Vad lärde vi oss av ”Lilla hjärtat”?

Jag tänker mig att fler än jag fick ett bryskt uppvaknande i debatten kring Stina Wirséns ”Lilla hjärtat”. Stina Wirsén fick det definitivt (här är hennes bild av vad som hände och här är professor Joanna Rubin Drangers genomgång av argument i debatten för att ge en liten bakgrund till den som missade den då eller behöver färska upp minnet.)

Själv insåg jag i och med den debatten hur lite jag visste om bildhistoria, hur lätt det var att bortse från rasistiska stereotyper av ren okunskap. Därför tycker jag att det nya initiativet Bilders makt är fantastiskt och oerhört viktigt, inte minst i dessa dagar. Se och lär, och ta med er kunskapen när ni botaniserar i barnbokhyllorna. Vi behöver inte föra rasistiska nidbilder vidare.

Film (3 min): Vad är en stereotyp bild?
https://bildersmakt.se/vad-ar-en-stereotyp-bild/

Film: Det här är inte jag
https://bildersmakt.se/det-har-ar-inte-jag/

Exempel på ickestereotypa bilder:
https://bildersmakt.se/icke-stereotypa-bilder-alla-kan-tecknas-pa-ett-oandligt-antal-satt/

 

Här är en sammanställning av vad jag själv skrev när debatten pågick och jag bloggade på annat håll.

Tyst mobil och Blodig hämnd

De fem böckerna om Dennis är korta, spännande och skrämmande. De handlar om någon som hamnat snett i livet; en arbetslös ung kille som spenderar sina dagar med att träna, supa och slåss tillsammans med sina kompisar i rasistgänget. Flera gånger är han med om otäcka saker som får honom att tänka efter, men ska han någonsin lyckas förändra sitt liv?

I Tyst mobil får vi reda på att Dennis har betett sig riktigt illa mot tjejen han gillar (en tjej med invandrarbakgrund – någon som hans gäng inte accepterar). Han vill så gärna ringa henne men vågar inte. I ett köksskåp hittar han en flaska sprit, och alkoholen gör att han känner sig lugn och stark. Nu ska han ringa Maria! När han äntligen vågar lägger hon på luren, men en stund senare ringer hans mobil och hennes nummer syns på displayen. Det är Marias bror som ringer, och han beordrar Dennis att hålla sig borta från hans syster. Dennis tar sin kniv med hakkorset på och går ut…

Blodig hämnd tar vid exakt där Tyst mobil slutar. Dennis går med kniven i fickan och tänker att han ska döda Marias bror – ingen ska hota honom på det sättet! Längs vägen möter han en av sina gamla lärare som babblar på om hur lyckade hans gamla klasskompisar är; hur en snart är färdig läkare och en annan ekonom. Man kan ju gissa hur kass Dennis känner sig när han får höra det, för vad har han själv lyckats åstadkomma i sitt liv?

När han äntligen kan fortsätta händer någonting som kommer att förändra hans liv drastiskt. Dagen då han skulle ta ett liv blir istället dagen då han räddar ett liv…

Det här är en bokserie lockar ungdomar att läsa; korta lättlästa berättelser med ämnen som intresserar och fascinerar – gäng, slagsmål, nazism, alkohol, kärlek för att nämna några saker. Men det är också en historia om en väldigt ensam ung man som letar efter tillhörighet, vänskap och närhet. Man vill gärna hoppas på att han lyckas ordna upp sitt liv, och kanske kommer det att gå till slut ?

På Nypon förlags hemsida finns arbetsmaterial för lärare och uppgifter till elever som man fritt får kopiera. Suveränt tycker jag som själv är lärare, för det här är böcker som kan användas i flera skolämnen som diskussionsunderlag. Heja Nypon och Thomas Halling!

Läs också de tre första böckerna i serien: En blodig knoge, Pitbull och Ring mig!


Tyst mobil
Serie: Böckerna om Dennis (del 4)
Författare: Thomas Halling
Förlag: Nypon förlag
Antal sidor: 24
ISBN: 9789187221125
Köp: t.ex. hos Bokus eller Adlibris


Blodig hämnd
Serie: Böckerna om Dennis (del 5)
Författare: Thomas Halling
Förlag: Nypon förlag
Antal sidor: 24
ISBN: 9789187221118
Köp: t.ex. hos Bokus eller Adlibris

Ny här

Christina Wahldén är skicklig på att skriva om svåra saker på ett sätt som passar ungdomar. Jag har läst flera av hennes böcker; både ”vanliga” och de som getts ut på Nypon förlag (Nypons böcker är mycket lättlästa och passar mycket bra för läsovana, läsovilliga eller ungdomar med läsproblem). Ny här handlar om en ensamkommande flykting, en tonårspojke som inte har några föräldrar eller andra vårdnadshavare med sig till eller i Sverige. Enligt Migrationsverket kom det 2657 ensammkommande barn under 18 år till Sverige 2011. Bokens huvudperson är påhittad, men Christina Wahldén berättar i slutet av boken att hon träffat flera ensamkommande flyktingbarn.

Hamed har vistats i Sverige i nästan ett år och bor i ett hem tillsammans med fem andra tonårskillar som alla är ensamkommande flyktingar. Hamed har uppmärksammats i lokaltidningen där han intervjuats om sitt liv; ”Han klarade sig från kriget” har journalisten skrivit, och berättar om flykten och om huset som Hamed nu bor i. Något som Hamed inte berättade för journalisten är hur jobbigt han har det nu, sömnlösheten plågar honom på grund av otäcka minnen från Afghanistan.

