Barnens atlas för att upptäcka världen

Korta inledningstexter berättar översiktligt om världsdelar och dess mindre delar.
Kartor ger en visuell överblick av geografi, natur och kultur.
Snabba fakta lyfter fram ett urval viktiga fakta av olika slag.
Fotocirklar låter läsaren komma i närkontakt, zoomar in detaljupplevelser, ger inblickar som förklaras ytterligare i sidotexter, och ger en upplevelse av att vara där.
Vi tas med på en resa genom världen!

En ”kartbok” kan vara rysligt torr och tråkig om man inte har några referenser. Men när man vet hur en plats ser ut, har hört vågor klucka och upplevt bergsbestigningar i benen så blir det genast roligare! I Barnens atlas har författarna och illustratörerna gått ytterligare steg i frågan om referenser.  Med hjälp av en entusiastisk berättelseanda leds läsaren in på ett spår som ökar förväntningarna: vi ger oss ut på en resa där det känns som om vi har ett uppdrag…

Varje uppslag bjuder på en mängd intryck och berättar om klimat, djur, natur, geografi, människor, ett lands specialliteter, kännetecken, kultur av olika slag… i en god variation. Jag kan tycka att det blir väl många intryck att sortera och allt känns lite ostrukturerat och rörigt, i nästa stund undrar jag hur jag skulle uppleva en världsdel eller ett land om jag reste dit: precis så! Massor med osorterade intryck skulle trängas och vilja hitta sin referensplats i hjärnan! Och om jag skulle fråga någon annan som var med på samma resa om dennes upplevelser skulle förmodligen helt andra saker lyftas fram.

 

Tänk vilken underbar resa man skulle kunna göra tillsammans genom denna bok, gamla och unga i olika åldrar och med olika intressen. Några gillar fakta och vill veta hur lång längsta floden är, andra vill veta vad alla huvudstäder heter. Någon får syn på bilderna av läckra maträtter som serveras i just det landet eller lockas av diamanten och upptäcker att det finns diamantgruvor! Och alla lustiga djur vi får syn på, men vad heter de – någon som kan läsa? Sagoslott, vulkaner och målade människor i annorlunda kläder, finns de verkligen på riktigt!? Så ofattbart stor och rik vår värld är – just det Vår värld, där det finns så mycket att upptäcka, kanske finns det någon i gruppen som kommer från något av länderna och kan berätta mer.

Man streckläser inte en atlas, men jag tror att man har glädje och nytta av den på många sätt under lång tid av livet – återkommer gång på gång, man får en förståelse för många dimensioner och kan söka sig vidare utifrån något som väckt extra intresse. Ett smart grepp för att få en hastande läsare att gå tillbaka och upptäcka att man kan upptäcka så mycket mer än det första intrycket, är frågesporten och bildletningsutmaningen på sista uppslaget, en mycket bra idé som kunde ha innehållit många fler frågor av olika svårighetsgrad.


Barnens atlas för att upptäcka världen
Författare: Anita Ganeri
Förlag: Ordalaget Bokförlag 2017
Illustrationer: Sara Lynn Cramb
Översättning: Marie Helleday Ekwurtzel
ISBN: 9789174691948
Köp: t.ex. hos Bokus eller Adlibris

Alva och de borttappade djuren

Det händer inget roligt alls på festen som Alvas föräldrars har i trädgården. Alva bestämmer sig för att gå ut i skogen istället. Där verkar det som att träden pratar med henne, och kanske någon mer…

När en vanlig skog, som vem som helst kan känna igen, börjar få ögon och röster, blir det genast väldigt spännande. Jag minns själv hur jag som barn fantiserade om trollskogen och kalasängen (som jag en gång faktiskt hade kalas på) hemmavid, och vad som skulle kunna hända där. Det är något särskilt med skogar, där få människor, men desto fler djur, ser och hör vad som händer. Mycket av det fångar Olofsson upp i denna bok och skapar igenkänning och ett spännande och mysigt äventyr.

