tycka att det är bra, när jag läser tycker jag flera gånger att jag redan har läst det som står. Meningen ”Jag är kall som is” återkommer t.ex. tre gånger på 44 sidor. Andra formuleringar kanske inte är exakt likadana på alla ställen, men liknar varandra mycket.
Handlingen då? I en grotta sitter två soldater och gömmer sig för fienden. Den ena av dem har brutit benen och det är isande kallt och mörkt. Sedan får vi en tillbakablick som berättar hur de hamnade där; att de var pilot och navigatör i ett stridsflygplan som blev attackerat och träffat av fienden. De skjuter ut sig själva ur planet för att ha en chans att klara livhanken, men när de kommit ner på marken är de fortfarande i fara. Fienden kan komma när som helst, och eftersom kompisens ben är brutna kan de inte ta sig någonstans.
Det här var ingen bok som jag personligen uppskattade, varken utformning eller handling, men jag kan tänka mig att publiken den är till för kommer att gilla den! Jag kanske ska sätta den i händerna på någon av mina elever och be honom eller henne återkomma med en recension senare under hösten.
Vi störtar
Författare: Dee Phillips
Förlag: Nypon förlag
Antal sidor: 44
ISBN: 9789186447779
Köp: t.ex. på Adlibris eller Bokus

I den här korta lättlästa boken på endast 28 sidor har författaren hunnit få in många olika känslor på kort tid. Bokens handling utspelar sig under bara några timmar en eftermiddag och kväll när huvudpersonen Lukas ska på fest. Han som egentligen inte gillar fester ser faktiskt fram emot den här, för den är hemma hos Jonna som han är kär i.
När han ska sticka iväg upptäcker han till sin stora fasa att det är punka på cykeln! Det får bara inte vara sant! Det betyder att han kommer att komma för sent till festen om han inte tar den korta vägen, den som går genom skogen. Han vill verkligen inte ta den vägen. I skogen håller ett skumt gäng till, det vet alla. Men Lukas tar ändå den vägen för hans längtan efter att få gå på fest hos Jonna är starkare än rädslan för gänget i skogen.
När har kommit en bit på vägen får han syn på dem. Plötsligt ramlar Lukas, hinner inte ens ta emot sig. Så står gänget där runt honom där han ligger på marken, som om de vaktar för att han inte ska slippa undan. Ska han få stryk nu?
På få sidor lyckas författaren bygga upp en spänning, en klart läsvärd bok. Jag blir så glad att det finns såna här böcker att sätta i händerna på ungdomar som är nybörjarläsare. Jo, det finns faktiskt ungdomar som aldrig har läst en hel bok av en eller annan anledning (dyslexi, sociala problem, koncentrationssvårigheter – you name it!). Med en sån här bok kan de få känna att de kan, de får känna att de lyckas – att de faktiskt har läst en hel bok. En dörröppnare till böckernas underbara värld förhoppningsvis!
På väg till dig
Författare: Tomas Dömstedt
Förlag: Nypon förlag
Antal sidor: 28
ISBN: 9789186447694
Köp: t.ex. på Adlibris eller Bokus
13-årige
Adam blir tvungen att följa med sin pappa som ska på jobb i Kiruna, något han verkligen inte vill egentligen. Men när pappan erbjuder honom en alldeles ny laptop känns det i alla fall lite lättare att följa med tycker han, då har han i alla fall något att göra däruppe under sommaren. Adam och hans pappa tar sen flyget från Arlanda till Kiruna, och efter en stund börjar Adams pappa berätta vad det är han ska göra i Kiruna; han ska göra något så hemligt som att arbeta med koder och datorer på rymdbasen Esrange. Adam får inte berätta detta för någon!
Vistelsen i Kiruna blir mycket bättre än Adam väntat sig. Kusinen Margot och han cyklar runt och hon visar honom staden. Adam undrar om det verkligen händer så himla mycket i Kiruna, då tar Margot honom med ut i skogen till en stuga…men hur spännande är det då tänker Adam?! Det är faktiskt rätt spännande när Margot berättar att stugan ska bombas om bara några dagar, egentligen ska det vara hemligt att det görs flygövningar där raketer och bomber testas men alla vet det ändå säger Margot.
