I min barndoms dagar undvek man alltid A-brunnarna på gatorna när man gick och cyklade. A stod enligt mig och mina skolkompisar nämligen för ”Avbruten kärlek” och det ville man ju inte råka ut för! I den här berättelsen står bokstaven A för något helt annat; när nioåriga Alma är på väg hem från skolan ropar en gammal man och varnar henne för att kliva på en A-brunn. Han säger att man blir förvandlad till en apa om man gör det! Alma som är helt säker på att gubben driver med henne trampar med flit på brunnslocket och mycket riktigt händer ingenting då…

Nästa morgon när Alma ser sig i spegeln står det en apa där! Alma blir rädd och skriker, det gör apan också; ”Det tog ett tag. Men så fattade jag. Apan var min egen spegelbild. Jag hade förvandlats till en apa! Vrålmysko!” När hon går till köket för att äta frukost blir hennes föräldrar såklart väldigt rädda, men mamman känner igen hennes kjol och förstår då att hennes dotter har blivit en apa. Föräldrarna bestämmer sig för att ta henne till doktorn för att försöka få reda på vad det är som hänt.

Doktorn vill inte titta på Alma ens, hon är ju en apa och hör alltså hemma på djursjukhuset. Alma och hennes föräldrar åker dit och där undersöks hon och veterinären konstaterar att hon är en frisk och fin apa men att hon inte har en aning om hur flickan kan ha blivit en apa. Nästa dag går Alma som vanligt iväg till skolan men blir hemskickad eftersom de andra barnen blir rädda för henne. Vad ska familjen ta sig till? Föräldrarna kommer på en bra lösning (tror de i alla fall) och får henne placerad på stadens zoo. Men tror ni att Alma trivs där med apor som beter sig som apor, sniffar varann i rumpan och bajsar på golvet? Nej, verkligen inte, och som tur är hämtar föräldrarna hem henne igen! Men hur ska det gå för stackars Alma? Kommer hon alltid att vara en apa? Hur ska detta sluta? En dag ser apan Alma en brunn med bokstaven M, M som i människa! Eller…?

Jag läste den här boken högt för min son (som fyller fem i början av sommaren) och han tyckte den var lite småkul men ganska konstig också. Om Alma nu är en apa, hur kan hon då fortfarande prata? För det kan ju inte apor. Och hennes föräldrar, varför tyckte inte de att det var mer konstigt? Lite sådana funderingar hade sonen. Själv vet jag inte riktigt vad jag känner för den här boken, jag trodde nog den skulle vara roligare än den faktiskt var. Förlaget har angett att boken vänder sig till barn från 8 år, och det är nog en åldersgrupp som boken passar bättre till än 4-åringar och 37-åringar kanske…Men som sagt, lite smårolig och lagom lång läsning för en nattning så den funkar ändå.

Mitt liv som apa
Författare: Mårten Melin
Illustratör: Mimmi Tollerup
Förlag: Hegas
Antal sidor: 28
ISBN: 9789185877331
Köp: jämför priser

Nu går 2010 mot sitt slut och det är dags att summera årets bokupplevelser. I vanlig ordning tänker jag försöka sålla ut de finaste guldkornen. Jag tittar på alla böcker jag läst och alltså inte enbart de som kommit ut under året.

Klicka på omslagsbilderna för att komma till inläggen om böckerna.

Bästa kapitelböcker

Jag har främst läst kapitelböcker ämnade för sisådär mellanstadieåldern. Bland dem väljer jag någonting spännande, någonting läskigt och någonting roligt:

Jag vill också utse en ungdomsbok och en lättläst kapitelbok:

Bästa bilderböcker

Utan tvivel är Nöff nöff Benny den bok jag haft mest glädje av under året. Mer om detta i min recension. Vi har även läst och älskat Leni är ett sockerhjärta väldigt många gånger under tiden vi hade den hemma från biblioteket. Babo pekar har vi faktiskt inte läst riktigt lika många gånger, men åh, den är ju så härlig!

Bästa småbarnsböcker

Småbarnsböcker är speciella. De ser inte mycket ut för världen när man läser dem som vuxen, men i interaktionen med ett barn kan de växa och bli fantastiska interaktionsupplevelser. Dessa böcker upplever jag att Ava har tyckt bäst om:

Hej! är egentligen Oj! också och Bäbis arg symboliserar alla böckerna om Bäbis.

Bästa illustrationer

Egentligen är ”bästa illustrationer” en stor del av kriteriet för att uppfylla ”bästa bilderböcker”, men jag måste även ge ett specialomnämnande till dessa otroligt fina böcker:

Många fler höjdare finns under etiketten favoriter!

Se även Mina favoriter 2009.

Visste du att man kan bli förvandlad till en apa om man trampar på en A-brunn? Det är precis vad som händer Alma. Plötsligt säger hon bara ”O-o-o” och vill äta bananer hela tiden. Föräldrarna vet inte riktigt vad de ska ta sig till och doktorn hänvisar dem till veterinär. Vad ska de göra? Inte kan väl en apa gå i skolan? Kanske trivs hon bättre på zoo?

Mitt liv som apa är en mycket lättläst och kort kapitelbok av Mårten Melin, bara 28 sidor lång och med Lix-värde 15. Trots det blygsamma formatet rymmer den en god portion humor och dessutom är Mimmi Tollerups illustrationer underbara förstärkare av det komiska. Se bara på föräldrarnas generade miner i väntrummet:

Mysrolig bok med härliga illustrationer!

En härlig bok för den läsovane att läsa själv, eller högläsningsbok för den som inte orkar med mastigare läsprojekt.

Boken slutar med en cliffhanger och en uppföljare är på väg. Det sista som händer är att Alma försöker lösa apbekymret genom att ställa sig på en M-brunn. M som i människa… eller kanske går det inte som hon tänkt sig?

Inte mindre än tre böcker av Mårten Melin har tagit sig hem till mig idag:

• Mitt liv som apa – nyutgiven, lättläst Melin, nu i min ägo.
• Jag ser dig – jo, jag har redan läst den, men jag vill ju ha den! Bäst att köpa innan den tar slut, tänkte jag nervöst och klickade hem den. Ava måste ju få läsa den när hon blir stor!
• Ett värmeljus i din skalle – lånad på biblioteket. Det blir den första av Melins diktsamlingar jag läser.

Jag blir förstås sugen på att frångå mina principer om att läsa en bok i taget och läsa de här böckerna innan jag är klar med vuxenboken jag läser nu (och den jag tänkt läsa efter), men vi får väl se om jag kan hålla mig eller inte…