Med endast blicken som vägledare så kände jag direkt att bilderna, som omger båda bokomslagen och flera sidor inne i böckerna, gav mig den där känslan av att detta vill jag läsa, detta vill jag bli berörd av. Vi får lära känna Sandra och hennes tvillingsyster Teresa, Tea kallad. Tea kom bort i svampskogen vid fyra års ålder och när Sandra fyller 10 år finner polisen Tea förvildad i skogen. Tea har vuxit upp bland vargar och är mer djur än människa och tiden som följer blir en tid av anpassning för Tea. Första boken Syster Varg handlar mycket om denna anpassning och Teas möten med sin ursprungliga familj och andra människor kring dem. Det blir en tuff tid för Sandra som måste utstå prövningar där Tea är inblandad. Vargjägarna blir ett farligt yttre hot mot Tea och hennes vargfamilj. Jägarnas brist på empati betonas och meningslösheten i att vilja döda vargar för att det ska så vara. Tea behåller kontakten med sin vargfamilj och blir efter en tragisk incident deras flockledare. Sandra och Tea finner tillbaka till sin syskonkärlek, mamman och pappan får även de närma sig sin Tea, men alla får ta mycket hänsyn då Tea är vild till sinnet och när som helst kan hennes instinkter slå till.

Andra boken Yla i natten är om möjligt ännu mer på liv och död. Vargarna och systrarna flyr för sina liv. Jaktlaget vädrar nämligen åter varg, en av deras hundar har vad de tror blivit skadad av en varg. Vargungar har också tillkommit i flocken och då blir jägarnas intresse att skjuta av vargarna ännu större. Till läsarens glädje har Yla i natten ett hoppfullt slut och ett rättvist vill jag tillägga. Båda böckerna berör flera områden, såsom syskonkärlek, vänskap, vuxna som går att lita på och så vuxna som sviker och jag gör min egen tolkning och ser även denna historia om tvillingflickorna som ett slags inlägg i vargdebatten. Författaren tar, enligt mig, tydlig ställning för vargarna och jägarna framställs som känslokalla och oförstående. Detta är inte mig emot, jag tycker om böcker som visar vägen mot ett medvetet och varmare samhälle. Vargarna framställs dock inte förskönande utan som de djur de är och vargens ibland farligt avvaktande inställning mot främlingar beskrivs väl. Min 11-åring kom fort in i dessa böckers värld och hon ser precis som jag fram emot en planerad tredje del i denna serie som ingår i Skymningsserien, en serie med spännande och annorlunda berättelser. Sagolikt Bokförlag har många olika teman i sina bokutgivningar och jag känner hopp när jag fått ta del av dels denna serie och dels annat från deras spännande utbud.

Syster Varg
Författare: Anette Skåhlberg
Illustratör: Katarina Dahlquist
Förlag: Sagolikt Bokförlag (2010)
Antal sidor: 119
ISBN: 9789197668187
Köp: t.ex. hos Bokus eller Adlibris

Yla i natten – andra boken om Syster Varg
Författare: Anette Skåhlberg
Illustratör: Katarina Dahlquist
Förlag: Sagolikt Bokförlag (2011)
Antal sidor: 117
ISBN: 9789186861070
Köp: t.ex. hos Bokus eller Adlibris

Den 5 december går Kalle till förskoleklassen med fjärilar i magen, för det är nämligen dags att få veta vem som ska vara årets lucia! Han skriver sitt namn på en lapp och lägger den i burken som fröken har. Nu är det bara att hålla tummarna för att det blir han; han vill vara magisk och strålande och läsa dikten som han själv har skrivit och tränat så på!

Fröken drar en lapp ur burken…och på den står det…KALLE! Det visar sig att det inte bara är Kalle själv som skrivit en lapp med ”Kalle” på, utan sex av kamraterna har också gjort det. Alla barnen tycker dock inte att Kalle ska få vara lucia, någon säger: ”En lucia ska ha långt hår…”. Under dagen försöker Kalles fröken att få honom på andra tankar genom att föreslå att han ska vara stjärngosse istället, eller att de kanske kan ha både en flicklucia och en pojklucia och att Kalle då kan ha ljus i händerna istället för på huvudet.

