Med endast blicken som vägledare så kände jag direkt att bilderna, som omger båda bokomslagen och flera sidor inne i böckerna, gav mig den där känslan av att detta vill jag läsa, detta vill jag bli berörd av. Vi får lära känna Sandra och hennes tvillingsyster Teresa, Tea kallad. Tea kom bort i svampskogen vid fyra års ålder och när Sandra fyller 10 år finner polisen Tea förvildad i skogen. Tea har vuxit upp bland vargar och är mer djur än människa och tiden som följer blir en tid av anpassning för Tea. Första boken Syster Varg handlar mycket om denna anpassning och Teas möten med sin ursprungliga familj och andra människor kring dem. Det blir en tuff tid för Sandra som måste utstå prövningar där Tea är inblandad. Vargjägarna blir ett farligt yttre hot mot Tea och hennes vargfamilj. Jägarnas brist på empati betonas och meningslösheten i att vilja döda vargar för att det ska så vara. Tea behåller kontakten med sin vargfamilj och blir efter en tragisk incident deras flockledare. Sandra och Tea finner tillbaka till sin syskonkärlek, mamman och pappan får även de närma sig sin Tea, men alla får ta mycket hänsyn då Tea är vild till sinnet och när som helst kan hennes instinkter slå till.

Andra boken Yla i natten är om möjligt ännu mer på liv och död. Vargarna och systrarna flyr för sina liv. Jaktlaget vädrar nämligen åter varg, en av deras hundar har vad de tror blivit skadad av en varg. Vargungar har också tillkommit i flocken och då blir jägarnas intresse att skjuta av vargarna ännu större. Till läsarens glädje har Yla i natten ett hoppfullt slut och ett rättvist vill jag tillägga. Båda böckerna berör flera områden, såsom syskonkärlek, vänskap, vuxna som går att lita på och så vuxna som sviker och jag gör min egen tolkning och ser även denna historia om tvillingflickorna som ett slags inlägg i vargdebatten. Författaren tar, enligt mig, tydlig ställning för vargarna och jägarna framställs som känslokalla och oförstående. Detta är inte mig emot, jag tycker om böcker som visar vägen mot ett medvetet och varmare samhälle. Vargarna framställs dock inte förskönande utan som de djur de är och vargens ibland farligt avvaktande inställning mot främlingar beskrivs väl. Min 11-åring kom fort in i dessa böckers värld och hon ser precis som jag fram emot en planerad tredje del i denna serie som ingår i Skymningsserien, en serie med spännande och annorlunda berättelser. Sagolikt Bokförlag har många olika teman i sina bokutgivningar och jag känner hopp när jag fått ta del av dels denna serie och dels annat från deras spännande utbud.

---

Syster Varg
Författare: Anette Skåhlberg
Illustratör: Katarina Dahlquist
Förlag: Sagolikt Bokförlag (2010)
Antal sidor: 119
ISBN: 9789197668187
Köp: t.ex. hos Bokus eller Adlibris

Yla i natten – andra boken om Syster Varg
Författare: Anette Skåhlberg
Illustratör: Katarina Dahlquist
Förlag: Sagolikt Bokförlag (2011)
Antal sidor: 117
ISBN: 9789186861070
Köp: t.ex. hos Bokus eller Adlibris

Bokomslaget tilltalar mig direkt; en vit mystisk varelse sittandes i en skog omgiven av vatten och sten. Peter Bergting har illustrerat omslaget och det lockar säkerligen unga läsare med intresse för mystik. Om jag fick önska hade det gärna fått vara någon liknande illustration som på omslaget även inne i boken.

Detta är andra delen i en serie som började med Skogens systrar (recenserad av Malin Skals) och trots att jag inte läst första delen så kom jag direkt in i historien och blev engagerad och tagen. Kapitel 1 beskriver hur den ena systern Tuva lever i en fosterfamilj och där i texten fick jag direkta kopplingar till Harry Potter och hans tråkiga familjeliv. Men då Harrys fosterföräldrar är elaka så är Tuvas snälla, dock trista och Tuva verkar tydligt ogilla dem. Sonen i huset, Kevin, påminner mig i sin (enligt Tuva) frånstötande uppenbarelse en hel del om Dudley i Harry Potter:

Sedan sätter han igång och äta, då går jag därifrån. Det är likadant varje morgon. Jag står inte ut med hans smaskande och tunga suckar. Han låter precis som sin pappa Niklas. Inte konstigt, han ser ut som en kopia av honom. Den låga pannan med hopväxta ögonbryn, den breda uppnäsan och den fjuniga överläppen.

