Sent på kvällen när elden från den gamla vedspisen falnat, (vilket inte gjorde så mycket, värmen nådde ändå aldrig upp till angenäm temperatur), kröp jag förväntansfull ner i den uppvärmda sängen. Där sov redan tre barn och en liten kattunge vilade på min kudde. Jag tände ljuset och hoppades ingen skulle vakna, sträckte mig efter boken. Så, en slags lycka. En frid. Jag och boken. Lite varje kväll. Det tog sin tid innan något alls började klarna i handlingen, så min längtan att få krypa till sängs var påtaglig de veckor boken varade. Nästan inget i Den enda utvägen är som en tror, allt är egentligen ytterst overkligt och ingen siffra stämmer, så bokens intention att locka till mer läsning fungerade således.

Vi möter Julie, vars mamma är död. Hon dog i en bilolycka som Julie också var med om. Tonåriga Julie måste ha någonstans att bo och en moster, som är forskare och som hon aldrig har träffat, ska bli hennes nya trygghet. Orten hon flyttar till heter Vägsände och som namnet antyder är det något gudsförgätet över orten. Exakt vad som är ortens förbannelse och exakt vad folket i byn bär för hemlighet har jag inte hjärta att avslöja. Det är det som är drivet och som gör att boken utgör en lockelse. Men jag kan berätta att det finns mystiska telefonsamtal, väsen som rör sig mörkret och det förekommer också oväntade attacker på Julie. Hon borde bli mer rädd än hon blir! Men hon är relativt cool och så är hon som en törstande blomma som får näring och vatten via nya intensiva beundrare på orten.

Julies mamma har undvikit att berätta om sin hemort som hon flydde ifrån. Alla i byn verkar ha inväntat Julies ankomst och de döljer alla något oväntat och makabert för henne. Ingen verkar vara den de utger sig för. Julie ifrågasätter stundom saker och ting, men inte alls tillräckligt kan jag tycka. Hon får heller inga tydliga svar av någon, inte ens av mostern, så visst är det lite märkligt att Julie inte bara kräver rediga svar. Varför åkte Julies mamma bort från byn? Och vem är Julies pappa? Det mesta är komplicerat kan jag säga, så till en viss del förstår jag de undvikande svaren och oavslutade meningarna från bygdens folk. Boken ska ju ge en längtan att återvända till och så småningom ska svaren levereras, eller en del av dem i alla fall. Handlingen slutar mitt i skeenden som jag vill veta mer om och en andra del är planerad att utkomma. Bra, för kanske får jag då svar på en del frågor om hur allting kan fungera praktiskt och trovärdigt i vardagen nu när det är som det är. Vad det nu är som är.

Kärlekslängtan och återhållen åtrå beskrivs väl och vi får en glimt av tonårsliv med skola och snälla och dumma klasskamrater. Julie är en flicka på väg att bli kvinna och i det gränslandet finner vi mycken litteratur i äldre och yngre tid. Individen prövas. Julie utsätts för lockelser och vill inte alltid stå emot. Det mörka, det okända har satt sina klor både fysiskt och psykiskt i Julie. Det är kyskt och drömmande men med lätt erotisk underton, ändå mycket oskyldigt i ordval och beskrivning.

Julie har varit med om det värsta i livet redan, att förlora sin enda kända förälder, hon har inget hem längre, hon får bygga ett nytt även om tillvaron haltar. Hon verkar dock inte vara helt förstörd av sin föräldralöshet, livet går vidare. Detta upplever jag som lite märkligt, kanske är hon i chock? Att inte öppna när någon knackar eller gå ut i skymningen och följande mörker, avråds hon bestämt från, hon accepterar det mycket fort. Någonstans kan jag tycka att Julie delvis är ett bra exempel på att barn och unga är flexibla och anpassningsbara. Mostern är snäll och omtänksam, om än hennes beteende kan ifrågasättas ibland. Detta är det nya livet för Julie – bara att acceptera. Men ändå kan jag uppleva Julie som lite väl sorglös och hon borde bli räddare. Hon borde få panik! Men så kommer en ny dag och så fortsätter vardagen, tills kvällen kommer igen…

