Fyra små ljudliga djurfaktaböcker i kartong för de allra minsta. I varje bok ingår sex stycken olika djur med ett för djuret karakteristiskt läte, ett fantastiskt bra läte som hörs när en liten knapp får en lätt tryckning. Boken med fåglar är så extraordinärt välljudande, det hörs verkligen när det är en talgoxe eller en koltrast. Ja, de är förresten bra alla fyra böckerna, det är riktigt fascinerande vad lite ljud kan åstadkomma för helhetsupplevelsen. Texten består bara av själva djurbenämningen, detta är böcker med inriktning på syn och hörsel. Bilderna är färgrika och roliga att se på, samtidigt som det verkligen liknar själva djuret på ett mycket gulligt vis. Flera små barn i åldrarna 1-4 har med förtjusning tittat och lyssnat och de vill inte sluta i första taget, men jag skulle inte lämna ett litet barn i bitåldern ensam med böckerna. Böckerna fungerar även som förströelse för lite äldre barn, för det är ju detta med ljudupplevelsen som lockar. Varje barn oavsett ålder bara måste trycka på knappen om och om igen. Själv kan jag inte låta bli att återkomma till boken om fåglar. Blundar jag så går det att få lite känsla av att stå i skogen en solig dag.

---

Nyfikna öron – Fåglar
Översättare: Marianne Lindfors
Illustratör: Marion Billet

Förlag: Rabén & Sjögren (2011)
Antal sidor: 14
ISBN: 9789129678789
Köp: t.ex. hos Bokus eller Adlibris

Nyfikna öron – Husdjur
Översättare: Marianne Lindfors
Illustratör: Marion Billet

Förlag: Rabén & Sjögren (2011)
Antal sidor: 14
ISBN: 9789129678772
Köp: t.ex. hos Bokus eller Adlibris

Nyfikna öron – Bondens djur
Översättare: Marianne Lindfors
Illustratör: Marion Billet

Förlag: Rabén & Sjögren (2012)
Antal sidor: 14
ISBN: 9789129678765
Köp: t.ex. hos Bokus eller Adlibris

Nyfikna öron – Djungeldjur
Översättare: Marianne Lindfors
Illustratör: Marion Billet

Förlag: Rabén & Sjögren (2012)
Antal sidor: 14
ISBN: 9789129678758
Köp: t.ex. hos Bokus eller Adlibris

Natten mellan tjugoförsta och tjugoandra december är den längsta på hela året. Och vad passar väl bättre kvällen till en sådan natt än berättande. I min farmors barndomshem, liksom i många andra torpar-  eller statarhem i början av förra seklet fanns det bara en bok med berättelser. Men det var en ganska tjock bok och den var full med fantastiska berättelser om långa äventyr, vackra platser och otroliga hjältar. Den finns i många hem nu också, en del har dock ratat den och andra har liknande böcker med fantastiska berättelser. Jag tänker förstås på bibeln.

Berättande och religion har varit tätt knutna till varandra genom historien. För vad hade religion varit utan berättande? Visst kan man säga att någon form av gud kan ha tagit kontakt med oss människor, men för att det ska bli en religion behöver ju fler få veta om det och få det berättat för sig. Då återstår att att välja om man vill tro på berättelserna som sanna, använda dem som sagor eller rata dem helt.

Vid midvinter kommer jag att berätta om jesusbarnet, som en saga. Det kommer också att bli en annan klassiker: Viktor Rydbergs Tomten. Och tomten har ju sin gåta, som man kan välja grad av religiositet för att svara på, precis som med jesusmyten.

 

Står där så grå vid ladugårdsdörr,
grå mot den vita driva,
tittar, som många vintrar förr,
upp emot månens skiva,
tittar mot skogen, där gran och fur
drar kring gården sin dunkla mur,
grubblar, fast ej et lär båta,
över en underlig gåta.

 

 

Men något lite nyare  vill jag bjuda på också, nämligen Lurix av Eva Lindström. Den är förvisso från 1996, men ny jämfört med Tomen och definitivt ny jämfört med berättelsen om Jesus.

