De spökande prästerna är den elfte delen i serien om monsteragent Nelly Rapp. Jag har nog läst drygt hälften av dem och nioåringen har läst allihop. Helena Ferry har tidigare recenserat Spökaffären och De vita fruarna på Lovlunda slott här på barnboksprat.

Nelly Rapp är utbildad monsteragent och hon har tidigare stött på bland annat trollkarlar, sjöodjur, zombier och snömän. I den här boken är det spöken som kommer i hennes väg, närmare bestämt spökande präster i en kyrka. Tillsammans med LENA-SLEVA, Nellys lärare från Monsterakademien, får hon klura ordentligt på hur dessa spöken ska övervinnas. Kan man egentligen resonera med dem?

Martin Widmark gör ingen besviken utan presenterar ytterligare en spännande story med hög igenkänningsfaktor. Nelly Rapp är som vanligt tuff, smart och snabbtänkt vilket jag uppskattar väldigt mycket. Jag hade glömt bort hur stor och lättläst texten var och insåg snabbt att den här boken lämpar sig förvisso som en enkel tvåkvällarsläsning för storebror men därefter ska den sättas i händerna på nybörjarläsaren lillebror. Jag vet redan att han älskar monster av alla de slag så det är hög tid för honom att få invigas i den Nelly Rappska världen.

I den här berättelsen ska huvudpersonens jag gå och lägga sig och storebror är där för att natta (antagligen är han barnvakt). Om ”jag” är en han eller hon får man inte reda på i texen. Nåväl, släcka lampan får storebror inte göra för då kan inte flodhästarna sova. När storebror skrattar åt syskonets fantasier fortsätter hen att säga att dom aldrig somnar om lampan är släckt. Storebror säger att då får dom minsann vara vakna tills imorgon. Nu kliver även han in i fantasins värld genom att bekräfta att flodhästarna finns. Gulligt av honom tycker jag.

”Jag” funderar vidare och tänker att det skulle finnas en blixtslukare som kunde fånga in alla åskmoln och städa bort mörkrädsla och storebror säger att om hen uppfinner en sån blir hen miljardär. Men dags att släcka lampan nu. ”Jag” försöker ytterligare fördröja nattandet, pekar på en fläck på väggen och säger till brorsan: ”Vet du vad som händer om jag trycker här?” Nu drar fantasierna igång på allvar och det blir ordentligt dramatiskt där i lägenheten (och förresten ända ner i tant Johanssons lägenhet till och med). Det är blixtar, orkaner, regnmoln och monsterormar och en storebror som gör bomben ner i havet som råkar finnas i tant Johanssons sovrum!

Det är en spännande och händelserik liten godnatthistoria som också visar en fin relation mellan storebror och det yngre syskonet. Det fanns en del hemliga och mystiska ”knappar” lite varstans i jagets rum, och när jag läst färdigt boken för min son sa han ”Mamma, jag skulle önska att jag hade en knapp som hette ”alltid-få-sova-mellan-mamma-och-pappa-knappen”. Visst är det mysigt när barnen sover bredvid en, men jag skulle vilja ha en ”gör-så-att-sängen-blir-dubbelt-så-bred-just-i-natt-knapp” ibland känner jag.

Blixtslukaren
Författare: Jonatan Brännström
Illustratör: Joanna Hellgren
Förlag: Natur & Kultur
Antal sidor: 28
ISBN: 9789127130333
Läs ett smakprov här
Köp: t.ex. hos Bokus eller Adlibris

Vad gör man när man har en 5-åring som tycker att monster är det mest spännande som finns (förutom Star Wars, Ninjago och pirater förstås då)? Jo man är ju helt enkelt tvungen att leta upp varenda monsterbok man kan hitta! Men man får vara lite försiktig så det inte är för läskiga böcker så ungen får mardrömmar, och det är en rätt svår balansgång det kan jag tala om. Nåväl, en riktigt söt monsterbok hittade jag när jag letade, och hade turen att få ett recensionsexemplar fastän boken har några år på nacken. Boken bygger på en traditionell brasiliansk dikt som heter ”När en baby föds” skriver författaren.

Den här berättelsen är en ”antingen-eller-berättelse”. Så här börjar den: ”När ett monster föds kan två saker hända. Antingen är det ett långt-bort-i-skogen-monster, eller ett under-sängen-monster. Om det är ett långt-bort-i-skogen-monster så är berättelsen slut. Men om det är ett under-sängen-monster kan två saker hända. Antingen…eller…alltså. Så fortsätter det i hela boken där man får följa med monstrets tokiga och roliga upptåg.

En lagom gullig monsterbok som jag nästan är säker på inte framkallar några mardrömmar…men man vet aldrig!