Det lätta skräcktemat återkommer med jämna mellanrum. Den klassiska: ensam i mörker i skogen finns också förstås. Den håller än i dag, även om det kan kännas onödigt att den situationen kan uppkomma om och om igen i läskiga berättelser. De onda och de goda dyker upp här och var, men det är inte alltid som läsaren tror. Som i verkliga livet. Där, liksom i bokens verklighet, kan det vara så väldigt svårt att lista ut vem som är vem av de två kategorierna. Det som kan ha inspirerat författaren Karina Berg Johansson är serier som bland annat Twilight och möjligen Harry Potter, t.ex. detta med det övernaturliga. Likt Twilight finns det två olikartade uppvaktande ynglingar. I Den sista utvägen finns den oemotståndlige Leander, som har vidunderliga blåa ögon en den andre oerhört tilldragande Zack, som har magnifika bruna ögon. Vem ska Julie välja? Om alls?

Bokomslaget av Dave Correia är i en klass för sig och kommer nog att tilltala unga med känsla för mörkare litteratur.

Den sista utvägen
Författare: Karina Berg Johansson
Förlag: Rabén & Sjögren (2012)
Antal sidor: 381
ISBN:9789129682021
Köp: t.ex. hos Bokus eller Adlibris

Först och främst måste jag väl erkänna att jag faktiskt inte läst boken om Dracula (ni vet den som skrevs 1897), men eftersom den här versionen – i form av ett seriealbum – är en bearbetaning av Bram Stokers originalberättelse kanske den är hyfsat trogen förlagan. Det var väldigt länge sen jag läste någonting i serieform (med undantag av enstaka nummer av Bamse, Tivoli och Kalle Anka för sonen), den enda serie jag läst i vuxen ålder är Nemi. Det här är något helt annorlunda, det här seriealbumet har mycket text som är skriven med lite olika typsnitt och jag tycker trots att jag ganska nyligen uppdaterade mina glasögon att det är lite svårt att läsa emellanåt.

På Barnboksprat har vi också recenserat Jane Eyre och Frankenstein i samma seriealbumsformat.

Dracula är en ruskig historia, och illustrationerna i den här boken är faktiskt riktigt läskiga. Jag tycker att det inte bara är greven själv och en mentalpatient som ser otäcka ut, flera av de andra ”goda” karaktärerna ser också ganska otrevliga ut. Den här boken lämpar sig nog därför bäst för övre tonåren, både på grund av storyn, illustrationerna och layouten. Den är heller inget att rekommendera till de som har läs- och skrivsvårigheter (vilket ju förlaget Argassos andra böcker oftast är) tycker jag. Jag hade lite svårt för boken, men blir ändå nyfiken på att läsa originalet (om jag törs…).

Engelsmannen Jonathan Harker blir skickad till Transsylvanien av sin advokatfirma för att hjälpa den nye klienten greve Dracula. Dracula vill flytta till England och behöver därför en bostad där, vilket Harkers firma hjälper till att ordna. Men medan han mer eller mindre är fånge i Draculas borg upptäcker han mer och mer underliga företeelser…

För att göra en lång historia kort tar sig Dracula till England (och även en mycket svårt sjuk och medtagen Harker kommer så småningom tillbaka hem) och det dröjer inte länge förrän han hittat nya offer. Ett modigt gäng män (och en kvinna) gör till sin uppgift att sätta stop för Dracula; med vitlök, krucifix, träpålar och diverse vampyrbekämparverktyg utkämpar de en strid mot ondskan.

Dracula
Författare: Bram Stoker med manusbearbetning av Jason Cobley
Illustratör: Staz Johnson
Serie: Klassiska seriealbum
Förlag: Argasso
Antal sidor: 150
ISBN: 9789186579524
Köp: t.ex. hos Bokus eller Adlibris

En härlig blandning av humor, syskongnabb, kärlek, mystik, vikingaskatter och skräck! En riktigt bra sommarbok som jag tycker passar läsare från 10 år och uppåt (förlagets åldersrekommendation är 9-12 år). Jonas och hans syrra Jenny förbereder sig på en urtrist sommar på någon ö långt ut i havet med sin pappa som har ärvt en fallfärdig sommarstuga av en släkting. Pappan är ganska bitter efter att ha blivit lämnad av barnens mamma och tar sig an sitt nya projekt med liv och lust, glad att få något annat att tänka på. Jenny hittar ganska snabbt en kille på ön och Jonas har mest tråkigt. Till en början.