Här vill jag inte övertolka, men att beskriva någon med en låg panna (lågpannad=dum) samt hopväxta ögonbryn och bred uppnäsa, ger i alla fall mig rasbiologiska vibbar från en svunnen tid. Dagens barn och tonåringar tolkar möjligen detta annorlunda. Beskrivandet av Kevins (och även pappans) utseende skulle i alla fall kunna uppfattas negativt och kanske fördomsfullt av läsaren, oavsett ålder och egna slutsatser. Avspeglar Kevins utseende hans inre? Tuva anser honom hur som helst vara äcklig och vidrig rakt igenom. Resultatet blir att jag önskar höra Kevins historia och se om han kan räddas från sitt miserabla beteende och instängda liv. Men det är alltså Tuva vi får följa och hennes tre systrar, varav en befinner sig i världen mellan död och levande. Hon har inte fått ro på andra sidan och spelar en central roll i boken.

Alla fyra systrarna har vackra, lite trolska namn: Tuva, Månfare, Vilda och Tilda. Deras föräldrar har övergivit dem och finns inte längre i deras liv. Skogen är systrarnas tillflykt och hem och det är dit de vill igen, bort från fosterfamiljer och inrutade liv. En noga planerad flykt med Tuva i spetsen tar med läsaren in i denna andra bok och detaljer kring flykten bör inte berättas för spänningens skull, men jag kan avslöja att det som följer i flyktens spår är både lite läskigt och dramatiskt.

Systrar som kan höra varandras röster inom sig spelar en stor roll och en uppgörelse i skogen likaså:

Mörkret gör det svårt att orientera sig. Trädens grenar rispar våra armar och ansikten. Min kropp skakar av kylan och det spelar ingen roll hur mycket jag springer. Skakningarna slutar inte. Två gånger har Månfare känt av Tildas närvaro, men efter ett tag har hon tappat bort henne igen.

Det finns en person från första boken, Tom, han som nästan fick sätta livet till där i deras trygga skog. Han omnämns kort i boken och frågan som hänger i luften är om de någonsin kommer att få se honom igen? Svaret på den frågan får läsaren inte i denna bok, men det finns en tredje och avslutande del: Brunnen.

Skogen är alltså systrarnas riktiga hem och där vill de för alltid förbli, men allting har förändrats sedan föräldrarna försvann och systern Tilda dog och nu har de bara varandra: Tuva, Månfare och Vilda. De tre tillsammans måste skapa sig en ny framtid i en miljö som de känner att de hör hemma i. Boken är lättläst och har ett bra driv som gör att jag vill veta mer och historien intresserar både mig och min 11-åring.

---

Flykten
Författare: Petrus Dahlin
Omslag: Peter Bergting
Förlag: Rabén & Sjögren (2010)
Antal sidor: 108
ISBN: 9789129675429
Köp: t.ex. hos Bokus eller Adlibris

Vid Hishigaharas 29:e kvarter finns en stor mur och innanför muren tornar en stor skog upp sig. Det berättas en legend om en vindgud som kom till staden och som röjde runt för att sedan stanna kvar och en stor skog växte upp under vindgudens bevakande blick.  Det går rykten om att andar och spöken vistas i skogen. Men den första varelsen som möter oss är en cynisk tupp i kostym som somnat i en trälåda i en gammal stuga med en kamin i mitten. Sedan möter vi Soichi, som luktar människa enligt tuppen, och som samlar poängstämplar då han hjälper andra varelser. Lilje luktar inte människa, trots att hon är ganska lik en.Vi träffar på andar och en hel del mystik. Alla lever de i utkanten och alla vill de betyda något för någon.

Hisae Iwaokas sätt att teckna samt att skapa alternativa världar mitt i verkligheten är väldigt förtjusande. Det är melankoliskt och läskigt samtidigt som det är såväl vackert som charmigt. Det är helt enkelt en härlig manga och jag ser fram emot att få läsa del 2.

