Det har regnat jäkligt mycket senaste tiden, som man ju alltid tycker att det gör. Barnen på förskolan där jag arbetar jublar när maskarna flyter upp ur sina gångar. Men vad händer när det inte bara är maskarnas bon som fylls med vatten?

Under Bokmässan 2011 lyssnade jag på samtalet ”Politiskt (in)korrekt för barn och unga” och upptäckte Annika Luthers bok De hemlösas stad. Den stad vi möter är Annika Luthers hemstad Helsingfors och födelsestad för bokens huvudkaraktär Lilja.

När Lilja var en liten bebis inträffade en fruktansvärd katastrof. Efter åratal av global uppvärmning vällde havet in över Helsingfors och beslagtog stora delar av staden. Folket evakuerades till Jyväskylä, som 15 år senare blivit ett tryggt tillhåll för alla de fördrivna finländarna. Men tryggheten har sina nackdelar. Lilja lever i ett strikt övervakat samhälle utan spontanitet. Hon känner sig som inlåst i ett fängelse och börjar söka efter sina rötter i den numera förbjudna staden Helsingfors. Hon vet att pappans syster Sassa blev kvar i den delvis översvämmade staden och då Liljas föräldrar vägrar ge henne svar bestämmer hon sig för att själv söka sanningen. Hon måste bege sig bort från det trygga Jyväskylä till staden där hon har sitt ursprung.

När Lilja kommer till sin födelsestad märker hon att den numera heter Halsingih. Det är en fri, farlig och väldigt blöt stad som är full av människor från olika kulturer. För det är förstås inte bara Finland som drabbats av översvämningar. I själva verket har flera miljoner människor blivit hemlösa och sökt sig till mer landfasta platser.

Till höger om båten tog havet slut. Massiva byggnader reste sig rakt ur vattnet och kastade sina mörka skuggor ända ut över båten. Husen var kusliga, stora och höga, en del hade någon gång varit målade i ljusa färger, andra var av tegel och många hade väldiga skorstenar. Fasaderna var fläckiga av mossor och lavar. Vågskvalpet ekade mellan väggarna och unkna lukter steg ur vattnet under båten.

…

Och så plötsligt förändrades allt. Kanalen vidgade sig och i ett slag vimlade det av människor.

I jakten på Sassa, i denna på många sätt obegränsade stad, lever Lilja tillsammans med en stor indisk familj med bland andra jämnåriga tjejen Manju, hennes intressanta bröder och en gammal farmor som rymmer för att valla getter som inte längre finns.

Det här även en berättelse om det som gått förlorat. Om ett vackert gammalt Helsingfors som är täckt av vatten. Om Manjus farmor som en gång levt i ett numera översvämmat Kerala och alla andra liv som kastats om radikalt. Under bokmässan dök en diskussion kring kategorin dystopi upp. Annika Luther ser inte sin bok som enbart tragisk, utan berättade att det är en bok full av hopp och tänker man efter så visar den ju hur livet går vidare istället för att sluta vid en katastrof. Samtidigt berättade också Annika Luther, som är utbildad biolog, om att vi inte ska glömma bort hur vi beter oss idag. För än så länge är det möjligt att förhindra den här typen av katastrof.

Det här är även en bok som väcker frågor kring hur vi ordnar våra liv. Lilja flyr från en stad där allt är kontrollerat, övervakat och svensson-aktigt perfekt. Annika Luther benämner detta som en resa bort från det ordnade livet till frihet och inte bara en jakt efter Sassa utan även efter sig själv.

Kopplingen mellan en farlig okontrollerbar natur och ett övervakat samhälle är ett intressant tema. För de hör ihop. Yttre faror skapar rädsla, men samtidigt som yttre omständigheter är svåra att kontrollera är folket lättare att styra. Vi kan skapa lagar som får oss att känna oss trygga och försöka bygga upp murar mot allt skrämmande, men när vi väl försakat våra chanser mot moder jord står vi ändå där med byxorna neddragna och inte ens heltäckande FRA-lagar kan skydda oss.