Lurix handlar om vänskap, att ta hand om varandra och att inte behöva vara ensam. Alltså ganska passande till den traditionella bilden av julen. Lurix är ett ovanligt djur som hamnat vilse mitt i en öde skog. Hen vet ej vem hen är eller var hen ska. Men då kommer djurvännen, en ensam kvinna, och tar med sig Lurix hem och plåstrar om de skador som Lurix fått. Kvinnan letar i böcker för att ta reda på vem det kända djuret är medan Lurix gör sig hemmastadd och en vänskap byggs upp mellan de två ensamma individerna. Så kommer det sig att såväl Lurix som kvinnan finner någon att titta på TV och äta ostbågar tillsammans med.

Det är en berättelse med lugn och språket befinner sig i barnets värld. Bilderna är mörka och Lurix är egentligen ganska ful, men det är en väldigt fin och mysig berättelse och en del spänning blir det också, särskilt när en djurparksdirektör vill föra bort den ovanliga Lurix.

Tomten
Författare: Viktor Rydberg
Illustratör: Harald Wiberg
Förlag: Rabén & Sjögren
Antal sidor: 32
ISBN: 9789129655919
Köp: t.ex. på Adlibris eller Bokus
eller låna på bibliotek

Lurix
Författare och illustratör: Eva Lindström
Förlag: Alfabeta (1996)
Antal sidor: 26
ISBN: 9177124928
Låna på bibliotek eller köp begagnad

Det här är en nyutgåva från Raben & Sjögren av Astrid Lindgren med fina bilder av Ingrid Vang Nyman. Den senaste kom 2006 med ett annat omslag men denna är från 2011.
Vad som slår mig är att jag förknippar så starkt dessa bilder med hur Pippi ser ut men medan Astrid inte behöver någon presentation så vet jag egentligen ingenting om vem Ingrid var. Nu är bilderna i denna upplaga digitalt restaurerat och färglagt från att ha varit svart-vitt – en nyuppfräschning alltså av en gammal barnbok.

Det är ingen traditionell barnbilderbok utan det är avsnitt från en kapitelbok som gjorts om till detta läsvänliga format med fokus på julen. Jag gillar orden som förekommer i texten och som inte ligger sådär korrekt utan mer på dialekt. Här förekommer ord som barna och meningar som; ”…sprang hem till mamma så fort bena kunde bära dem…”.
Det är jullov och Pippi Långstrump bjuder in alla barnen i staden till julgransplundring. Men när Tommy och Annika och alla de andra kommer till Villa Villekulla så är det alldeles mörkt och tyst. Har de tagit fel på dag? Men Pippi är så klart full av upptåg och hon har också ett hjärta av guld. Alla får plats i denna trevliga stämning av julen som den här boken förmedlar. Ja, jag blir alldeles varm i hjärtat av att läsa den och tycker mig nästan höra Astrid Lindgrens röst då jag läser den högt för mig själv. Språket är rappt, med glimten i ögat och framförallt är det på barnens nivå.
Pippi är något som håller i alla tider.

---

Pippi har julgransplundring
Författare: Astrid Lindgren
Illustratör: Ingrid Vang Nyman
Förlag:Raben & Sjögren
Antal sidor: 36
ISBN 10: 9129679060
ISBN13: 9789129679069
Finns att köpa på bland annat Adlibris

Den 23 november var Pija Lindenbaum på plats på Bokia i Sundsvall för att signera sin nya barnbok Gittan gömmer bort sig. Tyvärr fick jag förhinder men hade en vän på plats som kunde fixa en barnbok till mig med Pijas signatur. Ja, ni kanske förstår att jag är ett fan av Pija Lindenbaums barnbilderböcker.
Därför var det med stor förväntan som jag satte mig ned, först med 4 åriga sonen för en första höguppläsning och därefter med min 8 åriga dotter. Jag ville ha deras reaktion medan jag läste även om det var svårt att dölja min egen förtjusning över att äntligen äga boken.
Handlingen kretsar kring Gittan, och det här är alltså fjärde boken om henne, som har en kompis som heter Hjördis och inte går på dagis längre. Hon får nämligen vara hos barnflickan Puma och eftersom det är i samma hus som Gittan bor så kan hon gå dit och hälsa på ibland. Puma har svartmålade ögon och tatueringar på armarna. Men så händer något som gör att Puma bli arg på Gittan och det är då hon gömmer sig. Jag måste erkänna att jag fick läsa boken två gånger innan texten satte sig. Det kändes lite rörigt i början och varken jag eller mina barn hängde med riktigt vid första uppläsningen. Gittan är som vanligt lite försiktigare än andra barn vilket gör att Hjördis framhävs som lite mer busig. Men jag fann texten kring barnens lek lite osammanhängande. Mitt i boken blir det bättre och här kommer Lindenbaums igenkännande fantasi fram igen och texten börjar flyta på med kommentarer som jag kan le åt. Som helhet gillar jag boken men mycket beror på att illustrationerna är så fina. Lindenbaum är oftast skicklig på att framhäva känslor och brukar göra det på ett finurligt sätt men i denna bok är det mera öppet med vad som händer och sker. Jag tror många barn, och även vuxna, kan känna igen sig i den otäcka känslan när man möter någon annans ilska.