 

 

Det här är inte en berättelse för de allra yngsta, men däremot passar den fint till såväl ungdomar som vuxna.

---

Aomanjuskogen 1
Författare och illustratör: Hisae Iwaoka
Svensk text: Magnus Johansson
Förlag: Ordbilder (2011)
Antal sidor: 208
ISBN: 9789185269259
Köp: t ex på Adlibris eller Bokus
Provläs (OBS provläsningen börjar sist i boken, så om du inte vill veta hur boken slutar ska du inte titta)

När vi har fått en miljö där gullviva, mandelblom, kattfot och blå viol inte längre är så vanliga kan det vara en trevlig idé att öka kunskapen om växter runt omkring oss. När man vet vilka blommor som finns nära sig kan man senare också lära sig vilka som skulle kunna finnas, om vi bara slutar att förstöra vår miljö. Blommande ängar, skogar och trädgårdar kan även vara en källa till en bok. Här presenterar jag ett exempel på hur det kan gå till.

Mitt yngsta barn är nämligen en riktig botaniker och är mycket förtjust i att samla blommor och fotografera dem. Så nu har han fått ett eget album där han kan sätta in torkade blommor och fotografier som han tagit av växter.

Albumet kommer från Panduro, liksom blomgnuggisarna som han dekorerat boken med. För bara ett par veckor sedan fick vi en växtpress till låns från barnens farmorsmor, men tidigare har vi pressat växterna inne i en tidning som lagts under bingen med låneböcker (som brukar vara rejält tung).  Därefter har blommorna satts in i albumet med hjälp av bokplats. Ett ganska roligt sätt att pyssla tillsammans med sitt barn samtidigt som man gör en gärning för miljömedvetenheten.

 Natur här på Barnboksprat

 

Vårt tidigare tema Det magiska Norden – om nordisk mystik

 

Samt två böcker om blommor:

     

Under Textival 2011 hittade jag en bok som både mina barn och jag fallit för. Den behandlar teman som rädsla, samhörighet och fantasi på ett sätt som både ger en läskig och en mysig känsla.

Vi börjar i ljuset. Lars ska precis gå till skolan, alldeles ensam för första gången, men han vill gärna dröja sig kvar i ljuset och i mammas trygghet. För att se sin mamma så länge som möjligt bestämmer sig Lars för att gå baklänges hela vägen till skolan. Så ger han sig in i skogen, vars stigar leder till skolan. Det är en mörklummig skog och vilka rädslor döljer sig väl inte där? Lars hör mystiska ljud. Är det den där läskiga hunden som kan bitas i armen? Nä, inte den här gången, nu var det den fina Skruvla. Men än är det långt kvar.

I Inte alldeles ensam får vi följa med Lars på en vandring in bland hans rädslor. Först och främst de lite mer påtagliga rädslorna,  som att det kan finnas främmande människor som rövar bort barn i sina bilar. Men också en en annan typ av rädsla, som finns mer under ytan och handlar om tillhörighet och trygghet. Varför är vägen till skolan så mörk och hur kommer det sig att Lars inte vill skynda sig eller längtar dit?

Vilket är värst: ensamheten eller dåligt sällskap?

 

Tänk om jag inte klarar det. Om jag blir sjuk och inte kan gå längre. Då måste jag springa hem så fort jag kan. När jag ligger i min säng och tänker på något, på farliga saker eller på skolan och skogen, sådana saker, då gör det ont i magen.

 

 

Texten lägger fokus på vad som händer i nuet, i den mörka skogen. Men också på känslor och tankar kring vad som skulle kunna hända, med Lars utsatthet i fokus. Bilderna är mörka och en aning diffusa, som en dröm. Lars utseende för tankarna till mangans chibi-figurer, med liten kropp, stort huvud och stora ögon.  I den här boken är bilderna centrala och jag skulle säga att det är de som främst för fram berättelsen, samtidigt som texten finns med för att föra in en extra dimension, den mer abstrakta rädslan.