Hemma vid middagsbordet upptäcker Kalles mamma och pappa att något är på tok och Kalle berättar vad som hänt under dagen. Då tar föräldrarna med honom på en shoppingtur där ett lucialinne med rött band, en luciakrona och en peruk med långt blont hår införskaffas! Nu finns inga hinder för att Kalle ska kunna vara lucia! Eller?

När Kalle stolt visar upp sig i sin mundering nästa dag blir fröken besvärad och berättar att det tyvärr är bestämt på skolan att lucian ska vara en flicka. Kalle blir så ledsen att tårarna kommer och hans kompis Maja kommer och tröstar och säger till fröken att hon tycker att Kalle ska få vara lucia i alla fall! Men det tycker inte rektorn eller skolan. Detta resulterar i två mycket upprörda föräldrar som gör en visit hos rektorn, men ska det kunna ändra på saken? Slutet i boken är oväntat men bra, mer än så avslöjar jag inte!

Boken om Kalle som lucia är charmig och rolig, men den handlar också om utanförskap, att inte få vara den man är och om att bli orättvist behandlad. Jag tycker om Annette Skålbergs och Katarina Dahlquists böcker, inte bara för att de har fantastiskt mysiga illustrationer och härliga berättelser utan för att de vågar ta upp ämnen som ibland kan vara svåra att prata om och förklara på ett bra sätt.

Ha en riktigt trevlig lucia ni alla som läser Barnboksprat!

Kalle som lucia
Författare: Anette Skåhlberg
Illustratör: Katarina Dahlquist
Förlag: Sagolikt bokförlag
Antal sidor: 32
ISBN: 9789197668163
Köp: t.ex. på Adlibris eller Bokus

Den här boken fullkomligt kryllar av allt en äkta traditionell sagobok brukar innehålla: en vacker prinsessa, en kung och en drottning, en massa prinsar som ska tävla om prinsessans gunst, en otäck (?) drake och ett kungarike som ska lämnas över från en generation till en annan. På flera ställen dyker också det klassiska talet tre upp; prinsarna får tre uppdrag de ska klara för att få gifta sig med prinsessan, budet utropas i dagarna tre och vid ett tillfälle får prinsessan tre dagar på sig att välja vilken prins hon vill gifta sig med. Jaha tänker du kanske nu, men vad är det som är så annorlunda med den här boken då jämfört med alla andra sagor om prinsessor? En hel del faktiskt!

I boken får man följa med från det att prinsessan Kristalla föds en kall vintermorgon tills hon gifter sig. När Kristalla är liten får hon allt hon pekar på men är ändå inte lycklig, hon saknar verkligen att ha en vän. Den enda som hon ser som sin vän är den (som andra tycker) hemska draken som bor i en grotta i kungaberget. Kristalla förstår att draken känner sig lika ensam som hon och tar sig till drakens grotta. Hon blir påkommen och förbjuden att gå dit mer, men då bestämmer hon sig för att rymma. Hon hamnar i skogen och blir nästan uppäten av köttätande växter när en flicka med svärd kommer till hennes räddning! Flickorna blir vänner och Kristalla ger Vilda sitt kungasmycke som hon bär om halsen. Tyvärr kommer kungen och drottningen på dem och brännmärker Vilda och förbjuder dem att träffas mer, kungliga personer får inte beblanda sig med vanligt folk.

Kristalla blir en mycket sorgsen flicka som slutar prata och skratta, åren går och när hon är 18 år är det dags för henne att gifta sig. Prinsar från när och fjärran kommer för att utföra de uppdrag som kungaparet har bestämt och säger åt Kristalla att välja den prins som får det att pirra i hennes mage. Kristallas mage pirrar inte av att träffa någon prins alls! Till slut tröttnar föräldrarna och bygger in prinsessan i ett torn varifrån den enda vägen ut är att bli räddad av en prins. Om hon själv inte valt ut en prins inom tre dagar kommer föräldrarna att välja åt henne. När hon står där uppe i tornet hör hon att prinsarna tänker döda draken, och det kan hon bara inte låta hända! Hon klättrar ner för tornet och hamnar så småningom utanför svärdsmidarens hus i skogen, och vem öppnar dörren där om inte Vilda?!

Som alla sagor slutar även denna med att prinsessan (som sen blev drottning) lever lycklig i alla sina dagar! Men vem var det egentligen hon gifte sig med, den enda som fick hennes mage att pirra?? Om du inte redan listat ut det får du läsa boken. Eller förresten, läs boken även om du har listat ut det, för det är en riktigt mysig sagobok men härliga illustrationer och ett riktigt coolt kärlekspar!