Alva är modig, nyfiken, fundersam och bestämd. När det krävs är hon koncentrerad, lite försiktig inför det nya ibland, men tar gärna för sig. Olofsson ägnar sig inte åt det stereotypt flickaktiga, vilket är skönt.

Bokens stora format ger plats för många helsidestäckande illustrationer. Ibland finns det mycket vitt på sidorna, vilket ger mig en känsla av tomhet och som om jag tappar lite av den magiska, mystiska skogskänslan. Vad händer där i det vita? Vart tog skogen och allt runtomkring vägen? Därmed uppskattar jag uppslaget utan ord eller uppslagen med få ord. Bilderna och texten turas om att berätta, och det är roligt. Genom att enbart läsa texten får vi inte med hela berättelsen, vi måste se vad bilderna svarar, och likadant tvärtom. Det blir ett spännande slalomlopp mellan text och bild, och ett barn som hör berättelsen kan vara med och fylla i textens luckor.


Alva och de borttappade djuren
Författare och illustratör: Jan Olofsson
Förlag: Recito Förlag (2017)
ISBN: 9789177650072
Köp: t.ex. hos Bokus eller Adlibris

Tova-Li och sommarlovet

Jag minns särskilt en sommar i mitt liv då jag hade det svårt ekonomiskt. Det var en sommar med alldeles exceptionellt höga toppar och djupa dalar. En sommar då jag lärde mig att det roliga i livet kan vara gratis men att det också är en utmaning att hitta på aktiviteter som inte kostar något. Jag var vuxen den sommaren och hanterade det med en vuxen persons förhållningssätt till problem. Kanske är det svårare för ett barn att begripa ekonomiska skillnader i samhället och faktorerna som påverkar detta.

Författaren till Tova-Li och sommarlovet avhandlar ämnet utan att det upplevs som en moralkaka. På första skoldagen efter sommaren får barnen berätta för varandra vad de har gjort under lovet. Tova-Li är den enda som inte har rest, varit på ett nöjesland eller spelat med nya dataspel. Tova-Li har byggt en koja i skogen och övernattat i den med sin mamma. Hon tyckte att det var roligt tills hon insåg att det fanns en risk att ingen av de andra barnen skulle tycka likadant när hon berättade om sin upplevelse. Hennes farhågor blåste fort bort när barnen och läraren förtjust bestämde sig för att besöka Tova-Lis koja.

Boken påminner oss om att barn inte är lika fördomsfulla som vuxna och sällan dömer varandra såvida de inte har lärt sig det av sina vuxna förebilder. Den påminner oss också om att uppskatta det enkla och ändå äventyrliga i livet som naturen och ett gott sällskap kan hjälpa oss att uppleva. En skog, en lägereld och ett stjärnfall kan vara grunden till en upplevelse nog så spännande som något annat. Tova-Li bevittnar ett stjärnfall tillsammans med sin mamma vid lägerelden och önskar sig något när stjärnan faller, något som vi andra bara kan fantisera om vad det skulle kunna vara.


Tova-Li och sommarlovet
Författare: Camilla Gunnarsson
Bild: Jonas Olsson
Förlag: Idus (2016)
ISBN: 9789175774305
Köp: t.ex. hos Bokus eller Adlibris

Floras naturpysslor

floras-naturpysslorFlora pysslar med naturens gåvor. Hon är en sakletare av rang. Och förvandlar blad och sten och mer därtill, till vad dessa ting sig mest lämpar sig som, utifrån Floras barnsligt rika vackra fantasi. Jag ska erkänna att jag brukar föredra naturens egen omfångsrika skönhet som den är. Att pyssla med saker som redan är som de ska vara och som är fina i sig, tycker jag oftast är ointressant.

Men det finns flera där ute som älskar att pyssla floragrenoch varför då inte ta tillvara på naturens överskott, som nedfallna blad och kottar i drivor i skogar och marker? Hellre leta i naturens skafferi och få återvunnet och naturligt material, än köpa dito kasst och tveksamt framställt.

