Mia saknad är en bok som handlar om hästtjejen Janni och hennes kompis Mia. De är bästa kompisar och har varsin häst, deras stora dröm i framtiden är att bo tillsammans i en röd stuga och föda upp hästar. Redan i första kapitlet får vi veta att Mia har försvunnit, flyttat utan att säga hejdå eller tala om var hon tagit vägen! Så gör man väl inte mot sin bästis? När det gått en vecka fick Janni ett brev från Mia där det stod att hon inte ville att de skulle vara vänner längre; att det inte var någon idé eftersom de nu bodde så långt ifrån varandra. Men Janni känner att det är något som hennes mamma och bror inte vill berätta för henne, något som har med Mia att göra.

Samtidigt som hon saknar sin bästis och gråter när hon tänker på henne har hon något annat att fundera över, nämligen tävlingen som hon och ponnyn Tintin ska vara med i. Hästar är hennes stora intresse i livet och hon har en chans att vinna klubbmästerskapet i dressyr och tränar hårt inför detta. I skolan undviker hon klasskamraterna men råkar en dag höra dem prata om något som får henne att bli alldeles stel: ”Har ni hört att Mias pappa blev tagen av polisen igår? [...] Tänk att ha en pappa som är knarkare.” Det Janni hör gör henne både arg och förtvivlad, och hon bestämmer sig för att inte lyssna på deras snack utan själv ta reda på vad som har hänt. Och Janni är inte dum; genom att titta på poststämpeln på brevet från Mia ser hon att det är skickat från Lund. Det dröjer inte länge innan hon bestämt sig för att ta pengar av sin mamma och köpa en tågbiljett till Lund för att leta efter Mia. Hon har hört någon säga att det inte är en särskilt stor stad så hur svårt kan det vara att hitta henne? Till saken hör att Janni ju inte är särskilt gammal, exakt ålder vet man inte men 10-11 år skulle jag gissa på då hon egentligen är för ung för att åka tåg ensam.

Som tur är upptäcks rymningen under tiden Janni sitter på tåget, och framme i Lund tas hon om hand av personal på stationen tills Joel, en vän till familjen som bor i Lund, kommer och hämtar henne. Det visar sig att han vet var Mia har flyttat, och varför hon har flyttat. Han har ringt stället där Mia finns och det är ok att Janni får hälsa på henne en timme. Mia verkar bo på skyddad adress och när Janni kommer dit blir det en lycklig återförening – de är såklart fortfarande bästa vänner trots allt som hänt. Det visar sig att Mias pappa är narkotikamissbrukare och har slagit både Mia och hennes mamma, och därför har de flyttat ifrån honom.

De båda flickorna kommer överens om att de ska fortsätta ha kontakt, men i början tycker Janni att det är svårt att veta vad hon ska skriva i sina brev till Mia. Vad skriver man till någon som varit med om så otäcka saker? Kan man berätta om hur bra man själv har det eller blir det fel då? Till slut blir det så att Janni skriver om sin vardag, precis som det är och det är nog så det ska vara. Livet går ju vidare både för henne och Mia även om jobbiga saker händer.

Det finns många bra diskussionsämnen i boken tycker jag; t.ex. det här med att prata om svåra saker med barn. Ska man berätta? Hur mycket ska man berätta? Är det ibland bättre att inte berätta? Janni borde ha fått veta från början att Mia skulle flytta tycker jag, kanske inte hela orsaken till varför just då, men åtminstone så de fick säga hejdå till varandra. Som sagt, många tänkvärda och bra ämnen att prata om, men för att gilla den här boken måste man nog vara lite smått hästtokig då mycket kring resten av storyn kretsar runt ridning och hästar.

---

Mia saknad (bok +cd-skiva)
Författare: Malin Eriksson
Illustratör: Åsa Carlsson
Förlag: Hegas
Antal sidor: 130
ISBN: 9789185877935
Köp: jämför priser

 

Hon är elva år och hennes namn betyder glädje. Fast Joy är inte särskilt glad. Hennes mamma har just dött och Gregor hanterar sorgen genom att dricka alldeles för mycket alkohol. Joy skriver ner sina tankar i en bok och ibland ritar hon serier också. Hon fantiserar ofta om sin riktiga pappa i Thailand, som en vacker dag kanske kommer och hämtar henne på sin ädla springare…

Åh, vilken fin bok det här är! Den är hjärtknipande sorglig så att man vill krypa in i berättelsen och krama Joy, samtidigt som det finns ljuspunkter i form av människor som tar hand om Joy när Gregor misslyckas. Inte ens Gregor är helt utom hopp om bättring, så när jag läst klart känner jag att Joy nog kommer att klara sig bra trots allt. Boken är fin även till det fysiska, då den har ett snyggt omslag och ett bokmärkesband som gör att boken känns extra lyxig.

Med Joy till världen vann Viveka Sjögren manustävlingen ”Du är inte ensam!” som utlystes av Libris, Hela människan, Blå Bandet, LP-verksamheten och IOGT-NTO:s Juniorförbund, i syfte att hitta en berättelse som barn med missbruk i sin närhet kan känna igen sig i och som samtidigt förmedlar hopp. Juryns motivering löd:

”I Joy till världen (arbetstitel) blir en mellanstadieflickas mycket specifika livssituation en förtrollande och engagerande bild. Vem som helst som någon gång har känt sig ensam eller övergiven kan leva med i den. Viveka Sjögren gestaltar tillvaron en bra bit bort från storstadsmiljön och ger alla Joys vänner liv och personlighet. Hon visar på fantasins kraft och vågar låta Joy se vuxnas misslyckanden och ansträngningar utan att flytta över ansvaret till barnets axlar. Joy till världen glittrar av hopp och glädje och står på alldeles egna ben.”

Läs mer i pressreleasen.

Ett uppslag ur Joy till världen, klicka för större.

---

Joy till världen
Författare: Viveka Sjögren
Förlag: Libris
Antal sidor: 120
Smakprov: hos Adlibris
ISBN: 9789173870535
Köp: jämför priser