Turbo och hans två kompisar ska gå och åka skridskor vid skolan. Men en studsboll på villovägar leder dem ner i en källare. Men plötsligt slås dörren igen och går i baklås. De tre barnen är fast under skolan! Nu följer en skrämmande, men också spännande natt, som även för de tre vännerna närmare varandra.

Det här är en bok som är lättläst, för barn som har läst ett tag. Det är lite mer text och färre bilder än böcker som riktar sig till nybörjarläsare. Bilderna är i svartvitt och har en lägre andel helbilder än i en nybörjarbok. Min son och jag läste den här boken tillsammans, var annan sida var.

Miljön, som de vistas i, är en skola och boken handlar om barn i tioårsåldern. Det är en tioårings aktiviteter och tankar som står i fokus, i det här fallet till exempel sport och tjejer. Det kanske kan verka en aning könsstereotypt, men konversationerna har ändå väldigt vänlig jargong och pojkarna visar känslor och är rädda, vilket gav en ganska vänlig känsla kring händelseförloppet.

Något som min son inte uppskattade med den här boken var ett makabert avsnitt, då barnen hittade en instängd och död katt, som enbart lite pälsludd återstod av. Men i övrigt uppskattade vi Turbo och skräcknatten, både min son och jag.

Läs Malin Skals inlägg om Turbo och skräcknatten här på Barnboksprat samt Turbo och grodan

---

Turbo och skräcknatten
Författare: Ulf Sindt
Illustrationer: Gunilla Kvarnström
Förlag: Alfabeta
Antal sidor: 47
ISBN: 9789150112764
Köp: Jämför priser

Jag har precis läst kapitelboken Punkpapporna för mina barn. Det är en väldigt rolig bok med mycket humor där ett kompisgängs vardag står i centrum. Det är också en bok som lyckas med den spännande kombinationen att såväl driva med stereotyper som att sätta våra fördomar på pränt.

Vera, Martin och Siv går i samma klass och ska precis börja sitt sommarlov. Men precis innan skolavslutningen kommer en ny tjej till klassen: Cornelia. Hon har precis flyttat till stan och bor i lägenheten mittemot Martins familj. Så kompisarna får en del att tänka på förutom att äta glass och njuta i solens värme. Till råga på allt har Cornelia två jättehäftiga, men också läskiga, pappor. De är nämligen punkare. Har punkare vanliga möbler i sin lägenhet och är det verkligen sant att de bara äter kåldolmar? Kompisarna är jättenyfikna, fast vågar främst betrakta Cornelia och hennes pappor på avstånd. Men så blir de inbjudna till Cornelias födelsedagskalas, ska de våga sig dit?

Punkpapporna handlar om vänskap och det härliga livet då man är barn och har sommarlov. Den handlar också om att våga bryta isen och våga släppa in en ny person i vänskapskretsen och så lite om hur det kan vara att leva i olika sorters familjer.

Att Cornelias pappor är punkare står mer i fokus än att de är två av samma kön. Men familjekonstellationen är inte heller något som ignoreras helt. Barnen har en del roliga funderingar kring det. De är lite rädda för Cornelias pappor, men är ändå sådär härligt nyfikna, vilket gör att de vänder och vrider på våra fördomar. Dessutom bjuder boken på en del överraskningar, som lyfter handlingen lite extra.

Egentligen är det här en bok som är bättre lämpad för lite äldre barn än mina. Händelser, miljö och humor är anpassad för barn i de tidiga skolåren. Om jag skulle varit lärare inom de åldrarna hade jag direkt valt Punkpapporna som högläsningsbok, för det är verkligen en bok som blir väldigt trevlig att läsa tillsammans. Att den har flera huvudkaraktärer gör dessutom att det blir lättare att hitta någon att känna igen sig i för alla.

---

Punkpapporna
Författare: Liz Wennberg
Illustratör: Andrea Femerstrand
Förlag: Vombat
Antal sidor: 82
ISBN: 9789186589035
Köp: Direkt från förlaget eller jämför pris

Minns du Aisopos fabel om pojken och vargen? Om pojken som ropade att vargen kom, trots att den inte gjorde det, så att ingen trodde honom när väl vargen kom på riktigt.

I sagan Tala sanning – lyssna på varandra dyker pojken och vargen-temat upp i en helt ny tappning. Här är det inte några oskyldiga små får som dör, men däremot brinner några barns väskor upp.  Det hela börjar med att vi möter Rosa-Emma och Vit-Magnus, som man kan lära känna i den tidigare boken i serien, Låt alla vara med. Men vi lär också känna Johan. Tillsammans ska de på en utflykt med skolan. Men redan på bussen till utflyktsplatsen kommer Johan med sin första lögn. Han säger att han glömt sin ryggsäck, trots att han inte gjort det, och utflykten blir lite försenad. Sedan ljuger han igen och de andra blir riktigt arga på honom, så arga att de inte tror på honom alls när han säger att det brinner. Men den här gången talar Johan sanning!