Min bild av berättelsen om Frankenstein och monstret är minst sagt skev, eftersom jag till stor del baserar den på plojfilmen Det våras för Frankenstein. Jag växte nämligen upp med den i VHS-samlingen och har sett den oräkneliga gånger. Den mer seriösa filmen Frankenstein från 1931 såg jag inte förrän 2009 och originalromanen har jag aldrig läst. Men nu har jag alltså läst den i förenklad variant, som snyggt illustrerad serieroman.

Med Frankenstein inleder Argasso bokförlag sin nya serie med tecknade album som i lättläst stil återberättar stora klassiker i färg och fullängd. Eftersom jag både gillar serier och var på jakt efter lättläst till vårt Tema Lättläst nappade jag förstås direkt.

Lättläst är kanske mycket sagt för den här boken. Visst gör serieformatet berättelsen mer lättläst än i originalromanen, men den skiljer sig såvitt jag kan avgöra inte från alldeles vanliga serieromaner. Bitvis är det mycket text och teckensnitten som används är inte alltid maximalt tydliga. Den avslutande informationstexten om Mary Shelley är extra svårläst, enormt informationsspäckad och med minimal textstorlek. Men jag tror säkert att boken kan locka en och annan som aldrig skulle drömma om att plocka upp originalromanen.

Extramaterial är kul

Det första som slog mig när jag fick boken i min hand är att den känns väldigt inbjudande och trevlig. Först och främst givetvis på grund av de snygga illustrationerna, som får åtminstone mig att associera till Bergtings The Portent. Det är mörkt och dystert, men snyggt. Sen gillar jag allt bonusmaterial: man får se hur ett uppslag sett ut i olika stadier från grovskiss till färgläggning, man får ett persongalleri över berättelsens karaktärer och man får en hel massa information om Mary Shelley.

Berättelsen är förstås odödlig, klassisk och väl värd att ta del av. Om serieformatet gör att fler läser berättelsen är det ju toppen. För egen del har jag alltid tyckt att lättlästa varianter, eller egentligen alla varianter som inte är originalet, känns lite som fusk, men det är förstås för att jag har förutsättningarna för att kunna ta del av de flesta originalversioner. Någon gång får jag väl ta och läsa Mary Shelleys roman för att kunna säga att jag läst Frankenstein på riktigt.

Ett uppslag ur Frankenstein

Nästa bok i serien Klassiska Seriealbum är Macbeth. Den är jag nyfiken på!

Frankenstein
Författare: Mary Shelley
Manusbearbetning: Jason Cobley
Svensk bearbetning och översättning: Helena Olsson
Illustrationer: Declan Shalvey, Jason Cardy och Kat Nicholson
Förlag: Argasso
Antal sidor: 140
ISBN: 978-91-85071-93-7
Köp: jämför priser

Erik är en klurig liten kille som löser problem på ett kreativt vaket sätt, trots att han efter en lång dag vaknar mitt i natten av förnimmelser som gör honom riktigt rädd.

Berättelsen om rädsla i mörker känns klassisk, liksom monstret under sängen. Kanske händelser och iakttagelser under dagen påverkar drömmar och upplevelser av de nattliga ljud som får Erik att vakna. Men ljuden är verkliga liksom rädslan och varelsen under sängen.

I Eriks kluriga handlande finns, liksom i upplösningen, antydningar om trådar som nästintill leder till deckargenren, även om det hela visar sig ha en naturlig förklaring utan inslag av brott – det gäller att läsaren har hängt med från början i text och bild och samlat fakta!

Berättelsen är lättläst med korta meningar och stor text, och handlingen är lätt att känna igen sig i. Ändå bjuder den på dramatik, och med en särskild charmfullhet även på det lilla extra.

Bildberättelsen och Eriks uttrycksfulla ansikte tillför mycket till helheten, pojkens trötthet och den fridfulla sömnen förbyts i skräck och rädsla, lika tydligt kontrasteras monstrets grin och senare den keliga kattens sorti ut genom det öppna fönstret.

Ett litet extra plus får boken för förankringen hos författare och illustratör, där dessa svarar på frågor omkring sitt skapande och om berättelsens Erik. Författarens utsaga att han är världsbäst på att ljuga känns däremot mindre lyckad i sammanhanget – vad är det för fel på ordet fantasi? Vidare känns svaren inte specifika för den berättelse jag har läst – kanske gäller de mer generellt för den serie som böckerna om Erik ingår i.

Boken vänder sig till barn i åk F-3.

Erik blir rädd
Författare: Torsten Bengtsson
Illustratör: Jonas Andersson
Förlag: Nypon förlag
Antal sidor: 19
ISBN: 9789186447243
Köp: Jämför priser  eller förlaget
Provläs