Tesslas pappa vill inte

Nu har det kommit en uppföljare till Tesslas mamma vill inte. Den heter förstås Tesslas pappa vill inte. Min första tanke var: toppen att pappan också får en bok! Sen blev jag lite tveksam. Pappan har kostym och fokus är på att han ska gå till jobbet. Mamman har i sin bok vanliga kläder och boken handlar om att gå hem och sköta kvällsbestyren. Kunde det verkligen vara så att Olika förlag, av alla förlag, trillat i fällan att visa stereotypa föräldrar?

Nja. Det kan väl diskuteras, förstås, för det stereotypa finns ju där, men det utmanas ganska hårt också. Jo, pappan är kostymklädd, men boken bjuder på en bild av den kostymklädde mannen som vi aldrig sett honom förut. Här är en man som vill ha hårspännen och glitter, inte bara i fem minuter under en lek, utan som faktiskt går pyntad till jobbet.

Boken följer exakt samma mönster som sin föregångare (läs mer här). Det är omvända-roller-komik som gäller och texten är hårt hållen till sin mall. Och på slutet blir det mys. Ett koncept som funkade då och funkar nu, även om det krävs en del inlevelse av uppläsaren för att texten inte ska låta enformig.

Även i denna bok får Tessla förbli en unikaraktär som kan vara pojke eller flicka eller ingetdera om man så vill.

Jag tror att många barn kommer att skratta åt denna knasiga pappa!


Tesslas pappa vill inte
Författare: Åsa Mendel Hartvig
Illustratör: Caroline Röstlund
Förlag: Olika förlag (2011)
ISBN: 9789185845781
Antal sidor: 28
Köp: t.ex. på Adlibris eller Bokus

Varför gråter pappan?

Varför gråter pappan? är en ”känslodeckare” om Alvdis och Hamsa som får syn på en pappa som sitter på en bänk och gråter. Varför är han ledsen? Fantasin skenar iväg med barnen och när de ger förslag får man samtidigt en liten inblick i deras egna liv.

Duon Kristina Murray Brodin (författare) och Bettina Johansson (illustratör) har gjort fina böcker förut (Tyranno, Maskerad och Världens mamma och en katt), men det här är den första som ges ut på Olika förlag. Jag hoppas att de fortsätter jobba ihop, för de blir bara bättre och bättre. Text och bild samarbetar perfekt i ”Varför gråter pappan?”. De normbrytande detaljerna, som är ett signum för böcker både från skaparduon och från Olika förlag, kommer till stor del fram i bilderna. När det i texten står att Alvdis mamma ville vara ifred lämnas det åt texten att visa att hon var upptagen med att meka med bilen. Och när Alvdis säger att hen tappat sin dinosaurie visar bilden att det hände när hon åkte bakpå motorcykeln med mamma. Jag tog först för givet att Alvdis är tjej och Hamsa kille, men vid närmare eftertanke framgår det faktiskt inte. Och det är skönt, tycker jag.


Ett uppslag ur Varför gråter pappan?, klicka för större.

Sa jag att jag älskar Bettina Johanssons bilder? Det gör jag!

Som vegan uppskattar jag lite extra att ett av de normbrytande inslagen faktiskt handlar om mat:

– Pappan kanske är hungrig, säger Hamsa. För att maten är slut.
– Ja, han kanske vill ha falafel, säger Alvdis. Eller makaroner med ketchup.

Falafel, inte köttbullar! Och det passar så perfekt nu när min dotter äntligen har börjat tycka om falafel efter att ha vägrat smaka hur länge som helst. Kanske är det kanske rentav boken som inspirerat henne? Boken gick för övrigt hem hos oss båda, hon lyssnade väldigt koncentrerat när jag läste den för henne. Jag läser den gärna många gånger!


Varför gråter pappan?
Författare: Kristina Murray Brodin
Illustratör: Bettina Johansson
Förlag: Olika förlag (2011)
Antal sidor: 36
ISBN: 9789185845583
Smakprov: hos provläs.se
Köp: t.ex. på Adlibris eller Bokus

Puss och kram!

Puss! och Kram!

Kärleksböcker för de allra yngsta handlar sällan om romantisk kärlek, utan oftare om kärlek mellan familj och vänner. I Anne Gutmans Puss! och Kram! möter vi djurpappor respektive djurmammor som visar tillgivenhet för sina barn.

Böckerna följer var sin mall. I Puss! är det en djurpappa som pussar sitt barn på varje uppslag: ”Vad gör pappa [djur]? Han pussar på [kroppsdel].” Den är mysig att läsa för att man kan göra som det står! Utom möjligtvis när pappa groda pussar på ögat… då får man pussa lite bredvid i stället. Boken slutar med att ”min pappa” ger ”mig” massor av pussar.

Puss!

I Kram! är det en djurmamma som kramar sitt barn: ”Vem kramar så här? Mamma [djur].” Den slutar också med att ”min mamma” kramar ”mig”.

Kram!

Jag gillar Puss! bäst för att det är lättare att pussa som djurpappan än att krama som djurmamman. Det gör läsningen mycket roligare! Dessutom är det ju alltid bra med pappor i barnböcker, apropå tidigare diskussion, och särskilt mysiga pappor som kramas! Det är bra med jämställdhet såtillvida att mammor och pappor får ta lika mycket plats i varsin bok, men för dem som bara har Kram! ter sig boken förstås väldigt stereotyp, så jag är tveksam till uppdelningen. Kunde man inte varvat mammor och pappor i båda böckerna?