Prinsessan Kristalla
Författare: Anette Skåhlberg
Illustratör: Katarina Dahlquist
Förlag: Sagolikt bokförlag
Antal sidor: 44
ISBN: 9789163330070
Köp: t.ex. på Adlibris eller Bokus

En morgon när 91-åriga uteliggaren Elvira tar sig in i en trappuppgång för att värma sig hör hon ett märkligt ljud. Hon lyssnar och letar, och bakom trappan i en korg ligger en bebis! På en skylt i korgen står det ”Vem kan älska Ella?” Elvira bestämmer sig snabb för att hon ska ta hand om Ella.

Elvira och Ella bosätter sig i hamnen i en slags hydda som Elvira bygger. Tiden går; snart har Ella blivit så gammal att hon börjar gå och prata och på nästa sida i boken har hon hunnit bli fyra år. Nu börjar Elvira att bli riktigt skröplig, hon orkar inte längre driva omkring på gatorna så det blir svårare att skaffa mat. När polisen ibland dyker upp får Ella gömma sig för att inte bli omhändertagen. En morgon vaknar inte Elvira inte vaknar från nattens sömn. ‘Då gör Ella som hon blivit tillsagd; hon tar sina saker och ger sig iväg för att hitta någon ny som kan älska henne.

Ella letar efter någon som vill ta hand om henne; runt halsen har hon sin gamla skylt med texten ”Vem kan älska Ella?”. Hon håller upp den för en man som hon tycker ser snäll ut men han bara skrattar åt henne. Hon flyr från platsen och hamnar på en bänk på ett litet torg. Plötsligt sätter sig två män bredvid henne, de är glada och pussas och pratar om att de älskar varandra och Ella önskar att de kunde se hennes skylt. Nästa dag dyker de två männen upp igen, den här gången verkar de stressade och äter lunch snabbt innan de försvinner. Kvar på bänken ligger en väska! Ella öppnar den och studerar innehållet; hon hittar namn och adress till en av männen och där finns även nycklar. Ella bestämmer sig för att lämna tillbaka väskan till Anton på Kungsgatan, men ingen öppnar när hon ringer på. Då provar Ella en nyckel i låset och den passar! När Ella är där inne i lägenheten hör hon att någon kommer men gömmer sig i en klädkammare.

Klädkammaren hemma hos Anton och Adam blir Ellas nya hem, hon lyckas hålla sig gömd där flera dagar utan att bli avslöjad. En natt blir ensamheten för stor där i klädkammaren, hon ser på Anton och Adam som ligger och sover så gott och plötsligt klättrar hon upp i sängen och lägger sig mellan dem! Hur ska detta sluta?

Jag har blandade känslor när det gäller den här boken, samtidigt som jag tycker om den för den handlar om kärlek och hopp och har ett lyckligt slut så känns den samtidigt obehaglig. Visst, det är en påhittad historia och det här skulle nog (förhoppningsvis) inte kunna hända ett barn i Sverige idag (men säkerligen någon annanstans i världen tyvärr). Den gamla damen Elvira tar ju hand om Ella så gott hon kan, men är det inte väldigt ansvarslöst att ”behålla” bebisen själv och låta henne växa upp som hemlös i stället för att se till att hon blir omhändertagen? Det är ju inte fråga om några dagar, utan om många år som går! Till slut får ju Ella i alla fall en familj som hon så länge önskat sig, så jag kan andas ut och känna mig förvissad om att allt kommer att ordna sig. Jag har läst flera böcker från Sagolikt bokförlag, och som vanligt är Katarina Dahlquists bilder alldeles underbara, hon är helt klart en av mina favoritillustratörer!

Vem kan älska Ella?
Författare: Anette Skåhlberg
Illustratör: Katarina Dahlquist
Förlag: Sagolikt bokförlag
Antal sidor: 40
ISBN: 9789197668149
Köp: t.ex. på Adlibris eller Bokus

Kalle är en kille som inte är som vilken kille som helst, men som man skulle önska att alla killar kunde och tordes vara om de ville! Kalle bor tillsammans med sin mamma Katja och pappa SvenOlof i stadens centrum. När det blir sommarlov och föräldrarna måste arbeta tycker Kalle att det blir ensamt. Som tur är får han åka till sina kusiner Gloster och Granat vars föräldrar driver ett vandrarhem vid en hamn.