Det är en del som behöver fixas innan det ens går att sova i huset, så pappan tar dit några byggjobbare som hjälper honom. Det ska också byggas ett nytt dass så en stor grop grävs på tomten. Men det händer lite mystiska saker där på gården under bygget…saker som pappan använder försvinner för att dyka upp igen någon helt annan stans. Hans arbetshandskar hittas t.ex. i en myrstack en bit ut i skogen. Vem eller vad är det som inte vill att de ska vara där?

När det är klart för inflyttning ska syskonen dela rummet på vinden. Jennys pojkvän Tom (kallad Hajtanden av Jonas) ska också sova där eftersom de har spelat kort långt in på natten. De somnar och allt är lugnt först, men mitt i natten vaknar de av att det dunkar i skorstensstocken. Det låter också som att någon skriker därinne. Ungdomarna blir jätterädda och Jenny säger åt Tom att gå och öppna luckan och titta vad det är för något. När han ska göra det upptäcker han att skorstensstocken är varm fastän de inte ens eldat i spisen. När luckan öppnas upphör ljudet, och det går inte att se något annat än ett svart hål. Men Jonas upptäcker att det är något annorlunda med hålet, upp ur skorstensstocken stiger samma dimma som han sett komma upp ur hålet i trädgården. Snabbt stänger Jonas luckan! Det här är bara början på en rad otäcka händelser som ungdomarna ska råka ut för i huset.

Det finns också annat i boken som är mystiskt. En dag i början av vistelsen ger sig Jonas ut för att kolla in omgivningen, men det är oerhört varmt och soligt och han känner att han måste ha vatten för att inte svimma. Han kommer till ett hus med grindar som visserligen har varningsskyltar som talar om att obehöriga inte ska vistas där, men han är så desperat efter vatten att han klättrar över grinden i alla fall. Inne på tomten träffar han på en gubbe som han börjar prata med, som låter honom dricka vatten och svalka sig i pumpen på gården. Han ger också Jonas tillåtelse att ta ett dopp i poolen. Jonas ser genom ett fönster en kvinna som ser ledsen ut, som sitter vid en säng där en gubbe ligger, och han ser inte frisk och kry ut. Jonas ska komma att återvända till huset och prata med den mystiska gubben några gånger till under de kommande veckorna. Om du vill veta vem mannen i själva verket är kan du klicka här (OBS! Lite spoilervarning om du klickar!) ;-)

Bokvideo:

De svarta svanarnas natt
Författare: Jesper Tillberg
Förlag: Rabén & Sjögren
Antal sidor: 186
ISBN: 9789129681987
Köp: t.ex. hos Bokus eller Adlibris

Under Textival 2011 hittade jag en bok som både mina barn och jag fallit för. Den behandlar teman som rädsla, samhörighet och fantasi på ett sätt som både ger en läskig och en mysig känsla.

Vi börjar i ljuset. Lars ska precis gå till skolan, alldeles ensam för första gången, men han vill gärna dröja sig kvar i ljuset och i mammas trygghet. För att se sin mamma så länge som möjligt bestämmer sig Lars för att gå baklänges hela vägen till skolan. Så ger han sig in i skogen, vars stigar leder till skolan. Det är en mörklummig skog och vilka rädslor döljer sig väl inte där? Lars hör mystiska ljud. Är det den där läskiga hunden som kan bitas i armen? Nä, inte den här gången, nu var det den fina Skruvla. Men än är det långt kvar.

I Inte alldeles ensam får vi följa med Lars på en vandring in bland hans rädslor. Först och främst de lite mer påtagliga rädslorna,  som att det kan finnas främmande människor som rövar bort barn i sina bilar. Men också en en annan typ av rädsla, som finns mer under ytan och handlar om tillhörighet och trygghet. Varför är vägen till skolan så mörk och hur kommer det sig att Lars inte vill skynda sig eller längtar dit?

Vilket är värst: ensamheten eller dåligt sällskap?

 

Tänk om jag inte klarar det. Om jag blir sjuk och inte kan gå längre. Då måste jag springa hem så fort jag kan. När jag ligger i min säng och tänker på något, på farliga saker eller på skolan och skogen, sådana saker, då gör det ont i magen.

