Senaste i raden av böcker om prinsessan är Prinsessans Rockband. Den handlar om att prinsessan blir ombedd att spela på scen med sitt rockband. Men rockbandet har varit nedlagt sedan en tid eftersom trummis-draken nästan råkade sätta eld på dem. Prinsessan klurar på en lösning medan hon letar upp bandmedlemmarna skelettet, trollkarlen och prinsen och ber dem vara med på en comeback. Alla är de oroliga för drakens eldsprutande, men prinsessan kommer till slut på en smart plan.

Prinsessans rockband är inte särskilt actionspäckad utan håller ett lagom mysigt tempo. Boken handlar om att finna lösningar, hitta varje persons styrka och att tänka utanför lådan.

Som vanligt är prinsessan en sann kvinnlig förebild genom att vara den minst ängsliga av dem och som tar kommandot och drar ihop gänget.

Per Gustavsson har släppt många böcker i prinsess-serien (även två böcker om prinsen). Vad kan man göra  för att förnya sig efter så här många böcker? Jo, man spelar in en musik-cd så klart. Med boken följer en CD med klämmiga poplåtar som jag nästan vågar lova blir succé hos barnen. Texterna finns även nedtecknade i slutet av boken. Låtarna handlar om vänskap, musik, kärlek och de olika karaktärerna i boken. Jag tycker att låtarna är väldigt trallvänliga.

Givetvis har Prinsessans Rockband även en webbplats för alla fans. Du kan även lyssna på skivan på Spotify.

---

Prinsessans rockband
Författare & Illustratör: Per Gustavsson
Förlag: Natur & Kultur (2011)
Antal sidor: 32
ISBN: 9789127130692
Köp: t.ex. på Adlibris, Bokus eller jämför priser

I Lilla barnkammarboken: rim och ramsor för händer, fötter och kropp finns en massa ramsor för små barn samlade. Några har du säkert hört som liten, men även om de flesta ramsorna i boken är gamla, tror jag nog att det är väldigt få småbarnsföräldrar som har hört eller minns alla de här gamla godbitarna från tidigare generationer.

Det här är en bok som jag verkligen vill ha på förskolan som jag jobbar på. Det är något speciellt med fingerramsor: de tränar finmotoriken, koordination och perception med hjälp av roliga ord och melodi. Men precis som titeln anger finns det också med ramsor för hela kroppen, inte bara fingrarna. Så det är inte en bok man sitter still och läser. De flesta ramsorna har tips på rörelser nedskrivet i en sidospalt.

Med boken följer en CD med nästan hälften av ramsorna upplästa/sjungna av olika personer. Ljudklippen är av lite olika karaktär och är alla trevliga att lyssna till. Vid några klipp kan man höra små barn jollra och skratta, vilket bidrar till en lite mysig stämning. Vad jag däremot inte kan förstå med skivan är varför ljudspåren ligger i en helt annan ordning än bokens ordning. En ramsa precis i början av boken kan ligga bland de mittersta spåren på skivan. Det gör det mycket svårt att hitta rätt uppslag om man lyssnar på skivan och tittar i boken samtidigt. Det finns förvisso sidhänvisningar på baksidan av CD-fodralet. Men där har vi en annan sak som man kan anmärka på. Fodralet i min bok var nämligen fastsatt med lim på ett sätt som gjorde att det inte gick att få loss pappersfodralet utan att det gick sönder och därmed syns inte all text på baksidan.

Men för övrigt tycker jag om att lyssna på skivan. Som jag ser det kan man använda skivan och boken var för sig eller tillsammans om man först markerat i boken/lärt sig att hitta. Det går förstås också bra att använda skivan för att träna in melodier och rytm själv.