Just den här sommaren är varmare än vanligt, och Kalle blir så avundsjuk på kusinerna som springer omkring och leker i fina svara sommarklänningar! Han vill också ha klänning! Som tur är har Gloster och Granat en hel hög urväxta klänningar så Kalle får välja precis vilken han vill, och väljer en vacker rosa klänning med silverprickar, och prickarna är självlysande i mörker – kan det bli bättre?! Hela sommaren har Kalle klänningen på sig, ja han vägrar faktiskt ha något annat på sig! När han kommer hem säger föräldrarna att han inte kan gå klädd i klänning hela tiden men det tycker Kalle att han visst kan! Klänningen blir ju lortig ibland…det löser Kalle så att han helt enkelt badar med klänningen på och efteråt blåser han den torr med hårfönen! Smart kille!

När hösten kommer ska Kalle börja i förskoleklass, och självklart ska han ha sin klänning på sig då. Det som händer är väntat; de andra barnen skrattar åt honom och frågar om han har blivit tjej över sommaren. ”Tänk för att jag inte har det. Jag gillar att ha klänning på mig” svarar Kalle nöjt! När de ska spela fotboll på gympan får Kalle först inte vara med eftersom han vägrar byta om, men det saknas en spelare så han får vara med i alla fall. Alla i laget är besvikna för de vet hur dålig Kalle är på fotboll, men då händer något mycket oväntat, exakt vad avslöjar jag inte men det är något som gör att resten av killarna i laget också vill ha klänning!

Pojkarnas föräldrar är väldigt upprörda och kallar till föräldramöte där de ber Kalles föräldrar se till att han slutar med det där klänningstramset. Som tur är har Kalle väldigt bra föräldrar, och deras svar till de andra mammorna och papporna blir att ”För Kalle är det normalt att ha klänning, alltså är han normal”.

Senare i boken får vi också se hur Kalles morfar blir intresserad av det där med klänning, ska han våga prova?!

En härlig bok med många bra frågor att diskutera med både barn och vuxna. Illustrationerna är otroligt fina och färgrika och man blir jätteglad bara av att titta på dem!

Kalle med klänning
Författare: Anette Skåhlberg
Illustratör: Katarina Dahlquist
Förlag: Sagolikt bokförlag
Antal sidor: 40
ISBN: 9789197668101
Köp: t.ex. på Adlibris eller Bokus

Här är uppföljaren till Jösta och Johan; nu har det gått en tid och nu är det dags för dottern Junior att börja förskolan! Som alla andra barn har hon längtat länge och ser verkligen fram emot att få börja. Hon möts av grodfröken Knut och får en egen hylla med krok, det får mig att minnas min första dag på lekis när jag blev visad min plats i hallen och symbolen jag hade vid min hängare var en segelbåt. Det är viktiga saker det där!

När Junior kommer in i leksalen till de andra barnen är det en del som blir rädda för henne för de tror att hon är en livsfarlig krokodil! Men sen tar nyfikenheten överhand och de börjar fråga ut henne; ”Varenda en viftar med sina händer och vill ha svar. Junior önskar att hennes föräldrar hade stannat kvar.” De frågar om hennes mamma och pappa, om hennes föräldrar är snälla…de förställer sig nog att Juniors föräldrar är två jättekrokodiler skulle jag tro. Men Junior berättar att hon har två pappor, att de bor i ett hus nere vid ån och att papporna är fem respektive nästan tre meter långa. Hon berättar också att pappa Johan ryter när han blir arg: ”Ni ska höra pappa Johan när han blir arg och ryter, jag brukar putta ner honom i ån, det är tur att han flyter”. Kompisarna tänker att de inte vill träffa Juniors pappor, för de är säkert jättefarliga!

Rätt som det är har dagen gått och de hör att Juniors pappor har dykt upp! Alla barnen ropar hjälp och springer och gömmer sig och darrar av skräck…men det är något helt annat än farliga krokodiler som tittar in: nämligen två snälla giraffer med långa halsar som barnen får åka rutschkana på! Vilken fantastiskt bra avslutning på den första förskoledagen!