 

---

Inte alldeles ensam
Författare: Constance Ørbeck-Nilssen
Illustratör: Akin Duzakin
Förlag: Daidalos
Antal sidor: 32
ISBN: 9789171733122
Köp: jämför priser

Sagosamlingen Bland tomtar och troll har kommit ut i en gång varje år i 103 år. Det hade varit roligt att ha hela den samlingen hemma. Tänk vilken källa till information om tidens växlingar! Visst är Bland tomtar och troll en sagosamling, men vem har sagt att sagans tid och rum inte finns med i vår vardag? Bland tomtar och troll är en godispåse för oss som tycker om att hitta sagans värld lite var som helst. I årets Bland tomtar och troll finns flera sagor som kommit förbi könsstereotypa normer och som samtidigt tar med oss in i sagans fantastiska dimension.

Jag skulle vilja lyfta tre av berättelserna lite extra.

Berättelsen Emeli rädderskan handlar om att vara ensam i en ny stad, men att ha turen att hitta en livs levande, dock skadad, älva. Det är verkligen en berättelse mitt i här och nuet. Inte behöver man befinna sig mitt i en uråldrig sagoskog för att få uppleva lite magi. Emeli vandrar runt bland höghusen och kommer till en liten samling med träd och där hittar hon den lilla skadade älvan. Jag tycker att författar-illustratörkombinationen är väldigt intressant i berättelsen om Emeli. Det är Inger Edelfeldt som står för text och Tord Nygren för bild. Inger Edelfeldt är en författare som lyckas väldigt väl med att beskriva  det vardagliga livet samtidigt som hon fångar upp fantasins vinklar och vänder och vrider på vårt sätt att se på saker. På liknande sätt är det med Tord Nygrens illustrationer. De kan vara vackra och magiska, men ändå realistiska. Det är verkliga människor som såväl Inger Edelfeldt som Tord Nygren porträtterar. Emeli är ett verkligt barn mitt i vardagens förort, men ändå finns de magiska kornen där.

Mörk är skogen så man blir rädd, med text av Ylva Karlsson och bilder av Katarina Strömgård, är en berättelse om kärleken mellan två bröder. Lillebror Mattias är den enda som förstår att något är galet med den storebror som kommer hem efter utflykten med fritids. Den Måns som ligger i sängen bredvid honom saknar helt hans brors värme. Mattias förstår snart att det inte är den verkliga Måns som finns bredvid honom. Men var är då hans riktiga storebror? Mattias är otroligt rädd, men längtan efter Måns tar honom ut i den mörka skogen. Trots att berättelsen utspelar sig i nutid lever sagan kvar och det är inte någon snäll varelse som lurar i skogen. Men Mattias vet att han är den enda som kan rädda Måns.

Äventyrsberättelser har ju traditionellt sett oftast haft pojkar i huvudrollen, men här är det en helt vanlig liten rädd pojke. Eftersom jag har två söner själv tycker jag att berättelsen lyfts ett snäpp just för att det är två bröder som är huvudkaraktärer. Inte för att pojkar gör andra saker än flickor. Men jag tycker att den här berättelsen är otroligt fin i återgivningen av syskonkärlek och det är trevligt att det är två bröder som visar upp sin närhet till varandra. De tillåts vara mjuka, rädda och kärleksfulla.

Prinsessan av Accazza, med Lotta Gahrton som författare och Stina Lövkvist som illustratör, handlar om att längta efter sitt ursprung och känna tillhörighet. Aida bor i ett radhus tillsammans med sin pappa,  i ett land som mycket väl kan vara Sverige, men hennes pappa har flytt från ett annat land. Pappan var kung i det andra landet, men tvingades fly för att drottningen fördrev honom när han ville börja dela med sig av hovmaktens rikedomar. Som vuxen blir parallellen till politiskt flyktingskap en spännande dimension. För barn är den här kopplingen inte så självklar, men känslan av att ha tvingats fly från något som man vill tillhöra finns där för barn också. Mitt i detta ger sig Aida ut som en räddande hjälte. För att rädda kungariket måste hon färdas över hela världen. Först till den nordligaste kylan och sedan till värmen i hemlandet Accazza och på vägen får hon hjälp av tre kloka människor och två magiska katter.

Även det här är en berättelse som blandar vår nutida vardag med sagans dimension och de båda perspektiven löper fint tillsammans och ger en hoppfull, men dramatisk, bild av samhörighet och längtan till något förgånget.

Utöver dessa tre innehåller boken också:

En liten prinsessa av Ulf Stark (text) och Ida Björs (illustrationer) – en charmig berättelse om en prinsessa som inte är ett våp och en prins som är hjälte, men inte på det vanliga sättet.