En viktig del av boken är bilderna. De flesta ramsor som finns med är gamla, men bilderna är däremot nya. De är gjorda av olika kända illustratörer, nämligen inga mindre än Maria Jönsson, Charlotte Ramel, Mati Lepp, Christina Alvner, Anna Höglund, Maria Nilsson Thore, Stina Wirsén, Catarina Kruusval och Kristina Digman. Gemensamt för alla bilderna är att de är skojiga, färgrika och kreativa genom detaljrikedom, spännande vinkling eller rolig karaktär.

Eftersom det här är precis den bok jag letat efter blir förstås den här recensionen positivt vinklad. Vad jag däremot funderat lite på är hur mycket man använder en sådan här bok hemma med sina egna barn. På förskolans samlingar och musikstunder är boken en riktig guldgruva. Men sitter man hemma lika ofta och gör intränade fingerramsor? Jag har sjungit, spelat gitarr, läst och berättat sagor mycket med mina barn redan från de var nyfödda, men just de gamla ramsorna har jag faktiskt inte använt så flitigt. Men å andra sidan kanske det beror på att jag inte har kunnat så många.

---

Lilla barnkammarboken: rim och ramsor för händer, fötter och kropp
Redaktörer: Lotta Bergqvist och Annika Lundberg
Förlag: Bonnier Carlsen (Några uppslag finns att provläsa här)
Antal sidor: 60
ISBN: 9789163866227
Köp: jämför priser

Nu har jag lyssnat på en skiva igen. Den här gången blev det Ellas café, som från början är en bok av Martin Widmark och Emma Warg. Det är en poppig skiva med låtar från en cafévärld. Här finns massor av olika människor, alla med sina egna berättelser. Det är dessa berättelser skivan består av, i sångform. Ella funderar på mycket, mellan låtarna. Bland annat över ett vykort hon fått, som inte har någon avsändare…

Jag hade inte läst boken, vilket känns som om det kanske hade varit på sin plats. Jag tyckte det blev lite svårt att hänga med. Fast det var ganska mysigt ändå. Låtarna lyfter även på grund av de som medverkar, Caroline af Ugglas med sin säregna röst, Lennarts Jähkels rockröst och också Emma Wargs berättarröst.
Gillar också att man inte måste sminka sig om man är tjej och slåss om man är kille, man kan göra precis tvärtom eller strunta i alltihop! Det är sånt som Ella funderar över.

Plus för att musiken inte är sådär puttinuttigt barnvänlig, utan passar alla åldrar.

Ellas café – Tankar och sånger från ett Café
Av: Martin Widmark och Emma Warg.
Illustration och omslag av: Malin Lindgren
Förlag: Rabén & Sjögren
ISBN: 978-91-7225-787-0
Köp: Jämför priser

Som jag skrivit förut, letar jag bra barnmusik. Jag kan inte säga att jag letar febrilt, eftersom det inte finns så mycket tid, men jag letar. Nu har jag dock hittat en storfavorit i ”Spöksånger med Laban och Labolina”. Första gången jag spelade den här skivan för Wilma (9 månader gammal, fyller 10 månader den 21 mars) började hon studsa. Nu går den varm här hemma, vi spelar den flera gånger om dagen och varje gång strålar Wilma med sitt sötaste leende. Hon älskar den!
Det är mysig musik, roliga texter och skön stämning. Mellanpratet, av Olle Sarri, är toppen och passar superbra. Det är ganska korta pratsekvenser, vilket jag gillar. Olle Sarris röst är helmysig och passar tipptopp till den här skivan och han pratar tydligt utan att det blir ett dugg löjligt. Snarare suveränt, Sarri!

Har även en bok med Laban, Spökpappan i simskolan. Det nämns på skivan att spökpappan fick dela ut priserna på simskolan så det är lite roligt att läsa boken om den händelsen också. Spökbarnen och Lillprins Bus har gått ut simskolan och det är dags för avslutning, men ingen kan dela ut priserna så Spökpappan får ta sig an uppdraget. Spökpappan är rädd för vatten så det blir lite knepigt. Men roligt. Supersöt bok!

