De glömda barnen

Vad händer när ett barn blir osynliggjort? När ett barn misshandlas eller utsätts för övergrepp?
I De glömda barnen försvinner dessa barn långsamt och vaknar upp i ett totalt mörker. De hamnar i ett hål i jorden utan känsla för vad som är natt och för vad som är dag. De är alla lika rädda och lika ensamma när de kommer hit. Skillnaden mellan det här mörkret och det mörker de levde i innan de kom hit är, att här är de inte längre ensamma. Här finns andra barn, med liknande historier.
Här hamnar Misan en tisdagseftermiddag 2013. Hennes mamma jobbar hela dagarna och hennes pappa bor i Norge. Misan är alltid ensam. Flickan som varit längst i hålet kom  hit en tisdag 1901. Alla väntar de på att någon ska längta tillräckligt mycket efter dem så att de kommer härifrån. Många gånger en lång väntan.
”Man skulle kunna tro att barnen kunde leka med varandra, finnas till för varandra och skapa en egen familj, men bortglömdhet är något som äter upp en inifrån, kraften går förlorad och inget av barnen varken orkar eller vill ha roligt. Inte så länge de inte vet om någon letar efter dem”.

Men när Misan kommer är det något som förändras.  Hon för samman barnen i en gemenskap som inte funnits tidigare. Och viktigast av allt: hon ger dem hopp! ”Sträck ut din hand när du inte orkar hålla samman. Tillsammans blir vi starkare när vi har varandra.”
Misan är ingen som ger upp. Hon förtvivlas och stärks av de andra barnens berättelser. Om lilla Gökungen, 2 år, vars pappa misshandlade hennes mamma till döds. Om Nick, som blev utelåst i vinterkylan och glömdes bort. Om Klockan, som hade föräldrar som hånade och skrattade åt honom.

 

 

 

 

 

 

Hemma hade vi högläsning ur De glömda barnen på kvällarna. Redan när jag hämtade nioårige sonen i skolan på eftermiddagen undrade han när vi skulle läsa. Han är i vanliga fall ingen bokslukare, som sin mamma, så det var uppenbart att den här boken berörde honom på ett särskilt sätt.
Precis som barnen slukas upp av sitt hål, slukades vi in i texten. Jag längtade lika mycket jag, samtidigt som gråten hela tiden satt i halsen på mig. Det är inte lätt att läsa högt då.
De glömda barnen är en stark bok, som berör. Otäck, men samtidigt väldigt varm. Och det finns massor att prata om när man läser den här boken tillsammans med barnen, saker man måste prata om, därför tycker jag att den här boken passar perfekt för högläsning. Trots att rösten stockar sig emellanåt.

Även om boken har en smått övernaturlig ton, är det en högst realistisk berättelse. Det finns inte alltid lyckliga slut. Men det finns kärlek och det finns samhörighet. Det är viktigt att komma ihåg i en kall värld.  Tillsammans kan man bygga människotorn som sträcker sig mot ljuset.

För varje såld bok skänker Sagolikt Bokförlag 5 kronor till BRIS, Barnens Rätt I Samhället.Perioden 9 november – 9 december stöder de dessutom Alexandra Bylund och Maria Arnesdotter i projektet Låt alla barn få en God Jul. Enligt Rädda Barnens rapport om barnfattigdom finns det 248 000 fattiga barn i Sverige och detta projekt går ut på att ge dessa barn en chans till en god jul. Sagolikt skänker under den här perioden 25 kronor per bok till projektet, utöver de 5 kronor som går till BRIS.  