En annan känsla jag får av karaktären Puma är att hon på något vis symboliserar vuxna av idag. Vid ett tillfälle står hon med fingret emot sin laptop fastän hon har ett litet barn i famnen. På en annan bild sitter hon och läser en bok och vill inte hålla flickorna sällskap med att rita. Lite sådär frånvarande som många vuxna kan vara idag med våra mobiler eller annat som distraherar. Jag tycker det är fint att Lindenbaum skildrar den verkligheten utan att på något vis påpeka det i text eller handlingen.

En fin bok av en duktig barnboksskapare även om jag tycker att denna var lite ”tamare” än de andra ur Gittan-serien. Jag ser framemot fler av Pija Lindenbaums böcker.
P.S Kom på en till sak när jag skrev den här recensionen. Nämligen att den heter Gittan gömmer bort sej och inte sig som jag så gärna vill skriva.

---

Författare & Illustratör: Pija Lindenbaum
Förlag: Raben & Sjögren, 2011
Antal sidor: 32
ISBN:9789129677171
Finns att köpa på bland annat Bokus

Vad gör man när man har en 5-åring som tycker att monster är det mest spännande som finns (förutom Star Wars, Ninjago och pirater förstås då)? Jo man är ju helt enkelt tvungen att leta upp varenda monsterbok man kan hitta! Men man får vara lite försiktig så det inte är för läskiga böcker så ungen får mardrömmar, och det är en rätt svår balansgång det kan jag tala om. Nåväl, en riktigt söt monsterbok hittade jag när jag letade, och hade turen att få ett recensionsexemplar fastän boken har några år på nacken. Boken bygger på en traditionell brasiliansk dikt som heter ”När en baby föds” skriver författaren.

Den här berättelsen är en ”antingen-eller-berättelse”. Så här börjar den: ”När ett monster föds kan två saker hända. Antingen är det ett långt-bort-i-skogen-monster, eller ett under-sängen-monster. Om det är ett långt-bort-i-skogen-monster så är berättelsen slut. Men om det är ett under-sängen-monster kan två saker hända. Antingen…eller…alltså. Så fortsätter det i hela boken där man får följa med monstrets tokiga och roliga upptåg.

En lagom gullig monsterbok som jag nästan är säker på inte framkallar några mardrömmar…men man vet aldrig!

 

Jag skriver B-uppsats på min kurs i litteraturvetenskap just nu och har inriktat mig på temat döden inom barnbilderböcker. Jag trodde i min enfald att det skulle vara svårt att få tag i böcker men det finns faktiskt en hel del och ämnet är inte alls tabu. Från tankar om livet och döden till djupaste sorg – precis som livet kan vara är de skildringar som jag stött på.

Som många andra småbarnsföräldrar så tror jag de flesta kan känna igen sig då jag säger att barn redan börjar fundera över döden i 3 års ålder. De kanske frågar varför det ligger en död fågel i trädgården och varför den dog. De kanske undrar var mormor är nu när hon är död osv. Jag har plockat ut tre böcker som riktar sig till lite större barn, 5-8 år och är alla väldigt olika. För många av oss människor är det viktigt med ritualer och ceremonier vid sorg och så är det naturligtvis för barn också. Det är ett sätt att hantera sorgen.