På det sista uppslaget i berättelsen får man se när alla förskolebarnen promenerar hem med sina familjer, och där finns alla möjliga familjekonstellationer. Det är inga som helst konstigheter att Junior har två pappor, att någon bara har en förälder, att någon tas om hand av sin gammelgammelmormor. Huvudsaken är ju att man har en familj – hur den än ser ut!

Jag tokgillar alla böcker från Sagolikt bokförlag, de är så härligt befriade från en massa gamla förlegade tankar och regler om hur allt ska vara och får mig att fundera och diskutera med min familj om frågor som uppkommer när vi läser boken. I Junior börjar förskolan är det flera saker jag tänker på och gillar: att Junior är en tjej (ja, jag var tyvärr så fördomsfull att jag först automatiskt tänkte att Junior var en kille), att grodfröken på förskolan är en han och att det inte är någon som tycker att det är konstigt att Junior har två pappor istället för en mamma och en pappa. Illustrationerna är underbara måste jag också nämna!

Ett extra plus är att det följer med en cd-skiva med berättelsen inläst i två versioner; en originalversion och en godnattversion!

Junior börjar förskolan
Författare: Anette Skåhlberg
Illustratör: Katarina Dahlquist
Förlag: Sagolikt bokförlag
Antal sidor: 20
ISBN: 9789197892711
Köp: jämför priser

Efter att ha läst två böcker från Sagolikt bokförlag blev jag väldigt nyfiken på de två personer som ligger bakom bokförlaget som skiljer sig så pass mycket från mängden. ”Jag älskar dig så mitt hjärta brister” handlar om en tjej som är kär i en kille med Downs syndrom. ”Jösta och Johan” handlar om två kill-giraffer som vill adoptera ett barn. Jag tog kontakt med Anette Skåhlberg och Katarina Dahlquist för att försöka stilla min nyfikenhet.

- Hemlöshet, killar i klänningar, downs syndrom… Det är ganska normbrytande sagor för barn som ni gör. Vilken respons får ni på detta?

Anette Skåhlberg, författaren bakom böckerna berättar: ”När jag skriver, skriver jag alltid (nästan) utifrån en ilska som oftast urspringer ur något som finns runtom oss. Något som jag blivit förbannad på att det är på ett visst sätt i samhället, någon orättvisa eller ibland bara på ett sätt som jag har sett att någon har behandlat någon annan på. Det är på samma sätt oavsett när jag skriver barnböcker eller vuxenböcker, eller när jag skriver mina pjäser eller gör mina filmer. Det är viktigt för mig att som författare att göra den rösten hos mig hörd. Sedan tycker jag att det är lite sorgligt att det ska kallas normbrytande att göra sagor för barn som handlar om dessa ämnen. Det borde vara en norm att det fanns många sådan här sagor.” Hon fortsätter: ”Reaktionerna har varit väldigt positiva. Många är de röster som hör av sig till oss och tackar för våra böcker. Givetvis är det också en grupp människor som förkastar allt vi gör och tycker det är fruktansvärt, men den gruppen är så liten jämfört med det enorma antal barn och vuxna som älskar våra böcker. Numera har många av biblioteken flera av våra titlar, och böckerna finns också på väldigt många förskolor och skolor runtom i Sverige. Det är vi glada för!”

- Ni har ju tidigare skrivit om homosexuallitet i era barnböcker, prisessan Kristalla som blir kär i en flicka, och nu kommer boken Jösta och Johan. Vad är det som lockar er till att nu skriva om ämnet riktat till ännu mindre barn? Å på vilket sätt skiljer sig dessa historier åt?

”Jag har inte skrivit om homosexualitet” säger Anette. ”Jag har skrivit en saga om en prinsessa som blir kär i en flicka från folket. För mig handlar det ytterst om kärlek. Sedan att de båda två är av samma kön är inte det viktiga för historien, utan mer viktigt för den som läser boken, beroende på vilken inställning läsaren har. Min intention med detta var att göra en bok om en stark och självständig prinsessa som inte gick med på att man valde åt henne, som hittade kärleken någon annanstans än man förväntade sig av henne, hos någon av folket, och som vågade följa sitt hjärtas röst för att bli fullkomlig själv. Och som bestämmer sig för att rädda draken! När det gäller Jösta och Johan så handlar det ytterst om familjen. Att vilja ha en familj men inte lyckas själva utan vara tvungen att finna den någon annanstans. Jösta och Johan föddes förresten i ett roligt sammanhang. Det var Vardagens dramatik som i samarbete med RFSL har ett projekt för regnbågsfamiljer på förskolor under hösten som kommer. De kontaktade mig och önskade att jag kunde skriva en saga riktad mot förskolorna där regnbågsfamiljer ingick. Efter en del funderande föddes Junior börjar förskolan i mitt huvud (som Sagolikt Bokförlag kommer ge ut som bok och ljudbok i december). Jag blev så förtjust i den lilla familjen och funderade över hur den hade blivit som den var, och att Junior ju måste vara ”adopterad”, och därmed skrev jag Jösta och Johan. Sedan blev jag överlycklig över Katarinas bilder som så väl fångade de olika djurens känslor.”