Tyvärr blir Margot sjuk och Adam får långtråkigt; som tur är dyker det upp en kompis till en kompis på chatten som han börjar prata med så han får lite att fördriva tiden med för pappan jobbar väldigt mycket. En dag frågar Adam sin pappa vad det egentligen är han gör och får svaret att det är hemligt. De två börjar i alla fall prata lite om koder och chiffer och hur man t.ex. kan byta ut A mot 1, B mot 2 och så vidare. Adam tycker att det är intressant så de diskuterar morse-alfabetet också, och Adam bestämmer sig för att lära sig det. Adam spenderar mer och mer tid framför sin dator, han chattar mycket med Jimmy (kompisens kompis) och utan att tänka på det avslöjar han en hel del om sig själv och pappans jobb. Alldeles för mycket ska det visa sig!
En dag skriver Jimmy att han behöver hjälp, han sitter i rullstol i en stugby inte långt från Adam och har ramlat och kan inte komma någonstans. Han behöver Adams hjälp! När han kommer till stuga 18 där Jimmy ska finnas och går in blir det plötsligt kolsvart! Någon har täckt för hans ögon och håller fast honom – han har blivit lurad! Men varför? Vad är det männen vill? Vad kommer de att göra med Adam?
Fortsättningen i det här dramat är väldigt spännande; stugan i skogen som ska bombas och morsealfabetet kommer att vara viktiga i slutet! Mer än så tänker jag inte avslöja! En lättläst, bra och spännande bok som säkert kan locka många läsare bland unga i 12-14-årsåldern. Särskilt bra för dem som är läsovana och/eller har lässvårigheter.
Adam och koderna (cd-skiva ingår)
Författare: KG Johansson
Förlag: Hegas
Antal sidor: 123
ISBN: 9789186625078
Köp: t.ex. på Adlibris eller Bokus
Mina barn blev överlyckliga när vi fick hem den tredje delen i legenden om Tann: Drakmötet. Legenden om den nyfikna och goda bergsdvärgen Tann, skogsflickan Aina och eken Bladhus är riktigt härliga fantasyböcker. Trots att de är kapitelböcker med relativt få illustrationer tycker jag att de passar utmärkt för även lite yngre barn.
I den tredje boken har vännerna kommit till en den stora slätten, där gräset sträcker sig flera dagars vandring framåt. Men precis när de kommit ut på slätten försvinner Aina! Dessutom kan inte eken Bladhus följa med och leta efter henne. Det är nämligen så att drakkungen Nidaros är på jakt efter Tann och med Bladhus vid sin sida på ett stort och öppet fält skulle han bli upptäckt direkt. På sin vandring mot Aina möter Tann nya karaktärer, vilka han behandlar med hygglighet och hjälpsamhet, vilket gör att han skaffar sig vänner som av många andra betraktas som ovänner. Men några som verkar riktigt läskiga är de där smådrakarna och det är även de som bär ansvaret för Ainas försvinnande. Han måste bege sig mot deras berg, för han vill ju hitta Aina!
En sak som är lite synd med de här böckerna är att så mycket fokus läggs på Tann, när händelseförloppet utspelas kring skogsflickan Aina också. Aina är inte något initiativlöst våp, utan istället väldigt modig och spontan och det är oftast hon som för äventyret framåt. Därför är det lite märkligt att serien just kallas ”Legenden om Tann”.
Legenden om Tann: Drakmötet
Författare: Niklas Krog
Illustratör: Johan Egerkrans
Förlag: B Wahlströms
Antal sidor: 100
ISBN: 9789132159657
Köp: t.ex. från Adlibris eller Bokus
Du kanske minns TV-serien Rädda Joppe – död eller levande! Jag kan inte direkt säga att jag var överförtjust i serien som barn. Men nu fick jag tag i Rädda Joppe – död eller levande! i bokform och fick en helt annan känsla kring berättelsen.
