Huset som vaknade

Gubben Larson bor ensam i ett stort hus. En kväll när han släckt alla lampor, sagt god natt till frun och barnen och precis ska somna, knackar det på dörren. Larson blir irriterad. När han öppnar ser han grannpojken med en kruka i handen. Han ber Larson ta hand om fröet, vilket Larson har väldigt lite lust med. Han har väl annat för sig!

Den mystiska och spännande framsidan gjorde mig nyfiken på de övriga illustrationerna. Jag drogs snabbt in i Larsons hus, där mörkret verkar sippra in i rummen från väggarna, och där endast minnena lyser upp tillvaron. Illustrationerna förmedlar så många känslor, jag blev verkligen påverkad av de mörka färgvalen och allt det sorgliga i gubbens liv. Men så händer något. Krukan med det lilla fröet gör något med gubben, och det ljusa från minnena verkar ta sig till nutiden.

För att vara en bilderbok har den här ganska mycket text. Det är dock inget negativt, för berättelsen har ett skönt driv som gör mig nyfiken samtidigt som illustrationerna hjälper mig att stanna upp och tänka. Jag gillar att boken får mig att känna. Jag gillar hur det mörka tränger sig in och sedan bort, för att ge plats åt det ljusa hoppet. Jag gillar att bilderna får ta stor plats, hur de får textberättelsen att stanna upp, för att i sig själva föra historien framåt, innan texten tar vid igen.

Till mig som vuxen talar boken om liv och död, och hur svårt det ibland kan vara att hitta mening och tillhörighet. Kanske tänker barnen mer på utanförskap och ensamhet, vänskap och hur viktig en liten enkel handling kan vara. Oavsett tror jag den här har mycket att ge till både läsare av text och/eller bild. En fin pärla och ett mycket genomarbetat samarbete. Jag ser gärna mer av kombinationen Widmark – Dziubak. UPDATE:  Widmark och Dziubak har tidigare gjort Lilla Sticka i landet Lycka (2016) tillsammans.


Huset som vaknade
Författare: Martin Widmark
Illustratör: Emilia Dziubak
Förlag: Bonnier Carlsen (2017)
ISBN: 9789163892707
Köp: t.ex. hos Bokus eller Adlibris

Hoppfull

hoppfull 1

Hoppfull är en fin titel på en bok som handlar om förlust, sorg och sjukdom men kanske ännu mer om ett barns kärlek till sina föräldrar vilket titeln så ödmjukt påminner oss om. För när en förälder försvinner så finns ju fortfarande förhoppningsvis en kvar. En vuxen förebild som samtidigt som hen genomgår sin egen sorg måste vara en fungerande förälder för sitt barn. För en vuxen kan en sådan situation vara nog så svår att genomgå men kanske känns frågorna ställda med större frågetecken för ett barn? Kanske kan en bok som Hoppfull finnas som en påminnelse om att fler går igenom samma sak och ge en liten tröst till den lilla?

hoppfull 3

Illustrationerna i boken är som höljda i dimma och jag som läsare känner att jag ser försiktigt in genom transparenta gardiner i någon annans verklighet. Än så länge så långt bortom min egen men ändå smärtsamt påtaglig. Ett barns verklighet och iakttagelser om sin fars sjukdom, sakta förfall och till slut död. Ett barns längtan efter att allt ska vara som förut.

På ett sätt som är så självklart för barn men inte längre för alla vuxna så ser pojken i boken sin fars närvaro även efter hans död och finner tillsammans med sin mamma ett sätt att leva vidare tillsammans som en familj om två. En liten strimma hopp letar sig fram genom moln av sorg.

Allra mest behållning har jag av de två breven, ett i början och ett i slutet, som pojken skriver om sin far och sin mor och som sammanfattar barnets kärlek till och beundran av sina föräldrar på det mest rörande sätt!

hoppfull 2


Hoppfull
Författare: Viveca Nordlander, Monica Nyström
Illustration: Alexander Söderholm
Förlag: Idus (2015)
ISBN: 9789175772226
Köp: t.ex. hos Bokus eller Adlibris

Mia och Farmor

Mia och farmor omslagJag har under åren läst många bra och dåliga barnböcker om döden. Det finns olika sätt att närma sig temat och ämnet är viktigt. Speciellt för den som förlorat en anhörig och sörjer, men också för vetgiriga barn som funderar över livet och döden. Vi vuxna kan inte svaren på alla dessa frågor. I just den här boken, Mia och farmor, så är upplägget väldigt enkelt. Det finns ingen direkt handling som försiktigt närmar sig ämnet döden, utan historien är rakt på sak.

Mia sörjer sin döda farmor. Det känns som att tårarna aldrig vill ta slut. Farmor som var så snäll och trygg, och lagade goda plättar. Föräldrarna sörjer också. Mamman har lättare för känslor och pappan blir tystlåten.

Mamma säger att pappa gråter inombords.

Mamman berättar om sin tro kring livet efter döden. Och Mia finner en trygghet i det.

Boken har en fin enkelhet i sitt berättande med kort text och en mjuk framtoning som jag tyckte om. Illustrationerna har mjuka former och färger. Jag tror den här boken kan vara bra att läsa för mindre barn och se vilka diskussioner och tankar det kan leda till. Många barn är väldigt skräckslagna för att förlora sina föräldrar, eller dö själva, och då kan bokläsning öppna upp för känslor som man inte kan sätta ord på.