De glömda barnen
Författare: Anette Skåhlberg
Illustratör: Katarina Dahlquist
Förlag: Sagolikt Bokförlag
Antal sidor: Sidantal 141
ISBN: 9789186861049
Köp: t.ex. hos Bokus eller Adlibris

Havsrikets hemlighet

Havsrikets hemlighet är den fjärde delen av fem i den lättlästa fantasyserien (Gryningsserien) om Maya och Havsfolket. Mayas längtan efter Yaz, som genomgår en speciell ritual i havet, tilltar alltmer och hon bara måste ge sig ut i havets djup och leta efter honom. Genom att äta torkade alger som hon fått av föräldrarna till Yaz, så kan hon förvandlas till en sjöjungfru, men bara i femton minuter. Det undret som det är att kunna andas under vattnet är så stort och den medföljande frihetskänslan är enorm. I detta förvandlingsrus som Maya befinner sig i, så märker hon inte faran som närmar sig. Hon blir hårt ansatt av de livsfarliga Serramarerna. Det blir Yaz föräldrar som räddar hennes liv. Hennes egna föräldrar får tro att en hund angripit henne. Med hjälp av salvor från Yaz mamma tillfrisknar hon mirakulöst fort och trots att hon varit illa däran, så kan hon inte motstå att åter ge sig av hemifrån för att leta efter Yaz. Det som sedan följer är oväntat och ger en mycket intressant vändning. Yaz har nämligen genomgått en så kallad narjanin och ömsat skinn så som alla Havsvarelser gör när de fyller 13 år. Skinn ömsas men också kön bytes! Könet ändras flera gånger under en Havsvarelses livstid. Yaz som är pojke från början förvandlas således till en flicka. Maya blir bestört, men Yaz försöker trösta:

Älskar du någon så älskar du den oavsett. Maya! Vi är länkade med varandra ändå!

Maya ifrågasätter Havsvarelsernas seder och kan inte acceptera det faktum att den Yaz hon känner är borta, hon både sörjer den gamla Yaz och bannar den nya. Så sakteliga försonas hon ändå med sakernas tillstånd och inom henne landar Yaz kloka ord:

I Havsriket bryr vi oss inte om vad var och en är. Vi älskar det som är kärnan hos någon. Det allra innersta. Därifrån musiken kommer. All energin.

Den stora försoningen kommer efter en resa i havet tillsammans med Yaz. En resa till Havsriket! Maya får där en mycket stark känsla av vad hon vill i livet.

Precis som i de tidigare delarna så får författaren Anette Skåhlberg till ett driv i berättelsen och språket flyter på i sin tydliga enkelhet, men inte utan att bli spännande. Denna lättlästa serie är därmed en bra inkörsport för dem som önskar händelserika lättlästa böcker, men även för de läsare som vill ha inspiration till ett framtida intresse för de riktigt tunga fantasyböckerna. Det här är en bokserie bl.a. om att hitta sig själv och våga förändring. En snart 12-årig kräsen läsare ansåg Havsrikets hemlighet vara lika bra som de förra i serien, hon både läser och lyssnar på dem lika gärna, för som alla Sagolikts böcker så finns även denna inläst som ljudbok. Ett mycket sympatiskt drag som visar på att förlaget vill anstränga sig för att nå olika gruppers behov.

Jag vill som vanligt nämna Katarina Dahlquists bilder. I böckerna jag läst, som hon illustrerat, får jag alltid minst en riktig favoritbild som har just den känslan jag vill stanna kvar i en lång stund. Hennes illustrationer betyder en hel del för sammanhanget och bidrar antagligen för den ovane läsaren att hålla sig kvar i berättelsen. Som nämnts är en femte och sista del att vänta i denna serie och dessutom utlovas en fälthandbok, som ska vara en fauna över Havsrikets alla Havsvarelser och Havsdjur.

Sagolikt Bokförlag har även öppnat upp en sagolik grotta kallad Drakens Grotta och i den kan sagoälskaren få del i förlagets varierande utbud och annat roligt och sagorelaterat.


Havsrikets hemlighet
Författare: Anette Skåhlberg
Illustratör: Katarina Dahlquist
Förlag: Sagolikt Bokförlag (2012)
Antal sidor: 69
ISBN: 9789186861162
Köp: t.ex. hos Bokus eller Adlibris

Junior vill ha syskon!

Den charmiga familjen med giraffpapporna Jösta och Johan och deras dotter Junior är tillbaka! Men är Junior verkligen lycklig i sin familj? När hon blir sjuk och hela kroppen är full med prickar känner hon sig jätteglad, för nu är hon ju mer lik sina pappor! Hon har ont i magen varje dag för att hon inte riktigt känner att hon passar in får papporna veta. Då tar de ett beslut; Junior ska få ett syskon så att hon får någon i familjen som är som hon.

