Inget för mörkrädda

Ella är 12 år och går i sexan. En dag möter hon den nyinflyttade Dylan, som går i åttan. Dylan är en pinnsmal skejtare i mörka kläder. Och trots att han är två år äldre så vill han vara med Ella. Första gången Ella får följa med hem till Dylan varnar han henne för att hans mamma kan vara rätt jobbig. Det kan hända att hon är full. Hon är alkoholist.Flickan på tavlan
En dag är Dylan blålila runt ögat. Nästa gång har han ett bandage. Sju stygn fick han sy.

Samtidigt köper Ellas föräldrar ett torp ute på landet, dit Ella tvingas följa med på helgerna, trots att hon hellre skulle vilja vara hemma med sina kompisar och gå på skoldisco. I torpet drömmer Ella konstiga drömmar om en flicka som ber Ella att släppa in henne. Och vem är flickan på väggen som ständigt följer Ella med blicken?
Genom lite efterforskningar får Ella reda på vem flickan är och mysteriet kring hennes försvinnande den där iskalla natten då hennes pappa druckit för mycket.

Flickan på tavlan är ingen bok för mörkrädda. Det spökar verkligen i torpet och flickan, Nelly, har ingen vacker historia att berätta. En historia som påminner mycket om Dylans. På samma sätt som Ella sugs in i tavlan på väggen, sugs jag in i Rebecka Åhlunds debutroman. Hennes enkla och inkännande språk beskriver dubbeltydigt barnets utsatthet, osynlighet och ilska när vuxenvärlden sviker. Boken har inga illustrationer, men omslaget säger mycket. Boktiteln i stora spretiga bokstäver signalerar spökhistoria, kanske till och med skräck. Den genomskinliga flickan som ser allt annat än glad ut. Kanske är hon faktiskt mer synlig som spöke än hon var som levande.

Flickan på tavlan
Författare: Rebecka Åhlund
Förlag: Rabén&Sjögren
Antal sidor: 144
ISBN: 978-91-29-68729-3
Köp: t.ex. hos Bokus eller Adlibris

Varelserna

varelsernaDen tunna boken på 63 sidor innehållande illustrationer kanske får er att tro att det är en lätthanterlig smårysare för barn men denna är riktigt otäck.

Emma och Elias är två syskon som helt ensamma försöker gömma sig på nätterna när varelserna kommer fram från sina mörka skrymslen för att leta efter mat. Varelserna hoppas kunna fylla sina värkande magar och de känner lätt igen vittringen av människor. Hela Gotland har drabbats av ett virus som dödar människor men skapat dessa zombier. Är barnen de enda överlevande kvar och finns det någon flyktväg ifrån ön?

Handlingen är spännande och välskriven men med tanke på den åldersgrupp den vänder sig till (står 9-12 år på Berghs hemsida) så hade jag önskat mig ett annorlunda koncept på dess utgivning och format. Nu blev i alla fall jag lurad till att tro att det inte skulle vara såhär otäckt, trots omslaget. Att lämna den unga läsaren på detta sätt som den här boken gör känns något grymt. Det stör mig rejält att slutet lämnas öppet, speciellt då nästa bok i serien inte släpps förrän våren 2014. Jag hade gärna velat ta itu med fortsättningen direkt istället för att bli lämnad med bitter smak av obehag. Är det författaren Magnus Nordins tanke så har han verkligen lyckats.

IMG_5505

Illustrationerna i boken är mörka, skräckinjagande och faktiskt visuellt vackra men på ett otäckt sätt. Bilderna gör verkligen sitt kan man säga. De är dynamiska, serietidningsaktiga och i svartvitt. Älskar man att bli skrämd och att läsa om zombier så lär man nog gilla den här bokserien men för barn som är lättskrämda, och i den yngre bokslukaråldern, är den inget jag skulle rekommendera. Själv hade jag lite svårt att somna på kvällen efter att ha läst den. Låg och funderade på om zombier verkligen skulle kunna komma igenom fönsterrutan om de omringade vårt hus. Huga…hemska tanke men Magnus Nordin kan verkligen skriva så att man blir både paranoid och rädd.


Varelserna
Författare Magnus Nordin
Illustratör: Lars Gabel
Bokförlag: Berghs
Sidantal: 63
Utgiven: 201309
ISBN: 9789150220094 Köp: t.ex. hos Bokus eller Adlibris

 

Barnkolonin

Joel har precis slutat åttan och har hela sommarlovet framför sig. Men det kommer till stor del att bestå av att vara barnvakt till småsyskonen Max och Hanna som är tvillingar. Föräldrarna har köpt ett gammalt vandrarhem med tillhörande boningshus långt ute i skogen som de ska renovera och öppna upp för gäster så fort de bara kan. Joel och hans storasyster Agnes är inte direkt överförtjusta i hela grejen, de hade helst stannat kvar i stan om de hade fått bestämma.