I Mitt svarta liv av Amanda Eriksson så handlar det just om ritualer. Ett barn, som jag förmodar är en flicka, följer med sin mormor på mormoders kusins begravning. ”Efter begravningen blev alla glada”, står det i texten och det är lite uppsluppen stämning efteråt. Det visas i både bild och text då mormor skrattar medan hon står med andra släktingar och pratar. Att det faktiskt kan vara en riktigt trevlig upplevelse förstärkts då flickan kommer hem till morfar och utbrister; ”Du missade världens fest”.
Nu tycker inte morfar om begravningar men han har hittat en död mus och flickan bestämmer att de ska begrava musen, precis som på en riktig begravning. Sagt och gjort, en hel massa saker ska vara iordning innan. Vänner och familj bjuds in och det blir en fin ceremoni ute i trädgården då musen ska begravas. Men så plötsligt blir allt så verkligt för den lilla flickan då hon inser att den lilla musen aldrig mera kommer att få leva. Hon får springa iväg en stund då tårarna väller fram. Jag tycker det här var väldigt fint skildrat och hur olika vi kan uppleva sorg. Mormors gamla kusin väckte inga nära känslor hos barnet men hon fick genom leken leva ut de känslor och tankar hon ändå bar på och inte kunde kanske uttrycka i ord. När musen skulle läggas i den kalla jorden blev allt väldigt klart för henne var döden egentligen innebar. En mycket finstämd bok med roliga bilder att titta på.

Våra svenska barn möter ofta döden i samband med att ett husdjur dör eller en nära familjemedlem men runt om i världen dör människor också av svält, våld eller i krig. Jag fann en barnbok på biblioteket som handlar om Andra världskriget. Rose Blanche var en liten grupp av människor som satte sig upp mot Hitler. Alla avrättades.

Här får man följa en flicka som heter just Rose Blanche, samma som bokens titel, som lever i Tyskland just under pågående krig. Det berättas från ett barns synvinkel och det är endast vi vuxna, med facit i hand som vet historiens gång. Rose förstår inte allt som sker omkring henne då soldaterna tar över staden. En dag tar hon sig genom skogen och fram till ett koncentrationsläger där hon ser flera utmärglade människor bakom taggiga stängsel. Rose börjar gömma mat och medan hon själv blir magrare och magrare så ger hon bort mat till barnen på lägret. Så en dag försvinner Rose då hon är utanför de taggiga stängslen.
”Skuggor rörde sig bland träden. Det var svårt att se dem, men soldater ser fiender överallt…”
Befrielsen är alltså nära då det kommer soldater med andra uniformer och främmande språk men flickan kommer emellan en strid. Plötsligt finns inte flickan längre men våren kommer, blommorna blommar och livet går vidare. Varken i text eller i bild ser vi att flickan är död. ”Ett skott hördes” är det enda vi har som ledtråd. Det är sista bilden vi ser av flickan. Bokens sista blad är en vacker sommarbild, för övrigt är alla bilder i boken detaljrika och vackra, men sista bilden bär spår av taggiga stängsel som är sönder. ”Rose Blanches mamma väntade länge på sin lilla flicka”.
 Min egen tolkning av boken är att den handlar om godhet och inte ondska. Flickan följde sitt hjärta av godhet men belönades med döden men en god gärning lever alltid kvar och vem vet hur många liv hon räddade genom att skänka mat från sin egen ranson. Kanske ingav hon också hopp till fångarna som mötte henne vid stängslet att det även finns godhet i världen.

Den sista boken jag vill nämna är den mest tragiska barnbok jag någonsin läst.
Farväl Rune av Marit Kaldhol & Wenche Oyen är en bok med inga försköningar eller tröst. Bilderna är dramatiska och ibland suddiga som minnesbilder eller drömsekvenser. Texten är egentligen utformad som en gullig saga vilket gör att kontrasten till den kalla verkligheten blir så brutal. Rune och Saga är bästa vänner och de bor grannar. Varje dag traskar Rune ut från sitt röda hus och går över till Sara för att leka. De drömmer om att gifta sig som vuxna. De leker mamma, pappa och barn tillsammans nere vid sjön. Men så blir Saras vantar blöta och hon måste hämta nya. När hon kommer tillbaka har Rune drunknat. Det finns ingen lindring i varken text eller bild. Rune är borta – för alltid. Det finns ingen tröst. Sorgen är så påtaglig – i både bild och text att jag fick tårar i ögonen och en klump i halsen medan jag läste. Den är så där kvävd och hemsk som sorg kan vara när man helt plötsligt mister någon man älskar. Förtvivlan i flickans ögon på en bild är väldigt påtaglig och fylld av ångest.