Boken är från 1985 och handlar om Ola, som är 5 år och bor med sin mamma, och om Olas mjukismullvad Joppe. Ola vill ha med sig Joppe överallt, men det slutar alltid med att Joppe lyckas försvinna. I jakten på Joppe uppstår en extra dimension i berättelsen. Ola får nämligen hjälp av Olsson, som är deras granne, vilket gör att Olsson och hans mamma lär känna varandra och i slutet blir det bröllop.
Handlingen är ju lite gammaldags i och med att det är så naturligt att en man som kommer in som en räddande ängel självklart är någon som mamman vill gifta sig med. Men som tur är det inte denna del som är central för barnen som hör berättelsen. För det är trots allt en väldigt spännande berättelse för lite yngre barn. Boken tar upp vardagliga händelser och lägger in en del dramatik. Eftersom det är ett gosedjur som riskerar att råka illa ut blir det inte så jättefarligt, men ändå ganska spännande.
Vid räddningarna av Joppe får vi även veta mer om hur till exempel sopor och post hanteras och vad man kan göra med en grävmaskin. Varje kapitel i boken utspelas på ett liknande sätt. Ola leker en lek, tappar bort Joppe och får hjälp av Olsson för att rädda honom. Upprepningen av händelseförlopp gör att det blir lätt att hänga med i handlingen och jag ser det här som en bok som kan användas som högläsningsbok för yngre barn. Däremot fungerar den nog inte så bra för lite äldre barn, eftersom Ola kan upplevas som lite väl naiv. Så jag tänker mig att målgruppen för Rädda Joppe – död eller levande! är barn i åldern 3 till 6 år.
Mina barn blev helförtjusta i boken från första stund. Den är skriven som ur ett barns perspektiv, men i TV-serien tror jag inte att centreringen kring Olas tankar är lika tydlig. När jag var barn tyckte jag att TV-seriens Ola var lite irriterande. Men när vi, i boken, möter Olas desperation då han upptäcker att Joppe är borta förstår vi precis hur viktigt det är att hitta den lilla mjukismullvaden.
Hemma hos mig har vi läst flera av böckerna om Vilma, som är skrivna av Cecilia Lidbeck. Böckernas text ligger på en ganska bra nivå för en nybörjarläsare och innehållet är väldigt trevligt. Böckerna handlar om sådant som kan hända i ett barns liv, men det dyker hela tiden upp något som gör hela berättelsen lite extra spännande.
I Vilma och tjuven får Vilma låna sin pappas klocka, trots att han egentligen inte är så förtjust i att hon gör det. Vilma och hennes kompis Moa har med klockan i leken när de skapat en affär. Sedan har Vilma på sig klockan när hon ska på fotbollsträning. Hon tycker verkligen jättemycket om klockan, fast hon vet att hon måste lämna tillbaka den. Men hon stöter på ett allvarligt problem: efter träningen är klockan borta! Vilma misstänker att någon stulit den, så Vilma och Moa ger sig ut på jakt efter tjuven. De känner sig nästan som riktiga detektiver när de smyger runt och spanar efter misstänkta gärningsmän.
Det är viktigt med bra bilder i en bok för nybörjarläsare. De ska ge en extra dimension till texten, men de ska också kunna användas för att förstärka det som man precis har läst. Precis i början av läsandet är det lätt att barnet halkar in på ett mekaniskt läsande och då är det verkligen perfekt att ställa några frågor om handlingen med hjälp av bilderna. Varför ser hon så ledsen ut på den där bilden? Oj, varför gick han därifrån? och liknande. Vilma-böckernas illustratör, Jessica Lindholm, tecknar personerna med tydliga grimaser, miner, kroppsspråk och en massa karaktär. Eftersom personerna på bilderna är så tydliga i sitt minspel behövs det inte så mycket text till att beskriva känslor. Bilderna täcker en halv till en sida och är oftast helbilder, med såväl karaktärer som bakgrund, och de innehåller mycket detaljer. De är alltså väldigt trevliga som illustrationer i en bom för nybörjarläsaren.
| Helena Ferry om Välkommen hem och att låna e-böcker | |
| Carolina om Nyfikna öron | |
| Malin Molinder om Nyfikna öron | |
| Sara Victorin om Nyfikna öron | |
| Sofia nilsson om Nyfikna öron |