---

De hemlösas stad
Författare: Annika Luther
Förlag: Söderströms (2011)
Antal sidor: 229
ISBN: 9789515228468
Köp: t ex på Adlibris eller Bokus
Provläs

Varför gråter pappan? är en ”känslodeckare” om Alvdis och Hamsa som får syn på en pappa som sitter på en bänk och gråter. Varför är han ledsen? Fantasin skenar iväg med barnen och när de ger förslag får man samtidigt en liten inblick i deras egna liv.

Duon Kristina Murray Brodin (författare) och Bettina Johansson (illustratör) har gjort fina böcker förut (Tyranno, Maskerad och Världens mamma och en katt), men det här är den första som ges ut på Olika förlag. Jag hoppas att de fortsätter jobba ihop, för de blir bara bättre och bättre. Text och bild samarbetar perfekt i ”Varför gråter pappan?”. De normbrytande detaljerna, som är ett signum för böcker både från skaparduon och från Olika förlag, kommer till stor del fram i bilderna. När det i texten står att Alvdis mamma ville vara ifred lämnas det åt texten att visa att hon var upptagen med att meka med bilen. Och när Alvdis säger att hen tappat sin dinosaurie visar bilden att det hände när hon åkte bakpå motorcykeln med mamma. Jag tog först för givet att Alvdis är tjej och Hamsa kille, men vid närmare eftertanke framgår det faktiskt inte. Och det är skönt, tycker jag.

Ett uppslag ur Varför gråter pappan?, klicka för större.

Sa jag att jag älskar Bettina Johanssons bilder? Det gör jag!

Som vegan uppskattar jag lite extra att ett av de normbrytande inslagen faktiskt handlar om mat:

- Pappan kanske är hungrig, säger Hamsa. För att maten är slut.
- Ja, han kanske vill ha falafel, säger Alvdis. Eller makaroner med ketchup.

Falafel, inte köttbullar! Och det passar så perfekt nu när min dotter äntligen har börjat tycka om falafel efter att ha vägrat smaka hur länge som helst. Kanske är det kanske rentav boken som inspirerat henne? Boken gick för övrigt hem hos oss båda, hon lyssnade väldigt koncentrerat när jag läste den för henne. Jag läser den gärna många gånger!

---

Varför gråter pappan?
Författare: Kristina Murray Brodin
Illustratör: Bettina Johansson
Förlag: Olika förlag (2011)
Antal sidor: 36
ISBN: 9789185845583
Smakprov: hos provläs.se
Köp: t.ex. på Adlibris eller Bokus

Vad är typiskt för ett kärlekspar som lever tillsammans? Tänk dig två personer. De bor tillsammans, lagar mat tillsammans, sitter och myser i soffan tillsammans och inreder hemmet tillsammans. De är även varandras eviga livskamrater och gör äventyr tillsammans.  Det låter väl som att de har byggt upp ett fint kärleksförhållande?

Det tyckte i alla fall mitt äldsta barn när vi läste berättelsen om Lilla Björn och Lilla Tiger.

Janoschs klassiska berättelse handlar om den lilla björnen och den lilla tigern som bor lite ensligt i en stuga vid en å. Lilla Björn  metar och Lilla Tiger plockar svamp som Lilla Björn tillagar. Så går dagarna. Men en dag hittar de en låda, som luktar banan och därifrån lådan kommer dit vill också Lilla Björn och lilla Tiger. På lådan står det Panama så dit beger de sig, tror de. På sin vandring möter de andra djur och lär sig en del om livet. Vad de däremot inte vet är att de går i en cirkel och efter ett tag ser de ett liten stuga vid en å… Den är lite igenvuxen, men de kommer överens om att detta är deras drömmars mål. Fast de har också kommit fram till att de vill ha en plyschsoffa. Om de bara skaffar sig det så kan de fortsätta sitt perfekta liv tillsammans.