Bokens omslag får en att förstå att det nog inte är något solig och glad berättelse; mulen himmel, mörker, en djurskalle och regn…kan det bli annat än kusligt? Det börjar med att Joel träffar en man vid vandrarhemmet som ber om hjälp med att laga en dörr. Joel får uppfattningen att mannen är en vaktmästare, men får inga svar på frågorna han ställer om vem mannen är. Det här är första men inte sista gången den underliga mannen dyker upp, men någon vaktmästare jobbar det inte där enligt Joels pappa…

I den till synes idylliska miljön kring vandrarhemmet, i bokskogen och vid sjön händer fler och fler konstiga saker. Men ingen mer än Joel verkar se eller höra det som händer. Barngråt, ett rum som är iskallt mitt i sommaren, en svävande ljusglob…Joel försöker berätta om sina upplevelser för föräldrarna men de har fullt upp med sitt. Vad är det egentligen som har hänt i den gamla barnkolonin? Vem ska tro på honom? Efter en tid är det inte bara han som råkar ut för otäcka saker; hans småsyskon försvinner spårlöst och polisen tillkallas…

Jag satt och läste den här boken när mina elever i åk 8 hade tyst läsning i klassrummet. Ibland hoppade jag till, ibland drog jag efter andan och mina elever undrade vad det var jag läste som var så spännande. Fiffigt sätt att locka ungdomar till läsning! Nu läser deras mentor den högt för dem och jag hoppas att de blir lika skraja som jag blev! Det här är en riktigt  bra sommarrysare som passar ungdomar i åldern 12-15  ungefär (kan med fördel läsas av personer i åldern 16-100 också!).

Hör författaren Kerstin Lundberg Hahn läsa ett stycke ur boken:


Barnkolonin
Författare: Kerstin Lundberg Hahn
Förlag: Rabén & Sjögren
Antal sidor: 240
ISBN: 9789129687279
Köp: t.ex. hos Bokus eller Adlibris

Den sista utvägen

den sista utvagenSent på kvällen när elden från den gamla vedspisen falnat, (vilket inte förändrade något, värmen nådde ändå aldrig upp till angenäm temperatur), kröp jag förväntansfull ner i den uppvärmda sängen. Där sov redan tre barn och en liten kattunge vilade på min kudde. Jag tände ljuset och hoppades ingen skulle vakna, sträckte mig efter boken. Så, en slags lycka. En frid. Jag och boken. Lite varje kväll. Det tog sin tid innan något alls började klarna i handlingen, så min längtan att få krypa till sängs var påtaglig de veckor boken varade. Nästan inget i Den enda utvägen är som en tror, allt är egentligen ytterst overkligt och ingen siffra stämmer, så bokens intention att locka till mer läsning fungerade således.

Vi möter Julie, vars mamma är död. Hon dog i en bilolycka som Julie också var med om. Tonåriga Julie måste ha någonstans att bo och en moster, som är forskare och som hon aldrig har träffat, ska bli hennes nya trygghet. Orten hon flyttar till heter Vägsände och som namnet antyder är det något gudsförgätet över orten. Exakt vad som är ortens förbannelse och exakt vad folket i byn bär för hemlighet har jag inte hjärta att avslöja. Det är det som är drivet och som gör att boken utgör en lockelse. Men jag kan berätta att det finns mystiska telefonsamtal, väsen som rör sig mörkret och det förekommer också oväntade attacker på Julie. Hon borde bli mer rädd än hon blir! Men hon är relativt cool och så är hon som en törstande blomma som får näring och vatten via nya intensiva beundrare på orten.

Julies mamma har undvikit att berätta om sin hemort som hon flydde ifrån. Alla i byn verkar ha inväntat Julies ankomst och de döljer alla något oväntat och makabert för henne. Ingen verkar vara den de utger sig för. Julie ifrågasätter stundom saker och ting, men inte alls tillräckligt kan jag tycka. Hon får heller inga tydliga svar av någon, inte ens av mostern, så visst är det lite märkligt att Julie inte bara kräver rediga svar. Varför åkte Julies mamma bort från byn? Och vem är Julies pappa? Det mesta är komplicerat kan jag säga, så till en viss del förstår jag de undvikande svaren och oavslutade meningarna från bygdens folk. Boken ska ju ge en längtan att återvända till och så småningom ska svaren levereras, eller en del av dem i alla fall. Handlingen slutar mitt i skeenden som jag vill veta mer om och en andra del är planerad att utkomma. Bra, för kanske får jag då svar på en del frågor om hur allting kan fungera praktiskt och trovärdigt i vardagen nu när det är som det är. Vad det nu är som är.

Kärlekslängtan och återhållen åtrå beskrivs väl och vi får en glimt av tonårsliv med skola och snälla och dumma klasskamrater. Julie är en flicka på väg att bli kvinna och i det gränslandet finner vi mycken litteratur i äldre och yngre tid. Individen prövas. Julie utsätts för lockelser och vill inte alltid stå emot. Det mörka, det okända har satt sina klor både fysiskt och psykiskt i Julie. Det är kyskt och drömmande men med lätt erotisk underton, ändå mycket oskyldigt i ordval och beskrivning.