Jakten på ett krokodilägg blir dock svårare än Jösta och Johan har trott. När krokodilerna hotar att äta upp dem skyndar de vidare och hittar en groda som de frågar om hon kan undvara några yngel, men hon vill inte bli störd. Finns det någon mer de kan fråga? Jodå, de hittar någon, men när de kommer hem och berättar för Junior blir hon inte alls nöjd! Hon får helt enkelt ta saken i egna händer!

Där ur det torra gräset
tittar en gök helt lurigt fram,
och nickar mot ett ägg
som hon släpper ner ur sin famn.

Och som vuxen läsare tänker jag såklart att det vet man ju vad gökar gör med sina ägg? Så när ägget sen ska kläckas är jag säker på att det inte blir någon krokodilbäbis, utan att Junior kommer att få ett litet fågelsyskon. Men det visar sig att jag har helt fel vilket blir en rolig överraskning och twist i slutet av boken! Vem tror du finns där inne i ägget?


Junior vill ha syskon!
Författare: Anette Skåhlberg
Illustratör: Katarina Dahlquist
Förlag: Sagolikt bokförlag
Antal sidor: 28
ISBN: 9789197892780
Köp: t.ex. hos Bokus eller Adlibris

Känn med hen

Det lilla ordet som oroat några och roat andra under en tid, är nu åter aktuellt i en bok för barn. Sagolikt Bokförlag kommer ut med sin egna Hen-bok, eller? Men boken behandlar inte hen som vi nu lärt oss innebörden av, den använder hen bara i betydelsen som ett namn på en känslofigur. Boken sägs vara författaren Anette Skåhlbergs reaktion på hen-debatten som uppstod efter att Kivi & Monsterhund kom ut på OLIKA förlag. Intressant ändå när nya böcker genererar ännu fler, ibland med en helt ny vinkel som denna. Förvisso är det är inte helt lätt att se vari författarens kritik till hen ligger, möjligen i att hen ”laddas ur” och används i ett helt nytt sammanhang, som ett namn på en figur rätt och slätt. Språket är fritt så det borde väl vara okej, även om det nog finns de som har invändningar mot att det utkommer en bok med hen i, men med en ny betydelse (eller antibetydelse) och detta dessutom i anslutning till den pågående debatten om hen. Jag kan hålla med om den kritiken då bokens titel har ordet hen i sig och det kan skapa förväntningar. Själv ser jag som sagt ingen koppling till hens betydelse, men jag inser att boken ändå rider på hen-vågen och det känns lite märkligt, samtidigt visar det på att allt är möjligt. En bok skrivs, inspirerad av en ilska mot ett litet ord, och resultatet blir en bok om känslor, starka sådana. Så kan konstnärlig frihet också se ut.

Känn med hen är den första boken i X-serien Mini (1-5 år) och är som förlagets alla böcker tecknad av Katarina Dahlquist, som verkligen visar prov på att hon både behärskar humoristiska bilder som i denna bok och mer dramatiska och vackra i andra sammanhang. Bilderna ihop med bokens direkta tilltal, kraftuttryck, rim och olika stora textstorlekar, fick min 4,5-åring att dras med i känslouppmaningarna. Han, som förresten har noll koll på moderniteter som hen, kollade genast in vem som var flicka och pojke i bokens gäng om fem figurer (de framställs annars könsneutrala). Det var tre flickor och två pojkar meddelade han! De bor i olika hus i samma färger som de själva är färgsatta i och detta var mycket roligt enligt honom. Resten av barnaskaran, både yngre och äldre berördes inte nämnvärt av boken, någon tyckte den mest var rörig. Mina två döttrar är alltför hen-intresserade för att kunna acceptera att hen kan vara något annat än det de lärt sig om hen och inspirerats av. De låste sig mycket därför för att kunna ta in bokens hela essens. ”Inte skoja med hen!”, upplyste min snart 10-åriga dotter.