I den korta men berörande boken får vi en liten inblick i hur Hameds liv ser ut: hur han märker att andra viskar om honom i skolan, hur pappan i grannfamiljen ser på honom med misstänksamhet, och hur de stackars pojkarna i huset en natt får vara med om något som skrämmer slag på dem och får flera av dem att få panik och tro att de är tillbaka i kriget i sina hemländer…

Kort, intensiv, spännande och bra läsning!


Ny här
Författare: Christina Wahldén
Förlag: Nypon förlag
Antal sidor: 36
ISBN: 9789187221149
Köp: t.ex. hos Bokus eller Adlibris

Brokiga i blåsväder – mångfald eller rasism?

Snart kommer filmen Liten Skär och alla små Brokiga, baserad på Stina Wirséns populära böcker om Liten Skär, Lilla Hjärtat och de andra brokiga karaktärerna.

Som ni kanske sett har filmaffischen upprört många, som bland annat i en diskussion på Facebook och i en artikel på SVT Debatt hävdar att porträtteringen av den mörkhyade Lilla Hjärtat är rasistisk, med tydliga kopplingar till de klassiska nidbilderna golliwogg och blackface. Detta är naturligtvis extra olyckligt, eftersom en strävan med brokiga-serien är att visa upp mångfald.

Resultatet: filmaffischen har bytts ut. Men böckerna, filmen och Lilla Hjärtat förblir vad de varit.

Det här är en knepig fråga. Mörkhyade personer är starkt underrepresenterade inom barnlitteraturen och därför tycker jag det är bra att Lilla Hjärtat är svart. Men hur ”får” man framställa svarta personer? Bilden är stereotypisk, det är sant. Lilla Hjärtat är inte bara kolsvart, utan har även tjocka läppar och spretiga flätor. Är det ok, eller inte? På ett sätt vill jag säga: men det finns ju folk som ser ut så! Och tenderar inte stiliserade figurer att vara just stereotypiska? Samtidigt har jag full förståelse för de negativa känslor som kan väckas av kopplingen till de gamla nidbilderna. Som ljushyad är jag kanske inte heller bäst lämpad att uttala mig om vad som är eller inte är kränkande för mörkhyade. På den nya filmaffischen är läpparna tunnare och hade Lilla Hjärtat sett ut så från början hade kanske inte debatten behövt uppstå. Men det är ju lite sent att ändra på nu, då karaktären är etablerad.

I bloggosfären: Eva Emmelin på Lilla bokhyllan stod gapande inför kritiken. Lisa Jannerling i Barnens bokklubbs blogg påpekar att karaktären funnits länge, utan att kritiseras tidigare. Ingerun Syrén Sjösvärd på Boktjuven får brain overload och svårt att komma till en slutsats (ungefär som jag…).

Brokiga-böcker på Barnboksprat: Gul!, Sov!, Aj!, Bang!, Hej! och Alla små tokiga brokiga.

Svarta kängor med gul söm

Svarta kängor med gul sömMarkus och hans mamma är nog världens minsta familj. De har inte så mycket pengar och därför blir mamma bekymrad när Markus visar henne ett par kängor han vill ha. De är nämligen väldigt dyra. Men de är det finaste Markus har sett, svarta och med gul söm! Dessutom är de gjorda av fuskskinn, så man slipper ha döda djur på fötterna. Det påpekar tjejen med rosa håret som jobbar i affären.

Mamma säger att Markus får vänta till sin födelsedag och då kanske han får de svarta kängorna med gul söm. Tiden segar sig fram mot födelsedagen och besvikelsen är stor när inget av paketen verkar kunna innehålla ett par kängor. Men det är bara mamma som busar med honom! Kängorna ligger i ett paket under soffan och Markus blir förstås överlycklig. Men kängorna verkar föra otur med sig. Markus bästa kompis Pernilla säger att de ser klumpiga ut och slutar gå med honom till skolan. Jonte säger att man är rasist om man har såna kängor. Markus är plötsligt ensam och blir hela tiden indragen i bråk. Kängorna gör att han känner sig stöddigare än vanligt och faktiskt vågar säga ifrån när Jonte bråkar, men är det verkligen sådan han vill vara? Det är som att kängorna gör honom till en annan person. Men tjejen med rosa håret har sagt att skorna inte påverkar hur man är som människa…

Svarta kängor med gul söm
Ett uppslag ur Svarta kängor med gul söm

Mårten Melin skriver om Markus i jag-form och gestaltar honom engagerande och trovärdigt. Svarta kängor med gul söm är en jättebra, lättläst bok om vänskap, rasism och att komma på vem man är och stå för det. Pluspoäng från mig för att kängorna är veganska och för att Markus bästis är en tjej! Mårten Melin är bra på att väva in sånt som världen behöver fler exempel på i sina böcker, det gillar jag.

Jag vet inte om det framgår av boken exakt hur gammal Markus är, men jag tror att han går i mellanstadiet. Jag tycker att boken lyckas fånga hur utsatt man är i den åldern, då när barn är så stora att de får ta hand om sig själva men för små för att klara av att ta hand om varandra. Markus får känna på både att bli retad och övergiven, att vara elak och att inte våga stå upp för en kompis. Det är inte lätt att vara barn!

Varje kapitel inleds med en liten vinjett tecknad av Emma Adbåge, som även gjort omslaget.

Tillägg (2009-11-18): Goda nyheter! Boken kommer att ges ut på nytt av En bok för alla, våren 2010. Detta enligt blogginlägg hos Mårten Melin.


Svarta kängor med gul söm
Författare: Mårten Melin
Illustratör: Emma Adbåge
Förlag: Eriksson & Lindgren, numera Rabén & Sjögren
Antal sidor: 76
Köp: på antikvariat eller låna på bibliotek. Eller vänta till våren 2010, då den ges ut på nytt av En bok för alla.