Mia och farmor bild

Men jag kan också tycka att boken kändes omodern i sin framtoning. Farmodern kunde ha varit min egen farmor. Hon som alltid stod vid spisen, och som jag alltid kommer att förknippa med framdukat fikabröd, och riktigt tillagad husmanskost. Där matdoften blir synonymt för trygghet, omvårdnad och kärlek. Farmor som handarbetar och stickar strumpor åt sina barnbarn.  Har dagens farmödrar förkläden ens? Men om vi skippar just den detaljen så är det ändå en fin och enkel bok om sorg och saknad efter en älskad farmor.


Mia och Farmor
Författare: Mariana Steinmetz
Illustratör: Ann-Sofie Katus
Förlag: byMia
Läsålder: 3-6 år
Antal sidor: 28
Utg.datum: 2015-06-06
ISBN: 9789198240603 Köp: t.ex. hos Bokus eller Adlibris

Större än en dröm

storre an en dromEtt syskon som undrar. Ett syskon som lärt sig leva med det tysta minnet av en storasyster som inte längre finns, men som fanns och dog innan han själv kom till världen. Plötsligt hör han henne viska och får ett löfte om att träffas när han gått till sängs. De möts och cyklar och allt känns möjligt. Storasyster får äntligen cykla, något hon inte hann innan hon dog. Hon visar sin viloplats och hon pekar mot rummet på sjukhuset. Och de kommer till en park med en damm där hon en gång varit och där, just då kommer sorgen plötsligt till pojken:

Och det var inte vilken sorg som helst. Så här hade jag alltid känt. Det var gammal sorg utan tårar. Den hängde som en tapet på väggarna i vårt hus. Den låg gömd i mammas soppa, i pappas bröd och i min varma mössa.

Lila stig Nattcykling

 

 

 

 

 

 

 

 

 

De sitter i en båt och smakar marsipan som storasyster alltid velat känna smaken av. Stilla tillsammans, bara de två. På morgonen dagen efter mötet är storasyster borta. Hon var större än en dröm. Nattens dröm gav lindring i sorgen och ljuset närmade sig pojkens sinne. En hälsning var kommen.

”I natt träffade jag storasyster”, sa jag vid frukostbordet.
Pappa spelade musik och hela huset doftade nybakat bröd.

Glad frukost

Marit Törnqvist är en intressant illustratör som är vida känd i Holland och som har flera samarbeten med Astrid Lindgren i sin meritlista. Hennes stil är poetisk och lätt drömsk. Författaren Jef Aerts kan skatta sig lycklig som fick hennes känsliga pensel att tolka denna fina och berörande text.


Större än en dröm
Författare: Jef Aerts
Illustratör: Marit Törnqvist
Förlag: Rabén & Sjögren (2013)
Antal sidor: 40
ISBN: 9789129688214
Köp: t.ex. hos Bokus eller Adlibris

Sju minuter över midnatt

Titeln är lockande och skapar förväntningar. Vad sker sju minuter över midnatt? Bokens omslag och svart-vita illustrationer är suggestiva och får mig att fyllas av upprymd mystik. Patrick Ness förord fyller mig med förväntan. Ta stafettpinnen och ställ till med något – alltså läs denna bok och bli upprymd att skriva egna historier uppmanar författaren. Denna bok ska vara skriven efter en idé av Siobhan Dowd. En författare som hann dö i cancer innan hon hann färdigställa sin bokidé.

Så börjar jag läsa första meningen:
Monstret dök upp precis efter midnatt, som de gör.
Men jag inser snabbt att jag valt fel bok.
Om det är något jag starkt undviker så är det att läsa böcker och se filmer som handlar om barn som dör eller om en förälder som får dö ifrån sina barn. Det ligger så nära min närmaste mardröm att jag inte kan uthärda det.
Trettonåriga Connors mamma är cancersjuk och hans pappa är omgift och bor i ett annat land. Han har en mormor som inte har så bra hand om barn men som nu får träda in som en extra förälder vilket inte är det lättaste för någon utav dem. Den enda starka förbindelsen barnbarnet och mormodern har tillsammans är ju mamman/dottern.
Omedvetet kallar Connor till sig ett monster. En slags trädman som kommer sju minuter över midnatt och för att berätta tre berättelser, men kräver att den fjärde ska pojken själv berätta och det måste vara sanningen.


Det här var en mycket välskriven historia som är fylld av djup sorg men också intelligent visdom och varm känsla av andlighet. Jag hulkade av gråt när jag läste sista sidorna. Jag gick ifrån boken. Torkade tårarna. Kom tillbaka för att ta upp den och återigen strömmade tårarna nerför mina kinder. Sorgen i boken var så påtaglig och gick rakt in i mitt hjärta. Kanske var jag i fel läge i livet för att läsa den då jag har en släkting som ligger för döden i detta nu som jag skriver men samtidigt…det är en bok som ger tröst åt oss som lever kvar eller som har en kär närastående som dött eller vet om att de ska dö.
Och jag är glad över att jag läste boken. Inte för att själva bokens handling gjorde mig glad utan för att den fick mig att känna tilltro till livet och att vi i de svåraste stunderna, kan vara tappra och modiga – rena rama överlevare.

 


Sju minuter över midnatt
Författare: Patrick Ness
Illustratör: Jim Kay
Förlag: B.Wahlström
Antal sidor:215
Utgiven:Våren 2012
ISBN:9789132160578
Köp: t.ex. hos Bokus eller Adlibris