Guldnycklarna av Elisabeth Björklund (text) och John Bauer (illustrationer) – en äldre berättelse som är väldigt vacker och lite tankeväckande.

Gubben Trille i runda stenen av Einar Norelius – en äldre berättelse. Varken jag eller mina barn har haft något större intresse av att läsa den här berättelsen. Inte för att den är förarglig på något sätt, snarare lite gammalmodig och tråkig.

Hattstugan och stöveltornet av Ulf Nilsson (text) och Filippa Widlund (illustrationer) – en spinoff på den traditionella berättelsen Hattstugan, men med omkullkastade roller. Här är det inte barnen som blir uppläxade av en patriarkal tomte, utan snarare tvärtom. Hattstugebarnen är påhittiga och driftiga, medan tomten i stubben är en lite tafatt stofil.

---

Bland tomtar och troll – Hundratredje årgången
Författare: Ulf Stark, Inger Edelfeldt, Elisabeth Björklund, Ulf Nilsson, Ylva Karlsson, Einar Norelius, Lotta Gahrton
Illustratörer: Ida Björs, Tord Nygren, John Bauer, Filippa Widlund, Katarina Strömgård, Einar Norelius, Stina Lövkvist
Förlag: Semic
Antal sidor: 110
ISBN: 9789155256128
Köp: jämför priser

Berättelsen om prinsessan Tuvstarr och älgtjuren Skutt, med bilder av John Bauer och text av Helge Kjellin gavs ut för första gången 1913 och nu i år släppte Bonnier Carlsen den här klassikern i miniformat.

Detta är en väldigt vacker berättelse som synliggör skönheten i svensk natur. Med hjälp av kontraster får vi en bild av såväl den mänskliga skönheten som den vilda och vackra naturen. Den späda och bleknosiga prinsessan Tuvstarr möter den väldiga och mörka skogen och dess representant älgtjuren Skutt. De är vackra båda två, hon med sina fina drag och han med sina grova. Det uppstår en dragningskraft mellan dem och prinsessan Tuvstarr bestämmer sig för att följa med älgtjuren Skutt ut i hans värld, sittandes på han rygg. Men naturen är inte bara vacker, utan även farlig och obarmhärtig och älgtjuren försöker skydda den oskuldsfulla prinsessan så gott det går. Dragningen mellan de två karaktärernas ytterligheter känns förstås igen i den klassiska genusuppdelningen. Men Tuvstarr känns också igen i en bild av barnet som oskyldig och ren, men nyfiken.

Prinsessan är väldigt söt, men också väldigt vacker. Det kan nog vara härligt för barn att känna dragning till en vacker karaktär. Även om samhället har gått mot ett mer tillåtande klimat när det gäller sexualitet, verkar det finnas ett ganska tydligt tabu kring yngre barns sexualitet. Att en nästan hundraårig barnbok kan ha något att lära oss här känns lite märkligt. En gissning är att barns sexualitet är ett tema som kommer att lyftas inom barnboksvärlden. Att  lära sig mer om sin kropp och sina känslor samt att få möjlighet att prata om det är ju något som böcker kan hjälpa till med.

RFSU har barns sexualitet som fokusområde 2009-2011. Det kan du läsa mer om här.

---

Sagan om älgtjuren Skutt och lilla prinsessan Tuvstarr

Text: Helge Kjellin
Illustrationer: John Bauer
Förlag: Bonnier Carlsen
Antal sidor: 30
ISBN: 9789163866067
Smakprov: Provläs på Bonnier Carlsens sida
Köp: jämför priser

Barnboksprat har glädjen att presentera en specialskriven saga med tillhörande film. Den handlar om min farmor och om svensk historia. Den handlar också om orättvisor och barns rättigheter. Till filmen hör ett diskussionsunderlag, som mycket väl kan användas av barn i undervisningen, eller hemma med föräldern. Diskussionsfrågorna är inte skrivna för någon specifik ålder, men läs igenom dem först, så kan de anpassas till barngruppens/barnets nivå därefter.

Prolog

Det här är en sann berättelse. Eller i alla fall så pass sann som en berättelse kan vara då den upplevs av ett barn och sedan berättas till ett annat barn, 60år senare, för att sedan skrivas ner som en hel saga när det andra barnet blivit vuxet.