En svart-vit suddig bild av en naken ihopkurad pojke med en nalle i famnen får mig att tänka på vilken hemsk känsla det måste vara att stoppa ned ett barn i en kista. Jag känner stort motstånd till att läsa den här boken för mina egna barn och då är jag ändå öppen för att prata om det mesta. Men den här boken öppnar alla mina moderskänslor inför rädslan att förlora mina barn och den fruktansvärda känslan vill jag inte möta i en barnbok. Om en barnbok skapar ångest istället för en må bra känsla, ja då lägger jag den ifrån mig men i studiesyfte var den intressant att se vilka egna gränser jag hade i mitt läsande.

Mitt mörka liv
Författare & illustratör: Amanda Eriksson
Förlag: Natur & Kultur
Antal sidor: 26
Utgivningsår: 2007
ISBN: 9127105814
Köp: t.ex. på Adlibris

Rose Blanche
Författare & illustratör: Roberto Innocenti
Antal sidor: 26
Förlag: Raben & Sjögren
Utgivningsår: 1985
ISBN: 9129575443
Köp: t.ex. på Adlibris men finns bara i engelsk version där.

Farväl Rune
Författare: Marit Kaldhol
Illustratör: Wenche Oyen
Förlag: Fripress
Antal sidor: 26 sidor
Utgivningsår: 1986
ISBN: 91-7896-023-1
Köp: t.ex. på Adlibris men finns bara i norsk version där.

Bokomslaget tilltalar mig direkt; en vit mystisk varelse sittandes i en skog omgiven av vatten och sten. Peter Bergting har illustrerat omslaget och det lockar säkerligen unga läsare med intresse för mystik. Om jag fick önska hade det gärna fått vara någon liknande illustration som på omslaget även inne i boken.

Detta är andra delen i en serie som började med Skogens systrar (recenserad av Malin Skals) och trots att jag inte läst första delen så kom jag direkt in i historien och blev engagerad och tagen. Kapitel 1 beskriver hur den ena systern Tuva lever i en fosterfamilj och där i texten fick jag direkta kopplingar till Harry Potter och hans tråkiga familjeliv. Men då Harrys fosterföräldrar är elaka så är Tuvas snälla, dock trista och Tuva verkar tydligt ogilla dem. Sonen i huset, Kevin, påminner mig i sin (enligt Tuva) frånstötande uppenbarelse en hel del om Dudley i Harry Potter:

Sedan sätter han igång och äta, då går jag därifrån. Det är likadant varje morgon. Jag står inte ut med hans smaskande och tunga suckar. Han låter precis som sin pappa Niklas. Inte konstigt, han ser ut som en kopia av honom. Den låga pannan med hopväxta ögonbryn, den breda uppnäsan och den fjuniga överläppen.

Här vill jag inte övertolka, men att beskriva någon med en låg panna (lågpannad=dum) samt hopväxta ögonbryn och bred uppnäsa, ger i alla fall mig rasbiologiska vibbar från en svunnen tid. Dagens barn och tonåringar tolkar möjligen detta annorlunda. Beskrivandet av Kevins (och även pappans) utseende skulle i alla fall kunna uppfattas negativt och kanske fördomsfullt av läsaren, oavsett ålder och egna slutsatser. Avspeglar Kevins utseende hans inre? Tuva anser honom hur som helst vara äcklig och vidrig rakt igenom. Resultatet blir att jag önskar höra Kevins historia och se om han kan räddas från sitt miserabla beteende och instängda liv. Men det är alltså Tuva vi får följa och hennes tre systrar, varav en befinner sig i världen mellan död och levande. Hon har inte fått ro på andra sidan och spelar en central roll i boken.

Alla fyra systrarna har vackra, lite trolska namn: Tuva, Månfare, Vilda och Tilda. Deras föräldrar har övergivit dem och finns inte längre i deras liv. Skogen är systrarnas tillflykt och hem och det är dit de vill igen, bort från fosterfamiljer och inrutade liv. En noga planerad flykt med Tuva i spetsen tar med läsaren in i denna andra bok och detaljer kring flykten bör inte berättas för spänningens skull, men jag kan avslöja att det som följer i flyktens spår är både lite läskigt och dramatiskt.