 

 

Texten lägger fokus på vad som händer i nuet, i den mörka skogen. Men också på känslor och tankar kring vad som skulle kunna hända, med Lars utsatthet i fokus. Bilderna är mörka och en aning diffusa, som en dröm. Lars utseende för tankarna till mangans chibi-figurer, med liten kropp, stort huvud och stora ögon.  I den här boken är bilderna centrala och jag skulle säga att det är de som främst för fram berättelsen, samtidigt som texten finns med för att föra in en extra dimension, den mer abstrakta rädslan.

Inte alldeles ensam
Författare: Constance Ørbeck-Nilssen
Illustratör: Akin Duzakin
Förlag: Daidalos
Antal sidor: 32
ISBN: 9789171733122
Köp: jämför priser

Det här är en underlig bok, inte lik någon annan ungdomsbok som jag läst förut. I början tyckte jag att den var heljobbig, så jobbig att jag faktiskt gjorde ett lässchema över hur många sidor jag skulle läsa varje dag i två veckor för att ta mig igenom den. Det visade sig att schemat var onödigt, för en bit in i boken fastnade jag; sögs in i den otroliga och bisarra världen som berättelsen utspelar sig i. Bokens jag är en ung kvinna som heter Judit och det är hon som berättar större delen av storyn. Med henne finns också David, Dinah och Gabriel. De fyra ungdomarna går på kulturskolan Fågelboet, en skola som jag tror är ett ställe för elever med särskilda behov av olika slag (åtminstone får jag den känslan). I början av boken får man veta att fyra ungdomar (de ovan nämnda) försvinner spårlöst från skolan en dag i november, och att boken är ett försök att återskapa vad som hände dem. Boken är delvis i dagboksform (utan riktigt datering och ingen direkt klassisk dagboksform) och består också av nedtecknade filmsekvenser.

Efter att ha svepts bort av en storm och flutit omkring på skolans träveranda som en flotte – i hur många dagar, veckor eller månader vet de inte – får de fyra ungdomarna land i sikte. Vädret är helmysko, det är ett underligt ljus och solen är så stark att det knappt går att vistas i den. De fyra går iland för att utforska stället de kommit till. De har ingen aning om var de är, vad som hänt, om det finns andra människor som har överlevt, om det alls finns liv…Det som finns att äta är det som havet har att bjuda på, de har överlevt på musslor och regnvatten. Bland det första ungdomarna gör är att bygga en stor människoliknande staty på stranden som ett rop på hjälp och ett sätt att tala om att här finns det levande människor. Efter en tid vågar de sig en bit in i landet och upptäcker då en bondgård som de utforskar, men där finns någonting mycket underligt och skrämmande. Vid en första anblick verkar det som gården är helt övergiven, inte ett tecken på liv finns där. Men… när man tittar in i köket sitter där en hel familj; mamma, pappa, två barn, en hund och en katt. Det läskiga är att de är döda, men de sitter där runt köksbordet och håller varandras händer. Deras ögon är öppna men helt svarta och olivformade…Vad är detta? Vad är det som har hänt? Judit och kamraterna tycker att det hela är väldigt olustigt och vill lämna stället, men där kan ju finnas mat och användbara saker så de fortsätter kolla stället ändå.

I fotsättningen av berättelsen får vi följa ungdomarna i deras vardag och kamp för att överleva under svåra förhållanden. Tiden är ur led, de vet inte vilket datum eller år det är, det finns inget vatten i kranarna och ingen elektricitet. Judits dagboksanteckningar blandas med filmsekvenser och även avsnitt där man inte riktigt vet om det som händer faktiskt händer eller om det är i Judits fantasi eller drömmar eller rentav på riktigt fast i en annan tid? Det ska senare i boken också visa sig att det faktiskt finns fler överlevare än Judit, Dinah, David och Gabriel…det händer så mycket i boken, men jag tror att jag skulle förstöra läsupplevelsen för de som blir sugna på att läsa Den gröna cirkeln om jag avslöjar mer om bokens handling. Det jag kan säga är att ge inte upp även om den känns lite tradig i början, snart är du fast! Det är en tänkvärd, otäck, spännande och annorlunda ungdomsroman om hur livet och världen skulle kunna se ut om vi inte är rädda om den jord vi har…

Den gröna cirkeln
Författare: Stefan Casta
Förlag: Opal
Antal sidor: 336
ISBN: 9789172994096
Köp: jämför priser