Den här händelsen utspelas någon gång på 1920-talet i ett självhushållande torp i Nybro, Småland. Berättelsens huvudkaraktär hade varit 96år om hon hade levt idag, men det gör hon inte. Senast min farmor berättade sin barndoms historier för mig var jag 15år och hon 83år och svårt sjuk i cancer.

Men trots att jag inte fick lov att känna henne längre än så är hon en av mitt livs viktigaste lärare. Hennes berättelser om människor, natur, fattigdom samt livets glädje och sorg har gett mig ett rikt förråd.

Nu ska jag dela med mig av en av dessa berättelser. Detta är en berättelse som andas verklighetens svenska historia och ger dig en resa tillbaka till en tid då sagor främst bestod av muntligt berättande i de flesta hem. Det var också en tid då köpta leksaker var något som de flesta barn inte hade alls. Varsågod, här kommer sagan om dockan.

Sagan om dockan

Av Emma Lindström

Till diskussionsfrågorna

Att avbilda nordisk mystik i en bok är nog inte det allra enklaste. Hur återger man doften av barr, ljudet av en koltrast eller den där känslan i maggropen när något stort och mörkt skymtar förbi bakom en stor sten? Jag kan inte svara på det, men under de närmaste dagarna kommer Barnboksprat att lyfta några av de barnboksskapare som faktiskt har lyckats med det.

I det här inlägget kommer du att få läsa om en av mina absoluta favoriter bland bilderböckerna: Allikin av Runo Lindskog  och Hans Arnold. Hans Arnold har gjort illustrationer till många texter inom skräckgenren och enligt min mening var han en av de bästa. Hans bilder är ofta härligt surrealistiska och läskigt magiska. Den 25:e oktober avled Hans Arnold, vid 85års ålder.

Boken Allikin gavs ut av Alla Barns Bokklubb 1986. Jag har läst den en massa gånger som barn och en massa gånger för mina egna barn och åren däremellan har jag inte stött på en bilderbok för barn som är lika läskig som den. Men den är också väldigt vacker och rymmer många tankeväckande delar.

Allikin är ett lite busigt trollbarn med en otrolig fantasi. Hon bor i en mysig och varm grotta med sin stora och bullriga familj. Men det finns någon som Allikin saknar, någon som förstod hennes tankar och som älskade samma typer av lekar som hon. En dag mötte nämligen Allikin en människoflicka som ville leka de där lekarna som hon tvingats leka ensam innan, lekar med de egentillverkade dockorna som erbjöd alla möjligheter i fantasins värld. Men sen försvann flickan och Allikin kan inte finna minsta spår efter henne… förrän plötsligt en dag. Allikin finner en likadan docka som hon och flickan tillverkat. Men den här dockan sitter ensam på en båt, fastbunden! Allikin inser att hennes vän behöver hjälp, hon håller sig inte borta frivilligt. Hos den urgamla Trädmodern finner hon det svar hon letar efter: flickan är fångad hos den enorma och känslokalla Stenkonungen.

Bokens handling utspelar sig i en otrolig sagoskog. Allting rymmer liv, men också död. Bilderna är ibland riktigt mysiga och ibland riktigt läskiga. Bokens karaktärer passar väl in i den här miljön där deras värme och kyla blandas samman till konflikter.  Det finns det goda och det finns det onda. Men det känns spännande att karaktärernas roller inte följer det vanliga mönstret där troll och spöken står för det onda.

Allikin är en bok om vänskap och att kämpa för varandra, att trotsa rädsla för någon annans skull. Det går att dra paralleller till personer som lever under en obarmhärtig stenkall diktator. Den väldiga Stenkonungen härskar i skogen och låser in de som inte gör som han vill. Han har med sig sina väktare, som följer honom troget. Men de följer honom bara så länge de inte får möjlighet att ta in intryck, så länge de inte får möjlighet att fylla sin själ.  Som väktare ses de som obevekliga just eftersom de inte förstår att de kan känna med andra människor. Men med ett finurligt och fantasifullt trollbarns hjälp kan även ett kallt hjärta börja pumpa varmt blod. Boken för också tankarna till rasism och hur vi kategoriserar människor. Stenkonungen låter inte Allikin och flickan leka för att de är av olika sort och fängslar flickan för att hon inte hör hemma i skogen. Men som tur är finns ju Allikin där och gör uppror. Med hjälp av den visa och uråldriga Trädmodern och sitt kreativa tänkande klarar Allikin av Stenkonungen.

