Sanningen om Dixie

dixie”Den bästa bok jag hört”, sa min 9 åriga son entusiastiskt efter att vi läst ur Martin Svenssons nya bok. Och jag är inte sen att hålla med för den var mycket underhållande. Dessutom gillar jag att den visar samhällsbilden 2016. Ni vet Youtube, mobilfilmande och vårt bekräftelsebehov. Idoler idag bland många barn och ungdomar är Youtuber och vloggare.

Sanningen om Dixie handlar om 12 åriga Dag som bor i Mönsterås tillsammans med sin pappa och storebror. Mamman är död och sorgen och saknaden anas hela tiden. Men livet går vidare liksom. Dixie och hans bästa kompis Goff, som för övrigt aldrig pratar, kommer en dag på att de ska filma in stunts och lägga upp dem på Youtube. Det blir rätt så dråpliga försök och rent av livsfarliga. Samtidigt måste allt hållas hemligt. De vill ju inte åka fast eller reta upp Dags storebror som inte vill skämmas inför sina kompisar. Lösningen blir en brottarmask från Mexico.

De här två pojkarna är båda coola och nördiga. Jag tycker det är så kul att författaren vågar ta ut svängarna för alla dråpliga saker de hittar på. Det känns äkta på något vis och Dags karaktär är lätt att ta till sig. Sedan är texten lättläst och skriven i jag-form vilket gör det ännu enklare att följa med i Dags tankar och funderingar. Man både skrattar åt Dag och fasas över hans påhitt.

Men för säkerhetsskull är boken prydd med en varningtext:

VARNING! Försök inte att kopiera mig, gör aldrig något jag har gjort. Jag hade bara tur som överlevde. /Dixie

Och slutet har en förhoppning om en fortsättning. Det vet jag att jag och sonen har i alla fall.


Sanningen om Dixie
Författare: Martin Svensson
Bokförlag: B.Wahlströms
Antal sidor: 123
Läsålder: 9-12 år
Utgivning: 2016-09-28
ISBN: 9789132168741 Köp: t.ex. hos Bokus eller Adlibris

Bokmässan: bilden av pojkar i barn- och ungdomsböcker

Bokmässans logoPå senaste Bok- och Biblioteksmässan lyssnade jag på ett samtal om de bilder som killar måste leva upp till idag. Martin Svensson som skrivit Julius-böckerna pratade med Malin Stehn som skrivit ett trettiotal böcker, bland annat Svarta Tornet. Samtalsledare var Jenny Jägerfeld som är författare och psykolog.  

Författarna på scen
Från vänster: Martin Svensson, Malin Stehn, samtalsledare Jenny Jägerfeld

Martin berättar att huvudkaraktären Julius i hans böcker är observatör. Han är blyg och försiktig men kan vara modig när han är trygg. Böckerna handlar om Julius och hans drömmar (som t ex är att bli ihop med Linn). Martin trodde länge att han skrev om sin son, men sonen säger att Martin i själva verket skriver om sig själv. Han började skriva böckerna för att han inte hittade några passande böcker till sonen Colin som vill kunna identifiera sig med någon i böckerna.

Svarta Tornets bokomslagMalins bokkaraktär 14-åriga Robin har svårt för att kommunicera med föräldrarna. Han har hamnat snett. Malin har också tänkt på sin son när hon skapat Robin. Robin är introvert och detta har varit ett intressant ämne för Malin. Hon har försökt sätta sig in i hur de introverta tänker för att få Robins perspektiv på saker och ting.

Hur resonerar författarna angående vilka böcker pojkar vill läsa?

Martin har funderat en del på om färgerna på senaste bokomslaget riskerar att skrämma bort pojkar? (där finns bland annat ett rosa hjärta). Men han konstaterar även att det är en konservativ bild, killar idag gillar inte ”bara action och våld” utan vill även läsa om kärlek. Det kan vara kul med både Jack Sparrow och ”nån kille som är kär”. Det har skett en förändring den senaste tiden.

Malin konstaterar att killar vill läsa om killar medan tjejer kan läsa om både och. Hon menar att killar verkar ha svårt att identifiera sig med tjejer. Samtalsledaren Jenny säger att efter 5-6-årsåldern verkar killar sluta att läsa om tjejer. Malin har medvetet valt en kille som huvudkaraktär för att killar ska läsa boken. Hon försöker sedan smyga in tjejer.

– Julius brottas med allmänmänskliga saker. Det handlar om viljan att vara bra på något. Men hur funkar det att visa på svaghet? Kan killar identifiera sig då och vill killar läsa om det?

Julius spelar teater bokomslagMartin berättar att Julius var väldigt osäker först. En vanlig kille. Redaktören undrade om han blev för mesig, läsarna vill inte bli påminda om sådant hos sig själva. Därmed blev Julius tuff utåt för att dölja osäkerheten. Martin menar att i tonåren letar vi efter sig själva. Vi söker efter texter att känna igen oss i och någon som påminner om en själv.

– Det verkar vara svårare att skildra en osäker flicka än Pippi-karaktärer?

Malin konstaterar att det finns många tuffa, självständiga tjejer i litteraturen. Särskilt i åldersindelningarna 6-9 och 5-8 år. Det är för att vi vill att det ska vara så. Men många flickor känner inte igen sig. Jenny tillägger att Pija Lindenbaums Gittan finns som motvikt och att det är bra.

Malin säger att det är så mycket yta idag. Folk visar en bild utåt och en annan inåt.

Martin avslutar med att det viktigaste ändå är att alla läser det dem gillar, man måste inte läsa allt. Men om det är rosa hjärtan på omslaget som står i vägen, då är det inte kul…