Spöksånger med Laban och Labolina
Texter av Inger och Lasse Sandberg med flera.
Förlag: Rabén & Sjögren
ISBN: 978-91-7225-861-7
Köp: Jämför priser

Spökpappan i simskolan
Av: Inger och Lasse Sandberg
Förlag: Rabén & Sjögren
Antal sidor: 37
ISBN: 978-91-29-66727-1
Köp: Jämför priser

Jag var lite sugen på att titta närmare på barnmusik och tänkte när jag såg den här, att det kunde vara en bra skiva att börja med. 26 sånger, alla med tillhörande rörelser, innehåller den här skivan. Jujja och Tomas Wieslander är det som står för text och musik. Det är Jujja och Tomas som är skaparna av Mamma Mu och jag minns många av dessa sånger från min egen barndom, även om de inte var mina favoriter vad jag själv kan minnas. Mamma Mu har jag nämligen inte mycket erfarenhet alls av, förutom då dessa sånger! Jag minns mest Min lilla kråksång, kanske är det den mest kända av visorna.

När kråkorna klappar takten
till min lilla kråksång
När kråkorna klappar takten
så blir den lagom lång

Men, när älgarna klappar takten
till min lilla kråksång
När älgarna klappar takten
blir den alldeles för lå-åå-ång

Men, när myggorna klappar takten
till min lilla kråksång
När myggorna klappar takten
blir den alldeles för kort!

Det är väldigt mysigt att lyssna på den här skivan, men Wilma uppfattar den nog inte på något speciellt sätt ännu så jag ska prova med henne lite längre fram istället. Hon tycker dock om att göra rörelserna till sångerna. De som går att göra just nu, vill säga. Stampa i golvet blir till exempel lite svårt, men vi gungar gärna lite bak och lite fram och klappar händerna. Jag ser fram emot att få sjunga och leka med Wilma sedan, när hon kan gå och dansa själv. Då blir skivan säkert mer uppskattad av alla i familjen.
Jätteroligt med häftet där det finns illustrerade rörelser till alla visorna!

Min lilla kråksång (cd)
Av: Jujja och Tomas Wieslander
Förlag: Rabén & Sjögren
ISBN: 978-91-7225-978-2
Köp: Jämför priser

Tord Nygren är en av mina favoritillustratörer, så när jag såg den här boken på biblioteket drogs mina ögon direkt hit. Tintomara i storskogen är en bok som handlar om flickan Tintomara, som nästan bara har mött världen genom operans värld, eftersom hon bor där. Hon ser de vackra kulisserna och skulle vilja kliva in i dem. Så en dag får hon möjlighet att kliva in i en verklig skog när hon åker ut på landet tillsammans med sin familj. Här möter hon en omvärld som inte bara är en kuliss och får uppleva friheten i naturens eget oberäkneliga skådespel. I all frihet som möter Tintomara provar hon sig fram på olika sätt. Hon känner sig maktfull när hon skjuter med en bössa och skrämmer djuren, men när hon börjar spela vacker musik bjuder hon istället in djuren att lyssna. Hon känner att hon vill bli en del av allt detta härliga och bestämmer sig för att stanna i skogen.

Cecilia Sidenbladh och Tord Nygren tar oss in i en värld som är naturlik, men ändå så självklart tillhör sagorna. Den här speciella blandningen av verklighet och fantasi hjälper oss att kliva rakt in i sagornas värld.

Cecilia Sidenbladh har tidigare skrivit fler böcker tillsammans med Tord Nygren som illustratör. I några av sina texter har Cecilia Sidenbladh inspirerats av äldre texter för vuxna. Berättelsen om Tintomara har Cecilia Sidenbladh fått inspiration till från Drottningens juvelsmycke av Carl Jonas Love Almqvist. Att använda sig att tidigare kända verk för vuxna är ett djärvt drag, som i det här fallet blir väldigt lyckat. Det estetiska uttrycket finns med genom hela berättelsen samtidigt som innehållet är väldigt lättillgängligt. Texten är vacker samtidigt som den bygger upp handlingen på ett väldigt spännande sätt.