Jag lämnar hen och väljer att flytta fokus till bokens innehåll i stället. Det är en bok med fem olika starka känslouttryck i figurform och alla är de beroende av varandra. Barnet som lyssnar får tillsammans med figurerna chansen att leva sig in i alla känslorna med hull och hår, med skratt, gråt och en del skrik. De små typerna i boken är galna på sitt sätt men också en del av allas känsloliv, som ju kan vara galet och även härligt om det får levas ut. Känslofigurerna i familjen H heter: Hen (glad), Hun (ledsen), Hin (arg), Hån (rädd) och Hyn (exalterad). Jag har associationer till flera av dessa namn och önskar nog att de kunde hetat något helt annat. Texten är annars mycket enkel, en del på bra och några gånger haltande rim, men tämligen lätt att ta till sig då den har ett upprepande tema. Författarens ambition är att förmedla att alla känslor är lika bra och måste få utlopp:

Hurra för alla känslor vi känner varje dag!
Skratta, gråt och skrik så mår du alltid bra!

Till boken finns en handledning att arbeta utifrån och detta gör att jag tror att boken kan bli ett komplement till diskussioner om känslor framför allt i förskolan, möjligen också som hjälpmedel i de lägre klasserna. Det har för övrigt fungerat mycket väl i klasser som Anette Skåhlberg har besökt. Jag tror det kan fungera bra hemma också, men den som läser bär på ett mycket stort ansvar att ändra tonläge, leva sig in känslorna och få barnet med på noterna, för annars är det risk att en stor del av den effekt boken kan ge försvinner.


Egna tankar om hen, könsneutrala namn och tydlig könsbenämning –
nu när vi ändå är inne på det!

Jag tycker, precis som en av mina döttrar, att hens egentliga betydelse inte ska skojas bort, om Känn med hen verkligen gör det vill jag låta vara osagt (i boken är det ju endast ett namn, om än värdeladdat för många), men det kan nog upplevas så. I intervjuer med författaren har en mer tydlig kritik till hen framkommit. Sagolikt Bokförlag är annars ett förlag som står på de ”annorlundas” sida vad jag har erfarit. Faktum är att i min närhet har jag stött på människor, både barn och vuxna, som bejakar hen och har funnit sig själva i ordet och upplever i det en slags frihet och trygghet – respekt för det. Hen kan med andra ord vara livsavgörande för en person, samtidigt som det kan vara ett mer lättsamt ord att ta till för andra. Jag är annars fortfarande en novis inom hen-begreppet, men min erfarenhet av barn är däremot relativt stor då jag har en samling olika individer hemma. Både pojkar och flickor, stolta och glada för den de är. Ett barn ska känna stolthet i att vara människa, men också flicka eller pojke eller hen. Lika värda, lika bra. Hen skulle kunna fungera i vitt skilda sammanhang. Vi kan ta ett exempel från egna erfarenheter: om ett barn en period, eller alltid, mer ser ut enligt schablonmallen av det ena könet, men är det andra, fast ändå känner stolthet i att vara t.ex. en pojke och inte vill bli kallad flicka jämt, är det då inte bättre att människor som enbart går på fördom lär sig att använda hen? I en inledning till att börja med. Om ordet hen hade använts mer frekvent, i tveksamma fall, så hade kanske respekten för det enskilda barnet blivit mer intakt? En pojke som mer liknar en flicka och vice versa, skulle kunna uppleva en större respekt om ordet hen (eller något annat könsneutralt!) användes, i alla fall tills missförståndet blivit utrett. Det är vad jag tror efter mina upplevelser kring människors snäva uppfattningar om hur en pojke respektive en flicka ser ut/är. Men detta är i verkligheten och ännu så känns hen ovant för många att säga. I barnböckernas värld däremot så ser jag inga större hinder att berika sagor med detta lilla ord. Det är bara ett ord bland många.