Systrar som kan höra varandras röster inom sig spelar en stor roll och en uppgörelse i skogen likaså:

Mörkret gör det svårt att orientera sig. Trädens grenar rispar våra armar och ansikten. Min kropp skakar av kylan och det spelar ingen roll hur mycket jag springer. Skakningarna slutar inte. Två gånger har Månfare känt av Tildas närvaro, men efter ett tag har hon tappat bort henne igen.

Det finns en person från första boken, Tom, han som nästan fick sätta livet till där i deras trygga skog. Han omnämns kort i boken och frågan som hänger i luften är om de någonsin kommer att få se honom igen? Svaret på den frågan får läsaren inte i denna bok, men det finns en tredje och avslutande del: Brunnen.

Skogen är alltså systrarnas riktiga hem och där vill de för alltid förbli, men allting har förändrats sedan föräldrarna försvann och systern Tilda dog och nu har de bara varandra: Tuva, Månfare och Vilda. De tre tillsammans måste skapa sig en ny framtid i en miljö som de känner att de hör hemma i. Boken är lättläst och har ett bra driv som gör att jag vill veta mer och historien intresserar både mig och min 11-åring.

---

Flykten
Författare: Petrus Dahlin
Omslag: Peter Bergting
Förlag: Rabén & Sjögren (2010)
Antal sidor: 108
ISBN: 9789129675429
Köp: t.ex. hos Bokus eller Adlibris

Herr Bohm och sillen är en bok som vi gärna läser om och om igen här hemma. Herr Bohm är en herre som tillbringar sina dagar med att fundera och tänka. Likväl som han begrundar de stora frågorna i livet så ägnar han tid åt att undersöka de små vardagliga tingen.

Under en av sina dagliga promenader lägger han märke till fiskarna som simmar omkring i zooaffärens akvarium. Han ser saluhallens stela fiskar uppradade på is och han tittar på pojkarna som metar i hamnen. ”Hur kommer det sig, tänker han, att fiskar inte kan leva på land?” Herr Bohm går hem och funderar på detta och undrar om man inte skulle kunna vänja en fisk vid att leva på land…

Det är spännande att följa Herr Bohms tankegångar och jag kan inte låta bli att se likheterna mellan den typen av  frågor han ställer sig och de frågor jag dagligen får från min femåring här hemma. Peter Cohens språk tillsammans med Olof Landströms illustrationer skildrar allt i ett härligt sävligt tempo och vi dröjer oss kvar vid varje sida för att låta den sjunka in ordentligt. Herr Bohm är en trovärdig karaktär och boken efterlämnar en känsla av att vad som helst kanske är möjligt i denna värld.

 

Jag tänkte starta min första recension här med att blicka tillbaka på en gammal barnbilderbok som har betytt mycket för mig. Ellens boll av Catarina Kruusval är enkel i både text och bild men har en del charmiga inslag som små barn brukar tycka om. Ellen får en röd boll i ett paket som genast försvinner bort. Var är bollen? Är det Buster, Ellens hund som har tagit den?

När min dotter Isabelle döptes som nyfödd 2003 så fick hon den här boken i doppresent. Jag började läsa för henne då hon bara var 3 månader gammal. Det betydde att jag lade henne i sängen med kuddar som stöd så att hon halvsatt och så började jag läsa – varje dag läste vi denna bok under en väldigt lång tid. Det roliga med upprepningen var att hon snabbt lärde sig mitt tonfall och gester. ”Var är bollen?”, gjorde jag i falsett och underströk frågan genom att gestikulera med handen. Samtidigt som som jag sade det så såg man en enkel bild på Ellens sura min där hon står emot en vit bakgrund. Det var ganska så häftigt då min dotter ryckte till strax innan jag kom till den här meningen och gjorde stora ögon av förväntan. Det var inget tvivel om att hon inte visste bokens dramapunkt vilket följdes av jakten efter bollen. ”Är bollen under fåtöljen? Jag skakade ivrigt på huvudet samtidigt som jag sade nej. Eller bakom blomkrukan? Upprepning igen av gest och ord. Jag pekade samtidigt på bilderna så att min dotter kunde släppa blicken från mig och istället stirra på bilderna.