Detta är en söt vänskapshistoria, tyckte jag med mitt normbagage, eftersom berättelsen handlar om två pojkdjur. Men när min son frågade mig om Lilla Björn och Lilla Tiger var kära tvingades jag tänka om lite. För varför skulle det egentligen inte kunna vara en kärlekshistoria? Om ett kärlekspar, som efter att ha fastnat i vardag och vanor, ger sig ut på ett äventyr och finner lycka att ta med sig hem. Även om en bok inte är uttalat hbtq-vänlig måste man kanske ibland ta av sig sina normglasögon och se på boken igen.

Några andra berättelser med en familjebild som skruvar till hetero-/kärnfamiljsidealet en aning:

I Sockerbullen på Kruskakullen uppfostrar två kvinnor (som inte verkar vara ett par) en massa barn tillsammans.

Spyflugan Astrid bor med en jättestor familj bestående av fastrar och mostrar, kusiner och allt möjligt.

Barnen i Berättelsen om den blå planeten lever i ett enda stort kollektiv bestående av bara barn.

Kärlekshistorian Nu eller kanske Mu handlar om två filurer som kanske är människor,kanske djur eller kanske något annat. De är kanske tjejer, kanske killar eller kanske någonting annat. Men de är kära och de lever tillsammans.

 

Läs gärna inlägget Så levde de lyckliga i alla dagar…eller? där vi skriver mer om kärnfamiljer, lycka och kärlek.

 

Kanske sitter du på fler tips?

 

Berättelsen om när Lilla Björn och Lilla Tiger letar efter Panama heter Våra drömmars land och finns i samlingsboken:

Lilla Björn och lilla Tiger: tre berättelser
Författare och illustratör: Janosch
Svensk text: Gun-Britt Sundström
Förlag: Berghs (1990)
Antal sidor: ca 140
ISBN: 9789150210040
Låna på bibliotek eller köp begagnad. Andra titlar med Lilla Björn och Lilla tiger finns dock att köpa i bokhandel.

 

Mamma, pappa, barn är en stark norm i samhället och kulturen men alla familjer ser inte ut så. Många barn lever tillsammans med två mammor eller två pappor. Jag tänkte dyka in i barnböckernas HBT-värld och kika på hur regnbågsfamiljer framställs i en rad barnböcker.

Jag vill ha baklava!
Kalle Guettler & Pia Halse, Olika förlag, utgiven 2010

Huvudpersonen har två mammor och det är inget som direkt pekas ut. Mammorna nämns kort och gott som ”mamma” och ”min andra mamma Rita”. Hela boken genomsyras av ett normbrytande perspektiv genom att huvudpersonen inte visas förrän på sista sidan och att syskonet Kims könsidentitet inte avslöjas annat än när spindeln berättar om att en fluga fångats på Kims smutsiga trosor. På sista sidan framkommer det även att barnen är lika varsin mamma eftersom två av familjemedlemmarna har stort rött hår och två har rakt svart hår. Någon pappa nämns inte, huvudpersonen har två mammor och det räcker bra så.
Läs recension på Barnboksprat

 

Lill-Zlatan och morbror Raring
Pija Lindenbaum, Rabén & Sjögren, utgiven 2006

Lill-Zlatan har en mamma och en pappa, men hon umgås tätt med sin morbror som lever i en homosexuell relation. Precis som Barnboksprats Helena Ferry konstaterar så är stereotyperna inom HBT-världen väldigt tydliga i denna bok, men samtidigt visar den (via morbrors partner Steve) att man inte behöver vara flärdfull, feminin och fjollig för att vara bög. Morbror Raring och Steve har inga barn men samtidigt lever de i en ny relation, så det är inget man behöver fundera kring. Boken kan dock vara ett bra uppslag till att berätta för barnen om de alternativ som finns för homosexuella att få barn (adoption, två homosexuella par som delar barn, insemination för lesbiska och surrogatmödraskap som dock inte är tillåtet i Sverige).
Läs recension på Barnboksprat

 

Malins mamma gifter sig med Lisa
Annette Lundborg & Mimmi Tollerup-Grkovic, Eriksson & Lindgren förlag, utgiven 1999