- På er hemsida nämner ni er vision som består av tre punkter. Kan ni berätta lite mer om dessa?

Författaren Anette Skåhlberg förklarar: ”- Bryt normerna! Som författare tycker jag det är viktigt att hela tiden ifrågasätta och kommentera världen omkring mig. Och som det är nu finns det många normer som behöver brytas. Jag vill att alla barn ska våga vara som de i hjärtat själva vill vara, och utvecklas till empatiska och fördomsfria vuxna. – Befria sagorna! Jag älskar sagoberättandet och arbetar även som sagoberättare muntligt. Att tillsammans sluta upp kring en lägereld, fysisk eller mental, och njuta av en saga, är fantastiskt. Att låta den uråldriga sagotraditionen smälta samman med historier från vår samtid, och ge berättelser, vår tids äventyr, som vi alla kan fly in i, berättelser som kan förändra en människas liv för ett ögonblick. Och när min text, sagan jag skrivit, möter Katarinas livsbejakande och starka bilder uppstår magi som får i alla fall mig att vilja befria sagorna och föra dem vidare till alla barn och vuxna. – Väck läslusten! Ju mer vi läser för våra barn desto större lust får de själva att läsa. Detta är jag övertygad om. Och ju mer kraft vi vuxna lägger på att berätta sagor, ju mer tid vi ger barnen kring varje saga desto mer tid får de själva lust att lägga på sitt eget läsande. Allt handlar om tid och att se varandra.” berättar Anette.

Illustratören bakom böckerna, Katarina Dahlquist, fortsätter: ”Även bildmässigt vill vi försöka att göra sagorna unika, annorlunda, bryta normerna och väcka läslusten. Först och främst vill vi att bilderna ska vara handgjorda, mustiga i färgerna och med mycket struktur. Vi är noga med färgerna och att färgkvaliteten behålls när vi trycker böckerna, och därför väljer vi noga utvalt papper och Kristianstad Boktryckeri som är helt unika i sina färger. Och jag som illustratör gör alltid allt för hand, varje känsla ska kännas i bilden, och detaljerna är viktiga så barn själva kan hitta nya saker ju mer de tittar. Dessutom jobbar jag mycket med att skapa kontraster, hitta den ljusaste punkten i bilden och balansera den med den mörkaste, skapa dramatik och djup. Det som berättas i texten ska återspeglas i bilderna. Vi vill skapa en enhet.”

- Vilka är era bästa tips på moderna barnböcker?

”Bildmässigt är mina absolut största förebilder Hans Arnold, Johan Bauer, Alan Lee och Shaun Tan” säger Katarina Dahlquist. ”Inga av dessa skulle man kanske kalla moderna i sina bilder, men jag inspireras inte speciellt mycket av det som följer trenderna, det är oftast stöpt i samma form, avskalat och urvattnat eller datagjort. Det ska vara handgjort! Handgjort! Man ska kunna se och känna konstnärens själ och hjärta i varje penseldrag, det gör en spännande och unik bild som man inte kan slita ögonen ifrån. Jag älskar mustiga färger, mycket struktur, troll och trollskogar och magiska fantasilandskap. Oväntade inslag. Och starka kontraster, mycket känsla. Dessutom tycker jag att Disneys handmålade bilder är underskattade, som illustratör och konstnär är det tecknarens drag som imponerar och Disney har en alldeles säregen stil och ton och barn över hela världen kan inte ha fel. Det Disney åstadkommit är unikt och imponerande. Om jag ska nämna några specifika böcker så gillar jag Little Red, Spiderwick, Slottet vid Silverskogen, The Arrival och HC Andersens och Bröderna Grimms sagor. Dock är vissa av dem ganska förlegade i sina historier vad gäller jämställdhet, fördomar och könsroller, även bildmässigt ibland. Så särskilt moderna är väl egentligen ingen av dem… tyvärr.”