Hen är ju faktiskt ett försök till att få igenkänning för alla i sagans värld och jag tror det kan bli bra i medvetna och levande sagor. Själv hyser dock jag en stor faiblesse för sagor med vackra könsneutrala namn i, även om jag inser att endast benämna barnet vid namn kan begränsa textflödet. Men med könsneutrala namn kan varje barn, likt i både hen-böcker och jag-böcker, också finna sig själv i huvudpersonen. Samtidigt så ska inte sagor med huvudpersoner med ett tydligt kön underskattas. En saga som även låter pojkar finna samhörighet och förståelse i sagor med flickor som huvudpersoner (och tvärtom förstås!), är en väg till att närma könen varandra. För jag tycker att många olika sorters sagor behövs! Välskrivna och inkännande.

Jag avslutar med en personlig upplevelse: Så såg vi häromdagen en person i färd med att gå över ett övergångställe och jag utbrast: ”Kolla vilken snygg stil han har”, varpå min dotter genast sa: ”Det är ju en hon”. Vi kunde inte enas om det var en han eller hon så vi sa till slut: ”Det är en hen med en himla cool stil”. Plötsligt fungerade ordet hen i praktiken för att det behövdes just där och då. Möjligen inte sedan, om vi nu hade lärt känna denna okända svartklädda mystiska hen…


Känn med hen
Författare: Anette Skåhlberg
Illustratör: Katarina Dahlquist
Förlag: Sagolikt Bokförlag (2012)
Antal sidor: 36
ISBN: 9789186861186
Köp: t.ex. hos Bokus eller Adlibris

Maya och Havsfolket

 

 

 

 

 

 

 

 

I denna lättlästa fantasyserie (Gryningsserien) från Sagolikt Bokförlag i fem bokdelar har jag bekantat mig med de tre första böckerna i serien. Det handlar om Maya och hennes möte med Havsfolket via hennes nya vän Yaz. I första delen Vattenspår lär Maya känna Yaz, som flyttar in i huset bredvid hennes. Det är något märkligt med den nya familjen känner Maya, som blir nyfiken och undersöker saken och så är hon plötsligt vän med Yaz och börjar så smått få reda på hemligheter kring hans liv. I andra boken Månkraft närmar sig Maya och Yaz varandra än mer och saker sker i vattnet som är både magiska och otroliga. Havsfolket är inte att leka med, men Maya kan inte motstå sin inre längtan till Yaz och livet i havet fascinerar henne, fast hon kan samtidigt ibland känna en rädsla.

Jag lät min 11-åring läsa böckerna och hon tycker att de är bra och fängslande – för det finns en lockelse i att det handlar om havet och det okända på havsbotten. Maya väcker frågor hos oss båda, vem är hon egentligen? Hon som kan och får närma sig varelser från havet? Tredje boken Blodsband innehåller än mer dramatik. Yaz börjar i Mayas klass och det är tur att han har Maya kan jag avslöja. Yaz och Maya är som gjorda för varandra och ändå inte, för en Havsvarelse och människa bör inte beblanda sig. Men det är ohjälpligt för sent, de kan båda höra varandras röster inom sig och de tillhör varandra på ett magiskt vis. Både jag och min 11-åring känner av flödet i själva texten. Detta tillsammans med dramatiken och de övernaturliga inslagen tror jag kan ge en skjuts i läsandet för dem som ännu inte närmat sig de tjocka böckerna.

Illustrationerna är som gjutna till texten. Åh, vad bra det är med bild till text även för lite äldre barn! De svartvita bilderna är tecknade av Katarina Dahlquist och hon har tecknat Havsvarelserna på ett så självklart sätt, vackert och ibland lite lätt skrämmande.


Vattenspår
Författare: Anette Skåhlberg
Illustratör: Katarina Dahlquist
Förlag: Sagolikt Bokförlag (2011)
Antal sidor: 60
ISBN: 9789197668187
Köp: t.ex. hos Bokus eller Adlibris

Månkraft
Författare: Anette Skåhlberg
Illustratör: Katarina Dahlquist
Förlag: Sagolikt Bokförlag (2011)
Antal sidor: 61
ISBN: 9789186861124
Köp: t.ex. hos Bokus eller Adlibris

Blodsband
Författare: Anette Skåhlberg
Illustratör: Katarina Dahlquist
Förlag: Sagolikt Bokförlag (2012)
Antal sidor: 61
ISBN: 9789186861148
Köp: t.ex. hos Bokus eller Adlibris