Julie har varit med om det värsta i livet redan, att förlora sin enda kända förälder, hon har inget hem längre, hon får bygga ett nytt även om tillvaron haltar. Hon verkar dock inte vara helt förstörd av sin föräldralöshet, livet går vidare. Detta upplever jag som lite märkligt, kanske är hon i chock? Att inte öppna när någon knackar eller gå ut i skymningen och följande mörker, avråds hon bestämt från, hon accepterar det mycket fort. Någonstans kan jag tycka att Julie delvis är ett bra exempel på att barn och unga är flexibla och anpassningsbara. Mostern är snäll och omtänksam, om än hennes beteende kan ifrågasättas ibland. Detta är det nya livet för Julie – bara att acceptera. Men ändå kan jag uppleva Julie som lite väl sorglös och hon borde bli räddare. Hon borde få panik! Men så kommer en ny dag och så fortsätter vardagen, tills kvällen kommer igen…

Det lätta skräcktemat återkommer med jämna mellanrum. Den klassiska: ensam i mörker i skogen finns också förstås. Den håller än i dag, även om det kan kännas onödigt att den situationen kan uppkomma om och om igen i läskiga berättelser. De onda och de goda dyker upp här och var, men det är inte alltid som läsaren tror. Som i verkliga livet. Där, liksom i bokens verklighet, kan det vara så väldigt svårt att lista ut vem som är vem av de två kategorierna. Det som kan ha inspirerat författaren Karina Berg Johansson är serier som bland annat Twilight och möjligen Harry Potter, t.ex. detta med det övernaturliga. Likt Twilight finns det två olikartade uppvaktande ynglingar. I Den sista utvägen finns den oemotståndlige Leander, som har vidunderliga blåa ögon en den andre oerhört tilldragande Zack, som har magnifika bruna ögon. Vem ska Julie välja? Om alls?

Bokomslaget av Dave Correia är i en klass för sig och kommer nog att tilltala unga med känsla för mörkare litteratur.


Den sista utvägen
Författare: Karina Berg Johansson
Förlag: Rabén & Sjögren (2012)
Antal sidor: 381
ISBN:9789129682021
Köp: t.ex. hos Bokus eller Adlibris

Dracula

Först och främst måste jag väl erkänna att jag faktiskt inte läst boken om Dracula (ni vet den som skrevs 1897), men eftersom den här versionen – i form av ett seriealbum – är en bearbetaning av Bram Stokers originalberättelse kanske den är hyfsat trogen förlagan. Det var väldigt länge sen jag läste någonting i serieform (med undantag av enstaka nummer av Bamse, Tivoli och Kalle Anka för sonen), den enda serie jag läst i vuxen ålder är Nemi. Det här är något helt annorlunda, det här seriealbumet har mycket text som är skriven med lite olika typsnitt och jag tycker trots att jag ganska nyligen uppdaterade mina glasögon att det är lite svårt att läsa emellanåt.

På Barnboksprat har vi också recenserat Jane Eyre och Frankenstein i samma seriealbumsformat.

Dracula är en ruskig historia, och illustrationerna i den här boken är faktiskt riktigt läskiga. Jag tycker att det inte bara är greven själv och en mentalpatient som ser otäcka ut, flera av de andra ”goda” karaktärerna ser också ganska otrevliga ut. Den här boken lämpar sig nog därför bäst för övre tonåren, både på grund av storyn, illustrationerna och layouten. Den är heller inget att rekommendera till de som har läs- och skrivsvårigheter (vilket ju förlaget Argassos andra böcker oftast är) tycker jag. Jag hade lite svårt för boken, men blir ändå nyfiken på att läsa originalet (om jag törs…).

Engelsmannen Jonathan Harker blir skickad till Transsylvanien av sin advokatfirma för att hjälpa den nye klienten greve Dracula. Dracula vill flytta till England och behöver därför en bostad där, vilket Harkers firma hjälper till att ordna. Men medan han mer eller mindre är fånge i Draculas borg upptäcker han mer och mer underliga företeelser…

För att göra en lång historia kort tar sig Dracula till England (och även en mycket svårt sjuk och medtagen Harker kommer så småningom tillbaka hem) och det dröjer inte länge förrän han hittat nya offer. Ett modigt gäng män (och en kvinna) gör till sin uppgift att sätta stop för Dracula; med vitlök, krucifix, träpålar och diverse vampyrbekämparverktyg utkämpar de en strid mot ondskan.


Dracula
Författare: Bram Stoker med manusbearbetning av Jason Cobley
Illustratör: Staz Johnson
Serie: Klassiska seriealbum
Förlag: Argasso
Antal sidor: 150
ISBN: 9789186579524
Köp: t.ex. hos Bokus eller Adlibris