Denna bok är en utpräglad HBT-bok där författaren poängterar att ”Malins mamma ska gifta sig med Lisa. Malins mamma, Siv, älskar Lisa och Lisa älskar Siv”. Boken handlar om regnbågsfamiljeliv där Lisa och Siv respektive Malins pappa och Niklas delar barn med varandra. Att ett homosexuellt par delar barn med ett annat homosexuellt par är ett vanligt sätt för hbt-par att kunna få barn och boken visar den stora tryggheten som det innebär för Malin och hennes kommande syskon att ha fyra föräldrar att vända sig till. Föräldrarna framställs som helt vanliga människor utan onödiga klyschor som kort hår och manhaftighet respektive fjollighet och intresse för utseendet. I boken beskrivs även hur barn blir till genom att små frön som simmar in i magen och träffar ägget. Malins mamma berättar att hon fick en hel burk med frön av Malins pappa.
Läs recension på Barnboksprat

 

Pinsamt värre Krille
Åsa Karsin & Karin Bektacevic, Olika förlag, utgiven 2009

Krille är en tonårskille som lever ihop med sina mammor Rita och Gittan. Mammorna följer inte den steretypa bilden av att lesbiska kvinnor är manhaftiga och ointresserade av utseendet, utan de är som vilka kvinnor som helst. Att Krille har just två mammor som lever ihop är inget som pekas ut, utan det framkommer rätt och slätt ganska snabbt i inledningen. Någon pappa nämns inte och det görs heller ingen skillnad vem av mammorna som eventuellt är biologisk förälder till Krille.
Läs recension på Barnboksprat

 

Tips för att motverka heteronormen i barnens värld

• Prata med barnen om att vissa barn har två mammor eller pappor (eller både och).
• Presentera ibland två mammor eller pappor som föräldrar till dockan/gosedjuret/actiongubben. Visa att två Barbieflickor eller gosedjurshanar kan bli kära i varandra.
• När du berättar om hur barn blir till kan du även lägga till att vissa barn skapas genom provrörsbefruktning eller assisterad befruktning (en spruta in i snippan). Både hetero- och homopar kan adoptera.

Givetvis får man fundera kring barnets mognadsnivå innan man drar upp avancerade resonemang, men det är alltid bra att börja tidigt för att på ett naturligt sätt låta de homosexuella ta plats i barnets värld. Ett bra sätt kan vara att läsa böckerna ovan till exempel.

På RFSLs webbplats kan du hitta fler HBT-boktips för barn.

Ella har flera stycken morbröder och alla ser likadana ut och är lika tråkiga, alla utom Tommy. Åh, vad hon gillar Tommy! Hon får presenter av honom, de hittar på en massa roliga saker tillsammans och han kallar henne Lill-Zlatan, fast han är inget vidare på fotboll. Men en dag är det nån som heter Steve hemma hos Tommy. Vilken tråkig typ! Och han går aldrig hem! Ella gör sitt bästa för att göra livet surt för Steve så att hon ska få ha Tommy ifred.

Inte någonstans i boken nämns det att ämnet är homosexualitet eller ens att Steve är Tommys pojkvän. Men det är förstås det som är meningen, även om man också kan läsa boken som en ren svartsjukehistoria. Och den är bra hur man än ser den eller förstår den. Pija Lindenbaum gör en viktig insats när hon visar upp ett homosexuellt par som den helt naturliga sak det är.

Man kan möjligtvis anmärka på att Pija Lindenbaums karaktärer fångar upp många stereotyper. Tommy friserar folk, är dålig på fotboll, säger ”raring” och är mycket mer färgglad än de andra morbröderna. Steve framstår som ”mannen i förhållandet”, medan Tommy är den där lite feminina och roliga gaykompisen som blivit en stereotyp roll för homosexuella i moderna berättelser för vuxna. I barnberättelser är homosexuella ännu så ovanliga att jag inte tycker att det framstår som något större problem. Bättre en något stereotyp framställning än ingen alls, kanske?