Min dotter minns inte detta. Hon vet historien eftersom jag har berättat att det var hennes favoritbok, eller rättare sagt, jag gjorde valet och jag läste för henne. När hon blev något större så valde hon inte alltid samma böcker som hennes mamma ville läsa men jag tror, och vill gärna tro att jag odlade i tidig ålder hennes stora intresse för böcker. Det är högläsningen, närvaron och den totala koncentrationen på en berättelse som jag känner är magin i att läsa för små barn. Man måste vara närvarande som vuxen då och som min många år yngre lillasyster har sagt till mig en gång; ”du får en annan röst då du läser, du får en berättarröst.” Inlevelse och eget intresse tror jag bidrar till en bra läsupplevelse men också att bara sitta ned och läsa skapar en mysig stund för både barn och vuxna.  Jag hade också velat ha ett minne från min allra första barnbilderbok men vad jag vet så läste inte mina föräldrar böcker utan jag fick genom skolan upptäcka böckernas värld.

Det finns fler böcker av Ellen men det här är den andra boken och den blev utgiven 1994. Ibland är det enklaste bäst och Ellens boll är en rar saga för de allra minsta barnen.

---

Ellens boll
Författare & illustratör: Catarina Kruusval
Förlag: Raben & Sjögren
Antal sidor: 32
ISBN: 9789129639803
Köp: t.ex. på Adlibris eller Bokus

Halvan är en välkänd och älskad kille hemma hos oss, han har hängt med i flera år redan. Vi har följt med honom när han kört polisbil, bärgningsbil, helikopter, grävmaskin och buss bland annat. Något som är extra bra med böckerna om Halvan är att man kan börja tidigt eftersom de finns i två olika varianter. Dels finns det pekböcker som t.ex. Halvan kör polisbil och så finns det en motsvarighet för de äldre barnen som heter Här kommer polisbilen. Det finns också olika spel, pysselböcker och dataspel med den söta rödhåriga mångsysslaren. Han har faktiskt en egen hemsida där man kan fråga honom saker: www.halvan.se. Min 5-åring frågade i somras om det inte skulle komma någon mer bok om Halvan snart, så jag hjälpte honom att författa ett kort mail med frågan som vi skickade. Ett par timmar senare fick vi svar från Halvan (eller rättare sagt hans skapare Arne Norlin) som hade glädjande nyheter; till hösten skulle det komma en ABC-bok!

Halvans ABC handlar om fordon av olika slag, inte helt oväntat va? Varje gång jag får en ABC-bok i min hand brukar jag undra vad författaren har lyckats åstadkomma något med varje bokstav i alfabetet, eller om det kanske finns med någon nödlösning. I Halvans ABC finns faktiskt fordon som börjar på både w, x, y, z, å och ö. Bokstaven ä har nog fått lite av en nödlösning; där hittar man nämligen älsklingsbilar.

I boken finns fakta om både själva fordonen men också lite annat matnyttigt. Visste du till exempel att en familj med två barn slänger 10 kg sopor i veckan? Det får man reda på när man läser sidan om sopbilen. Här finns intressanta saker att lära sig för både stora och små: en fyrhjulig motorcykel kan kallas för en quad, en stor oljetanker är lika stor som fyra fotbollsplaner och dagens zeppelinare fylls med helium. Självklart finns fakta om de fordon som Halvan kört i de tidigare böckerna med också och en del bokstäver har fått flera fordon tilldelade sig – brandbil, buss och bärgningsbil på bokstaven b.

Jonas Burman har som vanligt gjort jättefina illustrationer. Jag gillar verkligen stilen, färgerna och de snygga detaljerna! Fastän jag vanligtvis inte är sådär överdrivet intresserad av fordon så gillar jag Halvanböckerna; bra fakta som gör att det blir intressant att läsa och lära även för oss vuxna.

Halvans ABC
Författare: Arne Norlin
Illustratör: Jonas Burman
Förlag: Rabén & Sjögren
Antal sidor: 40
ISBN: 9789129678581
Köp: t.ex. på Adlibris eller Bokus