Detta är en bok med både fängslade illustrationer och text och de gör sig mycket väl tillsammans och skapar ett mystiskt uttryck. Den här boken är en estetisk upplevelse, men också en vacker berättelse om människans förhållande till naturen. Vad jag däremot saknar lite är äventyren. När Tintomara väljer att stanna i skogen möts vi av orden:

Hela sommaren fick Tintomara ströva omkring på egen hand. Många äventyr var hon med om. Men det är en annan historia.

Det skulle däremot vara så otroligt spännande att få följa med Tintomara på alla de äventyr som väntar henne i skogen där vi tvingas att lämna henne. Men här får helt enkelt vår egen fantasi ta över.

---

Tintomara i storskogen
Författare: Cecilia Sidenbladh
Illustratör: Tord Nygren
Förlag: Opal
Antal sidor: 32
ISBN: 9789172993600
Köp: Jämför priser

Kan musik ge oss en sagoupplevelse? Och kan en musikalisk upplevelse vara både vacker och lärorik på samma gång?

Nyligen fick jag en samling med musikaliska resor i min hand: Längre än längst av Ensemble Yria. Detta är ett material om rymden, som tar sin främsta utgångspunkt i musiken. Med hjälp av en musikbok och en skiva med låtar tas vi ut i universum för en spännande upptäcktsresa. Vi börjar vår resa med att provlanda på månen för att sedan bege oss längre bort, till och med längre än längst. På vägen träffar vi bland annat den tävlingslystna kometen Uddi Suddi Gallaj och blir bjudna på solsystemskalas.

Mellan låtarna finns det även pyssel, tips och fakta. Som tillexempel hur man kan göra en egen stjärnkarta, olika musiklekar och lite kort information om hur gravitation fungerar.

Materialet kan mycket väl användas som en musikalisk sagoupplevelse, men även som undervisningsmaterial. På ett sätt tycker jag att det är lite synd att materialet inte innehåller mer fakta om rymden på det klassiska sättet. Men å andra sidan känns det som ett uppfriskande material till undervisning om rymden. Musik som uttryckssätt är ofta något som hamnar vid sidan om den vanliga skolundervisningen, som något som är just bara musik. Men i Längre än längst är det verkligen musiken som står i centrum och de musikaliska upplevelserna ges utrymme både som nöje och för lärande. Låtarna som finns på materialets CD-skiva är dessutom mycket skickligt framförda och är riktigt härliga att lyssna på.

---

Längre än längst
- musikboken
Text och musik: Ensemble Yria
Redaktör: Emil Berglund
Illustratör: Mia Maria Güettler
Förlag: Gehrmans Musikförlag
Antal sidor:  43
ISBN: 9789177482628
Köp: Jämför priser

Pappas trumma POM POM POM.
Lalos trumma PAM PAM PAM.
Babos trumma PIM PIM PIM.

Mammas fötter TAM TAM TAM.
Aishas fötter TACK TACK TACK.
Bintas fötter TIN TIN TIN.

Jag älskade verkligen Lalo trummar och därför är det ett kärt återseende för mig att läsa Binta dansar, som är den första boken om den trångbodda och musikaliska familjen med härliga namn som Aisha, Lalo, Binta och Babo. Precis som uppföljaren är det här en bok man läser med en alldeles särskild rytm som förvandlar ord till trumslag, ackompanjerade av Benjamin Chauds färgstarka och lite skruvade illustrationer.

Boken är fantastiskt charmig, men med tanke på hur mycket jag tycker om Lalo trummar hade det nästan varit konstigt om Binta dansar levde upp till mina förväntningar. Då skulle den ha varit overkligt bra. Och visst, den är inte långt ifrån. Men det finns ett par ”men”. I Lalo trummar kastas man direkt in i rytmerna och handlingen, men i Binta dansar får man en betydligt segare start. Och något jag verkligen uppskattade med Lalo trummar var att det inte spelade så stor roll vem som var tjej och vem som var kille, men Binta dansar är det tydligen väldigt viktigt. Det är killarna som är macho och bankar på trummor. Det är tjejerna som är fina och dansar och skakar på rumpan. Varför måste det vara så?