---

Lill-Zlatan och morbror raring
Författare & illustratör: Pija Lindenbaum
Förlag: Rabén & Sjögren
Antal sidor: 32
ISBN: 9789129664850 alt. Klumpe Dumpe-utgåvan 9789129669299
Köp: t.ex. på Adlibris (1 | 2) eller Bokus (1 | 2)

Senaste i raden av böcker om prinsessan är Prinsessans Rockband. Den handlar om att prinsessan blir ombedd att spela på scen med sitt rockband. Men rockbandet har varit nedlagt sedan en tid eftersom trummis-draken nästan råkade sätta eld på dem. Prinsessan klurar på en lösning medan hon letar upp bandmedlemmarna skelettet, trollkarlen och prinsen och ber dem vara med på en comeback. Alla är de oroliga för drakens eldsprutande, men prinsessan kommer till slut på en smart plan.

Prinsessans rockband är inte särskilt actionspäckad utan håller ett lagom mysigt tempo. Boken handlar om att finna lösningar, hitta varje persons styrka och att tänka utanför lådan.

Som vanligt är prinsessan en sann kvinnlig förebild genom att vara den minst ängsliga av dem och som tar kommandot och drar ihop gänget.

Per Gustavsson har släppt många böcker i prinsess-serien (även två böcker om prinsen). Vad kan man göra  för att förnya sig efter så här många böcker? Jo, man spelar in en musik-cd så klart. Med boken följer en CD med klämmiga poplåtar som jag nästan vågar lova blir succé hos barnen. Texterna finns även nedtecknade i slutet av boken. Låtarna handlar om vänskap, musik, kärlek och de olika karaktärerna i boken. Jag tycker att låtarna är väldigt trallvänliga.

Givetvis har Prinsessans Rockband även en webbplats för alla fans. Du kan även lyssna på skivan på Spotify.

---

Prinsessans rockband
Författare & Illustratör: Per Gustavsson
Förlag: Natur & Kultur (2011)
Antal sidor: 32
ISBN: 9789127130692
Köp: t.ex. på Adlibris, Bokus eller jämför priser

Jag har precis läst kapitelboken Punkpapporna för mina barn. Det är en väldigt rolig bok med mycket humor där ett kompisgängs vardag står i centrum. Det är också en bok som lyckas med den spännande kombinationen att såväl driva med stereotyper som att sätta våra fördomar på pränt.

Vera, Martin och Siv går i samma klass och ska precis börja sitt sommarlov. Men precis innan skolavslutningen kommer en ny tjej till klassen: Cornelia. Hon har precis flyttat till stan och bor i lägenheten mittemot Martins familj. Så kompisarna får en del att tänka på förutom att äta glass och njuta i solens värme. Till råga på allt har Cornelia två jättehäftiga, men också läskiga, pappor. De är nämligen punkare. Har punkare vanliga möbler i sin lägenhet och är det verkligen sant att de bara äter kåldolmar? Kompisarna är jättenyfikna, fast vågar främst betrakta Cornelia och hennes pappor på avstånd. Men så blir de inbjudna till Cornelias födelsedagskalas, ska de våga sig dit?

Punkpapporna handlar om vänskap och det härliga livet då man är barn och har sommarlov. Den handlar också om att våga bryta isen och våga släppa in en ny person i vänskapskretsen och så lite om hur det kan vara att leva i olika sorters familjer.

Att Cornelias pappor är punkare står mer i fokus än att de är två av samma kön. Men familjekonstellationen är inte heller något som ignoreras helt. Barnen har en del roliga funderingar kring det. De är lite rädda för Cornelias pappor, men är ändå sådär härligt nyfikna, vilket gör att de vänder och vrider på våra fördomar. Dessutom bjuder boken på en del överraskningar, som lyfter handlingen lite extra.

Egentligen är det här en bok som är bättre lämpad för lite äldre barn än mina. Händelser, miljö och humor är anpassad för barn i de tidiga skolåren. Om jag skulle varit lärare inom de åldrarna hade jag direkt valt Punkpapporna som högläsningsbok, för det är verkligen en bok som blir väldigt trevlig att läsa tillsammans. Att den har flera huvudkaraktärer gör dessutom att det blir lättare att hitta någon att känna igen sig i för alla.