Även om berättelsen påminner om Pojken och vargen ligger den här nya berättelsen mycket närmare barns vardag. Händelserna känns verkliga och relevanta idag. Det är en berättelse om barn idag och konflikter som kan uppstå mellan dem. Däremot finns det sedelärande där även i Tala sanning – lyssna på varandra. De vuxna i berättelsen, främst barnens lärare, finns med som moraliska vägvisare och vi får se hur illa det kan gå om man ljuger för sina kompisar. Men även om boken har en tydlig pedagogisk inriktning finns det en del utrymme för nya tankar och ifrågasättande av det självklara, särskilt genom diskussionsfrågorna, som följer med längst bak i boken. Dessutom visar boken något som är minst lika viktigt som att tala sanning, nämligen att lyssna på varandra. Barnen blir ledsna och arga när Johan ljuger för dem, men Johan blir också väldigt ledsen när det inte är någon som vill lyssna på honom, trots att han talar sanning.

Boken innehåller ganska mycket text, men den passar bra från förskoleklass och uppåt, enligt min mening.  Eller för yngre barn om man antingen läser den för få barn åt gången eller kortar ner innehållet lite. Till boken kommer det med en medalj. Man kan även köpa till en kompissten, som kan användas när barn ska prata tillsammans i en grupp.

Läs gärna om den första delen i serien om Rosa-Emma och Vit-Magnus: Låt alla vara med

---

Tala sanning – lyssna på varandra
Författare: Ulrika och Mats Slottner
Illustratör: Lilian Johansson
Förlag: ZimZalabim
Antal sidor: 26
ISBN: 9789197888622
Smakprov: Titta i boken
Köp: Direkt från förlaget eller jämför pris

Jag blev väldigt nyfiken på den här boken, ett samarbete mellan Katarina Kieri och Per Nilsson, när jag såg omslaget en gång i början av det här året. Att man kan falla så för ett omslag, va? Men det är sant.
Hur är då själva innehållet i den fina boken?

Vilsenpojken och Fågelflickan, bokens huvudkaraktärer, skriver varannat kapitel i den här ungdomsboken. Korta kapitel, som griper tag i en och så poff får man läsa ett annat och så poff ett annat…ja, så fortsätter det. Vilsenpojken heter egentligen Jakob och Fågelflickan heter Siri. Båda har de typiska, jobbiga, tonårsliv (och lite mer än så kanske jag ska tillägga) och således mycket gemensamt även fast de egentligen inte träffats. De går i samma skola och ser varandra då och då.

Siris pappa är alkoholist och hon bor med sin mamma, som är sisådär närvarande, men försöker. Jakobs familj består av mamma och så brorsan John, som inte är så intresserad av att umgås med sin bror utan mest verkar vilja stänga in sig på sitt rum, eller träna på gymmet.
Både Siri och Jakob lider av en ensamhet som man kan ta på. Det känns i bokens sidor att det är jobbigt för dem att finnas till ibland, för allt är svårt. Ensamt. Jobbigt. Ja, ganska tonårigt ändå. Om det finns något sådant ord. Boken präglas ganska mycket av missförstånd, typisk tonårsgrej det där, missförstånd.

Samarbetet mellan Kieri och Nilsson blir mycket bra, men en aning grått mellan raderna och även i raderna. Det är meningen, men det är lite jobbigt att läsa om tonårsångest, tonårsensamhet och tonårsallt. Kanske för att jag fortfarande har mina tonår ganska färskt i minnet och för att boken ändå frambringar en del igenkänning. Tur då, att bokens slut är så fint! Allt vävs ihop på ett vackert och bra sätt!

Jag har tidigare skrivit om Det snöar, Astrakan, skriven av Kieri.

I det här trädet
Författare: Katarina Kieri, Per Nilsson
Förlag: Rabén & Sjögren
Antal sidor: 235
ISBN: 978-91-29-67121-6
Köp: Jämför priser

I skolan är Joy dikttjejen. Hon som skriver kärleksdikter åt de andra tjejerna som de ger till hockeykillarna och som de själva skrynklar ihop till bollar och kastar iväg så att alla ser. Killarna som alla tjejer är kära i. Hockeykillarna som alla tre ser likadana ut, med likadana frisyrer. Men Joy är inte kär i någon av hockeykillarna. Hon är kär i Otto, som har fräknar och rött hår. Eller?