Var är Binta? Ett uppslag ur Binta dansar.

På sistone har vi läst Lalo trummar och Binta dansar varje kväll. De är jättemysiga böcker att läsa båda två och de hör definitivt till våra favoriter. Här sitter Ava och bläddrar i Binta dansar:

Binta dansar är underbar, men jag kan inte låta bli att vara lite besviken. Jag hade hoppats att få skriva ännu ett sprudlande, lovprisande inlägg, men nu hoppas jag i stället på att få göra det om nästa bok i serien. Jag läste precis i Rabén & Sjögrens blogg att arbetet pågår med den och att den heter Babo pekar! Vill ha! Nuuu! Men jag måste visst vänta till juli 2010.

---

Binta dansar
Författare: Eva Susso
Illustratör: Benjamin Chaud
Förlag: Rabén & Sjögren
Antal sidor: 28
ISBN: 9789129666588
Köp: jämför priser

Att läsa Lalo trummar är att dras in i en medryckande rytmkavalkad och förvandlas till Lalos trumma. Jag läser ord, men de låter bombombombom, bombombombom, och rytmerna nästlar sig in i mitt medvetande på ett så genomträngande sätt att jag inte blir kvitt dem. Jag går runt här hemma till takten av en imaginär trumma och formulerar meningar med rätt antal stavelser för att passa in i trumfraserna.

Berättelsen utspelar sig en regnig morgon när Lalo har gått ut för att spela på sin trumma medan resten av familjen sover. Han trummar pim pim pom, pim pim pom och regnet droppar dripp dripp dropp, dripp dripp dropp. Plötsligt upphör regnet och solen kikar fram. Lalo blir så glad att han trummar HÖGT, varpå familjen vaknar och det vankas frukost ute i trädgården.

Jag var helt oförberedd på att Lalo trummar skulle ta oss med storm på det här viset. Det räckte inte att jag läst början av boken på smakprov.se, jag förstod inte bokens charm förrän jag läst den högt för Ava. Och nu har jag gjort det väldigt många gånger. Hon verkar inte få nog av den. Igår när jag nattade henne var hon lite grinig och ville inte läsa de andra böckerna jag började på, utan blev alldeles för rastlös efter två sidor. Sen plockade jag fram Lalo trummar och läste den 5-10 gånger med hennes fulla uppmärksamhet. Jag tror vi har hittat en ny favorit!

Pam piddi pampam pompom, oj vilken härlig läsning!

Familjen i boken är väldigt charmig. Inte minst minstingen Babo, som hela tiden gör lite lustiga och avvikande saker, på sant bäbismanér: ”Mamma äter. Binta äter. Aisha äter. Lalo äter. Babo kladdar.” Dessutom ser familjen trevligt mångkulturell ut med både blekfisiga rödhättor och brunhyade svarthårburrisar. Det är skönt med böcker som inte fastnar i stereotypträsket. Benjamin Chauds illustrationer passar verkligen jättebra, även om Jonas (maken) undrade varför det ramlar ner en död groda på framsidan – ja, den har faktiskt kryss för ögonen!

Tack Barnens bokklubb för att ni valde Lalo trummar till mitt bokpaket och introducerade oss för den här härliga, musikaliska familjen!

Föregångarboken Binta dansar kommer snart att finnas i vår ägo och jag hoppas att den är lika bra. Och att Aisha och Babo får egna böcker snart!

---

Lalo trummar
Författare: Eva Susso (evasusso.com)
Illustratör: Benjamin Chaud
Förlag: Rabén & Sjögren
Antal sidor: 32
ISBN: 9789129669893
Köp: jämför priser