---

Punkpapporna
Författare: Liz Wennberg
Illustratör: Andrea Femerstrand
Förlag: Vombat
Antal sidor: 82
ISBN: 9789186589035
Köp: Direkt från förlaget eller jämför pris

Gör mig en tjänst! Titta på bilden här nedanför (klicka på den så ploppar den upp större). Försök att inte se vad som står under bilden förrän du läst och begrundat det som står i bilden.

Klar? Bra. Titta inte på bilden nu, försök att svara på frågan ändå: vad heter björnen och bofinken i bilden?

Okej, jag luras. Det framgår inte vad de heter. Men jag tänker mig att du vid det här laget har en föreställning om vilka djuren är. Säg mig nu, i din föreställning, vilket kön har djuren? Om du inte genomskådade mitt experiment, eller lyckades stänga av hjärnan medan du läste, är chansen stor att du tänkte att de är pojkar. Det är norm att djur kallas för han (handen på hjärtat, vad säger du om gosedjuren där hemma?). Det är norm att anta att de är manliga när inget annat anges tydligt med en gång, men i Björnen som längtade hem får vi veta först på den tredje textsidan att björnen är en hon.

Björnen som längtade hem är en bok från Olika förlag, som gör sitt bästa för att bryta de gamla mossiga mönstren. På samma gång som jag blir glad över att björnen är en flicka blir jag väldigt ledsen över att jag ska behöva bli glad för en sån sak. Ska det verkligen vara så konstigt att det krävs ett förlag med särskilt normbrytande inriktning för att det ska hända?

Den tjattrande bofinken är förresten en han, men det får man veta först mot slutet av boken.

Björnen som längtade hem är en söt bok, en finurlig saga om den stackars björnen som anlitar Djurens bostadsförmedling inför vintern. Inget av bostadsförslagen passar henne. Hon vill inte bo med fiskarna i vattnet, med ormarna i rotvältan eller i fågelboet i trädet. Till slut kommer lyckligtvis en lösning, på ett fyndigt sätt.

Det är en bok med ganska mycket text och den rekommenderas från cirka 3 år. I slutet finns även ett avsnitt med fakta om djuren som figurerar i berättelsen.

---

Björnen som längtade hem
Författare: Karin Blixt
Illustratör: Mikael Sjömilla
Förlag: Olika
Antal sidor: 40
ISBN: 9789185845224
Smakprov: hos Adlibris
Köp: jämför priser

När jag bläddrade i den här boken i väntan på bussen sa damen som satt bredvid mig plötsligt att hon hade läst den för sina barnbarn. ”Jag fick läsa den många gånger!”, sa hon. Och det kan jag förstå, Tesslas mamma vill inte! är nämligen både rolig och mysig.

Tesslas mamma vill inte gå hem från parken, inte klä av sig, inte äta och absolut inte gå och lägga sig. Tessla får vara påhittig och göra allting roligt för sin bångstyriga mamma. Kanske hon vill tvätta händerna om de tar blomsprutan? Ja, det vill hon! Kanske vill hon tvätta håret om hon får blåsa såpbubblor samtidigt? Ja, det vill hon! Kanske vill hon borsta tänderna om hon får använda många borstar? Ja, det vill hon!

Om det vore på riktigt vore det en ganska hemsk historia, men i boken blir det komiskt och det är lätt att tänka att det är en lek med ombytta roller. Kanske handlar det egentligen om en väldigt bra mamma, som brukar hitta fantasifulla sätt att göra allt det vardagsgrå lite mer färgsprakande för sitt barn – just den här gången genom att leka att de bytt kropp. Det är verkligen härligt att få se en så livfull och sprudlande mamma i en barnbok!

