Ett ensamt barn som funderar mycket. Han funderar på döden. Pappan dödar råttor på gården där de bor. Barnet tar på sig att rädda råttornas själar, för att rädda pappan från att kanske bli straffad av Gud. Lite är det nog för råttornas skull också. Saken är den att de måste begravas och inte bara slängas som om de vore sopor. Barnet har redan tillverkat tjugotvå små glasspinnekors och strax ska det bli tre till. Men så dyker hon upp, flickan från ingenstans, som får pojken att glömma råttorna för en stund och liksom råka avslöja alla hemligheter som gömmer sig på insidan av honom.
Råttornas själar är en lätt poetisk men ändå vardagsnära bilderbok som lämnar en drömsk känsla efter sig, i alla fall hos mig. Och jag blir lite kär i spegelleken som barnen leker.
Att skriva om döden är ingen lätt sak. Inte heller att läsa om döden för ett barn. Här bäddas ämnet in fint i mjuka bilder och det oväntade mötet med flickan, vilket kanske gör det hela lättare. Man kan välja hur mycket man fokuserar på just döden och vad man vill prata vidare om. Kanske kan man fundera på om man tror som pojken, angående vad som händer när man dör. Eller så kan man klura på var flickan kom ifrån och vart hon tog vägen sen. Kanske vill man prova spegelleken också. Det finns många olika saker att ta med sig från läsningen av denna fina bok.
Råttornas själar
Författare: Bengt-Erik Engholm
Illustratör: Sara Gimbergsson
Förlag: Berghs (september 2013)
ISBN: 9789150219937
Antal sidor: 40
Köp: t.ex. hos Bokus eller Adlibris