Nu har Ava fått sitt första nummer av Tivoli i brevlådan! Mycket populärt, vill jag lova. Hon är förstås i yngsta laget för tidningen (snart 3 år), men det går ju bra ändå. Jag har läst serierna för henne och hon är väldigt förtjust i sin alldeles egna tidning.

Jag tyckte det var en charmig blandning av serier och att de lyckades bra med att lyfta fram individer snarare än trista stereotyper. Det känns bra att stödja den här tidningen med en prenumeration, för jag vill verkligen att den ska finnas kvar även när Ava börjar läsa serietidningar på egen hand.

» Här kan du också teckna en prenumeration

I samband med varje tidning får också alla föräldrar som önskar Tivolibrevet per e-post. På Facebooksidan Barntidningen Tivoli hålls också en dialog med föräldrarna. Trevligt!

Utrotningshotad

En mycket tråkig nyhet nådde barnkultursverige för några dagar sedan: Tivoli, Sveriges enda oberoende serietidning för barn läggs ner (DN). Den som vill köpa barntidningar är åter hänvisad till Egmonts utgivning, ja just dem, ja. Många kommer att sakna den, däribland Karin Alexandersson (SvB). Även Barnboksprats Emma Lindström gillar tidningen, läs gärna vad hon skrev om den och titta på smakprov i inlägget Seriedjungel eller seriekalhygge?

Nu ser det ut som att det kanske inte är för sent ändå. Det går att anmäla intresse för prenumeration på Tivolis hemsida och i skrivande stund står att 982 nya prenumeranter registrerat sig. Enligt texten på Facebook-eventet som skapats för att rädda tidningen behövs totalt 1500 nya prenumeranter. Så vad väntar du på? Klicka hem Tivoli nu!

På LEGO Citys hemsida kan man göra egna serier. Mitt äldsta barn och jag provade serieapplikationen och lyckades få fram en liten egen serie.

Det fungerar så att man först väljer hur serierutorna ska läggas upp, sedan kommer man vidare till en sida där man kan välja olika bakgrunder, rekvisita, figurer, färdiga texter och pratbubblor, som man skriver text i själv.

Till Lego Comic Builder

Positiv förlag (som även ger ut tidningen Tivoli med vänner) har precis kommit med ett nytt seriealbum. Det är Loranga, Masarin och Dartanjang som får den stora äran att prova på ett nytt format. Barnbok i serieform. Kan det vara något?

Jo, men det kan det faktiskt! Jag har kikat i en härlig, tung seriebok med första delen, ritad av Sara Olausson (Barbro Lindgrens systerdotter).
Det är inte en typisk seriebok, tycker jag. Bilderna är mer av klassiskt barnbokstyp. Dock med pratbubblor, såsom det brukar vara i serier.

Loranga är pappan, Masarin sonen och Dartanjang är farfar, alltså Lorangas pappa. Sen har vi också Dartanjangs morfar, som i form av en fågel bor i en talltopp i skogen. Verkligen knasigt!
Loranga är en slapp pappa som helst av allt äter glass med kaviar till lunch och vilar under bordet. Han tycker inte att arbete är något att ha, han måste ju vara hemma och leka med Masarin!
Masarin själv, älskar att lyssna på pop och ligger gärna under soffan och vilar. Dartanjang är alltid lite krasslig, med susningar i öronen och han lägger gärna förband utifall att han skulle ramla…han skriver listor med stor passion.

Känslan från böckerna känner man igen, det är ingen tvekan. Humorn är där, också. Jag har själv kära minnen till Loranga, Masarin och Dartanjang. Jag såg det mest på tv när jag var liten och tyckte det var en lite mystisk känsla över deras tillvaro och allt de pysslar med. Det kanske är så, att dessa figurer spelar på känslorna hos människor på väldigt olika sätt. Det är inte särskilt konstigt, vi uppfattar ju alla saker olika.

Jag tror dock, att Loranga, Masarin och Dartanjang antingen älskas mycket och ger positiva minnen och känslor eller så ogillar man dem. Det är en typisk barnbok som delar upp människor i två läger, känner jag.
Jag hör till den första gruppen, i alla fall.

Loranga, Masarin och Dartanjang
Författare: Barbro Lindgren
Illustratör: Sara Olausson
Förlag: Positiv förlag
Antal sidor: 80
ISBN: 978-91-978971-0-5
Köp: Jämför priser

Jag minns när jag skulle välja serietidning som liten. Det var en härlig uppgift att få stå och botanisera bland barntidningarna. När jag fick lov att köpa en tidning vet jag att jag kunde stå ganska länge och fundera över vilken jag skulle ta. Kanske Bobo, Min Häst eller Bamse? Är det bara jag som känner ett nostalgihugg när jag tänker på tidningen Zoo? Enligt Wikipedia gavs det bara ut 16 nummer av den, men jag tror nog att jag läste de flesta av dessa nummer.

Egentligen ska man väl inte klaga över att serietidningsutbudet för barn är litet nu idag. På ett sätt finns det ju ett ganska stort utbud av tidningar. Men skillnaden är väl att serietidningarna nu har ett bredare kommersiellt nätverk bakom sig. När mina barn skulle välja tidningar senast blev det Cars och Ben 10, båda utrustade med blanka plastleksaker. När jag var liten blev man ju överlycklig när man fick med ett par vykort med sin Bamsetidning. Den ökade mängden plastleksaker är väl inte så bra för miljön, men för övrigt har jag inte direkt någonting emot att man får med en liten present när man köper en tidning. Däremot kan man ju fråga sig varför tidningen måste utrustas med en leksak. En bra tidning borde väl sälja sig själv?

Och så har vi det här med våldet i serietidningarna för barn. Kanske lite oväntat, tänker jag inte skriva om hur förkastligt det är med våldet i dagens serietidningar. För jag är nämligen mycket medveten om att det fanns en hel del våld i min barndoms serietidningar också. Fantomen och Spindelmannen har ju funnits hur länge som helst.  Fast jag tror nog att det är så att målgruppen för de nya våldsserierna är en aning lägre. Och är det verkligen så att små barn tycker om att se allt det våld som finns i till exempel Ben 10 och Spiderman Kidz? Eller är det bara leksaken som lockar till ett köp av dessa tidningar?

Trevliga karaktärer, eller?

Men nu nyligen upptäckte jag en ganska ny serietidning som inte har en väletablerad kommersiell struktur bakom sig, nämligen tidningen Tivoli med vänner. Tidningen består främst av serier, men även bland annat berättelser, pysseltips, lite knep och knåp. Vad som är lite speciellt är att förlaget bjuder in olika serieskapare för att gästmedverka i tidningen.

Ett par exempel ur nr 6 2010 av Tivoli med vänner:

Men jag har en absolut favorit ändå, bland alla barnserietidningar jag läst. Det ska nämligen mycket till för att bräcka Bamse – världens starkaste björn. Hur många barn har väl inte följt alla hans och hans vänners fantastiska äventyr och bestyr? Visst följer det väl med fler prylar till tidningen än vad det gjorde förr, men det är helt klart en tidning som är värd att köpa utan minsta lilla bonusleksak. Vad som är lite spännande är att karaktärerna ändrats lite efterhand. Numera får tjejerna till exempel lite mer plats och i senaste numret ( nr 10/2010) adopterar två kaninkillar ett barn tillsammans.  På tidningens hemsida finns  en hel del skoj, så som pyssel, spel, bilder och karaktärsberättelser.