Flora är ett med naturen för oss som känner henne sedan förr och hon letar och finner och kan verkligen låta fantasin förvandla något till ett minimalt konstverk. Ju mer jag läser och tittar, ju mer förvandlas även mitt sinne. Nu kan jag längta efter att samla som jag gjorde förr (och då faktiskt skapade mobiler av naturmaterial). Flora tipsar om sina finaste. Stensamlare är jag sedan tidigare, men måla på dem har ännu inte hänt. Ni skulle se vad Flora visar fram! De bilderna får ni längta efter.

Det går inte att värja sig för Kristina Digmans bilder. I alla henflorabladnes egna böcker samt de många illustrationsuppdragen känns det så hemtamt och tryggt och snällt magiskt på något vis. Med Floras naturpysslor bibringas barnet bildning och inspiration till att uppleva saker och ting runt om i omgivningen. Utan krånglig text och trista bilder.

Hela boken i sig är ett litet upptäckar-konstverk och både söt och rolig på samma gång. Tydlig vägledning och vackert illustrativt med foton och målningar. Kristina Digman lyckas med att medvetandegöra och samtidigt lyckliggöra. Drömmen att få den kombinationen.
florakotte

floraverkEn bok till alla förskolor och pysselglada (men även för de motvilliga) i alla åldrar. Det kan bli hur fint som helst ju! Roligt under tiden blir det som bonus.

Själv kom jag som läsare i kontakt med Kristina Digman via böckerna om Flora (Floras kulle, Floras blommor, Floras egen bok), men även via mina recensioner med hennes illustrationer till andras text: God natt, min katt och Julia och jag och det stora ekollonskriget.


Floras naturpysslor: skapa med blad, kottar och stenar
Författare & illustratör: Kristina Digman
Förlag: Bonnier Carlsen (2016)
Antal sidor: 32
ISBN: 9789163888724
Köp: t.ex. hos Bokus eller Adlibris

Akimbo och krokodilmannen

akimbo

En dag kommer John på besök till viltreservatet där Akimbo bor. John ska studera krokodilerna vid floden och Akimbo blir genast väldigt nyfiken. Han får följa med när John märker krokodilungar, men äventyret blir snart lite för spännande när en av krokodilerna attackerar John! Akimbo måste komma på ett sätt att rädda honom. Och det fort!

Jag letar för fullt efter barn- och ungdomsböcker som är skrivna eller utspelar sig i andra länder än de i västvärlden, och som är översatta till svenska. Det är svårt, särskilt när det gäller ungdomsböcker, men när det gäller till barn är det lite lättare. Men inte tillräckligt lätt.

Författaren till Damernas detektivbyrå har skrivit en serie om Akimbo som lever i ett viltreservat i Afrika. I denna bok möter han krokodiler (i de andra böckerna stöter han på t.ex. elefanter, ormar och babianer). Att han får följa med på zoologen Johns äventyr tycker jag vittnar om att boken tar barn på allvar, vilket är viktigt. Akimbo får vara en del i teamet och komma nära krokodiläggen när de kläcks. När det är som mest spännande tycker jag dock att Akimbo är lite för mycket lik en hjälte med superkrafter. Det gör boken mindre trovärdig för mig, vilket är tråkigt. Å andra sidan spelar detta på barns fantasi, det är väldigt spännande och intressant för nyfikna barn.

Enligt illustratören är John en vit man. Det står inget om hudfärger eller nationaliteter i boken, därför tycker jag det är tråkigt att illustratören spär på det här med att ”här kommer en vit, smart man och lär de svarta om deras egna djur”.

Utöver vissa minus tycker jag denna bok passar bra för högläsning eller till de som nyss lärt sig läsa.


Akimbo och krokodilmannen
Författare: Alexander McCall Smith
Illustratör: Peter Bailey
Förlag: B Wahlströms (2006)
ISBN: 9171304487
Originaltitel: Akimbo and the Crocodile Man, 1993
Översättning: Peder Carlsson
Köp: t.ex. hos Bokus eller Adlibris