Tessla är en unikaraktär, alltså en karaktär som inte könsbestäms på något vis i boken. Unikaraktärer är ett intressant koncept, men en stor risk är att läsaren utgår från att karaktären är en pojke, eftersom det är normen. Kanske är det här första gången jag varit med om att i stället missta en unikaraktär för en tjej. Alltså, det är såklart inte fel att läsa Tessla som en tjej, men jag utgick från att hen var uttalat tjej. Det beror kanske mest på att namnets slutbokstav är det klassiskt feminina A:et – hur många mansnamn slutar på A? Gösta, Ola, Loa, Noa och smeknamn som Kenta och Berra, men inte så många fler.

Hur som helst, det här är en härlig bok! Som bonus får man en massa bra tips på hur man kan hantera bångstyriga barn (eller mammor…) som inte vill göra ditten och datten – knepet med många tandborstar har vi provat tidigare, men jag fick några nya idéer också.

Ava, snart 2 år gillar också boken. Hon brukar komma med den och säga ”mamma nej, mamma nej”.

---

Tesslas mamma vill inte!
Författare: Åsa Mendel-Hartvig
Illustratör: Caroline Röstlund
Förlag: OLIKA förlag
Antal sidor: 28
ISBN: 9789185845231
Köp: jämför priser

Världens mamma och en katt handlar om ett barn som berättar om sitt liv, om önskan att få en katt, om kompisen Sandro och om mamman, som inte har något hår eftersom hon är sjuk. Hon är världens tröttaste mamma, som inte längre orkar gå till simhallen eller baka bullar med russin och kanel.

Den här boken ger en del vemodshugg. Att vilja, men inte orka baka eller åka rutschkana med sitt barn, det är allvarliga saker. Sjukdomen ger en dimension, som inte bara kan beskrivas som lite vardagströtthet, utan här finns det också fula peruker och födelsedagskalas med tanken på att man kanske inte kommer att leva uti hundrade år.

Men jag är inte lika säker på att vemodet hugger tag i ett barn på samma sätt. Jag har levt längre än mina barn med normer om att sjukdom är något hemskt, lite unket och ofta tabubelagt. Men så är däremot inte mammans sjukdom i boken. Det här är främst en bok om kärlek och glädje mitt i livets alla svängar. Det är en bok om ett barn som älskar katter och en mamma som har en kille med en cool bil. Trots att mamman inte alltid orkar tycker barnet att mamman är världens finaste… och tokigaste också för den delen. Det här är en bok som ger intryck, men av så många olika slag och framförallt lämnar den efter sig en varm känsla.

Att boken är normöverskridande på flera sätt värmer förstås också. I en barnboksvärld där normen är barn med klassiska svenska namn som lever i kärnfamiljer där mamman definitivt orkar baka bullar, sticker Världens mamma och en katt definitivt ut. Men det fina är att normbrytandet inte påtalas som något avvikande utan bara finns där. Dessutom kan berättarbarnet vara både flicka och pojke. Men eftersom berättelsen är i jag-form blir det inga konstigheter vid vårt språks begränsning kring pronomen.

Bilderna, av Bettina Johansson, är väldigt talande och charmiga. I bilderna är det karaktärerna som är i fokus, vilket gör att det är lätt att lära känna dem. Jag måste också skriva att det verkligen är ett underbart språk i boken. Barnet, som är bokens berättare, är verkligen charmig. Kristina Murray Brodin är en författare som lyfter fram barnet med en oerhörd språklig skicklighet. Att lyckas fånga de där små språkliga detaljerna gör att en barnbok verkligen blir en bok för barn. Jag känner så väl igen min femåring i berättarbarnets sätt att uttrycka sig, det där lekfulla men ändå allvarliga och tron på att man verkligen vet allt.

Det är tur att min kompis Sandro och hans pappa bor i huset bredvid oss. För när de bakar bullar då får vi alltid smaka. Men de har inga russin i, det är synd.

---

Världens mamma och en katt

Författare:Kristina Murray Brodin
Illustratör: Bettina Johansson
Förlag: Vombat förlag
Antal sidor: 32
ISBN: 9789186589066
Köp: jämför priser