Hur som helst är böckerna väldigt söta och bilderna känns med sin målade stil annorlunda för att vara pekböcker. Egentligen tycker jag inte att de är särskilt snygga, men de har charm!


Puss!
Författare: Anne Gutman
Illustratör: Georg Hallensleben
Förlag: Natur & Kultur
Antal sidor: 14
ISBN: 9789127105034
Köp: jämför priser

Kram!
Författare: Anne Gutman
Illustratör: Georg Hallensleben
Förlag: Natur & Kultur
Antal sidor: 14
ISBN: 9789127106703
Köp: jämför priser

Tyranno

TyrannoEn morgon när pappa kommer in för att väcka Sarah har hon sällskap av en dinosaurie. Han heter Tyranno och har hållit henne vaken hela natten. Sarah är ändå glad att ha fått en ny kompis och Tyranno är med henne hela dagen. Men en dinosaurie vet då rakt inte hur man uppför sig och redan vid frukosten går mjölkglaset i kras. Inte nog med det, katastroferna fortsätter att avlösa varandra när Sarah kommit till dagis, men det är ingen annan som ser Tyranno, så givetvis är det Sarah som får skulden.

Jag skrev nyligen om Maskerad, som precis som Tyranno är skriven av Kristina Murray Brodin, illustrerad av Bettina Johansson och utgiven av Vombat förlag. Förlaget har som sagt en mycket trevlig profil, med queerfeministisk grund och normalisering av det normbrytande som sin mission. Därför sitter jag närmast och räknar normförbrytelser i den här boken och det finns glädjande nog många! Det är pappan som tar hand om Sarah och vi vet inte var eller ens om mamman finns. Sarah har ett asiatiskt utseende, medan pappan är rödlätt och ljushyad. Sarah är en tuff tjej som intresserar sig för dinosaurier och gärna spelar fotboll med pappa. Hon har en engagerad pappa, en manlig dagisfröken, en dagisfröken med slöja, dagiskamrater med olika hudfärg och en som sitter i rullstol. Jag gillar verkligen allt detta, jag gillar berättelsen och jag gillar att jag inte är ensam om att gilla det normbrytande: boken har till exempel fått många positiva kommentarer hos Vi Föräldrar.

Jag gillar också Bettina Johanssons härliga bilder som fyller ut hela sidorna:

Tyranno
Ett uppslag ur Tyranno.

Det finns alltså mycket jag tycker om med Tyranno, men tyvärr finner jag lite för många brister för att den ska bli en favorit. Den är skriven på rim och det funkar, även om det petats in lite väl många utfyllande småord för att det ska kännas riktigt proffsigt. Men det är ett mindre problem jämfört med det jag tror kan vara en konsekvens av det strikta skrivsättet; jag tycker att det fattas information här och var. Om en sida slutar med ”Han kallar sig Tyranno och vet du vad han vill?” förväntar jag mig något sorts svar på nästa sida. I stället fortsätter det: ”Då frågar Sarahs pappa vem nu Tyranno är.”

Boken går ut på att Tyranno (eller kanske Sarahs sömnbrist?) ställer till med en massa tokigheter, men man får knappt veta vad. Jag tycker boken förlorar på att det är så vagt beskrivet vad som egentligen händer. När Sarah kommer till dagis står det:

Så går de in till barnen. Det börjar inte bra,
Tyranno gillar inte att göra som man ska.

På nästa uppslag fortsätter det:

Men då blir Sarah ledsen. Vad orättvist allt är.
Hon reser sig och springer, vill inte vara där.
Hon har väl inte gjort nåt, det var Tyranno ju.
Hon skriker argt till Anders: – Du fattar inget du.

Vad hon gjort och att dagisfröken Anders skäller ut henne fick inte vara med.

När det är utelek och Sarah jagar andra barn blir Anders arg och matt, men varför då? Lekte barnen kull eller gav sig Sarah på barn som inte alls var med på tafatt? Och hur kom Anders in i bilden? Jag önskar att händelserna vore mer konkret skildrade!

Förresten är det lite tragikomiskt att Sarah upptäcker att Tyranno är borta i samma veva som pappa kommer med en tallrik mat… jag kan i alla fall inte låta bli att tänka ”var det så det gick för Tyranno?”. :)

Jag kan tänka mig att vi trots bristerna får glädje av den här boken. Man måste ju inte läsa texten precis som den står, det går ju att friforma lite och fylla i där man tycker att det behövs. Det är i alla fall en bra berättelse att utgå från och bilderna och alla normbrytande detaljer gör boken mycket trevlig att bläddra i.


Tyranno
Författare: Kristina Murray Brodin
Illustratör: Bettina Johansson
Förlag: Vombat
Antal sidor: 36
ISBN: 9789197687027
Köp: jämför priser

Mer om pappor hos Barnens Bokklubb

Apropå pappor i barnböcker så finns det en artikel om det i senaste numret av Barnposten, medlemstidningen för Barnens bokklubb.

Den finns även på webbsidan:
» Har du hört talas om kashmirpappor?

Artikeln bjuder på många tips om böcker med närvarande pappor: Alfons-böckerna (förstås!), böcker av Ulf Stark, Astrid Lindgren, Pija Lindenbaum och en hel del annat, samt anti-tips som den förlegade Tomtebobarnen. Den påminner mig också om Anne Gutermans Puss!, som vi faktiskt har hemma.

Och dessutom pratas det alltså om kashmirpappor.