När klassen har pysslat klart julkrubban och ställt ut den så försvinner Jesusbarnet…vem har rövat bort Jesusbarnet?! Fröknarna säger att de kanske får lov att ställa in julen om ingen erkänner det grova brottet! Det tycker Joy verkar hemskt och hockeykillarna verkar inte alls tycka att det gör något!

Joys pappa är adopterad från Afrika och lite tjock och har coola mössor. Mamma är bohem och gillar att måla och ha kläder med stora blommor på. Joy har en lillebror som heter Jan-Pål (Jean-Paul) och en lillasyster som heter Alicia.

Det här är en söt bok, vardaglig, men en sak slår mig när jag läser och det är att jag tänker tillbaka på min egen barndom…det var ju faktiskt såhär… det är ganska klichéartat med tjejigt och killigt. Tjejerna åker konståkning med sina vita skridskor med vitt ludd, killarna spelar hockey med sina svarta hockeyrör. Tjejerna gråter så mascaran rinner (de går i tvåan!) och är kära i de tuffa killarna. På det sättet är boken lite motsägelsefull om man nu vill arbeta mot de typiska könsrollerna. Kanske ska man inte bygga på detta med böcker om sådana typiska saker? Ändå känner jag ju igen mig i boken…det var ju faktiskt sådär det var litegrann. Suck!
Dock! Jag har efter lite funderingar kommit fram till att det inte är en sån dum bok ändå. Vill man jobba bort de typiska könsrollerna och förlegade uppdelningarna, måste man börja någonstans. Små steg är bra steg.
Det är nämligen ett lite hoppfullt slut i den här boken! Fast jag har fortfarande lite svårt för den och det där med sminket…men som sagt, man måste ju ta små steg i rätt riktning.
Med hög igenkänningsfaktor från den egna barndomen bygger den här boken upp irritation hos mig, samtidigt som jag gillade den…men åh!

Andra kanske inte alls ser på boken på samma sätt som jag? Någon som läst den?

Illustrationerna är gjorda av Matilda Salmén, vars blogg jag följt en tid. Hennes illustrationer är enkla men uttrycksfulla med lite egen stil. Jag gillar dem! Hon har även illustrerat de andra böckerna om Joy, Joy och önskeburken och Joy och snigelriket.

Joy och hockeykillarna
Författare: Helena Östlund
Illustratör: Matilda Salmén
Förlag: Rabén & Sjögren
ISBN: 978-91-29-66963-3
Antal sidor:
Köp: Jämför priser

Jag har boktoken Emma S att tacka för att jag fick nys om denna fantastiska bok och därmed också om det högintressanta förlaget Hegas. De har som ambition att ge ut lättlästa böcker av god litterär kvalitet. Så här säger de själva:

Barn och ungdomar som har svårt för att läsa vill inte känna sig utpekade. De vill läsa fängslande kapitelböcker, precis som alla andra. Den lättlästa boken måste således vara lika välskriven och lika lockande som andra böcker. Den enda skillnaden är att den ska vara enkel att läsa.

Jag måste erkänna att jag inte trodde att lättläst kunde vara så här bra. Jag behöver inte lättlästa böcker, jag är en mycket läsvan vuxen, men ändå är Jag ser dig bland det bästa jag läst på sistone! Tänk vad bra att det finns så bra böcker som även lässvaga kan ha glädje av!

Det handlar om Ronja som kommer ny till Apelskolan, där hon lär känna Annika. Hon blir upp över öronen förälskad i Annika, men förstår snart att ingen annan kan se henne. I sitt skåp hittar hon en tyskabok med Annikas namn i. Den är 30 år gammal…

Boken har en härligt mysrysig stämning och är väldigt spännande. Den innehåller kärlek och sorg och lyckas få med både vegetarianism och homosexualitet utan att göra en grej av det, vilket jag tycker är jättebra! Jag sätter etiketten ”homosexualitet” på det här inlägget, men egentligen är det lika fel att säga att den här boken handlar om homosexualitet som att säga att vilken kärleksroman som helst handlar om heterosexualitet. Det handlar egentligen om kärlek, punkt!

Mårten Melin har släppt ett antal andra böcker och givetvis är jag nyfiken på dem nu. Mer om honom finns på martenmelin.se.

---

Jag ser dig
Författare: Mårten Melin
Illustratör: Susanne Adolfsson
Förlag: Hegas
Antal sidor: 72 sidor
ISBN: 9789185877072
Köp: jämför priser