Artikeln ”Skräckmästaren Hans Arnold är död” i Dagens Nyheter

---

Allikin
Text: Runo Lindskog
Illustrationer: Hans Arnold
Förlag: Alla Barns Bokklubb
Antal sidor: 28
ISBN: 9179041159
Köp: Boken finns inte i nyutgåva. Just för tillfället finns det ett par begagnade exemplar på Bokbörsen.
Låna på bibliotek

Per Olov Enquist är en författare som jag förknippar med känsla och till viss del magi på ett lite nostalgiskt sätt. De tre grottornas berg, från 2003 är Per Olov Enquists barnboksdebut. Detta är en bok som både behåller Per Olov Enquists speciella språkliga känsla samtidigt som den vänder sig direkt till barn.

Mina, som är sex år, åker till sin morfar i Värmland, tillsammans med sin lillasyster Moa. Där träffar hon även sina kusiner Marcus och Ia. De fyra barnen och deras morfar ska bege sig ut i den värmländska skogen. De ska ge sig upp för ett högt berg och slå läger i tre olika grottor på vägen upp.Men vad kan egentligen hända i en värmländsk skog med lo, björn och varg? Och är det verkligen rovdjuren som är farligast där ute mitt i en skog där inga mobiltelefoner fungerar?

Nu är ju vargfrågan väldigt aktuell i och med regeringens rovdjurspolitik och beslutet om jakt på varg. I de tre grottornas berg är vargarna lite läskiga, men också ganska gulliga. De är också väldigt smarta och personliga. Mina låter oss få se att vildmarken inte behöver vara något att vara rädd för. Eller det gäller i  i vanliga fall. Men expeditionen till de tre grottornas berg blir inte någon vanlig skogstur. Den här ovanliga och spännande expeditionen vid de tre grottornas berg berättar Mina för oss som en retrospektiv berättelse. Men i den här berättelsen är inte en otämjbar vildmark den största faran. I den här skogen härjar mycket större faror än så, nämligen några riktigt ohyggliga tjuvjägare.

Det är en bok med ett tilltal för barn. Mina funderar mycket kring vuxnas beteende. Som när hon mitt i natten har blivit biten i häcken av en stor klädföretags-krokodil och ingen verkar bry sig om det.

Det var kris. Ingen tog henne på allvar. Och hon tänkte att det skulle vara skönt med en Beskyddare som räddade henne när hon var nödställd. Man måste ha en Välgörare, som morfar brukade säga. Det var en sån som alltid ställde upp, till exempel när de vuxna sa ”försök förstå” och ville sova. Eller se på golf på TV.

 

Även bokens illustrationer, av Stina Wirsén, är mycket tilltalande. Hennes bilder är uttrycksfulla samtidigt som de lämnar mycket kvar till barnets egen fantasi.

Det finns också ett tilltal för vuxna i boken. Morfarn benämner tjuvjägarna som ”satans mördare”. Jag tror inte att så många barn tänker på Olof Palme när de hör det, men jag gjorde det definitivt. (Om Olof Palmes uttalande)

Morfar fungerar som en förmedlare mellan barnens och de vuxnas tankar och det kommer fram många små roliga funderingar kring till exempel feminism.

Gunilla var feminist, hade morfar förklarat, och det betydde att morfar fick städa själv och aldrig fick fråga om han skulle ”hjälpa till” med hushållet, för det skulle vara så självklart att man inte fick fråga.

Det här är en bok som såväl jag som mina båda barn tyckte var väldigt rolig och spännande. Det skrattades en del, några naglar blev avbitna och vi hade riktigt mysiga lässtunder med den här boken. Tyvärr verkar det vara svårt att köpa De tre grottornas berg, men det finns gott om upplagor ute på landets bibliotek.

---

De tre grottornas berg
Författare: Per Olov Enquist
Illustrationer: Stina Wirsén
Förlag: Rabén & Sjögren
Antal sidor: 144
ISBN: 9789129658750