När de sen får frågan om det är något annat de vill tillägga är de ganska eninga: ”Läs! Läs! Läs!” Jag tycker det är ganska talande när två såpass uttrycksfulla personer som Anette och Katarina kan enas om ett enda ord som avslutning.

Jag har lyssnat på en ny bok. Ni vet – på det där sättet som va extra mysigt när man va liten. Att sitta på golvet med boken och läsa med samtidigt som man lyssnar på någon som läser sagan med en riktig sagoröst.

Sagolikt bokförlag har ganska nyligen gett ut sin sjunde bok och denna gången handlar boken om Jösta och Johan, två giraffer som gärna vill ha ett barn. Deras utmaning är dock att Jösta och Johan är likadana. Inte bara det att de är giraffer båda två, de är dessutom båda två en han. Hur gör man då? De båda girafferna ger sig ut på savannen för att se om de hittar ett barn som kanske behöver en familj. De hittar en söt lejonunge, men lejonungens pappa blir jättearg. De hittar en struts, som är så gammal att han själv har barnbarnsbarn. Till slut hittar de ett ensamt ägg och en dag spricker ägget…

Boken riktar sig till barn i åldern 2-6 år och är en varm historia med ett lyckligt slut. Att boken behandlar två ganska ovanliga ämnen i barnboksvärlden: adoption och homosexuallitet kommer i skymundan på något sätt. Det är inte det som man tänker på när man läst boken. Det man tänker på är kärlek, ömhet och hur mysigt det är att vara en familj. Ljud-CDn som medföljer boken ger det där lilla extra och att det dessutom finns två alternativ på uppläsning, en orginalversion och en i ett lugnare tempo som passar som godnattsaga, är ju bara ytterligare ett plus. Jag ser med spänning fram emot uppföljaren ”Junior börjar förskolan” som släpps i december.

Jösta och Johan
Författare: Anette Skåhlberg
Illustratör: Katarina Dahlquist
Förlag: Sagolikt bokförlag
ISBN: 9789197892704
Köp: jämför priser
Se smakprov ur boken här

Hugo är ny i klassen. Hugos mamma har skickat ut ett brev till föräldrarna där det står att Hugo är speciell. Selma tycker att Hugo är super-speciell. Selmas mamma har inte läst lappen som Hugos mamma skickade ut så hon vet inte hur speciell Hugo är. Selma älskar Hugo, ja, av hela sitt hjärta! Hon vet att han är speciell. Fröken har sagt att alla barn är speciella och Hugo är den mest speciella Selma vet. Tyvärr förstår inte Selmas mamma vad det är som är så speciellt med Hugo utan hon blir osäker och rädd när HUgo är på besök. Hon säger att han är sjuk. Selma och Hugo förstår inte, det va ju förra veckan Hugo var förkyld. Nu är han ju frisk.

Jag älskar dig så mitt hjärta brister är fin bok om ett annorlunda ämne. Jag kan inte minnas någon annan än Brumma, Bamses minsta dotter, med någon form av utvecklingsstörning och det är på tiden att detta kommer upp i barnböcker igen. Boken behandlar ämnet ur en barns synvinkel, på ett sådär naturligt sätt det kan vara för barn. Eftersom boken riktar sig till barn i åldern från sex år är det ju några år kvar till att Kicken kan ta del av den. Jag ser fram emot dialogen med honom då och hoppas innerligt att detta är något som han redan ser som naturligt.

Sagan om Hugo och Selma är gedigen och fungerar bra som en bok att dela upp på flera lästillfällen med hjälp av de olika kapitlen i boken. Det passar också bra att använda dessa pauser till att diskutera de frågetecken som dyker upp på vägen. Detta är en varm bok med mycket hjärta. Inget är annorlunda med Hugo, han är bara speciell. Och det är vi ju alla?

Jag älskar dig så mitt hjärta brister

Författare: Anette Skåhlberg och Katarina Dahlquist
Formgivning: Katarina Dahlquist
Förlag: Sagolikt Bokförlag (här kan man även se ytterligare smakprov ur boken)
Antal sidor: 72
ISBN: 9789197668125
Köp: jämför pris här